Archive | mars 2016

När livet vänder #4 #blogg100

när livet vänder

Än en gång har SVT och med Anja Kontor i spetsen levererat ett starkt avsnitt av ”När livet vänder”. Som vanligt hade jag förberett mig för ämnet för att orka titta på detta, och det speciellt efter att varit på föreläsning tidigare under veckan där kvinnor under WWII systematisk våldtogs för att förövaren skulle visa sin makt. Ganska snart förstod jag detta kommer ge en helt ny dimension till det jag visste om denna onda gärning. Paulina som var kvällens huvudperson, berättade hur hon utsattes för detta hemska förnedrande, i tron att detta var kärlek.

Att leva i ett destruktivt förhållande inne bär ju oftast att den ena parten, oftast mannen, tar kontroll över den andra partens handlande och tänkande. Denna nedbrytningsprocess tar oftast lång tid. I detta fall fanns även aspekten ”snabba cash”.  I brist på erfarenhet och fylld av kärlek och tillit, är det lätt att tro att detta är ”normalt”, tills man en dag förstår att något inte stämmer. Här gick ”övertagandet” så oerhört snabbt men ändå fanns tankarna hos offret att det hen som det är fel på. Detta chockade mig att de kunde gå så snabbt att få kontroll över någon annan människa.

Sex får aldrig vara en handelsvara mer än i några få undantag, och båda parter måste måste ju vara med på det. Tyvärr är det ju också så väldigt svårbedömt, då det ofta står ord mot ord. Jag såg här i samhället när teknikerna kröp på knä på platsen för att hitta bevis, till kvinnans fördel, förutom de som sjukhuset konstaterade.

Är glad att Paulina klarade av hela vägen tills gärningsmannen blev dömd. Jag hoppas att andra utsatta får stöd av detta, för sådant är inte OK i dagens samhälle.

Tack till alla inblandade för att vi fick ta del av detta.

Vad lär vi våra barn? #blogg100

Linnea Nordqvist har dömt innebandymatcher på ungdomsnivå. Men nu slutar hon. I ett mycket uppmärksammat Facebookinlägg skriver hon om sitt beslut – och om hur ungdomsidrotten faller sönder på grund av de vuxnas omogna uppträdande.

Facebook skriver hon så här:

Angående händelser under ungdomscup i Göteborg förra helgen;

Under en fotbollstunering för barn förra veckan blev flertalet unga domare verbalt trakasserade av ledare och föräldrar. Bland dom en femtonårig flicka, som bland annat fick höra “domarjävel”, “sämsta domaren jag sett” och “jävla fitta”. Det uppgavs i efterhand att ledare i flera lag under turneringen hade skrikit åt domaren att hon var värdelös, seg och borde sluta döma. Motivationen till detta var från ledarhållet tydligen att det var slutspel. För självklart är det helt ok att trakassera en ung flicka, för det är ju trots allt tävling? Till slut fick flickan nog och lämnade planen och även turneringen. Detta var hon inte ensam om.

Det fascinerande är att folk blir så fruktansvärt upprörda och förbluffade över incidenten. Som om det är en engångshändelse, något utöver det ordinära inom barn och ungdomsidrott.

Som både innebandyspelare och domare kan jag garantera det motsatta. Det går inte en match jag dömer där mina beslut inte möter en relativt fientlig protest under någon punkt i matchen från antingen ledar- eller föräldrahåll. Även jag, likaså domarna från fotbollstuneringen, dömer yngre barn där ledarna oftast är föräldrar. I de flesta fall föräldrar som automatiskt antar sig vara bättre än mig på att döma av åldersskäl. Föräldrar som anser det vara fullständigt tillåtet att kritisera mina beslut på ett nedlåtande och ibland hotfullt sätt.

Vi undrar varför ungdomsidrotten faller sönder, varför barn slutar idrotta vid ung ålder. Vad de flesta inte verkar förstå är att det är inte barnens problem. Det är de vuxnas. Vad sätter man egentligen för exemplar genom att skrika “jävla hora” till en ung domare under en träningsturnering för tolvåriga pojkar? Att på ett patroniserande sätt käfta emot domslut gång på gång?

Tävlingsinriktade ledare och föräldrar är idrottens allra största problem. De sätter en negativ ton som sprider sig till barnen och färgar hela idrottskulturen. En liten kille hade inte pekat finger åt mig efter att jag dömt bort ett mål om inte en ledare blivit upprörd under en tidigare situation.

Vi måste börja åtgärda dåligt beteende från föräldrahåll hårdare. Det är vitalt för att barn och ungdomsidrott skall kunna utvecklas. Vi vänder blint ögat till för att de är vuxna, och en tillsägelse borde räcka- men i de flesta fallen gör det inte det.

Jag kommer inte att fortsätta döma till hösten.

P4 Väst har en intervju med Linnea Nordqvist, där hon berättar om sitt beslut.
Jag såg ju redan på -90-talet när jag körde buss och framför allt nattbussarna hur de vuxna betedde sig. Betalar, sätter sig tänder cigarett, halsar öl, slänger alla kvitton på golvet.
När jag då tar i tu med detta, kräver att de skall släcka cigaretten, gå ur bussen med ölen och ta med sig skräpet samtidigt. Då omvandlas jag från en man till ett 180 cm manligt könsorgan. Längre bak i bussen sitter ungdomarna och ser detta och vad tänker de?
Många av dessa ungdomar har jag blivit vän med och de sköter sig exemplariskt. Så läge vi var ensamma i bussen, så fick de smaka på flaskan de hade innanför västen, en slurk på vinet. Men de visste samtidigt att kommer det annat folk och vill åka med så vill jag inte se några flaskor eller annat skräp och att de skall uppträda snyggt.

Jag hoppas innerligt att dessa ungdomar inte vuxit upp och att det är de som som står på sportarenorna och skriker dessa könsord, blandade men svordomar och annat okväde.

Det är vi vuxna som har ansvaret att lära den uppväxande generationen hyfs och hur man umgås i samhället, så ta ditt ansvar!

En överlevares berättelse #blogg100

20160328_155421

I går var jag och bror nere i Dalstorp i södra Älvsborg. Drygt två timmars bilfärd en väg men mycket väl värd för att få lyssna till föreläsningen i församlingshemmet. Där var det besök av Brigitta Klasson från Lerum som berättade om sina erfarenheter av att överleva koncentrationsläger och sedan ändå leva ett gott liv och vara till glädje för många andra tack vare sina erfarenheter.

Brigitta bär sina 85 år väl och är en fantastisk historieberättare som vet att knyta ihop trådarna i sin berättelse på ett suveränt sätt. Historien är också fantastisk. Från mörkaste mörker då hon berättade om de övergrepp hon och andra fått utstå i ryssarnas koncentrationsläger.

Själv blev jag mycket tagen av hennes berättelse och länge satt jag och Brigitta och samtalade om hennes erfarenheter och jag om mors berättelser. Vi hittade många knutpunkter i det vi hade inom oss och till slut föll vi varandras armar.

Jag kan bara konstatera att krig är hemskt, det var det då och är det i dag också, och det enda vi lärt oss av detta är att vi ingenting lärt.

Var finns kärleken? #blogg100

rosorVar finns kärleken?
Den frågan har jag ställt mig så många gånger den senaste tiden…

I går avslutade jag mitt twitterkonto för att slippa se skiten där. 500 personer, fotbollshuliganer, nazister, eller kalla dem för vad du vill, stör ordningen i ett av Beneluxländerna efter terrordåden. På Twitter plockade 500 TUSEN (säkert en överdrift) fram sina järnrör och gav sig på dem verbalt. Några få vänner där valde i stället att predika kärlekens ord, gav mig insikt i att hat och hot bara föder mer hat och hot. Jag tror inte på de retoriken, tyvärr.

Läste igår Fredrik Virtanens ledarkrönika i Aftonbladet:
Även om risken att dödas av terror är mindre än att dö i en flygolycka och risken att dö i en flygolycka är mindre än att dö i bilen på väg till Arlanda så påverkar rädslan hela det politiska systemet. I många kretsar görs ingen skillnad mellan militanta islamister och vanliga muslimer, i vissa kretsar inte ens till flyktingar överhuvud taget. För mig är det ofattbart. Det är ju nyfascismen, som utnyttjar denna främlingsrädsla, som vi ska vara rädda för!

Naturligtvis måste vi ta rädslan på allvar, men att spä på rädslan med mer tweets och retweets i ämnet skapar ingen trygghet. Trygghet kommer av kärlek och tilltro, men när kärleken dränks i hat, så syns den inte. Själv har jag tagit mig en promenad, gått ut, njutit i solen, eller som i går i det lätta regnet och blåsten. Båda dessa behövs för att smälta bort den snö som solens strålar inte förmår att smälta. Regnet behövs för att ge marken och växtligheten möjlighet att gro. Kärleken behövs för att…. Ja jag hoppas ni förstår!

Jag har försökt att dela foton med vårblommor, skriva hur jag njuter av vårsolen, och hitta det positiva i tillvaron. Nej, dessa bilder och tweetar blir nästan inte gillade och retweetade. Däremot flödar hatet från yttersta högern till yttersta vänstern.

Här om dagen var jag så glad att min vovve var på bild i tidningen och delade med mig av glädjen. Men det var ingen som ville dela den glädjen med mig. Inga gilla eller twitterhjärtan, inga kommentarer och inga delningar.
Så nu slutar jag dela med mig av detta, känns så meningslös att det jag upplever som positivt helt enkelt struntas i. Nu behåller jag kärleken för mig själv, tills vidare i alla fall.

Så kärlek till er som sprider kärlek, omtanke och värme…

Glad påsk #blogg100

Osterhase1

Från och med idag är det absolut inte fel att önska glad påsk. Känns skönt!

Men vad är påsk egentligen och hur firar man den?
Jag har ju många vänner och alla firar vi påsk på olika sätt.
De vänner som är präster, säger ju inte glad påsk förrän idag.
Medan jag har vänner som inte ägnar det religiösa minsta en tanke och säger glad påsk redan under denna vecka. Jag har vänner som firar en helt annorlunda påsk och vänner som absolut inte firar påsk.

Själv firar vi en påsk blandad med kristna tecken, helt okristna sådana, och det blandas mellan svenska och tyska traditioner.

Långfredagen försöker vi vara lite spartanska och lågmälda, vi äter inte kött den dagen, som är en tradition från mina förfäder. Naturligtvis fokuserar jag då på det kristna budskapet, men samtidigt kan jag ju åka till grannstaden och titta på Passionsspelet om Kristi lidande och död. Men samtidigt kan jag ju sjunga med i texterna och stampa takten till musiken.

När vi var barn hade vi en djupt kristen släkting här hos oss en påsk. Vi barn fick inte göra någonting utan skulle sitta blick stilla och tänka på Kristi lidande och död. Och nog fokuserade vi på lidandet alltid, men inte det som var meningen, utan vårt eget lidande att sitta där och inte få göra något. Kontraproduktivt!
Det var den enda påsk som denna person fick vara här hos oss. Tack mor och far för det!

På långfredagen var vi tidningsbud lediga, men inte pga att Kristus led på korset utan för att det inte kommer ut några tidningar.
När jag lämnade mitt jobb efter att jobbat färdigt på påskaftonen, så önskade jag alla en glad påsk, så fick de som ville ta åt sig och de som ville vänta med att ta åt sig till idag, fick göra det.

Påskelden är ju en annan tradition, som troligen tillkommit för att skrämma alla påskkärringar som var på väg till Blåkulla. Känns väldigt antikristet 🙂

En annan tradition jag har, är att gå på midnattsmässan och fira Kristi uppståndelse.
I år gjorde jag två flugor på smällen och promenerade de tre kilometrarna till kyrkan.
Stannade till ibland och tittade upp mot stjärnhimmelen och tänkte på evolutionen. Nej jag tror inte Gud skapade allt på en vecka, utan jag gör min tolkning av detta.

Påsken är ju också äggens tid, och jag föredrar mina ägg i form av ägglikör, eller att koka ägg med något färgämne som ger äggen en speciell färg. Så det blev lökblad, rödbeta, soya och karamellfärg i vattnet. Så jag slipper vara konstnär och måla, men ändå göra något speciellt av det…

Detta är min påsk, och jag hoppas du har firat din påsk som du önskar,och kanske du även skänkt det kristna budskapet en tanke.

Oavsett vad, så tillönskas du en GLAD PÅSK

Bästa äggreceptet #blogg100

wp-1459021081380.jpg

Ägg kan smaka väldigt gott om det tillagas rätt…

wp-1459021431100.jpgI dag blir det ett miniinlägg.
En av de viktigaste traditionerna för familjen är att dricka ägglikör vid påsk. Detta dricks i likörglas och över strös lite snuskaffe (bryggmalet kaffepulver).
Traditionen kommer från min moster, som gick bort tidigt och därför blivit en ännu större tradition.

Tack moster för den!

Tweetdeck, gör ditt val #blogg100

tweetdeck

Tweetdeck hjälper mig på Twitter. Själv började jag använda Tweetdeck medan det var en egen sajt. Denna köptes sedan in av Twitter och är nu en del av Twitter självt.

Största fördelarna är att kunna dela in tweetarna i olika kolumner men att också kunna filtrera de olika kolumnerna.
Om vi tar bort den blåa kolumnen som endast framträder när jag själv vill skicka en tweet, så kan jag ju ha flera kolumner. Min första kolumn innehåller hela mitt twitterflöde där jag ser alla som tweetar. Min andra kolumn innehåller ”mentions”, där jag er om någon kommenterat mina tweets. retweetat eller ”hjärtat”. Min fjärde kolumn kallar jag ”bästisar”, den innehåller tweets från vänner/personer jag gärna följer lite extra noga. Där hamnar ex vis Anja Kontor nu när det är aktuellt med serien ”När livet vänder”. Därefter följer flera olika kolumner oftast baserat på hashtaggar som jag är intresserad av.

Här om dagen var det sport som intresserade många och namn som nämndes var MODO och Leksand. Inte mitt intresse, så jag lade in i filtret att tweets innehållande ”modo OR leksand” inte skulle visas i det flödet. Nu slapp jag se dessa tweets, puh!
Skriver någon att Leksand är underbart vackert, så försvinner ju även den tweeten i det flödet.

I går tweetade jag följande ”Är lycklig över tweetdeck. Behöver inte blockera vänner när de tweetar om sport. Räcker med att blockera ord, så försvinner de ;-)”.
Då startade en snabb reaktion i min kolumn med ”mentions”. Många gillade det, en del retweetade och hjärtade det, medan andra frågade frågor. Därav detta blogginlägg.

Min tredje kolumn med DM, vet nog de flesta vad det handlar om.

Min fjärde kolumn är ju mina bästisar. Där lade jag inte in mitt sportfilter med ”modo OR leksand”, så där såg jag min bästisars kommentarer även om detta. Hade jag lagt in filtret så hade de försvunnit även där. (Så Peter, du behöver inte vara orolig, jag såg vad du tyckte ändå).
Nu i veckan när Bryssel drabbades terror, så valde jag att spärra min första kolumn med en massa ord, så som Bryssel på flera språk, Men också Belgien och liknande. Mycket var spekulationer och lösryckta kommentarer, eller från alternativa medier, som jag inte ville se. Så den mesta ”skit” om händelserna kunde jag sortera bort. Däremot vad mina bästisar sade, de såg jag ju i en annan kolumn. Tillfälligt plockade jag bort någon bästis, då jag uppfattade den som extra chockad och inte helt till fullo klar. Där kom istället min DM-kolumn väl till passa att vi kunde föra en egen dialog och jag kunde ge den personen trygghet och ”hålla handen”.

Sedan kommer flera kolumner med flera olika teman.
Jag följer ju programserien ”När livet vänder”. Programmet har ju sin egen hashtagg, ”#närlivetvänder”. Jag har då skapat en kolumn med ”#närlivetvänder” och där ser jag ju allt som sägs om programmen om det innehåller hashtaggen. Där ser jag ju inte bara de jag följer utan alla som twittrar om det och använder taggen.
Likadant gäller för programmet ”Allt för Sverige” och deras tagg ”#alltforsverige”

Svensk politik kan också vara intressant, så jag följer ”#svpol” men den taggen används också av många personer mer extrema åsikter som jag inte vill se, så då väljer jag de taggar med ”#svpol” som INTE innehåller orden ”#asylkaos”. Om nu någon med dessa enligt mig extrema åsikter ändå går igenom, är det bara att blockera twitterkontot.

Taggen ”#flykt” är också intressant att följa, men som också ”kapats” av extrema. men jag blockerar ”#asylkaos”.  Så på det sättet tar jag fram kärleken och blockerar hatet.

På detta sätt ser jag det jag vill se, utan att reta mig på annat.
Med hjälp av Tweetdeck fylls mitt flöde av kärlek och hatet slipper jag se, om man vill förenkla det.

Hoppas det gav er lite att tänka på…

Vill du själv prova, så skriv in adressen https://tweetdeck.twitter.com/ och testa…