Archive | juni 2016

Har vi glömt vår historia?

2390666040_2e6b0a9a78_z

EU är för mig ett fredsprojekt, ett projekt som är skapat för att med förhoppning bidra till att inga mer krig bryter ut i Europa.

Jag var inne och läste på en annan bloggsida om en person, som själv utger sig för att tillhöra den sida som många gånger kallar sig för vänster. Jag gillar mångfalden även inom politik, och följer därvid många politiska bloggar. Vad som gjorde mig glad med detta blogginlägg var att det byggde även på hjärta och inte bara en ideologi. Visst personen hade inte övergivit sitt nej, men det fanns tvekan i det.

I Europa startade två krig, två krig som spred sig till nästan alla jordens länder och benämns som första och andra världskriget. Efter andra världskriget tog segrarmakterna över Tyskland och splittrade landet i fyra zoner. En del övervakades av USA, en av Storbritannien, en av Frankrike och en del av Ryssland/Sovjetunionen. Men splittringen var snart total mellan segrarmakterna och Ryssland lade beslag på sin del och bröt loss det. Då splittrades Tyskland i två delar och det ena blev DDR, med sina östallierade och den andra tre blev BRD med sina västallierade. Östsidan skapade sin zon och västsidan sin zon och Europa var totalt splittrat. Nu startade det som kallas ”kalla kriget”.
I början började länder bygga upp en kol och stålgemenskap som delvis var överstatlig och anledningen var enkel. Man skulle gemensamt ha kontroll över dessa råvaror som är viktiga ingredienser för vapentillverkning. I dag har dessa länder vuxit till 28 stycken där varje land har förhandlat sig fram till villkor för att vara med i unionen. En del av den nationella politiken har också överlåtits till EU, fast på frivillig basis.

Under alla år har det förhandlats mellan länderna hur samarbetet skall se ut och på vilka grunder det skall vara mellanstatligt och överstatligt. I slutet på 80-talet kollapsade det kommunistiska systemet samman, då folk inte ville leva under förtryck utan ville vara fria. Land efter land slog sig fria från förtryck och till slut försvann även muren som delade Berlin. Nu satt det fart på två plus fyra förhandlingarna. Öst och Västtyskland pratade om att förenas, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland blev involverade för att säkerställa att återgörening gick rätt till. Det ställdes stora krav på Tyskland och dess militära förmåga,  hur många soldater de får ha i armen, att tyska soldater inte får verka utomlands etc. Vilka vapen de får inneha och att de inte får inneha kärnvapen. Därtill blev det också förhandling mellan Tyskland och Polen att den sedan krisslutet på 40-talet gällande gränsen mellan länderna skulle gälla. När alla dessa avtal var klara då tilläts Tyskland återförenas och ockupationsmakten lämnade Tyskland. I dag har EU gemensamt ett stort ansvar att alla länder följer ingångna avtal för att bevara fred och frihet. Vi ser nu nu hur EU agerar mot där det har blivit väldigt höger i politiken.

En del vill jämföra EU med Jugoslavien som också föll samman. Jugoslavien har seTT helt olika ut under olika perioder under 1900-talet. Den gemensamma nämnaren är att Jugoslavien var en diktatur med socialistiska/kommunistiska förtecken. Så länge det fanns en diktator som förtrycket folket, så länge höll det ihop. När den starke mannen försvann så ville folket ha sin frihet tillbaka. Spanien var ju också en diktatur fast på andra sidan den politiska skalan. För att platsa i EU så är första villkoret att landet är en demokrati.

Nu iom Brexit så diskuteras många olika orsaker till varför svaret i folkomröstningen blev som den blev.

En del vill påstå att det beror på främlingsfientlighet och öppna gränser. Storbritannien är förvisso med i EU men inte i Schengen och har fortfarande gränskontroller och inte fri rörlighet. Har de gått på dessa vaggvisor från högerextremister så har de verkligen lurats. UKIP är en stor maktfaktor. Nu får vi se vad som händer där, när det politiska läget stabiliseras och landet åter blir manöverdugligt. Kommer de då att följa folkets vilja eller kommer de att gå emot resultatet i folkomröstningen. Vi får se vad som händer.

För min del hoppas jag att Storbritannien stannar och använder sig av sina demokratiska makter till att skapa ett Europa för alla.

Kort om EU kan du läsa här:

Vägkyrka i Upphärad mer än bara Gud 

Jag gillar detta med vägkyrka.  Vägkyrkorna bjuder in till besök i kyrkorummet, inte bara av religiösa skäl utan även av kulturella dito. Här ges olika föreningar och privatpersoner möjlighet att visa upp sig för en större publik.

Här i Upphärad är det Röda Korset och PRO som står för utställningar plus att en privatperson, känd på orten, visar upp sina alster. Jag gillar gamla, och även moderna byggnader, för att se dess skönhet från en annan vinkel än en besökare på evenemang som de är avsedda för. Men jag gillar också se vad olika personer sysslar med i privatlivet men även i sammanslutningar i form av studiecirklar och dylikt.

I dag blev kaffe utan dopp, då inte hade något för mig som diabetiker, men vad gjorde att, att samtala med mumsade människor funkar också.

Oftast är det olika föreningar som står för värdskapet de olika dagarna och förutom psalmsånger så fylldes kyrkan av musik från John Lennon via Mando Diao till Ted Gärdestad. Ett annat viktigt inslag i Upphärad är där någon samtalar, ställer frågor till en intressant person. I dag var den utfrågade en person jag känner lite och även är vän med på Facebook. Helt plötsligt får jag se en helt annan person än jag är van med. Jag har ju själv stått på scen och föreläst om mitt hemdatorsystem där vården av mors och min trygghet var en drivkraft, till att själv vara den som utfrågade och ibland även fått ett ämne jag skall tala om. Vid sådana tillfällen pratar man ju på ett annat sätt än när man sitter ner och pratar med kompisar.

På landsbygden finns inga museer möjligen folkets hus, bygdegårdar och kyrkor. Då kan man ju använda dem till så mycket mer. Och att få se det lokala, att få se mer än bara ett altare och kyrkobänkar är något speciellt. Och musik i en kyrka, oftast med en akustik över det vanliga, är en upplevelse utöver det vanliga. Så Vägkyrkorna är för mig mycket mer än bara kyrkobesök.

wp-1467225295882.jpg

Med beröm godkänd 

Ett härligt besök med sjukgymnast på Närhälsans Rehabmottagning. Vi börja diskuterade min bakgrund och vad som hänt och de positiva effekterna jag fått av mina promenader. Jag skall absolut inte sluta gå utan fortsätta med det. Däremot skall jag försöka slå ut det på fler tillfällen. Fick beröm med det jag redan hade gjort med de avlastatande hälkilar jag skaffat och som jag upplever har gjort nytta. Hon berömde mig också för användande av käpp. Hon hjälpte mig att ställa in käppen rätt och nu skall försöka använda den i vänster hand. Inte lätt när man är högerhänt. Men på min och vovven normala promenader under dagen diskuterade vi om det var möjligt att använda gångstavar. Skall försöka sätta hundkopplet med spännband i livremmen de stunder jag behöver hålla vovven i band. Dubbla stavar ger dubbelavlastning. Värt att prova. Sedan diskuterade vi tejpning och hon pratade även med sina kollegor om det, med anledning av att jag är diabetiker. Jag fick lära mig en enkel tejpning som jag kan ta till emellanåt men bör tas bort efter ca 6 timmar. Fötterna är känsliga vid diabetes. Vi diskuterade även strumpor som nyligen har kommit ut på marknaden. Visserligen dyra men å andra sidan skall jag tejpa foten så blir det också dyrt i längden. Sedan fick jag lite gymnastiska övningar för att sträcka ut senor både i foten och även vadmuskeln som kommer att göra ont. Den gör redan ont sade jag.

Nu blir det extra gymnastik och jag skall återkomma om detta inte hjälper. Annars hörs vi om några veckor igen…

Galenskaparnas galenskap om Sjuntorp

Galenskaparna och After Shave, känner nog de flesta till. Att de håller på med galenskaper är heller ingen nyhet. här delar jag en väldigt sällsynt sång improviserad av Galenskaparna & After Shave framförd på Lorentsbergsteatern i Göteborg 2012-12-13.
Denna låten har bara framförts live en enda gång.

Vägen ni ser på filmen är landsvägen mellan Sjuntorp och Trollhättan där de nu lägger ner ny vatten och avloppsledning. Samtidigt skall det även bli gång och cykelbana.

Hälsporre, en ovälkommen gäst

image

Känner mig otroligt glad över sista halvårets positiva händelser med min kropp. Visst innan jag förstod vad varje del betydde och berodde på, då fanns det lite oro i kroppen. Men samtidigt är det viktigt att kroppen och huvudet kommunicerar och hjälper varandra, vilket inte alltid är lätt att inse.

Att ha blivit av med betablockeraren för hjärtat, blivit av med tabletter för kolesterolet sedan de snabbverkande tabletterna för min diabetes känns jättestort. Trots att det var svimmningar, lårvärk och att jag sist tappade kontakten med verkligheten och kände mig konstig som fick mig att inse, att något var på gång. Bröstsmärtorna som kom från hjärttrakten och strålade ut i vänster arm har inte ens denna gång fått sin förklaring, trots att det är eftersökt sedan drygt 20 år tillbaka. Men det kan jag leva med. Men jag känner mig glad att mina promenader gör så gott. Ännu gladare är jag att hela kroppen får vila från mediciner och framför allt skadeverkningar av diabetes.

Men varför drabbas jag av hälsporre nu?
Ser inget positivt med det just nu. Har ju gått ner 15 kilo, så mina ben och fötter bör ju klara mer vikt. Att jag under ett och ett halvt år arbetat upp min rörelsefårmåga och kondition bör ju vara positivt även för detta. Jag har ju knappast gått för fort fram.
Jag har ju under några veckor haft lite ont under höger fot i samband med att jag stigit upp på morgonen. Dessa smärtor var sedan borta innan jag var på toa. Så mer var det inte med det.

I går fick jag för mig att promenera till grannbyn och deras sammanlysta högmässa. 7.5 km på bra vägar, enkel väg och jag som gått mycket mer än det på en dag. Dit gick promenaden som en dans. Men när jag skulle gå hem, brakade loss. Kom bara ut på landsvägen då foten gjorde ont. Nu ångrade jag mig att jag inte tackade ja till skjuts hem. Men vad gör man inte för hälsans skull.

När jag kom till kyrkan igår så tog jag ett foto som jag skickade ut på sociala medier med orden: efter 7.5 km är jag här och nu skall jag be att det bara är 3 km hem. Inte blev jag bönhörd inte, möjligen straffad. För så ont jag hade i foten så var det säkert 15 km hem 😂

Planen sedan för dagen var att vi skulle ha picknick vid Lödöse museum med lite tävlingar och bus, plus dans runt majs-tången. Men det blev inte så. Men det blev avskedsföreställningen av en midsommarnattsdröm i alla fall. Visst kunde jag gå hjälpligt med en käpp, men inte mer.

Även idag promenerade jag hjälpligt med käppen hjälp till forngården i samhället och var glad. Sedan blev det apoteket för att se vilka hjälpmedel de har för just hälsporre. Det blev avlastande dynor att lägga i skorna. Men bara en bild på dem och ingen info hur de skulle placeras i skorna. Det var bara att sätta igång och googla och vad kommer upp, jo bilder fötter, fötter som är så äckliga och som jag har fobi för.
Nu hade jag både ont i foten och i magen och fick verkligen bita mig i tungan. Men det löste sig och med inläggen i skorna kunde jag och vovven ta vår kvällspromenad och det utan käpp. Så även idag har jag lyckats med mina 20000 steg.
Nå återstår att se om framtiden utvisar något positivt med hälsporre. Tror inte på att vila i ett och halvt år, som det tar att läka, när nu ickevilan ger så många andra positiva effekter.

Prytteltest – min och vovvens trygghet

wp-1466670756071.jpg

Jag och vovven gör ju våra långpromenader och så mycket som möjligt får han springa lös så han får sitt lystmäte stillat.
Han är otroligt duktig på att följa mig och pudlar håller gärna reda på var de sina är någonstans.
Men ibland händer det att lustar och antilustar tar över och han går på sin upptäcktsfärd. En löpande tik har ju ett stort intresse då intresset för mig avtar betydligt. Eller som igår då vi började gå en stig där mycket regntungt gräs hängde över stigen. När väl jag hade gett upp insåg jag att vovven redan gjort det.
Då kom prytteln till nytta.

Här om dagen köpte jag in lite bricka,  i storlek av en femkrona, som jag har hängt i vovvens halsband. Den kommunicerar sedan med min app i telefonen inom räckvidden av bluetooth, upp till ca 30 meter. Var gång de kommer i kontakt med varandra eller tappar kontakten, så piper min telefon till, om jag vill,  det, samtidigt som telefonen sparar gps-positionen så jag på en karta ser var vi senast hade kontakt. Är vi också tillräckligt nära så att de har bluetoothkontaket ser jag också grafiskt ungefär hur nära jag är. Funkar ju bra på både hundar, plånböcker nycklar ect.

I går när vovven försvann och gav upp vår gemensamma promenad, så kunde jag gå tillbaka till platsen där vi senast hade kontakt. Naturligtvis ropade jag på honom samtidigt som jag till och från kollade appen i telefon.  Ingen kontakt. 😥
Jag gick fram och tillbaka i området för att kolla om jag hittade honom samtidigt som jag kollade mobilen. Helt plötsligt får jag upp en position där han senast var. Det var min läsplatta hemma som hade fångat upp signalen och via nätet sänt positionen till min mobil.
Nu visste jag att han var hemma i trygghet och det bara var för mig att promenera hem, och visst, där låg han på gräsmattan så han hade utsikt över vägen så han såg när jag kom.

wp-1466671194318.pngVad jag läst mig till om prytteln så används alla som har appen igång och söker alla enheter som finns, inte bara mina utan även andras pryttlar.
Då sänds info upp i molnet och delas sedan bara med mig och jag får positionen från någon helt främmande och för mig okänd person.

Hoppas min kompis och tillika hundägare vill vara med och testa detta för att se om det funkar.
Visst finns det andra lösningar, oftast dyrare alternativ som kan vara bra för jakthundar eller barn. Men då krävs säkert också mobilabbonemang.
Så detta såg jag som en billig trygghet för oss båda.

För den som är intresserad så finns denna pryttel till salu hos Kjell.com under namnet: Trackr Bravo Bluetooth tracker