Kläderna gör kvinnan

20171208_201113

Kläderna gör mannen och kvinnan är ord vid vi hört förut, och visst är det sant.
Jag var återigen nere i Lilla Edet och tittade på Ljudaborgs uppsättning av En Julsaga. Förra gången valde jag att sitta i bakre och högre delen av salongen, för att ha god överblick över hela sceneriet, kunna ställa mig upp för att fotografera och filma övergripande. Denna gång satt jag så nära sceneriet som möjligt så jag nästan hade kunnat sparka till skådisarna när de kom för nära. Visst ville jag följa handlingen och det som uppsättningen ville förmedla, men jag hade också en baktanke, och de var att titta på de små detaljerna, som finns och måste finnas, men som man kanske inte alltid ser, och inte tänker på förrän de inte finns där.

Som gammal filmarbetare vet jag hur viktigt detaljerna är, hur vi olika yrkesgrupper springer runt och justerar saker och ting innan FAD:en ropar ”tystnad – tagning”. Ibland kommer ett barskt ”bryt” då någon detalj inte är som den skall och måste ändras och scenen måste göras om. När man hör bryt för 10:e gången i samma scen, suckar man och tänker, vad är de denna gång.

I en  teaterföreställning är allt en enda stor ”tystnad – tagning”. Här finns ingen möjlighet att stoppa upp och ropa på kostym om något är fel. Här måste det vara perfekt från början. En amatörteater, där få ju samma personer gör så mycket mer än att bara skådespela, och lära sig sina repliker.

I gårkvällens föreställning satt jag därför och studerade skådespelarnas mimik, ansiktsuttryck, klädsel, frisyrer mm. En Julsaga utgavs 1843 och speglade dåtidens människor av nutidens människor. Jag måste säga att jag fascineras stort av deras professionalism in i minsta detalj. Säkert har någon klänning inte suttit exakt så som den skulle, eller en kravatt som satt lite på sned, men det var inget jag märkte. Jag såg tejpen på golvet där ”skåpet” skulle stå, och visste att de visste, hur de skulle arbeta.

Jag hoppas att jag vid tillfälle får följa deras arbete fram till föreställningarna, det arbete som sker innan det är dags att gå upp på scen. För hur det än är, så är ju arbetet inför publik, bara en examen på ett långt, hårt arbete.

Satte ihop en liten film av några av de foton jag tog.

En julsaga – Charles Dickens

20171202_212039728567175.jpg

En julsaga, så som vi har längtat, efter denna kväll. Martin Rossing och ensemblen i Ljudaborgs kulturförening, har återigen visa prov på sin förmåga att trollbinda publiken och få oss att stanna upp en stund och tänka efter. Vad är väl en bal på slottet, där drömmar oftast förblir drömmar, jämfört med skolans aula, dit vi alla har chansen att komma. Sceneriet var uppbyggt som brittiska parlamenten, där publiken satt på båda sidor av händelsernas centrum, men också blev en del därav.

20171202_200311828672017.jpg
Det blev en närhet som heter duga. Jag och bror hade kommit dit tidigt, innan första föreställningen var slut, och medan vi satt där i foajen och väntade så sprang skådisarna fram och tillbaka mellan dörrarna, och jag tänkte att de är nog premiärnerverna, som gör att de inte kan sitta still. Så fel jag hade… Med uppbyggnaden av scenen och deras rörelser i pjäsen, så var detta välplanerat i minsta detalj. Ja allt var så inövat så, så professionellt så sufflören får gå till arbetsförmedlingen på måndag.

Ett ord vi från början fick lära oss var Humbug. Är julen verkligen humbug? Kanske är det så att det skall mana oss till eftertanke, en avbrott i vardagen, en tid då vi har möjlighet att tänka på nära och kära, kända och okända.

Handlingen:
Berättelsen handlar om gamle Ebenezer Scrooge som bor ensam i ett stort dystert hus, en gång ägt av hans nu döde kompanjon Jacob Marley. Han är en sur, snål och vresig man som driver en lånefirma med hjälp av bokhållaren Bob Cratchit.
En kväll får han besök av Marleys vålnad, som kommer för att varna honom. Om Scrooge inte ändrar sitt giriga beteende kommer han, i livet efter detta, att få bära tunga kedjor i all evighet, precis som sin avlidne kollega. Marley varnar också honom att han kommer att hemsökas av tre andar som ska leda honom genom natten mellan julafton och juldagen.

 

Vid midnatt kommer den första anden, ”Gångna Julars Ande”. Den visar honom de jular han redan varit med om. Då minns han hur han som barn var ganska ensam och övergiven, utan mor och ratad av sin far. Han minns också sina ungdomsår och kärleken som gick förlorad för profiten.

Scrooges möte med nästa spöke, ”Nuvarande Julens Ande”, ger honom ytterligare tankeställare. Anden visar honom hur bra han själv har det, och leder honom till många fattiga människor, en av dem hans egen bokhållare, Bob Cratchit. Där är det trots deras fattigdom frid och fröjd. Alla är glada, till och med Bobs son, lille Tim, som är invalid och svårt sjuk.

”Ande, kommer lille Tim få leva?” frågar Scrooge.
”Jag ser en tom plats I det dystra spiselhörnet vid skorstenen och en krycka utan ägare, omsorgsfullt bevarad. Om dessa skuggor förblir oförändrade, kommer barnet att dö” svarar anden och tillägger: ”Men, om han ändå dör, så är det lika gott. Därigenom minskar ju överbefolkningen.”

Scrooge, som tidigare hade sagt samma ord till två välgörenhetsarbetare angående de fattiga, får nu smått dåligt samvete.

Den tredje vålnaden, ”Kommande Julars Ande”, visar Scrooge framtiden – eller hur framtiden kanske kommer att se ut om inte Scrooge bättrar sig. Lille Tim dör av sina sjukdomar. Och efter Scrooges egen död blir hans kropp nonchalant övergiven och han sörjs inte av någon. Detta skrämmer Scrooge, och när Scrooge på kyrkogården ser sitt eget namn på en gravsten som för länge sedan blivit glömd, börjar han böna och be för sin räddning.

Scrooge vaknar ur vad som verkar ha varit en dröm, överlycklig över att fortfarande ha fått en chans att bättra sig, och börjar genast ställa allt till rätta.

Vad är väl stadsteatern i Göteborg, Dramaten i Stockholm mot skolans aula i Lilla Edet?
Det är här man kommer nära, det är här man direkt berörs, det är här man blir ett.

Tack Ljudaborg Kulturförening, ni gjorde det igen.

Än finns möjligheter att se den…
24129589_1533235940100372_883824474283270153_n

 

 

Nossan Ljusfestival

20171007_205557-22087782041.jpg
Ljusfestivalen beskriver sig:
Nossan Ljusfestival är ett hälsofrämjande arrangemang med spännande och trevliga inslag för både kropp själ, öga, öra och mun. Omgivningarna runt vattendraget Nossan kommer att vara spektakulärt belysta på en sträcka av drygt två kilometer. Längs promenadslingan möter du utöver de olika ljusobjekten även spöken i just spökskogen….

Det är något jag håller med om.
Jag och bror var där tidigt om aftonen så vi fick se lite grann av området i dagsljus och även det var en upplevelse.

Efterhand som mörkret sänkte sig så uppträdde mer och mer ljus….

Vi hann med spökskogen och kyrkogården…


Men vi tände också ljus för barncancerfonden ljus som sakta fick flyta i Nossan.

20171007_1827031788080246.jpg

Även i Svenska kyrkans tält tände vi ljus för de svältande i världen.
20171007_185913-21802506790.jpg

Efter det tog vi evenemangsområdet i besittning med lokalt öl och även Larz Kristerz


I år var det tioårsjubileum på festivalen så de har skapat en Nossan Rap som beskriver hela historien…

Schleswig-Holstein #bloggswe

Som halvtysk har jag också ett ”hemma” i Tyskland. Även om jag har släkt över hela Tyskland så är ju Schleswig-Holstein den delstat som förutom Nordrhein-Westfalen ligger mig varmast om hjärtat.

Här kommer några bilder just från Schleswig-Holstein.
Vill ni ser mer bilder från Schleswig-Holstein, så rekommenderas Facebookgruppen

Schleswig-Holstein in Bildern

10897986_802942909744955_1610825139285892609_n

St.Peter-Ording efter en stormflod i slutet på december. Se på det stora antalet musslor och snäckor.
Fotograf: Felix Lau


10891770_804114239627822_4428372326565980065_n

Vattenslottet i Glücksburg
Fotograf: Stefan Schumacher

 

10891653_801488853223694_7820093059797046454_n

Skepp i solnedgång vid Brunsbüttel den23.10.2014.
Fotograf: Arnold Schlömer

10888546_801491326556780_5932333874209033601_n

Blick från en plats mellan Ockholm och Dagebüll med utsikt över en Halligö.
Fotograf: Henrik Edler

10847821_797449120294334_3739977508989675362_n

Solnedgång i naturskyddsområdet Sehlendorfer Binnensee i Februar 2013.
Fotografin: Wiebke Lau


10675595_801494086556504_6048341840381940019_n

Nord-Östersjökanalen vid Rendsburg på kvällen.
Fotograf: Christian Johannson


10628455_801490099890236_3074704414636755693_n

Solnedgång vid Schleimünde.
Fotografin: Miriam Bruhn

1921939_796978013674778_4176506379841550205_n
Husum i vinterskrud

11084_797674313605148_7085823025764108224_n

Floden Elbe vid Brokdorf.
Fotograf: Albert Pörschke

Trädgårdsarbetet automatiserat #blogg100 #bloggswe

Nu har vi nog grannskapets vackraste trädgård, eller i alla fall gränsmatta.
En av de saker som har tyngt mig är just trädgården och att klippa gräsmattan. Allt tar tid och den tiden behöver jag för mor och bror. Ibland så slits man mellan olika saker. Nu skall jag väl säga att klippa gräset inte är en av mina favoritsysselsättningar men ger ju samtidigt en anledning till att röra på sig.

NU blir det en 30 minuters snabb promenad istället när mor sover middag.

Nu när tekniken finns så varför inte vara på den när man INTE hinner det man måste, eller?

Jag känner mig väldigt nöjd med den och helt plötsligt blir det en mycket större glädje att må gott i trädgården.

Här följer en film från Youtube som visar en liknande maskin i action.

Tack för att det finns teknik att ta vara på…

Husum – Graue Stadt am Meer #blogg100

10336621_10203664013550479_2769238200300997782_n

 

Husum  är en stad i den tyska delstaten Schleswig-Holstein. Folkmängden uppgick till 22 084 invånare i slutet av 2010, på en yta av 25,81 kvadratkilometer. Den är belägen i distriktet Nordfriesland i den nordvästligaste delen av förbundsrepubliken. I Nordsjön utanför Husum och upp till den danska gränsen ligger de Nordfrisiska öarna.

Äntligen, äntligen, äntligen.
Det ser nu ut som om vi får komma hem till Tyskland igen.
Jag har ju bott mycket i Grannstaden Rendsburg, men efter att mormor och morfar gått bort och far fick mer mer jobb i Tyskland som blev Husum den ort som vi älskar. Vi har ju släkt i stora delar av Tyskland men delstaten Schleswig-Holstein är ändå som hemma. Namnet Den gråa staden vid havet har diktaren Theodor Storm myntat.

10172853_845304088817518_7656045672467627636_n

Mitt på torget står Tine och blickar ut mot havet efter sin älskade sjöman.

Far hade ju mycket med varvet där att göra, då han jobbade inom rederinäringen. Mor hade då tid att gå på stan och shoppa och gå runt och lära känna folk på bygden.

Det första bodde på Obsens hotell, men efter hand som de fick mer vänner. Första gången jag var i Husum, så var mor och far redan där. När de skulle åka ner så skojade far med mig och sade att jag skulle ringa en timma innan jag kom dit.
Ha ha, tänkte jag, det kommer aldrig att ske….
Så jag beställde biljett på Stena mellan Göteborg och Frederikshavn och tog mig ner genom Danmark.
Men jag väntade till en kvart innan jag ankom och ringde och sade att jag var på väg. När kommer du, frågade far… Om15 minuter var mitt svar.

1549435_742365099128029_6805225762038506733_n10277043_742365189128020_9108540000119031563_nKroki_in_Husum_mittel_13

Staden har behållit sin charm med gammal bebyggelse då den är ganska så välbehållen efter krigen. Hela slottsparken är på våren full med blommande krokusar, så gräsmattorna ser helt lila ut.

10336621_10203664013550479_2769238200300997782_n10294266_764198873613164_5069665775812730394_n

Varvet i Husum låg tidigare vid innerhamnen men eftersom båtar växte så behövde de mer plats och flyttade längre ut i bukten och istället byggde kommunen sitt nya kommunhus där. Men för att spegla varvshistorien på platsen så står fortfarande en båt uppdragen på land där.

 

10167982_848686128479314_6919516311850368360_n

10264880_764201220279596_944020036250648754_n10173606_769294683103277_2575194627964418717_n10250225_769294706436608_6793271841410800540_n

10269446_742366512461221_2058233599085996203_n Leuchtturm 10252166_424015364400435_6464243376104054658_n 10153743_742365632461309_6866357424603491588_n 1480780_764201343612917_4630622448035658025_n

Kärlek #blogg100

kärlek

 

Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, Kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång.

 

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek till sina barn, se också agape. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

 

Kärleken kan också bestå av en biologisk attraktionskraft av sensuell eller sexuell natur. I det senare fallet kan känslan vara mer allmän, så kallad romantisk kärlek, eller mer konkret åtrå, också benämnt libido.

 

Kärlek till den egna personen – narcissism – kan av omgivningen ses som något negativt, där egenkärleken kan ta sig uttryck i handlingar som ökar det egna välståndet eller välmåendet på andras bekostnad. Det finns även en mildare form av egenkärlek där personen unnar sig en del av det goda i livet, utan att brista i respekt eller empati inför medmänniskorna. Sådan egenkärlek är kopplad till en god självkänsla, vilket i sin tur är viktigt för att kunna visa kärlek – att ge ovillkorligt.

Trift

Nils Ferlin beskriver kärleken så här i ”I Folkviseton

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

 

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

 

 

 

PlanetFeature.Candles.LG

 

Karin Boyes beskriver kärleken så här i ”Hur kan jag säga…” (ur De sju dödssynderna)

 

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

kärleksyrsel

Evert Taube beskriver kärleken så här:
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.
Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut,
och älska dig det ska jag än
när havet sinat ut!
När hela havet sinat ut
och bergen smält till glöd!
Ja, älska dig, det ska jag än
när jorden ligger död.
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.

 

I dansen virvlar #blogg100

DSC_0209

 

För måna många år sedan, jag på den tiden man var lite mer än bara ett OCH mellan två ord.

Tanken kom upp i mitt huvud i går när vi var ute på vår biltur och passerade denna bygdegård där händelsen utspelade sig.

Vi hade fått reda på att det skulle vara fest och dans här på lördagen och jag och flera kompisar hade bestämt oss att åka dit för att svänga våra lurviga.

Lördagen kom och vi satte oss i bilen får en tur.
Mycket folk och ont om parkeringsplatser men efter en stund fick vi parkerat och kom till entren.

Vi ser genom de upplysta fönstren att det dansas och verkar ha mycket kul.
Ingen som satt där och skulle ha betalt gjorde oss ännu gladare och av med jackorna i vestibulen och det dröjde inte länge innan vi trängdes på dansgolvet med de andra dansglada personer som fanns där. Visserligen var de lite mer finklädda än de var i stan med en fest på landet måste ju vara en fest.

Orkestern var för oss okänd med de spelade helt fantastiskt, så en sådan danskväll glömmer man inte så lätt..

Mitt i en dans ser jag en kvinna som får mig att hoppa högt och bli en aning, jo en stor aning chockad…
Bestämmer mig för att nästa dans skall jag ägna till henne…

Tuff som jag är går jag fram och bugar och frågar, ”får jag lov”….

Jag svänger ut på golvet med denna kvinna, så otroligt vackert klädd…
Lång, beigevit långklänning, en slöja hon bar vackert från huvudet och ner runt armen och en bedårande krona i håret.

Efter dansen rusar vi hela gänget därifrån ut i bilen där vi alla börjar gapskratta.

Det var ingen offentlig danstillställning utan vi hade hamnat mitt i ett provat bröllop.
Men vi fick dansat en stund och jag fick en dans med bruden, så jag kan inte klaga.
Vet inte vem som gifte sig, och ingen kände någon annan på stället.

Satt med ett stort leende på läpparna när vi igår kväll åkte hem och funderade på om de vet att de hade objudna gäster på bröllopen, eller om de någonsin vet vem vi var.

Kanske, kanske inte har vi också gett dem ett glatt minne och många frågetecken om vem vi var…

Tack än en gång för dansen du vackra brud!

Kärlek med strul eller gummit som sprack #blogg100

DSC_0199

Veckoslutsdagarna innebär för familjen att vi försöker göra saker tillsamman som vi tycker är roligt.
Då vädret inte innebar något större möjlighet till utevistelse i guds fria natur blev det istället en tur med bilen. Delmålet blev Bitterna med den nu nerbrunna ”macken” då orten även ingår i vår släktkrönika.

Att åka en längre stäcka innebär ju att man har bränsle så det räcker. Första målet blev därför vår lokala utskänkningsställe av brännbar/explosiv vätska.
Tyvärr var denna inrättning inte på rätt humör och ville inte godkänna mitt kort.
Då var det inte annat än att ta omvägen via den ”stora” staden med en bemannad station.
Väl där kunde påfyllning ske och vi kom vidare.

Färden går vidare utanför stan och vi får se landsbygden i en solig men kylslagen söndag. Vidare genom en av våra små tätorter där vi svänger av på en mindre väg.

Vi kommer in i skogen där vi helt plötsligt väcks av en smäll, en skakande bil som sekunden senare försvinner i ett dammoln innan ljudet av fälg mot asfalt når oss…

Ett däck har exploderat, gummit hade av någon anledning spruckit L

Innan resan hade bror berättat att han varit duktig och att han städat ur allt skräp i kofferten, och när jag öppnar kofferten inser jag att skräp för honom också innebär en domkraft.
Nu gällde det att tänka och vad göra. Mor har ju rätt till färdtjänst och vi var fortfarande i hemkommunen, så jag ringde färdtjänst och beställde en bil från busshållplatsen till hemmet och en ny för att återkomma till platsen för (däck)brottet. Under tiden stannade en ung tjej med två små barn och frågade om vi behövde hjälp. Berättade om dilemmat och hon tipsade om att efter nästa vägkrök låg ett hus med mycket snällt folk, och jag garanterar att de har en domkraft, sade hon.

Apostlahästarna hjälte mig dig och hon hade rätt på båda punkterna.
Fick låna en domkraft och väl tillbaka till bilen var det inga problem som inte gick att lösa.

När jag satt där på baken och skruvade så vrålade det till bakom ryggen och jag kände hur jackan fladdrade till i fartvinden vilket får mig att utbrista djävla motorcyklist. Det var en bil, säger bror.

Jag har också lärt mig att full fart spar tid, men något vett måste väl också finnas bakom pannbenet.
Däcket bytt och vi kunde med bilen ta oss fram till huset där dessa vänliga själar bodde för att återbörda lånegodset och ge en peng som uppskattning. Detta tackade dessa vänliga själar nej till.

Resan fortsatte sedan till Bitterna där denna syn mötte oss.

DSC_0200 DSC_0199

Vi passade även på att besöka kyrkogården och våra kära släktingars gravplatser.

Färden gick vidare mot Vedum och sedan Vara där vi inköpte det som skulle mätta våra egna magar.

Denna ”körvebo” ligger strax intill ortens vackra? Resecentrum.

DSC_0204

Vi äkte hem till kompisare för att väldgästa dem i deras trädgård för att stilla hungern och att byta lite skvaller. Vägen gick sedan hemåt via en affär som sålde blommor och dessa lämnade vi till paret som hjälp oss med domkraften.

Mycket tack för hjälpen!

Geocaching och @P4Karlavagnen #blogg100

DSC_1163

 

I går kväll hände något mycket kul!

Gick igenom mitt Facebookflöde och såg att Karlavagnen i P4 ville vi skulle kommentera ” Vilka sporter gäller i din familj? Och har ni något som ni gärna utövar tillsammans? Boule, badminton, fotboll?

Hur är det med sportandet under påsklovstiden? Blir det extra mycket med att åka iväg på matcher och sånt? Berätta gärna!”

Jag berättade om mitt intresse, geocaching som ligger mig varm om hjärtat och för övrigt är den enda sport jag gillar. Jag tar ju med min mor som har en minnessjukdom och bror som behöver röra på sig mer pga sitt blodtryck.

För oss är det en familjesport även om en eller två av oss inte deltar i själva letandet

Själv gick jag vidare i mitt flöde för att hitta mer intressanta inlägg som var intressanta.
Plötsligt ringer telefonen och jag sträcker mig efter den, mycket motvilligt.
På displayen står uppringare, Sveriges Television, Göteborg.
Tänkte först inte svara med anledning av den sena timmen, vilket jag ändå gjorde av artighetsskäl.

Den som ringde var producenten av radioprogrammet Karlavagnen som undrade om jag kunde tänka mig vara med i programmet. Efter två sekunders tvekan svarade jag ja, med tanke på att det ev kunde finna ett intresse hos allmänheten att veta lite mer.

Vi gjorde upp att jag skulle vara första telefonör i programmet vilket skulle bli ca kvart, tjugo över tio.
De ringde upp i bra tid och vi justerade telefonvolymen och jag fick sedan höra radio via telefon.

Efter en liten stund hörde jag Harald ropa på mig i telefonen och jag svarade artig..

Resten kan ni höra i programmet som länkas till när nere.
(Jag kommer med ca fem och en halv minut in i programmet.)

Efter att vi var färdiga så lade vi på och jag kopplade in webbradion och fcik höra slutet på intervjun med mig själv. Lite kusligt det där, att höra sig själv i radion precis de orden jag pratade om för drygt en minut tidigare. Andra gången jag är med i direktsändning och båda gångerna är min reaktion att det är så läng tid mellan det verkliga ögonblicket från det jag säger något till att det går ut i webbradion.

Här kommer länken till programmet: Karlavagnen

Vill passa på att tacka för alla underbara kommentarer jag har fått på Facebook  om mitt deltagande.
Jag är verkligen överväldigande över den responsen.