Det glöder än….

Sitter nu framför datorn mellan två nattliga besök på brandplatsen…

Har lovat att ta kontroll klockan 02 och 04 så att ägarna och de som jobbar får chans till lite vila.
På ett av de ställen där spannmål har legat fanns det fortfarande lite glöd kvar som var tvunget att vattenbegjutas.
Men det vart helt vindstilla så risken att något skulle sprida sig var liten.DSC_0469

Men känslan att gå runt i ruinerna där man lekte som barn var överväldigande och många tankar for runt i huvudet medan man gick där och kontrollerade att allt var lungt. Att stå där mitt i natten och titta på de grisar som klarade sig, som nu sov lugnt och tryggt medan det bara några meter därifrån utspelade sig scener som man har svårt att föreställa sig, kändes inombords.

Man såg platsen där tidigare ”bonnfolket” hade kokat ”potäter” till sina grisar. Man såg gårdsdammen, som sedan många år sedan är igenfylld och borta. Man tänkte på hur man som liten fångade vattenödlor i den dammen på sommaren medan man på vintern tog sina första steg på skridskorna. Man kände nästan hur det gjorde ont i baken när fötterna inte hängde med och man satte sig takt mer på baken. Men upp igen och nya försök.DSC_0485

Man kände den nerförsbacke genom dalen som sedan gick upp till Enebacken där vi ofta lekte. Denna backe är sedan många år sedan igenfylld och bebyggd med nya svinstallar. Det ser inte alls ut idag som det gjorde när man var liten. Man kommer till andra sidan den idag obefintliga ladugården och promenerade förbi den idag obefintliga ”gödeselstan”. Den vägen var alltid svår att gå då den ofta var en kombination av väg och två diken efter traktorhjulen. För några dagar sedan var denna väg en fin gräsyta med ett par parksoffor där man kunde sitta och njuta i solen och se ut över nejderna. Jag kunde inte låta bli att stanna till och titta ut över den otroligt vackra utsikt som är över ”Sveriges Grand Canyon” ner mot samhället Sjuntorp. Det bara var så vackert denna utsikt klockan två på natten. Den känslan att stå där och titta på det vackra medan man i ryggen hade en mindre katastrof, gjorde att det föll några tårar på min kind.

slumpansdalgang

slumpan

Mycket skall en människa vara med om under sin livstid

Begravning, födelsedagskalas och skärselden

Den 9 juli 2013 kommer man alltid att minnas… Vissa dagar är det bara som om allt skall hända.
Denna dag blev en sådan. Två av tre händelser var planerat medan den tredje absolut inte var önskvärd.

DSC_0433
Dagens först planerade händelse var en begravning. En bekant till familjen som gått bort några veckor tidigare och begravningen var utsatt till denna dag. En begravning är väl aldrig ett nöje att gå på men ändå finns det ett visst mått av tillfredsställelse genom att kunna följa en person till sista vilan. Vila i frid du kära!

DSC_0476

Nästa händelse var då bror som hade sin 46:e födelsedag….
Som vanligt firade vi hans födelsedag på Koppargrillen i Vänersborg. Koppargrillen är världsberömt åtminstone några meter utaför kommungränsen för sin bearnaisesås. Detta är ett måste när man besöker denna restaurang. Vädret stod oss bi och vi kunde avnjuta vår måltid vid vackra hamnkanalen.

Den tredje var en överraskning som man hoppas slippa uppleva igen…
Det började med tjutande sirener som man kunde följa och vi förstod att något hade hänt i närheten. Man undrar vad som hänt och springer fort ut för att upptäcka att grannens gård står i lågor. Chockad står man bara och gapar de första sekunderna, innan man förstår vad som hänt… Nästa åker mobilkameran fram… Sedan börjar tankarna att snurra.

På denna gården bodde då när jag var liten mina lekkamrater.
Vi var tillsammans nästan varje dag. Den ladugården som nu är nerbrunnen kände jag lika mycket som vår egen.
I slutet på 60-talet så hade deras tax fått valpar och hon hade fått en egen spilta i ladugården för sig och sina sex valpar.
När mina kompisar skulle visa mig valparna så gick taxmamman till försvar. Hon hoppade upp och bet mig i ögonlocken där jag fortfarande har ett ärr kvar. Ilfart till farbror doktorn som konstaterade att jag har tur och det enda som fått skada, var min ögonlock. En av valparna blev senare min första hund, Ricky.

När de sedan byggde ett av svinhusen på 80 talet var min bror uppe och tittade på bygget.
De höll på med den 17:e takstolen när olyckan inträffade. Den föll och det så olyckligt så den slog till nästa och likt en dominoeffekt välte allihopa. Den sista som föll tog av bror mössan och även den gången blev det ilfart till lasarettet. Inte en skråma utan det var endast mössan som fått en smäll och låg i kläm mellan takstolen och golvet.

Var uppe i natt och erbjöd min hjälp och även idag var jag där och pratade med dem… Ägaren sade att man går i ett chocktillstånd och fattar inget av det man ser… Man fattar det inte…. Hjärnan vill inte acceptera det ögonen försöker förmedla till hjärnan…
Allt gick så otroligt fort, på några minuter var hela ladugården övertänd… Man hann inget göra mer än att försöka rädda några djur….

Men vad jag tycker är så fint och värmer i hjärtat är att grannar, vänner och bekanta som ställer upp…
Mitt i hela detta kaoset så finns det överlevande djur i två stallar som skall har mat vatten och omsorg. Djur som inte vet vad som har utspelat sig 10 meter från deras trygga yttervägg…. Djur som litar på de som tar hand om dem, litat på att inget händer dem…
Ägaren sade i natt att han trodde inte det fanns så mycket snälla människor runt omkring…

Kram till alla dessa som ställt upp i denna situation…
Kram till er som drabbats, jag finns här om ni behöver ytterligare stöd och hjälp!

DSC_0454

DSC_0453DSC_0455DSC_0458DSC_0459DSC_0460DSC_0461DSC_0462DSC_0463DSC_0471DSC_0472DSC_0473DSC_0474DSC_0475

 

Länkar om branden;

1.200 grisar innebrända – SVT

Över tusen grisar brann inne efter brand i Trollhättan – Sveriges Radio

1 200 grisar döda i våldsam brand – Aftonbladet