Väderleken #Urd

snip_20161227012959

Första jobbnatten är gjord och den gick över förväntan. Men oron steg under dagen om hur det skulle bli med den annalkande stormen Urd och hur småvägarna skulle se ut under natten. Jag började följa nyhetsläget via olika medier och min egen lokalradio toppade nyhetsflödet med en bild som de fick från mig i samband med stormen Egon.
Taket från grannens ladugård hade hamnat på deras bil.

snip_20161227012802

På middagen blixtrade det till med en åskknall som följd. Kommenterade i något fält på SVT Väders Facebooksida att det small till, och naturligtvis fick jag svar enligt ovan, ha ha…

snip_20161227005111

Senare på kvällen börjar min lokalradio med extrasändningar men också bevakning och information på nätet. Jag kunde inte låta bli att kommentera detta, och fick svar…
De hade försökt få tag i min arbetsgivare för att se hur det skulle hantera stormen och tidningsutdelning, men utan resultat. Säkert har ju tidningutdelningen ett stort nyhetsvärde i denna situation, men det verkar som inte företaget insåg det…

43 minuter efter att jobbet startat och vi alla var ute och gick och körde på våra distrikt, så får vi ett SMS som säger att vi får bedöma, med anledning av klass 1-varningen, om att vi får bedöma om vi vill åka ut nu eller vänta till senare.
Inte avbryter jag min tur och åker hem för att fortsätta senare…

Nu hade jag tur, mindre och större grenar låg på de flesta småvägar men dessa kunde jag parera…

Så det värsta som var på min runda var det som visas på nedanstående bilder 🙂


Nu är det lugnt ute och dags för att ta tag i promenaderna och göra dagen positiv.

 

Att bo i en filmkuliss

b29a83a2c96cdf0eb4305cdb4ebf9731

Riktigt så farligt är det inte som det låter, men visst finns det en sanning i detta också.

Sedan vi fick Film i Väst hit till Trollhättan, eller Trollywood som vissa säger så är det mycket film som spelas in i här i mina trakter. Just här där jag bor är också naturen väldigt vild och ovanlig, så när man promenerar här omkring hittar man gärna någon miljö so varit med i någon film eller TV-serie. TV4-serien Ack Värmland är på G att spelas in här igen, på samma ställe där Under solen, den första film jag arbetade med, spelades in.

Att se skådespelare och filmarbetare gå här runt omkring hör inte till ovanligheterna, då de får vara i fred och och slipper folksamlingar. Och vart jag går ser jag nästan alltid någon miljö som varit med i någon film.

Nedan finns ett axplock av bilder både från filmer och miljöer som varit med  någon svensk film som haft Trollhättan som utgångspunkt.

 

Pressfrihet = demokrati #blogg100

Tidning-2

För mig är pressfrihet det samma som demokrati. Makten i Sverige utgår från folket och det är är en av grundstenarna i vårt demokratiska land. Men vi behöver också press, radio och TV som granskar makten, då de kontroller som sker inte alltid fungerar på bästa sätt.

Vi har i dag radio och TV i allmänhetens tjänst, som skall vara så fri från yttre påverkan som möjligt, det några i bland kallar statstelevisonen. Vi har också andra medier, inom radio, TV och tidningar som på olika sätt är påverkade av olika intressen.

TV 4 som bara får sin inkomst från reklammakarna kan ju aldrig bli 100% fri, då det finns de som kan sluta göra reklam om kanalen granskar saker kritiskt. Våra tidningar är ju också politiskt färgade beroende på vem som äger dem. I dem finns det olika sorters sidor, såsom nyheter, som inte bör vara för politiskt färgade, vi har fria ord och debatt, där vi medborgare kan uttrycka oss och sist men inte minst, ledarsidor som politikens förlängda arm.

För mig som individ är det viktigt att ta in nyheter från flera källor så jag kan bilda mig min egen uppfattning om saker och ting.

När nu Telia gick ut med sitt erbjudande om fri surf på olika sociala medier så begränsades i mina ögon yttrandefriheten. Facebook är bra till mycket men också en sajt som kan begränsa min världsbild och också bli en ”hjärntvättare”. Facebook är tillsammans med sina användare en stor maktfaktor att räkna med. Men förhåller vi oss bara till den kommer vår världsbild genast att krympa. Med sina algoritmer försöker Facebook tolka mina intressen och visa det de tror jag är intresserad av, inte det jag verkligen är intresserad av. Men personer som gör bra inlägg och följs av många, så vill Facebook har betalt eller deras inlägg sorteras ner i flödet. Helt plötsligt kostar yttrandefrihet pengar. När min surfpott är slut, så blir jag också hänvisad till Facebook, så även där begränsas min yttrandefrihet och att ta del av pressfriheten. Om detta sker, hur många Anton Lundin Pettersson, lär växa upp i detta landet, där vi får en skev världsbild och tror att hela världen håller med mig, då jag inte ser majoriteten som inte håller med.
Vet inte hur långt Twitter och Instagram har kommit med sina planer på att begränsa yttrandefriheten genom att påverka sina flöden, men den utvecklingen gör mig rädd.

 

När livet vänder #6 #blogg100

när livet vänder

Då har ännu en onsdag passerat, en onsdag där tiden mellan 20,00 och 20,30 är mer helig för mig än söndagens gudstjänst. Det är dags för ”När livet vänder”, med sina starka berättelser, en form av ”Min sanning” men där fokus ligger på huvudpersonen egen berättelse.

Som vanligt hade jag förberett mig genom att titta på ”förhandstittarna” som ligger på programmets hemsida. Jag ser en stor ståtlig man med egen stil, en man med välansat helskägg och håret i en knut i nacken. En man som utstrålar självförtroende och respekt men där ögonen säger något helt annat. Där ser jag en rädd liten pojke, en pojke som gjorde honom till något annat än den ha ville vara.
I programmet berättar ögonen genom munnen hur barndomen var fylld att våld, alkohol, psykisk sjukdom, självmord och till sist ännu mera våld. Något som en ung människa inte skall behöva uppleva, men som Daniel inte kunde undgå. Vad är det som gör att människor har denna grymhet, så man utsätter sin egen avkomma för denna brutala uppväxt, där egentligen kärlekens flamma bör lysa. Daniels ögon förmår verkligen munnen att forma tankar till ord, ord som griper tag i en…

Man andas tungt fram till dess han berättar om hur han tar knivarna för att hämnas, där upphör min andning helt och hållet. Tystnaden blir åter talande och man väntar på nästa ord, ord som visar att han vaknar upp ur det tillstånd han befinner sig.
Daniel gör det enda rätta och anmäler sig själv, och i samma ögonblick får han en andra chans. Detta värmer mig.

Jag är glad att jag inte själv har behövt uppleva det, men behöver inte mer än att lyfta blicken från TV:n och blicka några hus bort, där jag ser kniven i ryggen på styvfadern.
Våld är aldrig någon lösning men ändå väcker kniven någon form av sympati hos mig, till personen som håller i kniven. Naturligtvis skall personen med kniven hållas ansvarig för sina gärningar men samtidigt måste också hela historien som leder fram till händelsen tas med i bedömningen.

Daniel tog sin andra chans, lever nu i ett förhållande och har två barn, som får den kärlek som han aldrig själv fick uppleva i den åldern. Jag är tacksam för att jag fick följa med på resan när ditt liv vände…

Tack Daniel och Anja för ännu ett gripande avsnitt.

Länk till programmets hemsida

När livet vänder #2 #blogg100

när livet vänder
Skärmdump från programmets hemsidan på SVT.se

Så var det dags för andra avsnittet av ”När livet vänder”. Detta avsnitt handlade om Sara Nyd, som har flera självmordsförsök bakom sig. I o m att jag själv har flera självmordsförsök bakom mig kändes ämnet särskilt svårt, så jag hade förberett mig genom att titta på de klipp som fanns på programmets hemsida.
Som vanligt var programmet mycket välgjort, regisserat och klippt och man fick verkligen följa Sara från barnsben, hennes tankar och känslor.
När man så ung drabbas av ”konstiga” tankar och inte varken vill eller vågar ta upp det med någon vuxen, kan göra situationen än värre.

Man får följa Saras liv genom hennes egen berättelse fram till självmordsförsöken, förberedelserna och själva utförandet. Man kände verkligen Saras tankar, vilket griper tag i en. När livet känns svårt och man ser självmord som enda utvägen, då undrar i alla fall jag vad som gått fel. När man också som i Saras fall har en dotter som behöver ens kärlek och upplevelserna är att hon får det bättre om mamma är död, kunde inte förhindra, då blir känslorna extra starka.

Efter programmet fanns också möjlighet att chatta med programledaren och representant från självmordslinjen. Detta tror jag är mycket viktigt, då det säkert väcker en massa frågor, gällande en själv men även om anhöriga och vänners situation

Länk till programmets hemsida: När livet vänder

Behöver du kontakta någon för att diskutera ämnet har SVT också en sida med information om olika hjälporganisationer. Den hittar du här

Vill du också läsa chatten och de frågor som kom där, så är det denna länk som gäller.
Ja, det är jag som är BengtOswin.

VI vet att det förekommer flera självmord per dag i Sverige, så tveka inte att kontakta någon, oavsett om det gäller dig själv eller någon annan. Hjälp finns att få…

Nagelsvamp hos inkaindianer #blogg100

wp-1457808478404.jpg

För några år sedan satt jag och tittade på ett program på kunskapskanalen om nagelsvamp hos Inka-indianerna. Skämt åsido, tror inte det har funnits något program som hade detta ämne, men jag tror att det säger en del om det program jag INTE tittade på, nämligen melodifestivalen. Om man bortser från förra året med MZW och Heroes, så var intresset för mellon helt djupfryst.

Första delen av första deltävlingen fick jag ju till mig utav misstag via radion, och då blev intresset något helt annat. Duktiga Carolina Norén blev för mig synonymt med ”blåbärsrisgrönt”, vilket var en beskrivning som Bengt Grajv, f-låt Bengt Grive, kunde använda för att beskriva bilder från konståkning. Sedan klev ”Vaken med P3 och P4”:s egen tangentbordsflicka, Ronnie Ritterland, in i ljudrummet, och gjorde sin röst hörbar, förutom skrivningarna på chatten. Och mina små pikar i tidigare blogginlägg om chatten, så blev den ordentligt påspädd och kändes som en stor familj.

wp-1457808413343.jpgÄven mellonörden Ola Gäverth:s mellotråd på Facebook blev ett tillhåll för mig. Han och hans vänner satte verkligen guldkant på tillvaron.

För mig och bror började melodifestivalen redan på måndag eftermiddag då vi vid middagen började prata om vad lördagens begivenhet skulle innehålla i mat och dryckesväg. Mot slutet av veckan blev det gemensam shopping, för mig och bror, och på lördagen arbetade vi gemensamt i köket för att förbereda allt inför sändning. En ny tradition var född.

Hela mellon blev ett familjenöje, som gjorde att jag och bror hittade nya gemensamma wp-1457808318020.jpgintressen, sådant vi inte hade sett hos varandra tidigare. Det roligaste var ju att se brors intresse växa fram, hur hans ögon glittrade, precis som ett barn på julafton. Att studera brors mimik, när han satte i tandpetarna med artisternas namn och vi såg hur konstverket växte fram, eller när han satt där med tandpetaren och justerade bokstäverna med Ola:s namn på PRINS-bakelsen. Ångrar verkligen att jag inte riggat mobilen så den kunde filmat det hela.

Ola-bakelsen fick bror äta upp, då han helt bestämt hur den skulle se ut och att han varit så noga med att den skulle vara perfekt. Han blev så otroligt glad, för han trodde vi skulle sända den express till Radio Stockholm.
Mellotårtan var precis lika fruktig och fin som radioprogramledarna.

Sveriges radio och dess medarbetare Carolina Norén, Ronnie Ritterland och Ola Gäverth (inkl hans vänner) . Ett stort tack till er alla, som betytt så mycket för mig och min bror under dessa veckor. Tack bror, för all den glädje du visat, dina glada tillrop, dina grimaser som du visat av glädje…

Vi älskar er alla! Kram och tack!

Öppnar sitt hjärtas hemliga rum #blogg100 #bloggswe

CCtWDl7W8AAKrm6
Foto Copyright: Anja Kontor, Privat ”När livet vänder”

Jag tillhör den trogna skara som varje gång det är dags för ”När livet vänder” på SVT bänkar mig framför TV:n.
Jag har ju själv lidit mina helvetes kval pga något som inte alls är naturligt att prata om, och vet hur svårt det kan vara att öppna dörren till sitt hjärta.

Jag vet känslan att sitta framför en reporter och där öppna sig, medan reportern skriver stolpar på sitt papper för att andra sedan skall läsa om detta i tidningen. Jag vet också hur det är att sitta med en digitalmikrofon som spelar in samtalet, för att sedan höra mig själv på radion.

Men vad jag fascineras av är, att här sitter de framför reportern Anja Kontor och riggade kameror och strålkastare och skall vara obemärkta och öppna sitt hjärta in till det mest fördolda.

Första gången jag skulle ta regi framför kameran, då hade jag inga repliker, men jag skulle se chockad ut. Mitt mantra blev ”Jag är chockad, inte titta in i kameran – jag är chockad, inte titta in i kameran”.

Här i ”När livet vänder” finns inte en chans att rabbla några mantra, utan här skall man vända delar av mitt innersta ut och in, man skall vara oberörd av det som finns runt omkring och försöka sätta ord på tankar och känslor.
Jag vet att skådespelare är erfarna och kan det där med att spela känslor, och på regissörens order och förslag ändra sin sinnesstämning. Här i programmet skall inget spelas, utan det skall vara så äkta, så det går att vara.
Här handlar det om äkta tårar som kommer inifrån av känslor och inte pga att regissören vill det.

Jag förstår att det ställs stora krav på Anja och hennes team att inge lugn och trygghet och det lyckas hon med så att att det går genom rutan. Anja har förmågan att tala lyssna men också låta tystnaden tala, vilket ger mig som tittare ett mervärde utöver det vanliga. Här är tystnaden lika viktigt som det talade ordet. Här finns plats för känslor, känslor som är svåra att hålla tillbaka men också svåra att bejaka. Tåren som rinner ner för kinden kan säga så mycket mer än vad ord kan beskriva.

Tack till alla fantastiska människor människor som sätter ett ansikte på det som vi många gånger bara har hört talas om.

Tack Anja för att du låter människor tala men också vara tysta.
Tack också för att jag fick låna bilden.

Tack till teamet bakom, som gör detta möjligt.

Tack till SVT för att ni sänder detta.

Jag vet hur viktigt det är, att vi som jobbar i ett team runt huvudpersonen kan behålla lugn och utföra ett proffsigt arbete. Vid ett tillfälle när det skulle ske en tagning med i det närmaste nakna skådisar i ett badrum, så hängde sig duschdraperiet. FAD:en skrek bryt och jag skulle in där och kolla upp och rätta till det som strulade. Klättrade upp på trappstegen och rättade till glidet och det fungerar. Skall klättra ner och tappar balansen. Vet att jag hann tänka vad kan jag ta tag i innan jag trillar men tog instinktivt i duschdraperiet. Men vad gjorde det för nytta?
Där ligger jag i duschen med draperi och duschstång över mig och tittar upp på stjärnor, skådespelarstjärnor.

Skådisarna fick klä sig morgonrockar och ta en fika medan vi rättar till kulisserna. Tack och lov att det finns silvertejp…