Archive | januari 2017

Farväl Hugo

wp-1485779559257.jpg

Här är en av de sista bilderna jag har på Hugo och Nussä när vi siste timmen han är hos mig, är långt ute på markerna så att han får springa av sig en hel del energi inför den långa flytten till sydsverige.

Under drygt tre veckor hat Hugo bott hos mig och varit en del av familjen och också blivit behandlad därefter. Jag gjorde ingen skillnad på vovvarna, även om Nussä fick ha några speciella olater som han har. Men det är ju en del av hans personlighet.

Att Hugo skulle flytta igen, visste jag redan från början när jag förstod vad som hade hänt, men jag kan ju ändå inte låta bli att blanda in mina känslor i det hela, om jag skulle ge Hugo den trygghet han behövde. Jag insåg ju under resans gång att Hugo var i sämre fysiskt och psykiskt skick än jag trodde från början. Att vara jourhem innebär inte bara att de skall få mat, vatten, promenader och en klapp då och då. Han skulle också aktiveras och stimuleras för att må bra. Från första början låg han två dygn under min köksstol och var rädd för allt inklusive mig, samtidigt som han förstod att jag var hans räddning. Nästan alla hundar jag haft under lite fler dagar hade gärna följt ed mig hem igen, om de fått bestämma.

Ibland undrar jag om någon kan förstå hur mycket energi jag lagt på Hugo, på den lilla trasselsudden som låg under köksstolen till att åter bli en tuff vovve som vågar visa framtassarna. När vi stod ute i trädgården och väntade på uppfödaren som skulle föra Hugo till nya ägaren, var det som om katterna och Hugo skulle ta farväl och ”pussa” varandra på nosen. Det värsta var inte att Hugo skulle flytta utan jag kände mig otroligt sviken av både uppfödaren och köparen när jag liksom bara ställdes inför fakta utan att ens fråga mig. När jag såg i det allmänna Facebookflödet att Hugo fått en ny matte, utan att ens veta att något var på gång, så var det en kniv i mitt hjärta. Nästa kniv kom när jag insåg att de själva gjort upp hur flyttens skulle ske och att jag INTE skulle få vara med. Inte ens en förfrågan om jag var hemma den dagen eller om jag hade andra planer. Jag bara ställdes inför fakta. Så de sista dagarna grät jag väldigt mycket, inte av att Hugo skulle flytta, utan av den nonchalans jag ansåg mig har blivit utsatt för. Visst har jag fått tack för att jag tagit hand om Hugo, men det är inte så viktigt, även om det hör till god ton.

För mig handlar det om respekt för mig och det arbeta jag gjort. Så just nu funderar jag på om jag vill vara jourhem igen. Att hela tiden få höra att det är jobbigt med känslorna i detta skede, att skiljas från Hugo. Nej att skijas visste jag att vi skulle göra, men det arbeta jag gjorde är känns inte uppskattat.

Min högsta önskan nu är att det går bra för Hugo och att han kommit till ett bra hem.
Tack Hugo för att du förgyllt mitt liv med den utveckling, det förtroende du gav mig.

Tilllsammans gör vi skillnad

20161022_105655-1

Jag är så stolt över mina medmänniskor som arbetar för ett tryggare samhälle

I går var lönefredag vilket innebär mycket folk på stan som rör sig. Tyvärr var detta också en arbetsvecka för mig så jag kunde inte ställa upp själv. Men jag ser en statusuppdatering i vår hemliga grupp och den värmer mig så otroligt.

Hej ! Vi som var ute och vandrade Fredag kväll/ natt var Vi var fyra personer.

Vi var runt i City Trollhättan.

Tog bussen till stadsdelen Lextorp besökte fritidsgården och sportyfriday tog en promenad till en annan stadsdel och besökte Kronogårdens fritidsgård och därefter åter med bussen till city.

Fyller på med en god smörgås och varm dryck hos en sponsor och lättar på blåsorna.

Vi är sedan runt i City och mest vid ungdomskrogen och torget.
En del är lite överförfriskade.
Föräldrar hämtar några ungdomar.
Goda vänner tar hand om varandra och tar taxi hem.
En ung tjej går i backen, vi hjälper henne och en vän till henne.
Tjejen lär oss trygghetsvandrare nya moves vid SEB- bankomaten,så vi håller värmen till hennes pojkvän hämtar henne i en varm bil ,mycket tacksam.

Några killar säger -att någon slängt en ölburk ned från fönstren över Biljardhallen.
Tipsar polis.

Det är mycket ungdomar vid ungdomskrogen och även två tiggare som cirkulerar vid ”röktrutan” och kön, någon som vi upplever så tydligt i kväll/natt.

Vår närvaro uppskattades av många.

Tack till vakter och polis för en trevlig kväll/ natt i vimlet, tillsammans är vi så värdefulla.

Vi gör skillnad!

Tack fina kollegor!

Förintelsens minnesdag

wp-1485456177576.jpg

Förintelsens minnesdag den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, 1945. Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag i Sverige och FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag. Denna dag högtidlighålls årligen av bland annat Forum för levande historia.

Bilden ovan är på min mor 1933, som då var drygt ett halvt år gammal, och också det enda hon hade kvar från sin barndom. Foto var med i väskan när de flydde för ryssarna och det enda som fanns kvar efter branden i den flyktingförläggning där de bodde en tid.

1933 var också det år som Hitler som Hitler tog över makten.
Mor var inte jude, och hade inget att frukta, och hon var heller inte nazist men drabbades ändå hårt av nazismen. Mor och hennes syskon var medlem i ungdomsrörelsen Hitlerjugend, kanske inte helt frivilligt, men det var nödvändigt för att få tillträde till högre studier och lättare att få jobb, men det viktigaste skälet var vetskapen, är man inte medlem, så fanns risk att pappa försvann. Så hur frivilligt var det?

1945 tidigt på våren var det dags att fly hemorten Kolbatz, som ligger utanför Stettin. Då var det tyskt men numera tillhör det Polen. Mor hade tur att komma till säkerhet strax utanför Lübeck, medan andra hamnade i händerna på ryssarna, som sedan blev till soldaternas förnöjelse som att bli våldtagna eller levande måltavlor för skjutövningar.

1956 kom mor till Sverige och i samma ögonblick hon besteg svensk mark, blev hon ett ”nazisvin” då folk hade fördomar och påhittade ”sanningar” 1958 gifte mor och far sig och i samma ögonblick som de sade ”ja” inför prästen i vår prästgård, blev far en landsförrädare. 1960 föds jag som första son till dessa ”vidriga” människor.

Under alla år har jag fått höra om att tyskarna skall hatas för vad de gjorde under kriget, alla tyskar är nazisvin, att alla utlänningar skall skickas ut ur Sverige, så även jag, då en del tror att jag kommer från Jugoslavien.

I dag är det förintelsens minnesdag och då kommer jag att minnas alla som dödades av det som hände, däribland min morfars syster Marie, som dödades av nazismen och hennes bror Arthur som dödades av kommunismen.

Det blev tyst i luren

facebook-257829_1280

Nu har jag nog återigen gjort mig ovän med några men hyllats av desto fler.

Ni har säkert alla hört talas om den livesända våldtäkten som skall ha utspelats via Facebook. Tänkte att detta blir åter en delare mellan oss människor som ett försök att splittra oss medmänniskor. Tänkte hålla mig undan, för jag kände att jag inte orkar med allt detta bråk. Het plötsligt ser jag ett inlägg ”Jag har länken till filmen, vill du njuta av våldsporr när den är som bäst… Kostnad 100:-”

Tror nästan hjärtat stannade på mig, vad gör jag…. Tog direkt en screenshot på sidan, för att säkra bevis. Därefter lyfte jag telefonen och ringde 11414 och i växeln fick för klarat mitt ärende och blev kopplad till en utredare. Jag berättade var jag läst på Facebook och det blir helt tyst i andra ändan på linjen, förutom att jag hör en tung andhämtning. Men vad säger du…. Jag läser direkt på skärmen säger jag och jag har tagit screenshot, om ni är intresserade. Ja sände in alla bilder jag kopierat från skärmen. Jag började kolla in vidarelänkningar till andra personer och hittade en grupp som verkade vara pedofilgrupp.

Jag fortsatte att ta bilder på det jag såg, jag skickade bilder till polisen, anmälde till Facebook. Har nu fått svar på tio anmälningar och åtta av dem har lett till åtgärder från Facebook. Grupper har stängts ner, personer har stängts av, inlägg har tagits bort , en person har blivit hämtat av polisen för att förklara sig vad personen menade.

Jag tänker inte spekulera i vem som våldtagit flickan, men jag hoppas innerligt att de som gjorde det, får ta sin straff för det som hände. Jag hoppas att flickan får upprättelse för det hon genomlidit. Jag hoppas också att alla som gjort sig skyldiga till följdbrott i spåren på detta får ta sina straff.

Snart nya äventyr

hugo10
Vi har precis varit ute och tagit den långa kvällspromenaden, jag, Nussä och Hugo.
Nussä har bäddat ner sig i sin korg och Hugo har rullat ihop sig på min T-shirt som han själv hämtade i sovrummet och placerade under köksbordet och bestämde, ”detta är min plats”. Den har han vaktat och där har ingen katt att göra, den är min, min och BARA min.

Det känns lite vemodigt nu är jag vet att hans dagar här är räknade, fast jag bestämde att han inte kommer att få sitt fortsatta boende här för all framtid. Jag har min Nussä och vi kan hitta på mycket tillsammans, vilket inte skulle kunna fungera med Hugo.

Jag vaknade efter förmiddagens sovperiod efter nattjobbet med ovanstående statusuppdatering, och visste inte i min sömndruckenhet vad jag skulle känna. Jag inser att detta är det bästa för alla parter, men vet också att avsked är jobbiga, även om jag vet att han kommer att få det bra och jag kan följa honom via sociala medier.

Jag måste villigt erkänna att jag kommer sakna när han sitter bredvid mig på sin rumpa med framtassarna på bröstet och tittar på mig, som en kanin som spanar. Jag kommer att sakna när han tar chansen när jag sitter vid datorn och han tar sats och siktar in sig på mellanrummet mellan min arm och ben och tar med tassarna mot benet och med huvudet mot armen pressar sig upp i mitt knä. Jag kommer att sakna när Nussä krupit ner under täcket vid mitt bröst och Hugo sedan har lagt sig nära, nära mig rygg.

Vad jag inte kommer att sakna är att sova i ett ”skruvstäd”. 🙂

Nu skall jag och Nussä och Hugo ta tillvara på den sista veckan tillsammans på bästa sätt, för när Hugo flyttar blir det omställning och kanske även saknad för oss alla tre.

Katter, katter, katter och pussy

trump3

När världen går bananas så har jag aldrig haft så rå roligt 😀
Att det finns många åsikter om Trump och nu även om Anna Kindberg Batras utspel. En del åsikter är bra tankegångar medan många andra inte hör hemma i band sådant jag ser som sunt förnuft. I stort sett var man än surfade, så såg man bilder på Trump och en massa åsikter, och jag kände paniken krypa allt närmare.

Men av en slump hittade jag ett plug-in till min webbläsare som analyserade bilderna och kunde programmet utröna att det var Donald Trump på bilden, så byttes bilden ut mot söta katter. Aldrig har jag varit så glad över att få se katter 😀

Ovan är en bild från SVT:s hemsida, där bilden bytts ut mot katter. Så när man hör Trump tala om ”Pussy” så ser jag istället en annan bild framför mig.

Livet blir vad vi gör det till!

Vill du också se mer katter på nätet så hittar du mer information här.

 

After work

20170120_181124

Jag vet inte vad du tänker på när du hör After work, men jag känner en känsla av samhörighet, prat med vänner och nya bekantskaper.

Vi samlades mitt i landet ingenstans i grannsocknen där vi vallfärdade med bil, eller apostlahästarna till bygdegården där medlemmarna ideellt kokat köttsoppa, bakat en massa olika sorters bröd och efter även en massa kakor.

Bygdegården som är nyrenoverad med hjälp av bidrag och frivilliga krafter behöver fyllas med aktiviteter och folk. När det sker så blidas nya vänskapsförbund, och man träffar nya grannar, och får nya vänner, och man får chansen att prata minnen från fornstora dar.

En after work är ju inget man måste ha på krogen utan kan skapas med gemensamma krafter, vilket jag tror vi icke så smarta lantisar förstår.

I denna bygdegård gick jag och mor på våra första gammaldanskurser när jag var tonåring, så själv har jag ju många minnen från bygdegården. På gammaldansen vår det ju både gammal och ung, och jag var den yngsta, blyg men älskade dans. Alla skulle dansa med alla, herrarna fick ju flytta fram ett steg efter varje dans. Jag var livrädd att få dansa med Anna på ängen, en stor bastant dam med pondus och skinn på näsan. Blev det polka när jag stod med henne, var paniken nära, vilket jag tror ledarna räknat ut, för visst blev det polka. Polka behövdes det ju en viss ställning till för att man skulle komma runt, jag blyg, som sagt, och Anna med sin röst påpekade gång på gång, längre in, du måste längre in, annars så går det inte. I dag skrattar jag åt minnet, men då, flödade rödfärgen.

Men en underbar kväll blev det med goda vänner och nya bekantskaper, så nu väntar jag bara på nästa tillfälle…

Tack till alla som fixade till detta härliga kväll och tack alla som dök upp och gjorde kvällen minnesvärd.