Etikett: Radio

Radiopratare

Den Av villacaliforniai media, Teknik1 kommentar

music-2275037_1920

Nu skall jag prata radio…
Njea, så illa är det nog inte. Nu har jag varit med i radion så många gånger, både live via telefon och live i studio, så jag börjar bli van. Men ett sort men är att jag har svårt att höra min egen röst, men det är nog en träningssak.

Jag har ju jobbat både med film och TV, och även om jag inte hörts och synts så mycket, så har jag ju en vana, kvar. Erfarenhet behöver tränas och det har jag nu gjort både med poddsändningar av musik och även av filmade gudstjänster.

snip_20180118174123

Nu skall jag i alla fall gå en utbildning i poddradio. Säkert något matnyttigt att kunna lära sig, då radio är ett media jag aldrig sysslat med professionellt, så önska mig lycka till….. 😉

Världsskäggdagen

Den Av villacaliforniai Samhälle2 kommentarer

20170901_115555

I dag är det världsskäggsdagen och jag firar den året om genom att ha mer eller mindre skägg. Nu var det extra långt och när P4 Väst gick ut med efterlysning i radion och på Facebook så var jag ju bara ”tvungen” att anmäla mig….

Det tog inte lång tid innan Kim Kärnfalk hörde av sig och frågade om jag kunde komma till studion. Bara att sätta sig i bilen och ta sig till Uddevalla och radions studio för att vara med mellan 11 och 12 i sändningen. Zakarias Alkhatib var den person som skulle bättra på min skönhet.  Zakarias hade tidigare sin salong på Drottninggatan i Stockholm och där hade Kim gått in en gång, och efteråt blev det hennes ”egen” salong.

Nu har han flyttat till Uddevalla och öppnat sin salong här.
Så här såg det ut i studion när Zakarias ansade min haka.

 

Mot slutet kom vi på att det inte fanns någon spegel så Marcus Gorne fick i radion be om hjälp och teknikern som precis kommit ner till bilen, rusade upp, och hämtade en väggspegel på toaletten, så att jag till slut fick se mig själv.
Och resultatet blev….

Väderleken #Urd

Den Av villacaliforniai Teknik, TidningsbudLämna en kommentar

snip_20161227012959

Första jobbnatten är gjord och den gick över förväntan. Men oron steg under dagen om hur det skulle bli med den annalkande stormen Urd och hur småvägarna skulle se ut under natten. Jag började följa nyhetsläget via olika medier och min egen lokalradio toppade nyhetsflödet med en bild som de fick från mig i samband med stormen Egon.
Taket från grannens ladugård hade hamnat på deras bil.

snip_20161227012802

På middagen blixtrade det till med en åskknall som följd. Kommenterade i något fält på SVT Väders Facebooksida att det small till, och naturligtvis fick jag svar enligt ovan, ha ha…

snip_20161227005111

Senare på kvällen börjar min lokalradio med extrasändningar men också bevakning och information på nätet. Jag kunde inte låta bli att kommentera detta, och fick svar…
De hade försökt få tag i min arbetsgivare för att se hur det skulle hantera stormen och tidningsutdelning, men utan resultat. Säkert har ju tidningutdelningen ett stort nyhetsvärde i denna situation, men det verkar som inte företaget insåg det…

43 minuter efter att jobbet startat och vi alla var ute och gick och körde på våra distrikt, så får vi ett SMS som säger att vi får bedöma, med anledning av klass 1-varningen, om att vi får bedöma om vi vill åka ut nu eller vänta till senare.
Inte avbryter jag min tur och åker hem för att fortsätta senare…

Nu hade jag tur, mindre och större grenar låg på de flesta småvägar men dessa kunde jag parera…

Så det värsta som var på min runda var det som visas på nedanstående bilder 🙂


Nu är det lugnt ute och dags för att ta tag i promenaderna och göra dagen positiv.

 

Pressfrihet = demokrati #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

Tidning-2

För mig är pressfrihet det samma som demokrati. Makten i Sverige utgår från folket och det är är en av grundstenarna i vårt demokratiska land. Men vi behöver också press, radio och TV som granskar makten, då de kontroller som sker inte alltid fungerar på bästa sätt.

Vi har i dag radio och TV i allmänhetens tjänst, som skall vara så fri från yttre påverkan som möjligt, det några i bland kallar statstelevisonen. Vi har också andra medier, inom radio, TV och tidningar som på olika sätt är påverkade av olika intressen.

TV 4 som bara får sin inkomst från reklammakarna kan ju aldrig bli 100% fri, då det finns de som kan sluta göra reklam om kanalen granskar saker kritiskt. Våra tidningar är ju också politiskt färgade beroende på vem som äger dem. I dem finns det olika sorters sidor, såsom nyheter, som inte bör vara för politiskt färgade, vi har fria ord och debatt, där vi medborgare kan uttrycka oss och sist men inte minst, ledarsidor som politikens förlängda arm.

För mig som individ är det viktigt att ta in nyheter från flera källor så jag kan bilda mig min egen uppfattning om saker och ting.

När nu Telia gick ut med sitt erbjudande om fri surf på olika sociala medier så begränsades i mina ögon yttrandefriheten. Facebook är bra till mycket men också en sajt som kan begränsa min världsbild och också bli en ”hjärntvättare”. Facebook är tillsammans med sina användare en stor maktfaktor att räkna med. Men förhåller vi oss bara till den kommer vår världsbild genast att krympa. Med sina algoritmer försöker Facebook tolka mina intressen och visa det de tror jag är intresserad av, inte det jag verkligen är intresserad av. Men personer som gör bra inlägg och följs av många, så vill Facebook har betalt eller deras inlägg sorteras ner i flödet. Helt plötsligt kostar yttrandefrihet pengar. När min surfpott är slut, så blir jag också hänvisad till Facebook, så även där begränsas min yttrandefrihet och att ta del av pressfriheten. Om detta sker, hur många Anton Lundin Pettersson, lär växa upp i detta landet, där vi får en skev världsbild och tror att hela världen håller med mig, då jag inte ser majoriteten som inte håller med.
Vet inte hur långt Twitter och Instagram har kommit med sina planer på att begränsa yttrandefriheten genom att påverka sina flöden, men den utvecklingen gör mig rädd.

 

Radio är kul! #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160405_144516

När jag var liten och lyssnade på Svensktoppen så hade jag svårt att förstå hur de hade möjlighet att få in alla artister och musiker i studion för att fylla en hel timma med musik.
Förstod heller inte hur de hade möjlighet att tillbringa både lördagar och söndagar i Stockholm vecka efter vecka, just för att spela i radion och att vi lyssnare fick rösta på dem. En dag var det någon som berättade för mig att artisterna inte fanns i studion utan de spelade ”bara” skivor. I det ögonblicket brast en stor illusion för mig, och jag var så besviken, varför, varför, varför.

Då var det dåtidens teknik som gällde och den har verkligen gått framåt på många olika plan.
P4 Väst kommer numera att vara mer ute i vimlet och träffa oss radiolyssnare för att bli en del av oss, och vi av dem.

På bilden ovan står Thor Andersson och förbereder Lasse Sergård, som snart skall gå ut i vimlet på staden för att prata med folk. Och bredvid står Scoob Salihi och ringer studion i Uddevalla för att be de, dra upp en regel så de hör vad som sägs i radion nu…

Själv har jag blivit intervjuad flera gånger och jag går gärna in och kommenterar radions inlägg på sociala medier. Ibland kontaktar de mig så jag kan vara med i direktsändning för att prata om det jag kommenterat. Ibland läser de bara upp mina kommentarer. Tycker det är kul, om det är så att jag har något att tillföra programmet.

I går tackade jag dock nej, till det då jag inte hade så mycket att berätta. Men blev dock ombedd att ropa något positivt till dem medan de sände live. Gick runt på stan och kollade in konstvandringen som var ett av de ämnen radion skulle rapportera om, samtidigt som jag lyssnade på webbradion. När jag kom tillbaka så ropade jag ”Hej gubbar och lycka till!”
Oj, vad besviken jag var att jag inte hörde mig själv i radion…
Teknikens under gör att det är ca en och en halv minuts fördröjning på webbsändningen, så det ja hörde sändes ju för länge sedan, ja närmare 90 sekunder sedan. Så när jag ropade, så sändes det i stället musik i radion och de ”radioaktiva” var inte i sändning.

Funderar på hur det varit idag om min illusion från barndomen fortfarande hade funnits 🙂

Nagelsvamp hos inkaindianer #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

wp-1457808478404.jpg

För några år sedan satt jag och tittade på ett program på kunskapskanalen om nagelsvamp hos Inka-indianerna. Skämt åsido, tror inte det har funnits något program som hade detta ämne, men jag tror att det säger en del om det program jag INTE tittade på, nämligen melodifestivalen. Om man bortser från förra året med MZW och Heroes, så var intresset för mellon helt djupfryst.

Första delen av första deltävlingen fick jag ju till mig utav misstag via radion, och då blev intresset något helt annat. Duktiga Carolina Norén blev för mig synonymt med ”blåbärsrisgrönt”, vilket var en beskrivning som Bengt Grajv, f-låt Bengt Grive, kunde använda för att beskriva bilder från konståkning. Sedan klev ”Vaken med P3 och P4”:s egen tangentbordsflicka, Ronnie Ritterland, in i ljudrummet, och gjorde sin röst hörbar, förutom skrivningarna på chatten. Och mina små pikar i tidigare blogginlägg om chatten, så blev den ordentligt påspädd och kändes som en stor familj.

wp-1457808413343.jpgÄven mellonörden Ola Gäverth:s mellotråd på Facebook blev ett tillhåll för mig. Han och hans vänner satte verkligen guldkant på tillvaron.

För mig och bror började melodifestivalen redan på måndag eftermiddag då vi vid middagen började prata om vad lördagens begivenhet skulle innehålla i mat och dryckesväg. Mot slutet av veckan blev det gemensam shopping, för mig och bror, och på lördagen arbetade vi gemensamt i köket för att förbereda allt inför sändning. En ny tradition var född.

Hela mellon blev ett familjenöje, som gjorde att jag och bror hittade nya gemensamma wp-1457808318020.jpgintressen, sådant vi inte hade sett hos varandra tidigare. Det roligaste var ju att se brors intresse växa fram, hur hans ögon glittrade, precis som ett barn på julafton. Att studera brors mimik, när han satte i tandpetarna med artisternas namn och vi såg hur konstverket växte fram, eller när han satt där med tandpetaren och justerade bokstäverna med Ola:s namn på PRINS-bakelsen. Ångrar verkligen att jag inte riggat mobilen så den kunde filmat det hela.

Ola-bakelsen fick bror äta upp, då han helt bestämt hur den skulle se ut och att han varit så noga med att den skulle vara perfekt. Han blev så otroligt glad, för han trodde vi skulle sända den express till Radio Stockholm.
Mellotårtan var precis lika fruktig och fin som radioprogramledarna.

Sveriges radio och dess medarbetare Carolina Norén, Ronnie Ritterland och Ola Gäverth (inkl hans vänner) . Ett stort tack till er alla, som betytt så mycket för mig och min bror under dessa veckor. Tack bror, för all den glädje du visat, dina glada tillrop, dina grimaser som du visat av glädje…

Vi älskar er alla! Kram och tack!

Vad har jag Missuppfattat?

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

hearts

Alla hjärtans dag är i antågande och jag ser hur många tänker på sina närmaste och tänker uppvakta dem i samband med dagen. Jag funderar på vad jag har missuppfattat. Min uppfattning är att ”alla hjärtans dag” är en förångning av Valentinsdagen då ungdomlig kärlek skulle uppmuntras med förhoppning om bröllop vid pingst.

Jag ser i dag, med anledning av dagen, att hjärtat är symbolen för liv, liv som ges av ett slående hjärta. Jag har ett liv, min bror har ett liv. Du som läser detta har ett liv, liksom min hund, mina katter och mina nymfparakiter. Visserligen är våra hjärtan av olika storlek, men de skänker oss alla liv.

Barnet som dog på medelhavet förlorade sitt liv när hjärtat slutade slå, medan tiggaren utanför affären, som samlar pengar i sin mugg, fortfarande har liv.

När jag läser ”Alla hjärtans dag” innefattar det alla som har ett hjärta som slår. Tiggaren på gatan, barnet på HVB-hemmet, de som klarade seglatsen över medelhavet, min vovve, mina katter och papegojor. Det innefattar min bror, min vän i Handen, eller han som jobbar natt med bevakning mm mm. Vi har alla ett liv och vi omfattas av alla hjärtans dag.

Min bror har en säng att sova i, tak över huvudet, kan äta sig mätt varje dag, likaså i en lägenhet i Handen och han som just nu försöker göra natten tryggare.

Mina tankar går istället till de som har genomlidits krigets fasor, liksom mor gjorde, de som tigger utanför butiken med förhoppning att få mat för dagen, eller ligger med ångest på en flyktingförläggning. Vad är det jag missar med ”alla hjärtans dag”?

Varför exkluderar jag de som andra inkluderar denna dag och varför inkluderar jag de som andra exkluderar? Är vi påverkade av kommersialismen eller vad? Är jag unik som går min egen väg med mina tankar. Mitt hjärta är som en damsko, liten utanpå men stor inuti, eller storlek 45 inuti och 35 utanpå, om man så vill…

Min lokalradio P4 Väst hade följande på sin FB-sida: Årets största kärlekshelg närmar sig med stormsteg; alla hjärtans dag. Vem vill du skicka en kärlekshälsning till!?  /Tommy & Cecilia

Jag svarade: I o m att det är ALLA hjärtans dag, får mina nära stå över och jag sänder mina tankar till de som utsätts hot och hat. de som flyr krig och elände. De som kämpar med svåra sjukdomar och behöver lite extra omtanke. De som sitter utanför butiker med sin pappersmugg med förhoppning om att få en bit mat för dagen.

De flest tänkte på sin make/maka, barn och de närmaste. Jag tänkte på de som var längre ifrån min vardag, mitt vanliga liv, men som jag anser behöver mer hjärta än någon annan.

Vad är det jag inte förstår?????

Musikens glädje

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

wp-1454977077492.jpeg
De senaste åren har jag inte varit så intresserad av melodifestivalen som tidigare. Tror intresset svalnade i samband med att de införde deltävlingarna. Mitt tidigaste minne från denna tävling var Clas-Göran Hederström med ”Det börjar verka kärlek, banne mig”, 1968 och då fick mor och far väcka mig så jag inte missade honom. Den låten ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Sedan har denna musiktävling varit ett måste varje år för hela familjen.
En milstolpe var ju när ABBA vann med Waterloo.

wp-1455026935412.jpeg
Foto: Fredrik Johansson/Sveriges Radio

När jag sedan fick min kasettbandspelare så skulle jag spela in dem på kassetter. Spelaren  nära TV:n så ljudet gick och alla måste vara tysta. Sedan kom VHS och där fanns ju långa band och kopplades direkt till TV:n och då kunde man ju själv njuta mer igen utan att hålla koll så jag inte fick halva låtar på kassetterna.  Har idag många videoband med denna musiktävling inspelad, men tyvärr ingen avspelare. Nu ligger dessa band och samlar damm, tyvärr…

Tänker ibland på Lill Lindfors när hon tappade kjolen i direktsändning 🙂

Sedan dalade mitt intresse mycket och jag hade inte intresse av denna. Kanske mycket beroende på att mor och far var till åren, de behövde mycket hjälp. Visst tittade vi, men inte med sann glädje. Bror vill ju trots allt se denna tävling, så TV:n har ju varit påslagen, men om jag lyssnat vet jag inte, jag minns inte så mycket av det i alla fall.

Förra året hände det dock något och jag fastnade för Måns Zelmerlöw och hans klättring till Europas topp. Jag var tvungen att följa låten, som låg mig mycket varmt om hjärtat. Jag kollade in hörseltolkningen av låtarna på SVT-play och fick en dubbel upplevelse av dans på scen men även av de som tolkade låtarna.

I år hade jag dock inget intresse av tävlingen återigen, så jag var borta hos bekanta och hjälpte till med lite översättningar från tyska till svenska. Tiden gick och klockan närmade sig 20:00. Blev lite bekymrad för bror, så jag var tvungen att åka hem. I samma veva så startade tävlingen i radions P4 och jag fick höra Carolina Nore’n och Ronnie Ritterland och helt plötsligt fick jag någon form av flashback. Jag började se Bengt Grive framför mitt inre som så underbart kunde beskriva bilderna och förmedla den känslan till mig. Uttryck som ”mörkvitt”, ”spaljégrönt”, ”sängkammarrosa” och ”blåbärsrisgrönt” var uttryck som han blev känd för. Nu fick radion mig åter att måla upp bilder inom mig på ett fantastiskt sätt, som jag länge saknat.

När jag sedan kom hem så försökte jag samköra webbradion med TV-bilden vilket fungerade dåligt pga webbradions fördröjning. I stället kopplade jag FB, där de flesta av mina vänner brukar skriva, men hade tagit bort aviseringar från dessa personer. Jag valde att följa min vän ”melodifestivalnörden” som skapat ett inlägg där man direkt i inlägget kunde kommentera. Detta var ett suveränt sätt att diskutera utan att nedsvärta andras flöden med en massa kommentarer.

Jag fick ett nyvaknat intresse för denna tävling och nu på lördag funderar jag redan på hur jag skall använda detta kommande lördag. Troligen blir det TV-bilder och radioljudet från en vanlig radio, därtill har jag min läsplatta framför mig och följer ”mellonörden” och dennes inlägg på FB.

Kontaktade Ronnie på Twitter för vad de gjorde och fick följande svar… ”Tack tack å TACK! Då har vi ju lyckats uppnå vårt mål 😃! Å hoppas att vi får höra mer av din feedback genom hela turnén.

Tack till Carolina, Ronnie och ”nörden”, ni gjorde min upplevelse halvperfekt och jag har ytterligare några lördagar på mig att finslipa så den blir helt perfekt.

Tack också Ronnie Ritterland att du fixade bilden för mig.

P4 Väst -”Vilse i pannkakan”

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Ni som känner mig vet att jag är väldigt radioaktiv… Större delen av dygnet står ju radion på antingen i bilen eller här hemma. Jag brukar så ofta jag kan vara med i debatterna på de sociala medierna och kommentera saker och ting, i alla fall när det gäller mina favoritprogram. Vid flera tillfällen har ju de berörda programmen, både på riksplanet och lokalt bett mig medverka i radion.

Denna gång var det min lokala station P4 Väst, men de ville inte tala med mig utan programledarna Tommy Öster och Peter Olsson valde att prata OM mig, och min kommentar på Facebook.

Bara att klicka på Youtube-klippet ovan och lyssna
olle jönsson

Vill man se på Bilder på Ellinor Hellborg kan man göra det på TTELA:s hemsida.
Vill man lyssna på hela inslaget inklusive intervjun med Ellinor så finns den här.

Tack till Peter och Tommy att jag fick lite roligt på måndagsmorgonen och tack till dig Tommy för att jag får dela detta i min blogg.

Även Robert Bentlinder (i klippet nedan) hade kul åt min berättelse i nattradions vaken med P3 & P4

Vaken med P3 och P4

Den Av villacaliforniai Teknik, VardagLämna en kommentar

113ckdd8

Då var det dags igen att en ”go” programledare lämnar radioprogrammet Vaken med P3 och P4. Alltid lite sentimentalitet dyker upp vid dessa tillfällen särskilt om man hittat en ”relation” till personen. Tack Magnus Leijon för denna tiden och hoppas vi snart hörs igen…

Under alla dessa år som jag jobbat natt har man haft olika relationer med personerna som rattat och dragit i regler i radiohuset men också många trogna lyssnare som man känner igen. Visst fanns det perioder som  man istället valde de andra kanalerna eller som i mitt fall ljudböcker, för att man inte fann en gemensam nämnare med programledaren. Ett tag var programmet så populärt hos oss tidningsbud i Lilla Edet och Trollhättan så det var nattens samtalsämne, var gång man kom till jobbet.

Vissa programledare blev så populära så det fick ordet ”guld” före sitt namn då dessa förgyllde våra arbetsnätter mer än andra. Det var tider det… 🙂

Jag tror att programmets styrka låg i att det var direktsänt och att det var väldigt nära oss lyssnare, då det fanns många vägar att nå dem i direktsändning. Det blev en levande kommunikation som var tvåvägs mellan sändaren och lyssnaren, fast radion i sig bara är envägs. I bland skickade man ut något på Twitter i cyberrymden och det fångades upp av programledaren och presenterades i radion. Det var ju bara vi två som visste om verkligheten, dold för alla andra, men kändes så familjärt på något sätt, att känna detta.

Ett tag fanns det planer på att programmet skulle spelas in dagtid för att sändas på natten, och det skapades mycket protester i den vevan just om de planerna. Funderar på vart programmets popularitet då hade tagit vägen…

Programmet har ju under alla dessa år omformats och ändrats precis som mitt jobb har gjort. Mitt jobb har blivit stressigare och mina möjligheter har blivit sämre att interagera med programmet. Samtidigt har ju programmet i vissa fall blivit bättre i vissa avseenden medan det har blivit bättre i andra delar.

Snackistimman mellan tre och fyra på morgonen har försvunnit då båda programledarna var närvarande och vi hade dialog mellan programledarna och lyssnarna är borta. Visst finns en annan form av det fortfarande kvar, men inte på samma sätt. Jag saknar den mycket, men å andra sidan har jag inte samma möjligheter idag att deltaga i dag som jag då hade. Saknar också steg-för-steg tävlingen, som jag själv var mycket aktiv i och svarade på, men lyckades aldrig vinna 😦

Sedan fanns ju alltid en farhåga med att ett program blir omtyckt och familjärt, så som vakenfamiljen blev. Hur privat skall man vara, var skall man dra gränsen…
Många av mina nattarbetande twittervänner har jag lärt känna genom att vi har kommenterat samma saker och då funnit varandra…

Vill säga tack till alla, utan att nämna namn, som jobbat med programmet men även alla som interagerat med programmet. Hur många mörka nätter har inte blivit soliga dagar bara för er skull? Hur många nätter med er har inte de mörka molnen som var ovanför mitt huvud när jag vaknade, skingrats och släppt in solsken i mitt liv… Hur många gånger har man inte frusit i tidningsbilen en svinkall vinternatt men blivit varm inombords av det man hört i radion….

Ni är alla GULD värda…