Tag Archive | Risperidon

Försöker någon lura mig? #blogg100

Även idag blir det vård/omsorgsrelaterat inlägg i bloggen.

Sitter nu och går igenom mors journaler från sjukhuset efter medicinförgiftningen av Risperidon.

Här ställer sig sjukhuset frågan om Risperdal: Inga uppenbara uppgifter varför pat blev insatt på Risperdal den 10/4-12

Här finns också info om att remiss till som INTE är journalförd på vårdcentralen och ej heller är skickad.
Remissär skriven till Geriatrisk/psykiatrisk avd U-a sjukhus från vct. Har ej fått ngn kallelse ännu.

Här finns också uppgifter om att vårdplanering skall ske, som biståndshandläggaren avstod med motivering att hon känner till ärendet.

Här finns info om att SSK på korttidsboendet skall få rapport.

Kopia har gått till, biståndsbedömare, kommunsjuksköterska och vårdcentral.

När jag en månad senare säger MAS att min berättelse om medicinförgiftning INTE finns med, men hon har kunnat verifiera min berättelse via medicinjournalen och FASS.

Huvuddiagnos är Sjukdomskänsla och trötthet pga medicinbiverkan av Risperdal.
Därtill finns demens med som BIDIAGNOS. Det är denna diagnos som får personal på boendet att behandla mor.
Ingen träning efter medicinförgiftningen fast det står i journalen att mors gångbild förbättrats.
Kombination av psykbakjouren som seponerar Risperdal helt och obs pat i några dagar. Detta lett till att gångbilden förbättrats en del tydande på att det hela handlat extra pyramidala biverkningar på neuroleptika.

Varför får inte mor den hjälp som skulle ske?
Jag och biståndshandläggaren var överens om boendet för återhämtning skull…
Att jag/vi accepterade denna lösning var att ingen kallelse hade kommit på remissen som inte finns.

Vem har ansvaret för att mor inte fick rätt behandling?

Om nu kommunen har fått samma information som jag nu har tillgång till, varför säger de att de INTE visste någon om medicinförgiftningen???

Frågorna blir fler och lägen är inte kul just nu 😦

 

Genomförandeplansmöte

I dag hade vi genomförandeplansmöte. Det var initierat av mors sjukgymnast och mig.

Han har märk att mor inte litar på hemvårdspersonalen pga av att det är många och att alla arbetar på olika sätt.

Gymnastiken syftar till att ge mor tillbaka en del av rörligheten hon förlorade i samband med medicinförgiftningen april/maj 2012. Denna gymnastik skulle satts igång direkt på korttidsboendet dit mor kom för att återhämta sig efter förgiftningen.

Där fick hon ingen hjälp och en kort sammanfattning som jag skrev på Facebook kommer här:

När jag följer journalerna kom demens in i samband med sjukhusvistelsen vid förgiftningen av risperidon. Men allt elände började när jag bad om hjälp och önskade hemsjukvård. Och att jag ville ha hemsjukvård var beroende av att det var så in i helvete svårt att komma i kontakt med vårdcentralen.

När mor var på korttidsboende så var hon först på ”vanlig” avdelning. Vi blev lovade att under den månaden skulle hon få prova både det och demensavdelning. Av någon anledning stoppade enhetschefen detta utan att vi fick någon förklaring.

Det var ju först när jag tog hem mor på helgpermission som jag började förstå att något var fel. Mor fick sin smärtlindring och hon kunde gå. Vi gick hand i hand från bilen in på boendet in i hissen upp till våningen och in på avdelningen och hälsade på personalen. Ingen reagerade på det de såg eller vad jag sade. Nästa fredag var hon bunden i stolen när vi hämtade henne. Under veckan sätt hon oftast i sin stol inkörd till bordet och stolen låst. Hon fick vara där dels som personalen säger det att hennes rop och skrik störde andra patienter enl andra för att andra patienter blev störda av hennes rop och skrik. På helgen fick hon samma medicinering som jag blivit tillsagd och mor gick igen.

Inte ens den gången reagerade någon att mor KUNDE gå….
Ingen brydde sig.
Vi skrev kontrakt på en lägenhet på demensavdelningen och mor fick flytta hem medan jag fortsatte och undersöka allt. Vid vårdplaneringen sades det från kontaktpersonen att mor har blivit så mycket lugnare och tryggare. När jag läser mors journaler som jag till slut fick hem, hade sköterskan 3 dagar tidigare varit i kontakt med läkaren på vårdcentralen hur de skall göra med mor då hennes oro och rop och skrik blivit svårhanterlig.

De säger en sak till mig och i journalen står en annan sak….

Vi var hos mor i stort sett var dag och när mor sätt i fastlåst under bordet med en uppslagen tidning framför mig. Hon såg ut mot parkeringen och så fort hon såg mig hörde jag hennes skrika mitt namn. Pratade med sköterskan om mediciner och övrigt och hennes svar behöver vi veta något så kontaktar vi dig. Det var de orden som fick mig att gå i taket.

När jag sedan fick tag i MAS så uppdagades det alla journalister då hade jag redan gjort en anmälan till socialstyrelsen om medicinering och sedan kompletterat den med ett tillägg mot sköterskorna på boendet att mor inte fick smärtlindring. Sedan har jag så fort jag fått nya uppgifter lämnat de till socialstyrelsen.

Ingen har gett mig stöd men när jag till slut kunde ge uppgifter om att journalposter inte signerats/låsts inom 14 dagar då blev det fart på regionens tjänstemän. VGR-IT blev inkopplad verksamhetschefen blev omplacerad.

Men fortfarande har jag fler frågor än svar och nya frågor dyker upp hela tiden.

8 månader efter att mor blev intagen satte kommunen in sjukgymnastik för att reparera skadorna och detta efter att sjukgymnasten hade sett mor.

I o m att hemvårdspersonalen inte kan enas så var det tvunget med detta möte.

Nu hoppas jag att det blir ordning på mors vård och omsorg

Regionens synpunkter till det inträffade

Händelseförlopp:

  • Januari 2012. Patienten  får behandling med antibiotika vid två tillfällen för urinvägsinfektion
  • Mars 2012. Insättes Vagifem efter kontakt mellan beh läkare och hemsjukvårdens sjukskötersks (HSV ssk). Efter ny kontakt sju dagar senare insättes Oxascand vid behov pga oro. Efter ytterligare tre dagar ges beh med antibiotika pga ny urinvägsinfektion. HSV ssk rapporterar sex dagar senare dålig effekt av Oxascand fr a på morgonen mot oron. Dagen görs ett läkarbesök på vårdcentralen av patienten tillsammans med kontaktperson. Enligt journalanteckning görs en läkemedelsgenomgång – bl a äkas Aricept, oförändrad Citalopram medicin, insättes på tablett Folat samt prova med Oxascand och Zolpidem vid behov. Efter sex dagar telefon kontakt mellan sjuksköterska och anhörig som önskar ändring av tablettstyrka av Vagifem från 25 mikrogram till 10 mikrogram
  • April 2012. Finns journalnot om brev till patient från behandlande läkare. Tre dagar senare telefonkontakt mellan behandlande läkare och kontaktperson kring tilltagande problem med oro. Läkaren insätter tablett Risperdal 0,5 mgx 1 och enligt anteckning upptrappning av dosen till 1 tablett 2 gånger dagligen. Tre veckor senare finns en journalanteckning om att insatt behandling med Risperidal fungerat ”huggligt” och att patienten var mindre orolig.
  • Juni 2012 Inkommande slutanteckning från Medicinkliniken NU-sjukvården där patienten vårdats 12-05-24 — 06-01 under diagnos ”medicinbiverkan på neuroleptika och demens”. Utskrevs till korttidsboende efter vårdtiden och därefter till hemmet.
  • Juli 2012. Läkarbesök på vårdcentralen pga värk. Ramlat sex veckor tidigare där röntgen i samband med fallet ej visat någon skelettskada. Insattes på Alvedon som smärtlindring. I slutet av juli nytt läkarbesök på boendet och samband med detta genomgång av medicinering och planering inför hemgång till eget boende.
  • Anhörig har lämnat egen redogörelse för det inträffade – där framgår bl a kontakt med vårdcentralen kring misstänkt biverkan av Vagifem pga för tablettstyrka än rekommenderat, biverkan av insatt behandling med Risperdal vilket krävt sjukhus vård, avsaknad av dokumentation kring kontakter. För övrigt hänvisas till redogörelsen

Identifierade orsaker till händelsen:

  • Läkaren har inte uppmärksammat ändrad rekommenderad tablettstyrka på Vagifem vid insättning
  • Spårbarhet saknas i journalen kring ändring av tablettstyrka på Vagifem
  • Spårbarhet saknas i journalen kring uppföljning av Rispedal behandling efter 12-04-26
  • Spårbarhet saknas i journalen kring kontakter mellan behandlande läkare och hemsjukvårdens  sjuksköterska kring remiss till sjukhuset.

Riskbedömning:
Det inträffade har förorsakat patienten och anhöriga onödigt lidande

Förslag på förbättringsåtgärder:

  • Vid föreskrivning av läkemedel använda t ex FASS för att kontrollera dosering, tablettstryka m.m. FASS finns tillgängligt elekroniskt i journalsystemet samt uppdateras regelbundet.
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur läkemedelsändringar dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet
  • Aktualisera/upprätta rutin på vårdcentralen kring hur uppföljning av insatt behandling dokumenteras i journalsystemet – för att säkerställa spårbarhet

Aktualisera/upprätta rutin kring dokumentation i journalsystemet vid kontakter som rör en patients vård och behandling t ex kontakter med hemsjukvården, remisser som skickas – för att säkerställa spårbarhetDetta är regionens synpunkter på händelsen.
I övrigt hänvisar regionen till min/vår redogöresle.Det saknas läkaren/läkarnas redogörelse, verksamhetschefens redogörelse och kommunens redogörelse.

Regionen kritiserar biståndshandläggaren muntligen för att ha avstått vårdplanering för att detta hade kunnat uppbringa mycket till ytan och att det gjort att mor inte har fått rätt vård.
Har nu också fått information hur jag skall gå vidare med ärendet.

Vårt ärende ser ut som följer i regionens diarium:

  • 2012-07-20         1 Begäran om yttrande och journal, dnr 9.2-36374/2012 klagomål gällande överdosering av läkemedel vid Vårdcentralen Sjuntorp/Granngården    IN 2012-07-20
  • 2012-08-17  2 Yttrande och journal dnr 9.2-36374/2012  UT 2012-08-08
  • 2013-01-25  3 Frågor rörande dnr 9.2-36374/2012 vårdcentralen Sjuntorp/Granngården  IN 2013-01-22
  • 2013-01-30  4 Frågor rörande Granngårdens vårdcentral, inkom 2013-01-29 IN 2013-01-30
  • 2013-01-30  5 Frågor angående Vårdcentralen Granngården  IN 2013-01-30
  • 2013-02-18  6 Korrespondens avseende vårdcentralen Granngården IN 2013-01-22
  • 2013-02-22  7 Utredning ärende 9.2-36374/2012  UT 2013-02-14

Mail till verksamhetschef och primärvårdchef

Hej!

För undvikande av olika sekretessbestämmelser kan jag även meddela det i mina journaler från 2010 finns uppgifter som signeras/låsts efter 108 (etthundraåtta) dagar. Vilket är skrämmande långt efter att uppgifterna förts in i journalen.

Detta är alltså inget nytt utan här pågått en tid.
Enl uppgifter på webben både på regionens och socialstyrelsens hemsidor så är det verksamhetschefens ansvar att se till att regler finns och att dessa följs. Det åläggs också verksamhetschefen att genom stickprov kontrollera att uppgifterna följs.

Att det finns felaktigheter i både min och min mors journaler gör att frågan hos mig inställer sig, hur många fler har dessa allvarliga? fel i sina journaler och under hur lång tid har detta förekommit? Jag anser att hela patientsäkerheten sätts ur spel genom att dessa bindande regler inte följs.

Jag känner mig långt ifrån trygg i kontakter med vårdcentralen efter att ha sett brister och när man sedan jämför andra vårdcentraler i området så är vårdcentralen inte särskilt högt ansedd sedan tidigare.
Jag har av socialstyrelsens fått bekräftat att det föreligger fel och att jag får gå ut med detta då både mina och mors journaler innehåller samma fel.

Går man sedan vidare i mors fall där även hemvården i kommunen skall kunna ge en bra vård till sina patienter så är det av mycket stor vikt att vårdcentralen följer gällande riktlinjer.

Vi här tvingats ta hem mor från gruppboendet eftersom dom inte kunnat ge mor en bra och säker vård pga dessa felaktigheter.
Efter kontakter med MAS i kommunen så kommer hon också att anföra samma problem till socialstyrelsen som jag har anmält.

Jag vet inte om jag kan få tillbaka mor till ett fullvärdigt liv med någorlunda livskvalitet efter feldosering av Vagifem och den akuta medicinförgiftning som drabbade henne av Risperidon. Fem dagar innan medicinförgiftningen kunde mor gå ensam inomhus och utomhus med käpp som stöd. I dag är hon mer eller mindre rullstolsbunden förutom att hon kan gå hjälpligt med mig som stöd.

Efter att heller inte fått värktabletter i form av Alvedon på boendet pga saknade journaluppgifter så har hon mer eller mindre blivit liggandes i sängen hela tiden eller sittandes i rullstol. Detta medförde att hon fick tryckår på hälar och begynnande dito i stjärten.

Som närmast anhörig, äldste son, så tvingas jag ta tjänstledigt från jobbet för att kunna hjälpa mor till ett drägligt liv. Jag har dessutom en utvecklingsstörd bror som behöver mycket hjälp.

Detta är långt ifrån ett drömscenario för oss men vad skall jag göra.
Pga att mor heller inte fått hjälp med smärtlindring på boendet, mår mor mycket psykiskt dåligt när andra personer, då främst hemvården, försökt hjälpa henne. Jag behöver en del hjälp. med framför allt med bad en gång i veckan men även hjälp med medicin som skall intas vaginalt. Där tycker till och med hemvårdens chef, att där går gränsen för vad jag skall göra. Men när personalen emellanåt upplever det som övergrepp på mor när hon mår så dåligt och ångest och rädsla tar överhand, vad finns det då för alternativ. Att mor har en demenssjukdom är jag medveten om men samtidigt är mor fortfarande pigg trots handikappet. Hon vill så långt det också går vara delaktig vardagslivet och vara behjälplig. Att då bli tvingad att bo på ett gruppboende/demensboende är heller inget alternativ som fungerar. Detta kan vi konstatera efter boendet i somras.

Just nu får jag sköta det mesta med mor själv, och den tid som hemvården är här för omvårdnad och hygien får dom istället ägna sig åt social kontakt med mor så hon får tryggheten tillbaka med andra personer.

Mitt eget liv och egna intressen ligger just nu på hyllan i avvaktan på vad som händer framledes. Att sitta med mor i ett par timmar och hålla handen när ångesten blir för stor är inget jag önskar någon annan.
Det är heller inte lätt att svara på hennes frågor när hon frågar om hon någonsin blir människa igen. Hur skall jag svara på frågan när hon undrar vad som gått snett.
Jag kan bara svara det som läkemedelsverket och patientnämnden och MAS har sagt, att hon fått 2,5 ggr så stor dos av Vagifem än vad som föreskrivits från tillverkaren som drygt ett år tidigare drog bort dosen från marknaden. Att den sedan finns kvar som parallellimport och att läkaren inte var uppdaterad på detta, kan inte jag ta ställning till. Däremot kan jag konstatera mors förändring på kort tid i samband med läkemedlet.
Om sedan Risperidon sattes in på det som jag såg som biverkningar på Vagifem kan jag heller inte bedöma. Det får de sakkunniga ta hand om.

Att mor mår mycket bättre när hon kom hem och jag kan ta hand om henne är bara att konstatera. Men vem tar hand om mig när jag går in i väggen? Och vem tar hand om mor och bror?
Att gå in i väggen just nu är heller inget alternativ.

Behövs det ytterligare underskrifter och medgivanden så vill vi ordna detta genast för att mor skall få bästa vård. Jag här tappat hela förtroendet för vårdcentralen men för mor men också för andra som inte här någon anhörig som kan slåss för dom anser jag detta vara mycket viktigt. Jag vill inte heller att denna process försenas mer utan att allt blir utrett.

Och att det finns brister i journalföring gällande signering/låsning vid vårdcentralen har jag redan kopior i dom journaler jag redan har. Och i det fallet behövs inga fullmakter utan jag kan sända in de direkt till de som vill kolla mina uppgifter.

Jag ser bara dessa mailväxlingar med myndigheter och förvaltningar som ett sätt att förhala ärendet och att det fördröjer sanningen.

Och remisserna som inte finns nämnda i journalerna har jag fått uppgift från hemsjukvårdens sköterskor att dom är skickade efter att sköterskan här pratat med aktuell läkare. Han lovade i första skedet att sända remiss till avd 70 i Uddevalla. Några dagar senare när det på NÄL var konstaterat att mor blivit akut förgiftad av Risperidon lovade att sända ny remiss till nämnda avd med begäran om överflyttning direkt till Uddevalla efter att mor var medicinsk färdigbehandlad på NÄL. Därefter har jag och sköterskan haft ständig kontakt med varandra för att mor skall få komma dit. Vi förstår att det inte är värt att vänta längre på svar på dessa två remisser när de inte finns journalförda.

Vem som bär ansvaret för det varken kan eller vill jag ta ställning till. Det jag kan konstatera är att det inte finns journalfört lika lite som sköterskans personliga besök hos läkaren samma dag som jag och sköterskan tog in mor på eget bevåg med ambulans. Det finns heller inte journalfört att läkaren hade en avvikande mening i fallet och ansåg att det inte var aktuellt att ta in mor akut för misstänkt medicinförgiftning.
Jag anser att sådana ställningstaganden är av sådan vikt att det skall journalföras för att det skall kunna bli en bra och säker vård men också att fel och brister skall hittas, följas upp och undvika att liknande händelser inte upprepas,

Jag kommer att ta till alla medel som behövs för att få klarhet i detta och hoppas på samarbete av alla inblandade till detta ärende är klart.

Mvh

/Bengt Larsson

Journal: Klåda och svettningar

SSK uppmärksammar vid rondtillfället på boendet att pat besväras av kraftig klåda och svettningar.

Läkaren antar att det har med Donezepil att göra…
Risk finns även att leverpåverkan r/t medicineringen kan ge symtom.
Provtagning med leverstatus och kratinin rekommenderas, därefter ny bedömning.

Min kommetar:
Varför sätts inte även detta i samband med Risperidon?
Mor hade ju fortfarande efter två månader Parkinsonism efter Risperidon vilket hon själv kunde visa upp för mig.
Smärtläkare jag talat med säger att det är troligt att övriga biverkningar satt i lika länge.
Fass skriver bland biverkningar:
• Hudskada, hudproblem, torr hud, intensiv hudklåda, akne, håravfall, hudinflammation orsakad av kvalster, missfärgning av huden, förtjockning av huden, rodnad, minskad hudkänslighet för smärta eller beröring, inflammation i fet hud (seborroiskt eksem).
• feber, svår muskelstelhet, svettningar, minskad medvetandegrad (ett tillstånd som kallas malignt neuroleptikasyndrom). Omedelbar medicinsk behandling kan vara nödvändig.

Brev till patientnämnden

Hej!

Är detta något för er?

Vad jag reagerar på är att mor insattes på Vagifem 25 mkg trots att
tillverkaren själv dragit bort den strykan från marknaden ca 14
månader innan mor fick den. Finns dock kvar som parallellimport. Jag
märkte snabbt att hennes humör ändrades och blev mycket ilsk o
irriterad och började undersöka saken tills jag fick kontakt med
läkemedelsverket som protesterade på styrkan.
Efter det så pratade jag med läkaren som inte trodde mig utan utan
ville kontrollera saken.
Strax därefter kom ett brev från honom där han gav mig fullständigt
rätt i mina påståenden och ändrade dosen.
Men i samband med det sattes också risperidon in för att lugna henne,
vilket gav en massa biverkningar.
Till slut blev läget akut och hemvårdspersonalen bad mig och hjälp då
deras sköterska inte verkade ta det hela på allvar.
Läkaren skickade en remiss till Geriatrik i Uddevalla för
medicinjustering, väntetid en till två månader.
Tjänstgörande distriktssköterska (ej mors ordinarie som var sjuk)
tyckte vi kunde vänta drygt en vecka och vänta på ordinarie rond.
När hennes ordinarie distriktssköterska kom tillbaka kontaktade hon
mig med en gång och efter diverse samtal så beslöt vi att kontakta
akuten och där tog dom emot henne och vi fick ambulans som hjälp att
få in henne då hon var i så dåligt skick. Hon hade dom sista dagarna
blivit matad av hemvårdspersonal då hon hade mycket smärtor i muskler
och stelhet som gjorde att hon knappt kunde röra sig.

Mor blev då inlagd för misstänkt medicinförgiftning av Risperidon.
Mor låg inne på sjukhus en vecka och sedan slussades vidare till korttidsboende.

Mor är idag utan Risperidon, Oxascand och Zolpidem.
Hon är lugn och fin men har fortfarande en del smärtor och stelhet och
är ofta beroende av rullstol om hon inte får typ Alvedon som
smärtlindring.

Om man tittar på hur Risperidon sattes in utan att ha först ha inväntat
resultatet av minskningen av Vagifem 25 mkg så tycker jag detta har
orsakat framför allt henne onödigt lidande men också vi barn som har
levat nära henne, därtill en massa exrakostnader.

Har pratat med socialstyrelsen som skall granska fallet men kanske
även ni skall titta på detta.
Har även pratat med MAS i kommunen om vad jag tycker är dåligt
samarbete mellan mig som äldste son och sköterskorna på hennes boende.
Borde åtminstonde fått ett telefonnummer där jag kan kontakta sköterskan.
Jag har under hennes korttidsboende (1 månad) försökt påtala detta om
smärtlindring genom Alvedon-liknande preparat utan att han blivit
tagen på allvar.
I dag 12-07-11 har nu mor fått insatt Alvedon i dospåsar.

Jag känner att allt blir mer och mer övermäktigt för mig, med anmälan
till patientförsäkringen, läkemedelsförsäkringen, socialstyrelsen
därtill min utvecklingsstörde broder som har gått in väggen bland annat
beroende på detta.

Mvh
/Bengt Larsson

Anmälan till Socialstyrlsen

Kopia på mail till Socialstyrelsen:

Doris Larsson

Innan jul 2011 så var vi på vår traditionella julresa till Kiel i Tyskland.
Vi hade lånat en rullstol från hjälpmedelscentralen för mor som hade
svårt att gå längre sträckor bland annat ont i rygg och knän. Vi har
ca 10 timmar på oss i land innan resan med vändande båt går tillbaka
till Göteborg.
Mor njöt av resan i fulla drag.
Vi köpte på julmarknaden en schweinestek (kotlett) i bröd som vi åt.
Helt plötsligt började hon att väsa och jag förstod att någt alvarligt
hänt. En köttbit i halsen. Hon blev blå på läpparna och i ansiktet.
Folk kom ditrusande medan jag ringde ambulans på 112. Dom rensade så
gott dom kunde ur halsen, mor låg livlös på marken. Ambulansen kom och
hon fördes i den. En bil med två läkare ankom och gick in i
ambulansen. Därefter kom även polis.
Mor som är tyska kan språket men min utvecklingsstörde bror kan bara svenska.
Misstänkte starkt att det skulle vidare till sjukhus. För bror som
inte kan tyska fanns bara ett alternativ och det var att skicka ner
honom till båten där det fanns svensktalande personal. Efter ca 30
minuter hör jag återigen mors skratt och lättnad uppstod.
Därefter kunde vi i sakta mak åka till sjukhuset.
Mor skulle bli inlagd minst en natt för observation. Vi fick omboka
resan och ordna hotell för att kunna vara vid mors sida. Natten
förflöt lugnt och mor blev utskriven nästa morgon.

Hemkommen firade vi jul i lugn och ro. I början på januari så tyckte
jag att mor började få väldigt mycket urin och jag började misstänka
att mor hade urinvägsinfektion. Någon i hemvårdspersonalen sade att
det är nog inte troligt då det inte luktar sådant.

Jag lät detta bero tills personal på dagverksamheten hörde av sig med
misstanke om att hon hade urinvägsinfektion pga av att hon sprang
mycket på toaletten. Tog kontakt med läkare mycket riktigt –
urinvägsinfektion. Medicin sattes in (XXX). Efter ytterligare
påtryckningar så sattes en ny kur in av samma sort. Hon hade då sköra
slemhinnor i slidan och läkaren satte in Vagifem (östrogenpreparat) 25
mikrogram boosterdos dvs en tablett dagligen under två veckor att
intagas vaginalt. Efter bara några dagar märkte jag att hennes humör
påverkades otroligt negativt blev ilsk, irriterad hotade
hemvårdspersonalen när dom tog i henne. Jag började tänka på östrogen,
hormonsvallningar, månadsproblem hos kvinnor etc. Tog kontak med
apotek, sjukvårdpersonal, läste bipacksedlar. Alla dessa nekade att
det kunde ha med östrogen att göra. Till slut fick jag kontakt med
läkemedelsverket som med en gång reagerade på strykan. Efter
dubbelkoll fick jag info att den finns som paralellinport men att
originaltillverkaren valt att ta bort den större styrkan från den
svenska marknaden med hänvisning till nya rön om att den lägre styrkan
ger samma verkan men med mindre biverkningar. Kontaktade läkaren enl
läkemedelsverkets råd och som genast ifrågasatte mina synpunkter. Han
lovade dock kontrollera uppgifter. Efter kontroll så återkom han med
meddelande att jag hade rätt och sänkte mors dosering. Under denna tid
hade resperidon blivit insatt Zolpidem, Oxascand. efter Risperidon kom
snuva, rinnande näsa, lätt feber och vi trodde att hon var på väg att
bli förkyld. Hon blev stel i leder fick svårt att gå. Hemvården
pratade med sina distriktssköterskor i hemsjukvården som inte såg
något speciellt med läget. Till slut blev läget att akut,
hemvårdspersonalen bad mig om hjälp med mor då deras egna sköterska
inte tog läget på allvar. Vi fick ställa in dagverksamheten, hemvården
fick komma och mata mor för hon kunde knappt röra sig.
Diskriktssköterskan ansåg vi kunde vänta en vecka. Hennes ordinarie
sköterska kom tillbaka efter sin sjukskrivning och kontaktade mig. Hon
kontaktade mors läkare på stört som erbjöd sig skriva remiss till
geriatrik i Uddevalla. Väntetid en till två månader. Hon kom till mig
och vi beslutade att ta in mor på egen hand.
Vi fick ordnat tillstånd at komma in akut och vi tog ambulans då mor
var stel i hela kroppen.

Där behöll dom henne för medicinförgiftning av Risperidon.

Förra onsdagen gick min mellanbroder i väggen pga av ekonomiska
bekymmer plus bekymmer om mor….

I torsdags körde jag min yngste  broder till bussen för att åka till jobbet.
Han glömde busskortet och gick hem två kilometer vilket tog sex timmar.
Han kunde inte förklara var han varit hela tiden…
Han är sjukskriven på grund av stress/utbrändet

HJÄLP!!!!!!