Har vi glömt vår historia?

2390666040_2e6b0a9a78_z

EU är för mig ett fredsprojekt, ett projekt som är skapat för att med förhoppning bidra till att inga mer krig bryter ut i Europa.

Jag var inne och läste på en annan bloggsida om en person, som själv utger sig för att tillhöra den sida som många gånger kallar sig för vänster. Jag gillar mångfalden även inom politik, och följer därvid många politiska bloggar. Vad som gjorde mig glad med detta blogginlägg var att det byggde även på hjärta och inte bara en ideologi. Visst personen hade inte övergivit sitt nej, men det fanns tvekan i det.

I Europa startade två krig, två krig som spred sig till nästan alla jordens länder och benämns som första och andra världskriget. Efter andra världskriget tog segrarmakterna över Tyskland och splittrade landet i fyra zoner. En del övervakades av USA, en av Storbritannien, en av Frankrike och en del av Ryssland/Sovjetunionen. Men splittringen var snart total mellan segrarmakterna och Ryssland lade beslag på sin del och bröt loss det. Då splittrades Tyskland i två delar och det ena blev DDR, med sina östallierade och den andra tre blev BRD med sina västallierade. Östsidan skapade sin zon och västsidan sin zon och Europa var totalt splittrat. Nu startade det som kallas ”kalla kriget”.
I början började länder bygga upp en kol och stålgemenskap som delvis var överstatlig och anledningen var enkel. Man skulle gemensamt ha kontroll över dessa råvaror som är viktiga ingredienser för vapentillverkning. I dag har dessa länder vuxit till 28 stycken där varje land har förhandlat sig fram till villkor för att vara med i unionen. En del av den nationella politiken har också överlåtits till EU, fast på frivillig basis.

Under alla år har det förhandlats mellan länderna hur samarbetet skall se ut och på vilka grunder det skall vara mellanstatligt och överstatligt. I slutet på 80-talet kollapsade det kommunistiska systemet samman, då folk inte ville leva under förtryck utan ville vara fria. Land efter land slog sig fria från förtryck och till slut försvann även muren som delade Berlin. Nu satt det fart på två plus fyra förhandlingarna. Öst och Västtyskland pratade om att förenas, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland blev involverade för att säkerställa att återgörening gick rätt till. Det ställdes stora krav på Tyskland och dess militära förmåga,  hur många soldater de får ha i armen, att tyska soldater inte får verka utomlands etc. Vilka vapen de får inneha och att de inte får inneha kärnvapen. Därtill blev det också förhandling mellan Tyskland och Polen att den sedan krisslutet på 40-talet gällande gränsen mellan länderna skulle gälla. När alla dessa avtal var klara då tilläts Tyskland återförenas och ockupationsmakten lämnade Tyskland. I dag har EU gemensamt ett stort ansvar att alla länder följer ingångna avtal för att bevara fred och frihet. Vi ser nu nu hur EU agerar mot där det har blivit väldigt höger i politiken.

En del vill jämföra EU med Jugoslavien som också föll samman. Jugoslavien har seTT helt olika ut under olika perioder under 1900-talet. Den gemensamma nämnaren är att Jugoslavien var en diktatur med socialistiska/kommunistiska förtecken. Så länge det fanns en diktator som förtrycket folket, så länge höll det ihop. När den starke mannen försvann så ville folket ha sin frihet tillbaka. Spanien var ju också en diktatur fast på andra sidan den politiska skalan. För att platsa i EU så är första villkoret att landet är en demokrati.

Nu iom Brexit så diskuteras många olika orsaker till varför svaret i folkomröstningen blev som den blev.

En del vill påstå att det beror på främlingsfientlighet och öppna gränser. Storbritannien är förvisso med i EU men inte i Schengen och har fortfarande gränskontroller och inte fri rörlighet. Har de gått på dessa vaggvisor från högerextremister så har de verkligen lurats. UKIP är en stor maktfaktor. Nu får vi se vad som händer där, när det politiska läget stabiliseras och landet åter blir manöverdugligt. Kommer de då att följa folkets vilja eller kommer de att gå emot resultatet i folkomröstningen. Vi får se vad som händer.

För min del hoppas jag att Storbritannien stannar och använder sig av sina demokratiska makter till att skapa ett Europa för alla.

Kort om EU kan du läsa här:

Vägkyrka i Upphärad mer än bara Gud 

Jag gillar detta med vägkyrka.  Vägkyrkorna bjuder in till besök i kyrkorummet, inte bara av religiösa skäl utan även av kulturella dito. Här ges olika föreningar och privatpersoner möjlighet att visa upp sig för en större publik.

Här i Upphärad är det Röda Korset och PRO som står för utställningar plus att en privatperson, känd på orten, visar upp sina alster. Jag gillar gamla, och även moderna byggnader, för att se dess skönhet från en annan vinkel än en besökare på evenemang som de är avsedda för. Men jag gillar också se vad olika personer sysslar med i privatlivet men även i sammanslutningar i form av studiecirklar och dylikt.

I dag blev kaffe utan dopp, då inte hade något för mig som diabetiker, men vad gjorde att, att samtala med mumsade människor funkar också.

Oftast är det olika föreningar som står för värdskapet de olika dagarna och förutom psalmsånger så fylldes kyrkan av musik från John Lennon via Mando Diao till Ted Gärdestad. Ett annat viktigt inslag i Upphärad är där någon samtalar, ställer frågor till en intressant person. I dag var den utfrågade en person jag känner lite och även är vän med på Facebook. Helt plötsligt får jag se en helt annan person än jag är van med. Jag har ju själv stått på scen och föreläst om mitt hemdatorsystem där vården av mors och min trygghet var en drivkraft, till att själv vara den som utfrågade och ibland även fått ett ämne jag skall tala om. Vid sådana tillfällen pratar man ju på ett annat sätt än när man sitter ner och pratar med kompisar.

På landsbygden finns inga museer möjligen folkets hus, bygdegårdar och kyrkor. Då kan man ju använda dem till så mycket mer. Och att få se det lokala, att få se mer än bara ett altare och kyrkobänkar är något speciellt. Och musik i en kyrka, oftast med en akustik över det vanliga, är en upplevelse utöver det vanliga. Så Vägkyrkorna är för mig mycket mer än bara kyrkobesök.

wp-1467225295882.jpg

Med beröm godkänd 

Ett härligt besök med sjukgymnast på Närhälsans Rehabmottagning. Vi börja diskuterade min bakgrund och vad som hänt och de positiva effekterna jag fått av mina promenader. Jag skall absolut inte sluta gå utan fortsätta med det. Däremot skall jag försöka slå ut det på fler tillfällen. Fick beröm med det jag redan hade gjort med de avlastatande hälkilar jag skaffat och som jag upplever har gjort nytta. Hon berömde mig också för användande av käpp. Hon hjälpte mig att ställa in käppen rätt och nu skall försöka använda den i vänster hand. Inte lätt när man är högerhänt. Men på min och vovven normala promenader under dagen diskuterade vi om det var möjligt att använda gångstavar. Skall försöka sätta hundkopplet med spännband i livremmen de stunder jag behöver hålla vovven i band. Dubbla stavar ger dubbelavlastning. Värt att prova. Sedan diskuterade vi tejpning och hon pratade även med sina kollegor om det, med anledning av att jag är diabetiker. Jag fick lära mig en enkel tejpning som jag kan ta till emellanåt men bör tas bort efter ca 6 timmar. Fötterna är känsliga vid diabetes. Vi diskuterade även strumpor som nyligen har kommit ut på marknaden. Visserligen dyra men å andra sidan skall jag tejpa foten så blir det också dyrt i längden. Sedan fick jag lite gymnastiska övningar för att sträcka ut senor både i foten och även vadmuskeln som kommer att göra ont. Den gör redan ont sade jag.

Nu blir det extra gymnastik och jag skall återkomma om detta inte hjälper. Annars hörs vi om några veckor igen…

Galenskaparnas galenskap om Sjuntorp

Galenskaparna och After Shave, känner nog de flesta till. Att de håller på med galenskaper är heller ingen nyhet. här delar jag en väldigt sällsynt sång improviserad av Galenskaparna & After Shave framförd på Lorentsbergsteatern i Göteborg 2012-12-13.
Denna låten har bara framförts live en enda gång.

Vägen ni ser på filmen är landsvägen mellan Sjuntorp och Trollhättan där de nu lägger ner ny vatten och avloppsledning. Samtidigt skall det även bli gång och cykelbana.

Hälsporre, en ovälkommen gäst

image

Känner mig otroligt glad över sista halvårets positiva händelser med min kropp. Visst innan jag förstod vad varje del betydde och berodde på, då fanns det lite oro i kroppen. Men samtidigt är det viktigt att kroppen och huvudet kommunicerar och hjälper varandra, vilket inte alltid är lätt att inse.

Att ha blivit av med betablockeraren för hjärtat, blivit av med tabletter för kolesterolet sedan de snabbverkande tabletterna för min diabetes känns jättestort. Trots att det var svimmningar, lårvärk och att jag sist tappade kontakten med verkligheten och kände mig konstig som fick mig att inse, att något var på gång. Bröstsmärtorna som kom från hjärttrakten och strålade ut i vänster arm har inte ens denna gång fått sin förklaring, trots att det är eftersökt sedan drygt 20 år tillbaka. Men det kan jag leva med. Men jag känner mig glad att mina promenader gör så gott. Ännu gladare är jag att hela kroppen får vila från mediciner och framför allt skadeverkningar av diabetes.

Men varför drabbas jag av hälsporre nu?
Ser inget positivt med det just nu. Har ju gått ner 15 kilo, så mina ben och fötter bör ju klara mer vikt. Att jag under ett och ett halvt år arbetat upp min rörelsefårmåga och kondition bör ju vara positivt även för detta. Jag har ju knappast gått för fort fram.
Jag har ju under några veckor haft lite ont under höger fot i samband med att jag stigit upp på morgonen. Dessa smärtor var sedan borta innan jag var på toa. Så mer var det inte med det.

I går fick jag för mig att promenera till grannbyn och deras sammanlysta högmässa. 7.5 km på bra vägar, enkel väg och jag som gått mycket mer än det på en dag. Dit gick promenaden som en dans. Men när jag skulle gå hem, brakade loss. Kom bara ut på landsvägen då foten gjorde ont. Nu ångrade jag mig att jag inte tackade ja till skjuts hem. Men vad gör man inte för hälsans skull.

När jag kom till kyrkan igår så tog jag ett foto som jag skickade ut på sociala medier med orden: efter 7.5 km är jag här och nu skall jag be att det bara är 3 km hem. Inte blev jag bönhörd inte, möjligen straffad. För så ont jag hade i foten så var det säkert 15 km hem 😂

Planen sedan för dagen var att vi skulle ha picknick vid Lödöse museum med lite tävlingar och bus, plus dans runt majs-tången. Men det blev inte så. Men det blev avskedsföreställningen av en midsommarnattsdröm i alla fall. Visst kunde jag gå hjälpligt med en käpp, men inte mer.

Även idag promenerade jag hjälpligt med käppen hjälp till forngården i samhället och var glad. Sedan blev det apoteket för att se vilka hjälpmedel de har för just hälsporre. Det blev avlastande dynor att lägga i skorna. Men bara en bild på dem och ingen info hur de skulle placeras i skorna. Det var bara att sätta igång och googla och vad kommer upp, jo bilder fötter, fötter som är så äckliga och som jag har fobi för.
Nu hade jag både ont i foten och i magen och fick verkligen bita mig i tungan. Men det löste sig och med inläggen i skorna kunde jag och vovven ta vår kvällspromenad och det utan käpp. Så även idag har jag lyckats med mina 20000 steg.
Nå återstår att se om framtiden utvisar något positivt med hälsporre. Tror inte på att vila i ett och halvt år, som det tar att läka, när nu ickevilan ger så många andra positiva effekter.

Midsommar 2016

Min midsommar började redan sent på torsdagskvällen. Då åkte jag till fjällbygdens pärla, dvs Djurhults kapell för att vara med om midsommarnattsgudstjänst. Kapellet var vackert smyckat med björkar och blommor, vilket ger en härlig sommarkänsla. Här blandas allt från psalmer till mer modernt med inslag av allsång. När mässan närmar sig slutet tågar vi alla ut under sång och ställer oss utanför för att sjunga sista psalmen. Kapellet byggdes om för några år sedan, så att en del blev kapelldel med altare och kyrkbänkar medan en del blev mer en samlingssal. Detta ger en intim och mycket mysig inramning.

Därefter tog vi till lite nattvila innan det var dags för att fira midsommar i Slottsparken i Lilla Edet. Slottsparken har blivit en del av vårt paradis där vi ofta har åkte för en fika, avkoppling och njutning. Hit åker vi en till två gånger per vecka för att känna ro och frid, och de sista åren med mor, var detta mycket uppskattat. Vi hade en gul sol från en blå himmel, så det var verkligen de svenska färgerna som lyste upp parken med sina lekar runt stången. En härlig tradition där allt varvades med kaffe och våfflor, eller korv med bröd.

Efter hemkomsten blev det traditionsenligt sill och potatis på vår altan. Medelhavsvärmen som kom upp gjorde kvällen ljummen och när maten var inmundigad så tog musiken plats på altanen. Här spelades allt från traditionell svensk midsommar musik till tysk schlager och österrikisk folkmusik. Ibland nersköljd med en schnaps.
Jag såg hur bror njöt av att traditionen levde vidare fast varken mor eller far längre fanns med oss. Då insåg jag hur mycket jag älskar min bror. Trötta och lyckliga somnade jag i stolen på altan medan bror snarkade ljudligt i soffan. Så nu har även han sovit ute.

Sverige är fantastiskt!

Prytteltest – min och vovvens trygghet

wp-1466670756071.jpg

Jag och vovven gör ju våra långpromenader och så mycket som möjligt får han springa lös så han får sitt lystmäte stillat.
Han är otroligt duktig på att följa mig och pudlar håller gärna reda på var de sina är någonstans.
Men ibland händer det att lustar och antilustar tar över och han går på sin upptäcktsfärd. En löpande tik har ju ett stort intresse då intresset för mig avtar betydligt. Eller som igår då vi började gå en stig där mycket regntungt gräs hängde över stigen. När väl jag hade gett upp insåg jag att vovven redan gjort det.
Då kom prytteln till nytta.

Här om dagen köpte jag in lite bricka,  i storlek av en femkrona, som jag har hängt i vovvens halsband. Den kommunicerar sedan med min app i telefonen inom räckvidden av bluetooth, upp till ca 30 meter. Var gång de kommer i kontakt med varandra eller tappar kontakten, så piper min telefon till, om jag vill,  det, samtidigt som telefonen sparar gps-positionen så jag på en karta ser var vi senast hade kontakt. Är vi också tillräckligt nära så att de har bluetoothkontaket ser jag också grafiskt ungefär hur nära jag är. Funkar ju bra på både hundar, plånböcker nycklar ect.

I går när vovven försvann och gav upp vår gemensamma promenad, så kunde jag gå tillbaka till platsen där vi senast hade kontakt. Naturligtvis ropade jag på honom samtidigt som jag till och från kollade appen i telefon.  Ingen kontakt. 😥
Jag gick fram och tillbaka i området för att kolla om jag hittade honom samtidigt som jag kollade mobilen. Helt plötsligt får jag upp en position där han senast var. Det var min läsplatta hemma som hade fångat upp signalen och via nätet sänt positionen till min mobil.
Nu visste jag att han var hemma i trygghet och det bara var för mig att promenera hem, och visst, där låg han på gräsmattan så han hade utsikt över vägen så han såg när jag kom.

wp-1466671194318.pngVad jag läst mig till om prytteln så används alla som har appen igång och söker alla enheter som finns, inte bara mina utan även andras pryttlar.
Då sänds info upp i molnet och delas sedan bara med mig och jag får positionen från någon helt främmande och för mig okänd person.

Hoppas min kompis och tillika hundägare vill vara med och testa detta för att se om det funkar.
Visst finns det andra lösningar, oftast dyrare alternativ som kan vara bra för jakthundar eller barn. Men då krävs säkert också mobilabbonemang.
Så detta såg jag som en billig trygghet för oss båda.

För den som är intresserad så finns denna pryttel till salu hos Kjell.com under namnet: Trackr Bravo Bluetooth tracker

Nystart, goodwill och badwill

20160613_194515

En liten ort som Sjuntorp behöver även den sitt serviceutbud. Jag har ju i flera blogginlägg skildrat vår ort med en stolt historia. Att på landsbygden kunna konkurrera med priser funkar sällan bra, utan då får det blir att de satsar extra på service. Bank, post, bibiliotek, polis, vårdcentral mm är sedan länge nerlagda. Posten och ytterligare ett par distributionsföretag har dock hittat en partner hos vår coopbutik. Samarbeten som är viktiga för att butiken skall överleva. Vår kiosk som för något år sedan fick nya ägare, då de gamla skulle dra sig tillbaka, hamnade vid sidan om, då de nya ägarna inte förstod hur det är att jobba på landsbygden och en mindre ort.

På en mindre ort som Sjuntorp kommer ju aldrig Pressbyrån att etablera sig. De har ju redan dragit sig i från kommunen och huvudorten, som trots allt har ca 40000 innevånare. Hamburgerkedjor såsom Mc Donalds, Max och Burger King, skulle aldrig få för sig att att etablera sig här. De väljer shoppingcentret eller centrala staden. Då blir privata småföretagare desto viktigare, småföretagare som satsar på kvalitet och service.

De nya ägarna till kiosken, som kom för ca 14 dagar sedan, har lite mer erfarenhet. De vågar satsa. När jag träffade nya och gamla ägaren för knappt 14 dagar sedan så beslutade jag mig för att hjälpa till på volontärbasis för att ge dem skjuts, för nystart och att få igång verksamheten igen. Att komma in i en kiosk, som hyllorna gapar tomma, som inte har det som jag behöver, just då och inte heller kan, inom någon dag skaffa hem det jag behöver, gör ju att jag som kund väljer andra vägar.

Tidigare hade jag ju stor hjälp av servicen i kiosken, när mor levde, hade jag inte alltid möjlighet att åka till dit för att få hem varor. Jag kunde då ringa dit och beställa hemleverans, en service jag hade som stamkund. När jag var bortrest och det blev problem för bror så kunde han promenera dit och få hjälp. Vid annat tillfälle funkade det inte med maten för honom här hemma och jag ringde kiosken, som fixade mat från gatuköket och åkte hem med det till honom. När jag sedan kom hem igen åkte jag dit och betalade det bror hade handlat på ”krita”. Det är service som är mer värd än låga priser.

När de nya kunderna hade dammat upp efter den förra ägaren, så fotograferade jag en massa bilder i butiken och lade upp i våra lokala facebookgrupper och reaktionerna lät inte vänta på sig. Fick så många kommentarer och kunderna strömmar åter dit. Även kommunen kom från hälsovårdsnämnden och gjorde kontroller efter mina bilder och allt blev godkänt. De har lyssnat på kunderna på orten, och anpassar sig också efter dem,och jag har blivit en mellanhand. Känner mig stolt. Senast i går kväll fick jag ett telefonsamtal om önskan om lite hjälp men också sådant som de nu satsar på. En del kommer jag att marknadsföra snart medan annat får vänta tills allt är klart.

På något sätt känns det som om kiosken men också hela samhället lever upp, när man får sådan positiv respons. Själv har jag redan fått tillbaka alla fördelar som jag hade tidigare med hemleverans. krita när det behövs med mera. Känns tryggt!

I dag nr jag varit och handlat för midsommar, kommer jag att åka förbi kiosken och ta den kopp kaffe med dopp som jag är lovad och sedan se på utvecklingen.

 

Semester på riktigt

20160620_170846

Nu blir det semester på riktigt! Jippi!
När jag gick hem från jobbet i fredags så kollade jag om jag hade några privata tillhörigheter kvar i lokalerna. Jag visste ju inte om jag skulle kunna få komma tillbaka eller inte. På måndagen var det ju sammankallande av borgernärer och de stora har godkänt att rekonstruktionen av Stampen och delar av dess bolag får fortsätta rekonstruktionen. Kunde ju varit så att någon hade beslutat sig för att säga nej och konkurs varit enda utvägen. Då hade man inte vetat om jobbet fanns kvar när semestern var slut eller inte. Även denna gång var det via media jag fick beskedet och inte någon annan  väg. Denna gång var det Dagens Industri som gav mig beskedet och det kostade mig en krona. En plus artikel som krävde prenumeration, och ett erbjudande om att läsa en månad för en krona.

Det var likadant förra gången något liknande för mig hände och då var det föregångaren till P4 Väst, dåvarande Radio Trestad, som avslöjade nyheten. Då 1995 nr det hände då var företaget på hugget för att ta hand om oss medarbetare som just förlorat våra jobb. Då fixade företaget så att vi fick en läkare från företagshälsovården stationerad på arbetsplatsen några dagar för dem som behövde stöd och hjälp. Hen hjälpt till med att skriva ut sömnmediciner i det akuta skedet och kunde också ge remisser till psykolog, för de som var i behov av det. Några nappade på erbjudandet,och tog det, medan ett par arbetskamrater valde en mer tragisk utväg. Denna gång har jag inte sett mycket av det på vår arbetsplats i alla fall. Kanske har missat denna information.

I dag kom också beskedet att det är OTW som avyttras till Aller.
Och till sist fick jag också se det jag trodde jag skulle få se efter kommande helg.
Min lön inkom på mitt lönekonto, Mvh Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Taxi, var god vänta

taxi

Nu på morgonen var färdtjänsten återigen försenad 😦
Drygt 10 minuter efter den avgångstid som är satt till 05,45 på måndag ringer jag och anmäler försenat fordon. Hon börjar kolla upp och ser att idag är fordonet bokat till 06,20

Jag reagerade starkt på detta då det är arbetsresor, och han har ett jobb som börjar 07,00.

Hem har han färdtjänst var vardag 15,45, men till jobbet så skiljer det mellan 05,45 och 06,10. Men de olika tiderna är ju sedan länge inplanerade i schemat.
Hon kollar upp och ser att resorna är inbokade normalt 05,45 på måndagar. Men varför de ändrat i dag kunde hon inte ge besked om. Ännu mindre varför de ändrat i dag, och UTAN att kontakta oss. Mitt i detta ringer nu taxichauffören och säger att han är lite sen. Nu lär han knappast komma till jobbet i tid, pga detta 😦

Att bror har arbetsresor är att han skall känna sig trygg och att det skall gå i sina vanliga rutiner. Nät det funkar är han trygg och klara det själv, men när det blir strul, så blir han genast nervös och osäker. Då är det jag som måste gå upp och ringa och kolla vad som hänt. Att det kan hända olyckor och liknande är inte konstigt, och då kan jag förstå att det blir tillfälliga förseningar. Men att boka om avgångstiden med 35 minuter utan att säga något är inte OK.

Tidigare när han hade färdtjänst, så var det ofta problem, så det funkade inte och därför har han nu arbetsresor. Det mesta har fungerat fram till för några månader sedan, då det blivit mer och mer strul.

Nu blir det att ringa och fråga vad som händer. Presentkortet som Västtrafik delar ut som kompensation för dessa missar, kompenserar inte för det löneavdrag han får för sen ankomst till jobbet.

Nu 06,28, dvs 43 minuter sen gör att att han inte kommer i tid till jobbet 07,00. 😦

Uppdatering 07,55
Nu har jag pratat med Samres om vad som hänt.
Där får jag besked att chauffören som skulle hämta 05,45 glömde det. Istället bokade de en ny bil till 06,20. Detta utan att meddela oss. Inte heller kundtjänst för försenat fordon kunde ge detta besked när jag ringde.
Nu har jag försökt ringa och lämna mina synpunkter på detta då är deras telefoner ur funktion och jag skall återkomma senare.
Skall jag skratta eller gråta?