Jag älskar uppmuntran och jag försöker hela tiden att uppmuntra andra både i ord, glädjetjut och ord som sporrar. På Facebook gör jag lika dant, och försöker ge tummen upp, ett uppmuntrande ord eller bara något som stöd i en situation.

Ovanstående korg fick jag strax innan jul för det jag gör som huvudansvarig för grannsamverkan här i huset. Visst jag hade förväntat mig någonting, men inte vad. De är väldigt duktiga på att skicka ett tack, vi har fått det mycket lugnare i huset, och vi trivs mycket bra här. Ja helt enkelt jag älskar vår lägenhet och det lilla arbete jag gör, känns inte betungande, utan bara roligt. Inte nog med det, det skapar också en härlig och rolig stämning mellan oss hyresgäster. Jag älskar detta ❤

Våren 2020 drabbades Lilla Edet, Sverige och världen av en pandemi, om någon missat det. Jag kände att jag ville göra något för kommunen, och att handla lokalt. Startade en Facebookgrupp vid namn ”Lilla Edet hjälper varandra”.
Jag ringde runt till företag och butiker i kommunen och frågade om de villa vara med på en lista om vilka ”erbjudanden” de hade för att undvika smittspridningen och att vi människor skulle handla lokalt.

Jag delade allt viktigt som kommunen och myndigheter ville får ut till oss medborgare för att minska smittspridningen. Lade ner åtskilliga timmar på gruppen från början för att ge korrekt information som var faktagranskad, kontakter med alla företagare om de ville vara med. En person med stor insyn i kommunen kontaktade mig och föreslog ett par ändringar som jag genomförde på dennes önskemål. Personen sade att den skulle ju kunna tryckas upp och delas ut med hemtjänsten. Jag var ännu en gång stolt och glad för att jag kunde bidraga med något bra till kommunen.

En månad senare får jag en massa brev som skall delas ut samtidigt med morgontidningen på jobbpasset. Förstår snart att det är en speciell målgrupp som skall ha brevet.
Senare förstår jag att det är en utveckling av min lista med annan matnyttig information som jag delade i gruppen. Förord av kommunstyrelsens ordförande och massa matnyttigt. Viktig information till dig över 70 år.

Är det mina ideer som realiserats eller, och varför får inte jag någon uppmärksamhet för det?

Jag har ofta tagit mina nattliga promenader runt skolan och kommunhus för att se till att inget händer där, efter mycket skadegörelser och annat ofog. Jag har i ett år försökt att driva Trygghetsvandringar i kommunen, utan speciellt mycket stöd, eller mer eller mindre katastrofalt stöd.

Sedan nästan ett år, så har jag drabbats av depression, djup depression tack vara det, eller på grund av det. Jag vägrar gå runt skolan och kommunhuset, och skulle jag se något, så rapporterar jag inte.

Jag har fått öka mina mediciner för att må bra och att sova på natten. Trygghetsvandrar gör jag i grannkommunerna. Jag har fått höra att jag blivit negativ från personer inom kommunen. Jag bör visa uppskattning för det fina de gör…

Men vem visar mig uppskattning????
Det behövs så lite att ge tillbaka, det jag försöker ge min kommun.
Idag är det mina grannkommuner som visar uppskattning för det jag gör i min kommun. Tårarna rinner….

Det är nu ca ett och ett halvt år sedan jag blev ringa misshandlad på torget här i Edet.
Mannen och hans bror hade jag pratat med tidigare några gånger och de hade varit på mig om hans bror kunde konfirmera sig här i kyrkan.

De var på längre tillfälligt besök här i kommunen och var inneboende hos en tjej. Men vid samtal med dem så kände jag att deras kristna framtoning var allt annat än sund. Även om jag själv går i kyrkan ofta, så var det inte min typ av tro de pratade om.

Denna dagen var inget undantag när vi träffades på busstationen i Lilla Edet. Men denna dagen kändes det annorlunda och han trängde hela tiden innanför min komfortzon, medan jag försökte hålla mig undan.

För sent insåg jag att han hade planen på just det, för ganska snart stod jag intill staketet som inhägnade fikets uteservering. När vi stod där med våra näsor bara några decimeter ifrån varandra, så tog han fram det stora korset som hängde runt halsen och visade upp det för mig, och skrek att jag är djävulens påfund. Jag är inte tillräckligt Gudsfruktig.
Han bröstade upp sig och tryckte till mig så jag blev intryckt i staketet flera flera gånger. Jag bestämde mig för att inte försvara mig, utan prata lugnt med honom medan han fortsatte trycka in mig i staketet. Min tanke var att går jag till motangrepp så blir det bara värre.

Det var svårt att freda sig verbalt och inte gå till fysiskt motangrepp. En kvinna ringer 112 om att det pågår misshandel på torget. Han drar upp sin jumper och frågar mig varför han har detta på sig. Under jumpern har har en skottsäker väst. Varför????

Ser en busschaufför som lugnt närmar sig medan mannen fortsätter brösta mig in i staketet.
Varför flyger han på mig, är det det för att jag är aktiv inom kyrkan eller är det för att jag är aktiv trygghetsvandrare? Jag vet inte.

Busschauffören är framme vid oss och pratar lugnt med honom och han tar honom i armen och de går sakta bort mot bussarna medan jag försöker samla mig. Visst, jag är inte skadad fysiskt men ordentligt chockad och försöker pusta ut.

Bussarna hinner åka innan jag tänker att jag måste få tag i busschauffören. Personen som ringde 112 jobbar i kommunhuset och jag försökte få tag i henne, utan resultat.

En person har i alla fall tagit ett kort på mig och mannen som blev ett bra bevis, inte minst för sin skottsäkra väst. Försökte får tag i personer som hade sett misshandeln men, de svarade bara jag vittnar inte. Känner mig fortfarande chockad, och otroligt besviken på mina medmänniskor som inte vill vittna.

Hinner köpa en blomma och gå in med på kommunhuset och tacka till den som ringde, och som jag inte hunnit få ta i. Även en tack i lokaltidningen till busschauffören. Skall jag sluta gå i kyrkan, skall jag sluta vara trygghetsvandrare, eller hur skall jag hantera situationen?

Mannen och hans bror försvann snart efter hädelsen från kommunen, jag är fortfarande aktiv i kyrkan och jag är fortfarande en trygghetsvandrare. Och det viktigaste av allt är att jag är en erfarenhet rikare.

Jag har ofta samtal med Dzemal Sabovic som är strategisk samordnare trygghet och missbruksprevention i Ale kommun. I Trollhättan är ju ofta samtalen i vår trygghetsvandrargrupp där våra brottsförebyggande strateger finns med för att ge oss råd och stöd. Det roligaste med dessa personer är att de är nästan lika duktiga som jag på sin ämnesområden som jag, (eller om det är tvärs om) 😉

Vilket är kommunens uppdrag när det uppstår otrygghet i en stadsdel? Oroligheter som uppstår på grund av kriminalitet, eller yttrar sig i kriminella handlingar, är polisens uppdrag att hantera. Det är polisen som i första hand agerar för att motarbeta brottslighet och otrygghet.

Kommunerna har några olika insatser att sätta in för att påverka en uppkommen situation och komplettera polisens insatser. Det huvudsakliga uppdrag är långsiktigt förebyggande genom exempelvis väl fungerande skola, socialtjänst och brottsförebyggande arbete.

Kommunerna arbetar kontinuerligt med trygghetsfrågor i samverkan med olika aktörer som fastighetsägare och polis. De olika aktörerna har olika ansvar och möjligheter att agera. Exempelvis är det fastighetsägaren som har ansvar för säkerheten i sina lokaler och polisen har i uppgift att beivra brott. Som kommun arbetar vi med både direkta och förebyggande insatser.

Det roliga är ju att man gör en direkt insats för att öka tryggheten. Så fort det kommer in orosmoln till kommun eller polis om normbrytande beteenden, så kommer information till oss Trygghetsvandrare och kan nästan sätta in insatser samma dag. för att öka tryggheten. Vi ser ju vilken trygghet vi ger de personer i området, och ofta kommer fler insatser från ordningsvakter och polis, och då kan vi samverka. Naturligtvis får vi inte reda på allt, men tillräckligt för att göra en trygghetsskapande insats. I Trollhättan är vi oftast ute varje kväll och vandrar i en eller flera stadsdelar, speciellt de som nämns i media.

Många gånger får vi info om att det kan finnas droger på vissa ställen från allmänheten, och då kan vi besöka platsen. Ser vi då att det finns möjlighet till att det förekommer är det bara att kolla telefonkortet och ringa fältarna, socialjour, är det inom kommunens bevakningsområde, så har vi ju även till kommunens bevakningsbil. Mycket av arbetet är ju inriktat på TUTI, tidig upptäckt, tidig insats, och om möjligt lämna polisen utanför. Detta handlar ju om att förebygga så mycket lidanden som möjligt för individen själv och de i dess omgivning.

Mycket av det vi upptäcker hamnar i den lokala lägesbilden som ges ut varje vecka till alla viktiga i kommunen, så kan alla rikta in sig på att komma till rätta med det.

• 

• 

Bara en sådan sak som att kunna ringa ungdomscoacherna/fältarna och rådfråga i olika situationer ger ju oss trygghet. Mycket av arbetet med TUTI handlar om tidiga insatser, att minska både lidanden och kostnader, vilket är av stor vikt.

Innan jag började skriva detta inlägg så kollade jag vår lokaltidning och vad som skrivits om detta.

Här är några exempel.

Inbrott och skadegörelse på Strömsvallen igen.
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/inbrott-och-skadeg%C3%B6relse-p%C3%A5-str%C3%B6msvallen-igen-1.33823395

Inbrott och skadegörelse på Slottscafet igen.
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/str%C3%B6ms-slottscaf%C3%A9-vandaliserat-1.38547071

Flera bränder i papperskorgar – igen
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/flera-skadeg%C3%B6relser-i-lilla-edet-1.39480089

Kommunen bostasföretag Edethus ryter till
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/edethus-vd-ryter-till-1.39389659
– Vidare vill jag att vi får igång en dialog om problemet med skola, socialförvaltning, polis och inte minst föräldrar, säger han till TTELA.
Skadegörelsen i Lilla Edet har kostat Edethus ungefär en miljon kronor under 2020, som TTELA skrivit om tidigare. Av de pengarna har 370 000 kronor gått till krossade rutor och klotter.

Ökad skadegörelse
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/%C3%B6kad-skadeg%C3%B6relse-i-lilla-edet-1.39338925
En annan aktör som engagerar sig för att minska skadegörelsen är Trygghetsvandrarna, kommunens ideella resurs.

– De är mycket lyhörda mot problematik som uppstår och gör ett bra jobb med att försöka förebygga brott genom sin närvaro ute på stan, säger Victor Prästbacka.

Vandalism på Fuxernaskolan igen
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/%C3%B6kar-bevakningen-efter-ny-f%C3%B6rst%C3%B6relse-1.34876655

Navos Pizzeria hade fyra inbrott på tre veckor. Här har även jag promenerat runt på naten med vovven för att hålla koll.
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/pizzeria%C3%A4gare-efter-flera-inbrott-jag-t%C3%A4nker-inte-ge-upp-1.42041658

Ungdomar misstänks ha eldat och krossat rutor på gamla badhuset
https://www.ttela.se/nyheter/lilla-edet/ungdomar-misst%C3%A4nks-ha-eldat-och-krossat-rutor-p%C3%A5-gamla-badhuset-1.38568446

• 

Trollhättans stad har nu på försök ändrat riktlinjerna att vi Trygghetsvandrare får vara på Bilträffarna på Överby. Detta efter påtryckningar bl a från polisen. Dock måste vi i första hand tänka på vår egen säkerhet. Det andra kravet är att vi är utbildade vilket västen visar att vi är, och därmed gäller kommunens försäkring även oss.

Jippi tänkte jag, då kanske jag kan åka dit och göra en insats för tryggheten. Jag är ju utbildad Trygghetsvandrare i Trollhättan och jag känner många ungdomar där. Jag har också varit trygghetsvandrare i Lilla Edet, men hoppat av, av flera skäl, bl a för att vi inte är försäkrade här. Jag känner ju många ungdomar även i Lilla Edet och de blir jätteglada när de ser mig. Tror de blir lika glada när de ser mig i Trollhättan. Nästa tanke blev, skall jag åka till Trollhättan, agera under Trollhättans stad, och ta hand om Lilla Edets ungdomar?

Jag vill gärna göra det för ungdomarna oavsett vilken kommun de bor i, men vilken kommun skall jag agera för. Om jag rapporterar i Trollhättan och det är Lilla Edets ungdomar, så lär det knappast komma Lilla Edet till godo.

Dilemma, säger jag. Tills vidare avstår jag Överby för min egen säkerhets skull…

För några dagar sedan hittade jag Morgan Allings bok ”Kriget är slut” om sin barndom. Jag sätter in propparna i öronen, tar på kopplet på vovven och vi promenerar. Ja, jag lyssnar på böcker när jag går. Vovven älskar promenader och speciellt när de är lagom spännande. Men än en gång var det en sådan bok som gör att vovven gömmer sig när han ser kopplet, jag orkar inte gå ut mer…
Ja när boken är extra spännande blir det många promenader, bra för diabetes och hälsan för övrigt. Morgans bok är just sådan…

Jag har vid ett par tillfällen varit med som stödperson i vårdnadstvister och sett och hört barnen. Att tvingas välja mellan mamma och pappa är ingen lätt uppgift, när man är i en beroendeställning till dem. Mamma och pappa är ju trots allt mamma och pappa. Man hör den ena partnern prata skit om den andra partnern och vad gör det med barnen. Barn har rätt till båda sina föräldrar men ibland blir det så dramatiskt att barnen bara får träffa den ena men med sällskap av personal från de sociala myndigheter.

Men vad tänker barnet inom sig i dessa situationer, bryta upp från en familj till att komma in i en ny och lära sig. Samtidigt är tryggheten borta från de man älskade tidigare. Man skall passa in, man skall vara alla till lags, och tankarna snurrar. Är allt mitt fel, vad är det för fel på mig. Hur mycket ansvar tar barnen på sig för att de vuxna inte kan hålla sams…

Du skall passa in hos nya ”föräldrar”, ny skolan, skaffa kompisar, hamna i rätt rangordning i olika grupper. Finns jag själv i dessa situationer eller är jag en vante som kastas fram och tillbaka. Vem är jag, varför händer detta mig, är det bara jag som har hamnat så här. När jag är tolv år får jag välja själv. När är man mogen att välja själv och väljer jag av fri vilja för mitt eget bästa, eller väljer jag för att göra mamma eller pappa nöjda, eller båda?

Detta är många gånger svåra frågor som socialtjänsten måste få svar på för att göra ett bra arbete. Morgan Allings bok fick mig många gånger att nicka igenkännande samtidigt som jag fick inblick i hur han som barn tänkte. Kan jag som barn förstå varför detta sker och varför det troligen är det viktigaste för mig, även om jag inte förstår det? Är detta beslut bäst för mig, fast jag inte vill att det skall vara så?

Morgans bok gav mig inte så mycket svar i alla frågor men öppnade upp mycket i mitt huvud om varför. Helt plötsligt blev det lättare att förstå saker i sitt sammanhang.

I höstas kom rapporten med en social kartläggning i min kommun att det finns mycket att jobba med. Bland annat att 21% av ungdomarna i kommunen av våld eller hot om våld i hemmet.

– Mäns våld mot kvinnor i nära relation har gått ner de senaste åren i Lilla Edet, men det gäller endast andelen anmälda brott. Här finns ett stort mörkertal, vilket socialtjänsten vittnar om. Även de ungas upplevelser visar det i undersökningen. Det är en god idé att lyssna på de unga, säger Fanny Wester.

– Det är väldigt dystra siffror. Hur ska vi få ett bättre samhälle när så mycket pekar åt fel håll? Jag ser fram emot arbetet med åtgärderna och att jobba tillsammans, med hela kommunen, så att vi får ett bättre Lilla Edet för alla våra barn.

Själv hoppas jag på en nystart för Trygghetsvandrarna i kommunen, att vi gemensamt kan bygga upp ett bättre Lilla Edet. Vi är alla en viktig del i detta arbete.

Tack Morgan för din bok och tack kommunen för den sociala kartläggningen. Nu är det samarbete som gäller….

– Tillgängligheten på narkotika är stor. Dessutom ser vi att unga idag har en mer liberal syn på narkotika. Polisen är inte de som står närmast ungdomarna utan för oss är det viktigt att få med vårdnadshavare och andra vuxna som uppmärksammar och stöttar ungdomar. Det finns bra insatser att ta del av, men det är viktig att vi alla hjälps åt att uppmärksamma när en individ befinner sig i riskzonen.

Tidig upptäckt och tidiga insatser är viktiga för att vända ett negativt beteende poängterar Dzemal Sabovic.

Kommunpolis (i Ale och Kungälv) Jessica Ask anser att samverkan i lokalsamhället mellan polis, kommun och näringsliv är helt rätt väg att gå för att nå framgång i det drogförebyggande arbetet. Det säger hon i en intervju med Alekuriren.

Tramadol och andra droger bland unga i högstadieåldern är mycket vanligare än man tror, det säger Per Persson som är överläkare inom NU-sjukvårdens vuxenpsykiatri och som har lång erfarenhet av missbruksvård.
Han är inte förvånad över att flera ungdomar hittats utslagna av Tramadol på en högstadieskola i Mellerud – han vet att droger både sprids och säljs i skolmiljöer och han är bekymrad över utvecklingen.
”Det kan börja med att man hittar ett paket hemma hos mormor och märker att man mår lite bättre av det, sedan fortsätter man”, säger Per Persson.
Lyssna på inslaget i P4 Väst.

Man behöver inte ta många steg i centrum för att se blisterförpackningar av Bensodiazepiner. Jag ser det inte dagligen men hittar några per vecka. Tittar man extra noga, så är det inte bara cigarettfimpar som ligger på marken utan även joints…

Joint är ett slanguttryck för en cigarett som innehåller cannabis, som ibland rostas för att få en mjukare eller mer neutral smak. Mötesplatser och överlämningsplatser ser man lite överallt, om man har ögonen öppna. Det värsta är att det också går ner i åldrarna. I somras hade vi koll på vissa personer i kommunen, och vad som gjorde mig förskräckt är att några är så unga så de inte ens är torra bakom öronen 😦

Men mötesplatserna behöver inte heller vara fysiska möten. Man ser någon som stoppar en hundbajspåse i en papperskorg och några minuter senare så kommer någon och fiskar upp den samma.

2005 jobbade jag med filmprojektet Mun mot mun, av Björn Runge. Ett biofilm och ett mörkt drama om något som är mer aktuellt nu än tidigare.

Tonårsflickan Vera lämnade sin familj efter en händelse hemma och bor nu hos en medelålders missbrukare, Morgan, som använder henne som prostituerad för att få pengar för droger och skulder genom att ge henne droger mot sin vilja. Samtidigt faller resten av hennes familj ihop, och hennes far, Mats, försöker lista ut hur man får tillbaka henne innan det är för sent.

Då när jag var med i filmteamet så fick jag ju se mycket av det som man hade hört talas om. Ja smink och kostym gjorde ett fantastiskt jobb och det kändes otroligt äkta, även om man visste att det var fejk. Till och med våldtäktsscenen som var fejk, fick våra blodådror att frysa till is, när man hörde skriket från ”offret”. För den som vill se filmen, så finns den att hyra på SF Anytime för 39:-. Tittar ni noga så lär ni få se mig dansa i knarkarkvarten.

Tyvärr är det ju så att det jag lärde mig att se i filmen, ser jag idag också i verkligheten, i alla fall en del av det.

Här måste hela samhället ställa upp, inte bara kommun, polis, föräldrar/vårdnadshavare utan även vi ”vanliga” vuxna. Vi måste få med oss handlare/företagare med i arbetet. Du och jag har också ett ansvar även om vi inte har barn i farlig ålder. Åtgärder måste in långt innan det går så långt att någon måste tar om hand och placeras i familjehem och dyligt.

Lyssna gärna även på Narkopodden: Lustgas, langning och vikten av vuxna där min vän Dzemal Sabovic medverkar.