Paradiset utanför dörren

IMG_20130703_203000

I dag var det en kort tur med bilen och det var in till stan för att byta vårdcentral för mor och bror.
Det viktigaste är att få en diagnos på mor och att kunna medicinera där efter…
I morgon blir det till att beställa tid för båda.

Värmen håller i sig här och jag märker framför allt på mor att det är jobbigt.
Vi har därför inte kunnat ut och åka så som vi tänkt, framför allt med tanke på bror och hans semester.
Tyvärr slits jag emellan att göra hans semester innehållsrik samtidigt som jag måste tänka på mors välbefinnande.

I stället har vår trädgård blivit ett paradis för oss. Eftermiddagens sol skymmer en del av trädgården och då blir det naturligt att spendera tiden där.
I det närmaste vindstilla och trots tvärdrag så blir det varmt inomhus också.

DSC_0563DSC_0562

Så för att lindra det mesta för mor så blir den en förlängningskabel och golvfläkten som får bli stand in för kvällsvinden på söderhamn.
Vi bor vackert på landet så paradiset är nära och det går trots allt ingen nöd på oss…

Vi skall inte klaga på värmen när det är sommar, vi vet att det kommer en vinter till oss och personligen föredrar jag när man utan problem kan göra ute och inne till ett helt allrum.

Föreslog brorsan att servera ett glas vin i vårt paradis iklädd bastkjol, men där gick gränsen.
Men vad gör väl det, sommar en gång om året och vi klarar oss utan hula-hula…

Tänk vad livet ändå kan vara underbart.
Tänk, förra året vid denna tidpunkt, så förstod jag hur fel, läkarna och alla andra hade involverade vården hade haft.
Vi har fått ytterligare en sommar med mor i vårt hem…
En sommar som kanske inte blivit det paradis vi nu upplever om jag trott på läkarna, biståndshandläggare, vårdpersonal…

Nu orkar jag inte skriva mer, blir för känsligt..

Skall jag skratta eller gråta

DSC_0006 (1)

I dag kom det ett brev från vår vårdcentral…

”Vi har fått remiss tillbaka från minnesmottagningen att vi skall börja här vid oss. Vänligen beställ tid för demenstest och blodprov.”

Detta var adresserat till min mor och skickat från hennes läkare.
Nu 14 månader efter förgiftningen av mediciner som sattes in på oro som läkaren tolkade som demens.

14 månader av kamp, gråt, förtvivlan, sorg och bedrövelse.

Varför gjorde inga minnestester från början och sedan en utredning?

Varför lovade mors tidigare läkare att skicka remisser till minnesmottagningen när han lovade det?
Vågade han inte det, då han var rädd att hans misstag om diagnos var fel?
Vågade han inte det pga av verksamhetschefens order?
Han ville ju inte ens medverka till när mors SSK besökte honom på vårdcentralen att få en akutremiss till akuten då mor var akut förgiftad. Nej det räckte med en remiss till geriatrisk medicin med väntetid upp till 3 månader.

Istället blev det jag och SSK som på eget bevåg fick ta in mor akut, där det efter kontroll blev inläggning på avdelning för övervakning i en vecka.

Men varför saknas den remissen som han lovade att skicka???

Under tiden mor låg inne på sjukhuset pratade mors SSK åter med läkaren om att mor nu var inlagd för akut intoxination.
Han lovade då att sända en ny remiss för överflyttning till från sjukhuset till medicinsk geriatrik.
Detta ringde SSK till avdelningen och berättade. Inget besked om överflyttning så när kommunen erbjöd en plats för återhämtning så tog vi den i hopp om att mor skulle komma tillbaka till sitt gamla jag…

Inga remisser finns och nu när vi vill ha fastställt diagnos och ev rätt mediciner, så vill inte mottagningen ta emot henne då de vill ha de första testerna på vårdcentralen.

Vet inte om jag skall skratta eller gråta….

Trollhättan i sol och värme

I Trollhättan håller nu fallens dagar på och vi gjorde ett besök bland festdeltarna i öltält, promenerade i områden som vi normalt inte besöker så ofta. Betty Backs park och Park of fame fick ett besök.

DSC_0554DSC_0555DSC_0556DSC_0557

Oskar Olsson, gick under namnet Glass-Oskar och var den som startade Trollhätteglass.
En reklamfilm om Trollhätteglass finns på Svensk Mediedatabas
I
 samband med att ovanstående sten placerades ut gjorde vår Lokaltidning TTELA  ett reportage.

I dag har vi en glasstillverkare i staden. Åseglass som mest tillverkar till andra aktörer.
Vi har fått ett ny glassföretag i Trollhättan med säte i Väne Åsaka (Skrotnisse och hans vänner).

Han har tagit upp gamla Saabstruten vi hade tidigare, men SAAB vill inte medverka i glassförsälning så det namnet får inte användas, så istället har glassen underbeteckningen ”Saaablar va gôtt!

DSC_0552

Lite mer bilder från stan!

DSC_0553DSC_0551DSC_0550DSC_0549

DSC_0558

Mor fick också en present, en poncho att kunna använda ute när det blir svalare.

DSC_0560

 

En saltstänkt dag

Dagens tur blev en kusttur långt ut i akipelagen.
Dagens första anhalt blev Mollösund som är ett av sveriges första fiskelägen.
Intaget där blev blev stekt makrill med spenat och färskpotatis.

DSC_0542DSC_0536DSC_0537DSC_0540DSC_0539DSC_0538DSC_0541DSC_0543DSC_0545DSC_0544

Ett annat måste på denna sommarresa är Handelsman Flink. Den gamla handelsboden är bara ett måste och varje år köper vi en mås i någon form i denna butik…

Allsångskväll i Slottsparken

Efter dagens id, så skulle kvällen avslutas med musik och sång, våfflor med kaffe. Vad är då lämpligare att göra det än i Slottsparken i Lilla Edet.
DSC_0535
Slottsparken har blivit ett litet paradis för oss och vi åker gärna dit för att njuta av parken och dess café. De som spelade i kväll var Lösa Boliner och att Ann var en sådan hejjare på att framföra sång, hade jag ingen aning om. Rasken var heller inget fel på, men han hade knyckt mina kalsonger… 😦

IMG_20130717_184543DSC_0534
Det var en helt suverän afton och vi satt alla och njöt i fulla drag.

IMG_20130717_184919
När de spelade kära mor, tog jag min egen mor i handen och kramade hårt,  som blev så glad. Det är så roligt att se mor när hon visar denna glädje…
IMG_20130717_192326

Strax efteråt kom även tio tusen röda rosor vill jag skänka dig, och då föll det sig inte bättre än att mor även fick en blomma i håret.

Även vår lokaltidning gjorde ett besök för att föreviga ögonblicken och medan hon gick runt och fotade publiken så kunde inte jag låta bli att rikta min mobil åt ett annat håll…

IMG_20130717_191954IMG_20130717_192119

Flash mob i Lund

I Lund genomfördes den 15/7 en flash mob mor sjukvårdspolitiken i Skåne.
En dödstyst protest utspelade sig framför Skånes universitetssjukhue entre.

Sydvenskan skriver bland annat så här:
Ett hundratal människokroppar låg i drivor utanför huvudentrén till Skånes universitetssjukhus i Lund i eftermiddags. Det var en flashmob som protesterade mot Region Skånes vårdpolitik. Läs mer

SVT:s Sydnytt:
En flashmob protesterade på måndagen mot regionens sjukvårdspolitik genom att lägga sig framför sjukhusentrén i Lund. Läs mer

P4 Malmöhus:
Igår eftermiddag låg ett hundratal människokroppar låg utanför huvudentrén till Skånes universitetssjukhus i Lund. Det var en flashmob som protesterade mot Region Skånes vårdpolitik. Anci Hansson är en arrangörerna till flashmoben och berättar hur patienter med dropp gick ut och la sig i protest. Länk till artikeln

 

Tanken är nu att detta skall sprida sig över landet. I ett inlägg på Facebook står att läsa:

Maria Dalén svarar på en tråd: Låt oss göra detta varje måndag kl 15:10-15:13,
jag svarar: Låt oss kalla det Måndagsupproret 15:10-15:13!
Maria Dalén : Jag tar med ett gäng/ några och börjar i Falkenberg på måndag….. Hoppas det fortsätter…. Överallt. Då kan inga politiker gömma sig längre!!!
Läs mer på Facebook

Nu kommer också andra in i debatten om den ansträngda situationen KK.
Hög stressfaktor att bli avbruten på semestern. Läs artikeln på P4 Malmöhus

Fiasko och succe

Under denna helg har vi varit på tur både till väst och till öst.
Lördagen blev det våra västliga öar, Orust och Tjörn som fick besök.

Det blev en del bilvägar som vi inte åkt tidigare och vi fick se en hel del vackra vyer.
En del av de nya smultronställen vi hittade blir också ett nytt mål för vidare upptäckter.

Men också ett fatalt fiasko gjordes också.
Vårt besök på dessa öar skulle avslutas i en park där vi blivit lovade att vi skulle kunna avnjuta eftemiddagen och promenera i sakta mak med mor i rullstoll, men det funkade inte…DSC_0515DSC_0514

 

 

Söndagen valde vi i stället motsatt väderstreck och gamla bekanta…

Där var det perfekt.DSC_0520DSC_0522DSC_0523DSC_0524DSC_0525DSC_0527DSC_0529DSC_0530

Det glöder än….

Sitter nu framför datorn mellan två nattliga besök på brandplatsen…

Har lovat att ta kontroll klockan 02 och 04 så att ägarna och de som jobbar får chans till lite vila.
På ett av de ställen där spannmål har legat fanns det fortfarande lite glöd kvar som var tvunget att vattenbegjutas.
Men det vart helt vindstilla så risken att något skulle sprida sig var liten.DSC_0469

Men känslan att gå runt i ruinerna där man lekte som barn var överväldigande och många tankar for runt i huvudet medan man gick där och kontrollerade att allt var lungt. Att stå där mitt i natten och titta på de grisar som klarade sig, som nu sov lugnt och tryggt medan det bara några meter därifrån utspelade sig scener som man har svårt att föreställa sig, kändes inombords.

Man såg platsen där tidigare ”bonnfolket” hade kokat ”potäter” till sina grisar. Man såg gårdsdammen, som sedan många år sedan är igenfylld och borta. Man tänkte på hur man som liten fångade vattenödlor i den dammen på sommaren medan man på vintern tog sina första steg på skridskorna. Man kände nästan hur det gjorde ont i baken när fötterna inte hängde med och man satte sig takt mer på baken. Men upp igen och nya försök.DSC_0485

Man kände den nerförsbacke genom dalen som sedan gick upp till Enebacken där vi ofta lekte. Denna backe är sedan många år sedan igenfylld och bebyggd med nya svinstallar. Det ser inte alls ut idag som det gjorde när man var liten. Man kommer till andra sidan den idag obefintliga ladugården och promenerade förbi den idag obefintliga ”gödeselstan”. Den vägen var alltid svår att gå då den ofta var en kombination av väg och två diken efter traktorhjulen. För några dagar sedan var denna väg en fin gräsyta med ett par parksoffor där man kunde sitta och njuta i solen och se ut över nejderna. Jag kunde inte låta bli att stanna till och titta ut över den otroligt vackra utsikt som är över ”Sveriges Grand Canyon” ner mot samhället Sjuntorp. Det bara var så vackert denna utsikt klockan två på natten. Den känslan att stå där och titta på det vackra medan man i ryggen hade en mindre katastrof, gjorde att det föll några tårar på min kind.

slumpansdalgang

slumpan

Mycket skall en människa vara med om under sin livstid

Begravning, födelsedagskalas och skärselden

Den 9 juli 2013 kommer man alltid att minnas… Vissa dagar är det bara som om allt skall hända.
Denna dag blev en sådan. Två av tre händelser var planerat medan den tredje absolut inte var önskvärd.

DSC_0433
Dagens först planerade händelse var en begravning. En bekant till familjen som gått bort några veckor tidigare och begravningen var utsatt till denna dag. En begravning är väl aldrig ett nöje att gå på men ändå finns det ett visst mått av tillfredsställelse genom att kunna följa en person till sista vilan. Vila i frid du kära!

DSC_0476

Nästa händelse var då bror som hade sin 46:e födelsedag….
Som vanligt firade vi hans födelsedag på Koppargrillen i Vänersborg. Koppargrillen är världsberömt åtminstone några meter utaför kommungränsen för sin bearnaisesås. Detta är ett måste när man besöker denna restaurang. Vädret stod oss bi och vi kunde avnjuta vår måltid vid vackra hamnkanalen.

Den tredje var en överraskning som man hoppas slippa uppleva igen…
Det började med tjutande sirener som man kunde följa och vi förstod att något hade hänt i närheten. Man undrar vad som hänt och springer fort ut för att upptäcka att grannens gård står i lågor. Chockad står man bara och gapar de första sekunderna, innan man förstår vad som hänt… Nästa åker mobilkameran fram… Sedan börjar tankarna att snurra.

På denna gården bodde då när jag var liten mina lekkamrater.
Vi var tillsammans nästan varje dag. Den ladugården som nu är nerbrunnen kände jag lika mycket som vår egen.
I slutet på 60-talet så hade deras tax fått valpar och hon hade fått en egen spilta i ladugården för sig och sina sex valpar.
När mina kompisar skulle visa mig valparna så gick taxmamman till försvar. Hon hoppade upp och bet mig i ögonlocken där jag fortfarande har ett ärr kvar. Ilfart till farbror doktorn som konstaterade att jag har tur och det enda som fått skada, var min ögonlock. En av valparna blev senare min första hund, Ricky.

När de sedan byggde ett av svinhusen på 80 talet var min bror uppe och tittade på bygget.
De höll på med den 17:e takstolen när olyckan inträffade. Den föll och det så olyckligt så den slog till nästa och likt en dominoeffekt välte allihopa. Den sista som föll tog av bror mössan och även den gången blev det ilfart till lasarettet. Inte en skråma utan det var endast mössan som fått en smäll och låg i kläm mellan takstolen och golvet.

Var uppe i natt och erbjöd min hjälp och även idag var jag där och pratade med dem… Ägaren sade att man går i ett chocktillstånd och fattar inget av det man ser… Man fattar det inte…. Hjärnan vill inte acceptera det ögonen försöker förmedla till hjärnan…
Allt gick så otroligt fort, på några minuter var hela ladugården övertänd… Man hann inget göra mer än att försöka rädda några djur….

Men vad jag tycker är så fint och värmer i hjärtat är att grannar, vänner och bekanta som ställer upp…
Mitt i hela detta kaoset så finns det överlevande djur i två stallar som skall har mat vatten och omsorg. Djur som inte vet vad som har utspelat sig 10 meter från deras trygga yttervägg…. Djur som litar på de som tar hand om dem, litat på att inget händer dem…
Ägaren sade i natt att han trodde inte det fanns så mycket snälla människor runt omkring…

Kram till alla dessa som ställt upp i denna situation…
Kram till er som drabbats, jag finns här om ni behöver ytterligare stöd och hjälp!

DSC_0454

DSC_0453DSC_0455DSC_0458DSC_0459DSC_0460DSC_0461DSC_0462DSC_0463DSC_0471DSC_0472DSC_0473DSC_0474DSC_0475

 

Länkar om branden;

1.200 grisar innebrända – SVT

Över tusen grisar brann inne efter brand i Trollhättan – Sveriges Radio

1 200 grisar döda i våldsam brand – Aftonbladet