Första musiktillfället var i Fuxerna kyrka där Ingmarie Romell och Ann-Catrine Persson tillsammans med mångsidig Christina Elfström Mellberg underhöll. Men blockflöjt, gitarr, nyckelharpa och flygel skapades en musikalisk resa genom 100 år.

Temat var ju taget från Fuxerna pastorat 100 år, så bättre kunde det inte bli. Både igenkännande örhängen till egenkomponerad musik stod på programmet. Den mångsidighet dessa damer visade, går inte av för hackor. Att det sedan sker i en kyrka med sin magnifika akustik gör ju bara saken bättre.

Vår diakon Inger Lindeskog höll mot slutet en fin andakt som inramning av temat. Jag och bror åker ofta runt till olika kyrkor och lyssnar på musik, och det är något speciellt med musik i kyrkan. Här spelas allt från psalmer via klassiskt till dagens populärmusik. Bara så underbart!

Nästa anhalt blev Djurhults kapell.

Bilden är fotograferad strax före midnatt mot midsommarafton.

Här underhöll kyrkokörer från både Djurhult och Hjärtum, under ledning av Ingrid Trulsson. Ingrid bjöd trots det sena timman på fiolmusik men även kyrkorgel och piano.

Djurhult är lite speciell där bygdens barn går samman och pyntar kyrkan med blommor.

Doften av naturens skapelser och vacker musik från sångkören ger känslan av nyslaget hö, och mina barndomstankar från gården gör sig påminda. Det doftar sommar, i midsommarnatten som bärs på vingar av ljuv musik. Visst är det en härlig årstid vi upplever just nu…

Sommar, musik och ljusa nätter ger en härlig känsla inombords.

När man vid midnatt åkte upp till sjön för att skölja av sig dammet från höbärgningen för att känna sig ren, samma rehetskänsla infinner sig när man lyssnar på denna underbara musik.

Då är det åter dags för sommarkyrkor och Vägkyrkor. Församlingen i Lilla Edet har i år temat Fuxerna pastorat 100 år.

Jag och bror åker gärna runt på dessa öppna kyrkor för att möta tradition och historia. Kyrkorna kan berätta mycket om livet på platsen hur det var att leva där, vilka människor som bodde och verkade där. Man möter också mycket nytt folk, folk som oftast sätter avtryck inom en, och lägger lite guld vid hjärtat. Sådant är mycket värt.

I år har Fuxerna församlin ett samarbete med fotoklubben i Lilla Edet som tagit fram ett antal bilder som de visar i kyrkan, både sådant som har med kyrkan att göra, men även orten som sådan. En mycket intressant utställning, som varmt rekommenderas. Själv var jag värd i kyrkan i måndags, och det var besökarna som fick lära mig en hel del om livet och om bygden här. Bara tacka och ta emot kunskapen. Även kort information om kyrkohedarna fanns där. Då från förste kyrkohedern till dagens kyrkoherde som jag känner.

Så passa på att lära dig lite mer om Lilla Edet och pastoratet och ta gärna en fika med hembakat.

Vad gör man inte för sina vänner djuren? Nu har Tazzan fått sin egen ingång, om än tillfällig. Går hon ut genom dörren och vi går hemifrån blir hon utestängd. Orolig som hon är, så måste hon ha tillgång till sitt gömställe i källaren. Så nu kan hon gå in och ut som hon vill. Funkar bra denna årstid men det blir en mer hållbar lösning med kattlucka i källaren senare. Men Tazzan trivs med denna lösning 😊

Visst är Tazzan söt där hon ligger på trappan? För var dag som går blir hon tuffare och tuffare och vågar mer för var dag.

Samtidigt är det viktigt att hon har en flyktväg in i huset, och gärna ner i källaren. Igår låg hon en halvtimma i mitt knä medan jag kliade henne och hon kurrade som bara en katt kan. Samtidigt var hon hela tiden på spänn efter nya ljud, och kom det ett ljud som hon inte kände igen, så fick man lyssna extra noga, ifall man skulle behöva gömma sig. Hon har hittar några bra ställen där hon kan ha bra span på omgivningen och skulle det vara skrämmande så jamar hon extra högt och Nussä sätter fart och jagar bort det som skrämmer henne. Så fungerar samarbetet mellan hund och katt här, när det är som bäst. Visst är det härligt med djur, djur som vet vad de vill och stöttar och hjälper varandra.

Jag har många gånger funderat på detta, hur jag skulle fungera utan djur omkring mig…

Det var ett stort beslut att lämna katterna när vi flyttade, men man måste dra gränsen någonstans. Men Tazzan hade bestämt sig, hon ville bo hos oss. Man säger att hundar fäster sig vid personerna på stället, medan katter fäster sig vid stället de bor på. De kan ju gärna flytta om de trivs någon annanstans, och Tazzan flyttade hit, med lite hjälp.

Ja, jag älskar djur, och de visar mig sin villkorslösa kärlek tillbaka, tack!

De senaste dagarna har ägnats åt trädgårdsarbete. Ingen skugga skall falla på hyresgästerna före oss, men nu har vi tagit tag i jobbet att öppna upp trädgården till en grön oas. Allt är inte grönt utan även vissa partier som är gula, om det sedan beror på brist på klippning eller brist på väta, vet jag inte.

Att trädgården nu är inhägnad och att Nussä inte kan smita, är skönt, men att också ha en någorlunda välskött gräsmatta och trädgård är skönt. När slåttern väl var gjord och gräsklipparen fick arbeta efter kanterna hittade vi vinbärsbuskar, rabarber pioner och stubbar. vi fick också klippt ner en del buskage och hittat en bra plats för mattpiskställningen. Det känns skönt att ha fixat detta, och att det blir en villaträdgård igen.

Samtidigt som man går efter gräsklipparen rullar tankarna i skallen hur man vill utveckla den, så den blir finast i grannskapet. Sitter emellanåt på Pinterest och får idéer om hur. Men men, allt har en början och Rom byggdes inte på en dag. Så vad det blir till slut, får framtiden utvisa.