När jag promenerade på byn för några dagar sedan så ropade det bakom mig, Tjena Larsson. Vänder mig om och ser poliserna från mobila kontoret. Väntar in dem och de säger tack för anmälan, bra jobbat.

Jag hade helgen innan hittat en mängd klottrade hakkors igen på område som kommunen sköter. Grannkommunen hjälpte mig hur jag gör anmälan via webben, vilket fungerar toppen. Att sedan polisen från mobila kontoret är pålästa och också tackar mig, gör att man blir glad.

Jag älskar Lilla Edet och dess omgivningar och har under många år försökt lyfta det fina i kommunen. Allt från egna foton till att dela positiva händelser. Har gått på nästan vart enda kulturevenemang och också försökt dela det vidare både före och efter för att marknadsföra det. Men jag har aldrig förstått varför personer jag beundrar så totalt har vägrar att gilla eller dela detta vidare.

När jag ser grannkommunerna här omkring där hjälper politiker och tjänstemän att lyfta det, men inte här. Är det bara jag som gillar kommunen?

Idag arbetar jag med polisen och fastighetsägaren om saker som sker, men känner inte lust att göra något för kommunen. Jag anser att vi gemensamt behöver lyfta det fina och positiva i kommunen. Polisen säger tack, gillar mina inlägg och anmälningar. Fastighetsägaren likaså. Ett tack betyder så mycket.

I Trollhättan lyfter våra kommunalråd, politiker och tjänstemän oss trygghetsvandrare hela tiden, vi som frivilligt ställer upp för att skapa trygghet. Vad händer här? Inga hejjarop, inga kommentarer på Fejjan, eller ens en klick på gilla. Varför sådan skillnad.

Jag skapade en grupp ”Vårt vackra Lilla Edet”, där jag försökte både dela mina och andras bilder, men också dela med mig av annat positivt från vår vackra kommun.

Nej, det blev en grupp där det plockades bilder och delades på andra sätt, ibland med orden ”den lånar jag”, ibland hittade jag dem på andra ställen utan en fråga om de fick lov att använda bilden och inte ens mitt namn.

Ja det var inte en bara vanliga svenskar utan även politiker som gjorde samma sak. Politiker som är förtroendevalda och som jag anser bör vara förebilder.

Pandemin kommer och jag skapar en grupp ”Lilla Edet hjälper varandra”. Allt för att vi skulle kunna handla på hemmaplan. Jag ringde runt till butiker och företag och frågade vilka tjänster de erbjöd. Handla utanför, hemkörning eller andra sätt att handla. Blir kontaktad av en politiker om jag inte kunde fixa till listan, så kunde kommunen trycka upp och hemtjänsten lämna till brukarna. Jag accepterade.

Hörde inget mer men efter någon vecka får jag massor av A-post att dela ut, med avsändare kommunen. Snart förstod jag att det var min lista, modifierad och med förord från kommunen. Men jag då. Inte ett ord om att jag var upphovsman.

En dag när jag sovit middag vaknade jag och fick se att det varit massor av telefonsamtal, sms, messenger, mail osv. NMR var i Hjärtum och jag som trygghetsvandrare MÅSTE agera. Jag protesterade men kommunen har ingen som har jour, så jag skall vara stolt över att de frågar mig.

Först kände jag mig stolt men sedan? Om de vill att jag skall agera så får de anställa mig. Samma visa hände vid flera tillfällen och vid olika händelser, där jag, som gav min fritid till kommunen för att skapa trygghet blev utnyttjad.

Jag tog upp detta vid möte i grannkommunen och kommunpolisen som bara skakade på huvudet.

Jag har tappat lusten för att göra något som har med kommunen att göra. Inte ens kulturevenemang som sker har jag någon lust till. Idag jobbar jag bara med polisen och den info de delger mig, hjälper några handlare och inrättningar. De tackar mig och brukar ge något varmt att äta eller dricka.
Jag har grannkommunen som stöttar mig och ger stöd i olika frågor. Jag är så tacksam för det…