Tag Archive | Nattjobb

Nattlig färd mot soluppgång

IMG_20170503_041706_748
I går pratade jag om på sociala medier om hur skönt det är att få vakna upp med naturen.

20170519_024400

Än så länge är et mörkt vid tjärnen, men trots allt är en del kluckande som här och några sjöfåglar ställer upp sin röst. Klockan är ca 02,45

20170519_032848

03,15 är jag i närheten av Ale-Skövde kyrka och blickar bort mot bebyggelsen…

20170519_034707

03,45 är jag ute i en glänta i skogen i närheten av Högsjöhult.

20170519_040405

Strax efter fyra börjar fåren i hagen vid Låcktorp att röra på sig…

Sedan går det fort framåt med ljuset…

20170519_041851

20170519_042819
Lödöse Museum

20170519_044628

Trafiken på motorvägen har bara enstaka bilar…

20170519_045104

Vid Tunge kyrka är himmelen lite rosa…

20170515_043918

En älg vid vägkanten i Glässnäs.

20170519_050403

En vy över Göta Älv vid Peråsliden

20170519_051219

Sorterar skräpet som blir över från tidningsrundan, och när jag kommer hem är himmelen rosafärgad, enl översta bilden.

Kan man vara lyckligare!

Plötsligt händer det, att vara tidningsbud

trogenDet är nu drygt 10 år som jag jobbar som tidningsbud. Ungefär när tidningsprenumeranterna gå och lägger sig så startar tryckpressarna på vårt tryckeri ute i Landvetter, där de flesta av Stampens tidningar numera trycks. Vi inväntar de stora rikstidningarna såsom Dagens nyheter och Svenska dagbladet. Samtidigt buntas specialtidningar upp och även veckotidningarna buntas så att varje distrikt får rätt antal. Även posten sorteras efter distrikt och gång/körordning.

00:30 går jag upp och skall vara på jobbet 02:15. Jag sorterar posten, brev och paket, om de behöver sorteras. Sedan kontrollerar jag mina tidningsbuntar, ser till att jag har fått rätt antal tidningar utav olika titlar. Vid skadade brev eller tidningar, eller om något har gått fel i leveransen av något tidning så måste detta meddelas förman, så han får beställa nytt och att kunden får rätt besked när den sedan ringar och klagar. Ibland har någon veckotidning skador så man inte vill dela ut de, då kunderna förväntar sig felfria exemplar. Dessa exemplar kan ev delas ut till någon man känner och man lägger en extralapp med i lådan att man beställd ett felfritt exemplar som kommer dagen efter. När sedan kunderna vaknar så skall de ha sina tidningar i lådan eller brevinkastet. Så medan de sov hann mycket hända, utan deras vetskap. Att det finns olika sorters tidningsbud behöver jag inte krypa under stol med och så är det med prenumeranter. En del kunder blir så förbannade på om något strular i leveransen så de sätter upp stora banderoller vid brevlådan, allt för att förudmjuka oss bud, med ord som jag inte vill skriva här.  Trots att det kanske inte är vi bud som felat. Andra har mer förståelse att det kan bli fel. En del kunder tror att vi leverera tidningar med helikopter. Då behöver man inte skotta mer än från sin dörr till brevlådan. Att budet skall nå lådan från bilen, alternativt kliva ur och kliva över ev snödrivor, så långt tänker man inte.

En del prenumeranter på landet mailar och SMS:ar när det är busväder,och ber en att meddela när man kommer så kommer de ut med en termos kaffe. Underbara människor.

Speciellt vid jul är det många prenumeranter som händer något i brevlådan som en liten uppmuntran och tack för det för det gånga året. Det känns så otroligt fint att de har förståelse att det finns en människa bakom jobbet att leverera tidningen.

Härom dagen satt ovanstående lapp i en postlåda och det gjorde mig så otroligt glad så jag jublade. Denna kund brukar heller inte glömma mig vid jul. Tycker det är tråkigt att de slutar med papperstidningen även om jag förstår anledningen. Samtidigt är jag glad att vi har både brev och paket att dela ut,så jag får fortsätta att serva dem på natten när jag ändå åker förbi…

Tack kära prenumerant för den finna gesten…
Ni värmde mitt innersta för lång tid framöver.

Balettdanskommentarer

ballet-415382_1920

Det blev en del kommentarer angående tidningsutdelning vid halka. Det sträcka jag kör varje jobbnatt är ca 10 mil på allt från motorvägar till små enskilda/privata vägar.

När det gäller tillfälliga problem är vi alltid våra egna skyddsombud men gäller det problem så är det företaget vi vänder oss till. När vi tar oss fram nattetid så gör vi hela tiden bedömningar om vi skall leverera på en sträcka eller inte. Vi har alla olika knep för att testa vägförhållanden och hela tiden är vi beredda att ompröva våra beslut.

Det viktigaste är att vi meddelar företaget om vilka adresser som blivit utan tidning så prenumeranter får besked om varför de blivit utan tidning, men också att företaget blir varse om att här har det varit problem.

Personligen gör jag gärna bromsprov när jag kör in på en ny väg och då tar beslut om jag skall köra där. Men förhållanden kan ju ändras och det snabbt. Ibland har man kommit på efter någon km att här är det inte lämpligt att köra, men vad göra?
Skall jag backa en kilometer eller fortsätta de tre som återstår. Oftast är den frågan lätt att svara på, då det är lättare att köra framåt än bakåt. Jag lär mig dock att här var det problem och är inget ändrat i början på vägen sedan gårdagen, så förutsätter jag att det är lika illa nästa dag. Jag vet ju också oftast att vägen är bra halkbekämpat i hjulspåren men när jag lägger mig till höger för att nå postlådor så hamnar jag utanför och det kan vara mycket halt. Åker jag nu på en väg som jag troligen inte kommer att köra nästa dag om inget hänt, så försöker jag ju trots det leverera tidningarna under sträckan även om jag vet att de inte får någon tidning i morgon.

Efter den körning jag skrev om nu senast har jag också bett företaget kontrollera däcken extra noga på min bil. Kanske börjar bli gamla och torra eller att de lagrats fel. Vi får se var som händer.

 

Vaken med P3 och P4

113ckdd8

Då var det dags igen att en ”go” programledare lämnar radioprogrammet Vaken med P3 och P4. Alltid lite sentimentalitet dyker upp vid dessa tillfällen särskilt om man hittat en ”relation” till personen. Tack Magnus Leijon för denna tiden och hoppas vi snart hörs igen…

Under alla dessa år som jag jobbat natt har man haft olika relationer med personerna som rattat och dragit i regler i radiohuset men också många trogna lyssnare som man känner igen. Visst fanns det perioder som  man istället valde de andra kanalerna eller som i mitt fall ljudböcker, för att man inte fann en gemensam nämnare med programledaren. Ett tag var programmet så populärt hos oss tidningsbud i Lilla Edet och Trollhättan så det var nattens samtalsämne, var gång man kom till jobbet.

Vissa programledare blev så populära så det fick ordet ”guld” före sitt namn då dessa förgyllde våra arbetsnätter mer än andra. Det var tider det… 🙂

Jag tror att programmets styrka låg i att det var direktsänt och att det var väldigt nära oss lyssnare, då det fanns många vägar att nå dem i direktsändning. Det blev en levande kommunikation som var tvåvägs mellan sändaren och lyssnaren, fast radion i sig bara är envägs. I bland skickade man ut något på Twitter i cyberrymden och det fångades upp av programledaren och presenterades i radion. Det var ju bara vi två som visste om verkligheten, dold för alla andra, men kändes så familjärt på något sätt, att känna detta.

Ett tag fanns det planer på att programmet skulle spelas in dagtid för att sändas på natten, och det skapades mycket protester i den vevan just om de planerna. Funderar på vart programmets popularitet då hade tagit vägen…

Programmet har ju under alla dessa år omformats och ändrats precis som mitt jobb har gjort. Mitt jobb har blivit stressigare och mina möjligheter har blivit sämre att interagera med programmet. Samtidigt har ju programmet i vissa fall blivit bättre i vissa avseenden medan det har blivit bättre i andra delar.

Snackistimman mellan tre och fyra på morgonen har försvunnit då båda programledarna var närvarande och vi hade dialog mellan programledarna och lyssnarna är borta. Visst finns en annan form av det fortfarande kvar, men inte på samma sätt. Jag saknar den mycket, men å andra sidan har jag inte samma möjligheter idag att deltaga i dag som jag då hade. Saknar också steg-för-steg tävlingen, som jag själv var mycket aktiv i och svarade på, men lyckades aldrig vinna 😦

Sedan fanns ju alltid en farhåga med att ett program blir omtyckt och familjärt, så som vakenfamiljen blev. Hur privat skall man vara, var skall man dra gränsen…
Många av mina nattarbetande twittervänner har jag lärt känna genom att vi har kommenterat samma saker och då funnit varandra…

Vill säga tack till alla, utan att nämna namn, som jobbat med programmet men även alla som interagerat med programmet. Hur många mörka nätter har inte blivit soliga dagar bara för er skull? Hur många nätter med er har inte de mörka molnen som var ovanför mitt huvud när jag vaknade, skingrats och släppt in solsken i mitt liv… Hur många gånger har man inte frusit i tidningsbilen en svinkall vinternatt men blivit varm inombords av det man hört i radion….

Ni är alla GULD värda…

Vaken med P3 och P4 #blogg100 #bloggswe

11289072_10153444951724015_4600935023095533623_o
Jag jobbar på ett företag som är ”vaken för service”. Ett annat företag som också är vaken för service är Sveriges radio. För mig som nattarbetare är det ett måste att lyssna på det programmet. Men lika viktigt som programmet är programledarna. Nu jobbar ju ju bara varannan vecka på natten och det gör att jag inte hör alla. En som jag missar är Peter Sundberg. Men jag har två andra programledare som gör min natt och det ä Magnus Leijon och Richard Herrey.

Tyvärr hinner jag inte med att interagera lika mycket som tidigare, men att lyssna på deras program är en fröjd. För mig är det viktigt med programledare som med sina ord kan krypa innanför skinnet på mig, att känna rysningar när det berättas om något som ger kalla kårar, när de delar glädjen genom radiohögtalaren och jag känner samma glädje. För mig känns det som om jag blir delaktig i programmet, fast jag bara är lyssnare.

Både Magnus och Richard har den förmågan att förmedla känslor genom radiomikrofonen vilket jag verkligen uppskattar. Ingen av de nämnda blir bara ett bakgrundsljud som vilken annan skvalmusik utan det blir äkta röster. Det innebär att jag får vara väldigt aktiv med volymkontrollen med volym upp när de pratar och volym ner när musiken spelas.

När jag hör dessa herrar så går mitt jobb som en dans, och det är skönt.
Jag har väl aldrig varit någon älskare av skvalmusik a la reklamradion utan radion skall fånga mitt intresse, ge mig mervärde och vara vaken med mig.

Tack Magnus och Richard (och alla andra nattpratare), för att ni ger mina nätter guldkant.

Bilden ovan Har jag fått låna av vakenredaktionen och Magnus Leijon har gett mig tillåtelse att avnäda den i bloggen.

Tidningsbilen lastad #blogg100 #bloggswe

Tidningsbilen lastad inför veckans sista tur och innan långledigheten tar vid.
Nu skall det verkligen bli gott att vara hemma några dagar och framför allt få sova nattetid och vara vaken dagtid.
Det bästa med att vara ledig är att man rår sig själv och ingen klocka som styr ens dagliga tillvaro.

Varje titel i bilen har sina egna platser för att kunna hittas i mörkret när man kör och behöver bara stanna till vid lådan och lägga rätt tidning i rätt låda.
Tryggheten finns i att man vet var man har det man skall ha för ögonblicket utan att behöva fibbla med ljuset.

Vår lokaltidning ligger tryggt i passagerarsätet
11144847_10153945052853868_1006808517_o

Regionaltidningen har sin plats på golvet framför passagerarstolen.
Långt att nå när bunten krymper
11136327_10153942179678868_976578609_o (1)

De andra tidningarna har sina bestämda platser för att kunna hittas snabbt i mörkret.
Här i handskfacket
11132403_10153942181498868_9611366_o

Bakom solskyddet
11141669_10153942182523868_1545778807_o

Och posten färdigsorterad och memorerad i huvudet ligger på instrumentpanelen.
11154230_10153942180393868_1333134585_o

Vidarekopplad skrivbordsprodukt #blogg100 #bloggswe

telefon-ringande

För ett antal år sedan på en arbetsplats jag då jobbade, så skapades det en ny organisation där en person på kontoret skulle sköta bemanningen nattetid. Denna person jobbade då från kontoret dagtid utan kontakt med oss som var på där på natten.

Denna persons kontakter med oss blev då via telefon och telefonen ringde ju när vi nattarbetare sov som bäst alternativt var på en annan arbetsplats där vi tillbringade viss del av dagen. Detta gjorde det då svårt att få tag i personal som kunde jobba och det jag upplevde var att personen gjorde ett sämre jobb än de som hade kontakt med oss på natten.

Helt plötsligt blev det mycket svårare för oss nattarbetare att få ledigt då det var svårt att få tag i ersättare.

I bland ville man inte jobba extra, då man kände att jag behöver få sova hela natten och tackade nej till extrajobb. Men också att man blivit beviljad ledighet en viss natt och därför inte hade någon tjänst den natten.

När jag sedan inte infann mig så ringde då nattförmannen och frågade var jag var. Jag är ledig, svarade jag…

I bland upprepade detta sig och jag fick en ursäkt av förmannen att det är så dåligt skrivet att jag kan inte läsa så jag hoppades att det var du. Vi något tillfälle var jag snäll och akut hoppade in och jobbade, för att hjälpa förmannen, jag var ju ändå redan väckt…

Men till slut blev jag så trött på att bli väckt så ofta när jag nu hade en av de få nätter som jag kunde få sova hela natten igenom. Så smart som jag är så vidarekopplade jag min jobbtelefon till dagplaneraren som var ansvarig medan min privata telefon blev avstängd hela natten.

Så när nattförmannen ringde mig, så vidarekopplades samtalet till dagplaneraren och denna fick ta emot nattsamtalet istället.

Jag blev frågad av dagplaneraren om jag kan begripa hur det är att bli väckt på natten när man skall sova.
Jag svarade, jag är fullt medveten om det och om alla sköter sitt jobb, så behöver ingen bli det.

Blev snabbt ordning på dagplaneringen som inte blev långvarig därefter.

Den som var skyldig till att jag blev väckt, blev själv väckt istället, och jag fick sova min skönhetssömn