I går var jag på mottagning av kyrkoherde nummer två, denna gång i min hemförsamling. Förra gången var i grannpastoratet tillika grannstiftet. Spännande att se hur lika och olika det var trots närheten. I grannpastoratet var det kontraktsprosten som skötte allt medan här hos oss var även vår biskop Åke Bonnier med och förrättades mycket tillsammans med stiftadjunkten. Biskopen lärde jag känna i samband med skolattetntatet sedan har vi träffats ett flertal gånger och är även vänner på Facebook.

Vår nya kyrkoherde Fredrik Sahlin är en man, en präst med mycket kärlek och humor. Det gillar jag! Livet blir mycket lättare när humor kommer in i bilden. Båda arbetslagen, den i kyrkans hus och kyrkogården är härliga gäng som sprider humor, kärlek och värme.

Denna gång var jag ansvarig för ljudet och vi hade hyrt in en extra ljudanläggning så att mycket kunde vara trådlöst. Tre headsets och en trådlös mikrofon sköttes via det inhyrda och ambo, musikerna, ett trådlöst headset sköttes via vårt ordinarie ljudbord. Skönt att man har lite erfarenhet av ljud och mixerbord och också lärt sig att organisera upp arbete. Det var bara ätt märka upp headsetten med och lika så reglarna och komma ihåg på vilket bord de satt. Hade ingen möjlighet att lära känna personernas röster utan fick gå lite på magkänsla. Det funkade super. Är glad att jag har två händer och är lite skelögd så det funkade nästa perfekt. Det största problemet är ambon där vi har en väldigt riktad mikrofon och många som skall tala efter varandra, står på olika avstånd, rör sig och talar på olika sätt. En pratade väldigt tyst och lång ifrån mikrofonen så jag fick dra upp ljudet, och hörde ett svagt pipande och det blev nästan rundgång. De som normalt läser därifrån känner jag ungefär var jag skall sätta ljudet, men de andra, fick det bli gissningar på, och hela tiden ljustera. Men känner mig oerhört nöjd med min insats. Att hela tiden hålla koll i programmet och vem som skulle tala här näst, så funkade det bra. Tyvärr tog det det mesta av min koncentration i anspråk så jag hade inte mycket tid att fota eller filma, men lite blev det i kyrkan och lite mer på ”efterfesten”. En fantastisk fisksoppa serverades, och det blev en underbar måltid i glädje och fest. Många prästkragar syntes bland de församlade och jag kände inte alla, men det var verkligen kul att lära känna dem.