Boffa lustgas

Stefan, 16, började använda lustgas för ett par månader sedan. Han och hans klasskompisar brukar ”boffa” i klassrummet mellan lektionerna.
–Man blir avdomnad, hör ekon och blir avslappnad. Det känns mest coolt bara, säger han.
Ett rus varar i ungefär en minut. Stefan tar ofta flera ampuller efter varandra. Ibland håller han på i tio minuter – till det behövs tio ampuller.

Ovanstående text är hämtat från Aftonbladet 17 januari 2007.
Det känns som om detta går i vågor, gamla brukare försvinner och nya tillkommer.

Detta är en typ av drog som är laglig, då försäljningen är i annat syfte.
Förra årets hittades dessa vid våra badplatser, enl kommunens säkerhetsansvarig, och även vid vår fastighet, enl fastighetsägaren, här i centrala delen av orten. Under vintern har jag mest sett rester av Tramadol och Bensodiazepiner, i centrala delen av orten, men nu har jag på bara några veckor sett flera patroner på dessa ställen istället.


Ovanstående hittades på en parkeringsplats i orten.

Polisen i Ale och Kungälv har fått rapporter om att användningen av lustgas ökar bland ungdomar i kommunerna.
Det är kommunernas fältarbetare som hittat tomma lustgaspatroner på offentliga platser.
”Detta är ju direkt skadligt och farligt”, säger kommunpolis Christian Nordén.

Här kan ni lyssna på inslaget.

Fältassistenter i flera kommuner i P4 Göteborgs område ser att ungdomar i större utsträckning använder lustgas för att berusa sig, det visar en rundringning P4 Göteborg gjort.
Fältassistenten Linda Welén som arbetar i stadsdelen Majorna-Linné i Göteborg uppmanar nu föräldrar att prata med sina barn om riskerna med att använda lustgas.
Inhalering av lustgas kan leda till plötslig syrebrist och i värsta fall hjärtstillestånd.

Här finns hela inslaget från P4 Göteborg

För att få bukt med detta krävs att engagera alla vuxna såsom tonårsföräldrar, lärare, fältare, nattvandrare, socialsekreterare, vaktmästare, idrottsledare, gymägare och företagare i det drogförebyggande arbetet och öka de informella kontrollmekanismerna i både hem, skola på fritid liksom i det offentliga rummet – är en central och mycket viktig framgångsfaktor i det drogförebyggande arbetet.

Ett långsiktigt, hållbart och effektivt drogförebyggande arbete utgår ifrån aktuell kunskap och evidens inom ANDT-området i form av drogvaneundersökningar (DVU), forskning, omvärldsanalys och löpande lägesbildsarbete inklusive arbetet med tidig upptäckt och tidigt ingripande (TUTI). Detta i syfte att hålla jämna steg med drogtrenderna och vara agila och dynamiska i arbetssättet genom att snabbt fånga upp nya drogtrender och anpassa insatser och åtgärder. Det är samtidigt viktigt för att kunna följa upp, analysera, utvärdera och utveckla vårt arbete.

En bred lokal förankring, välutvecklad lokal- och regional samverkan och kunskapsutbyte mellan kommuner, länsstyrelser, regioner, myndigheter och lokalsamhället är därför en vitkig framgångsfaktor.


Valborg på byn

En härlig årstid som vi går till mötes, med sommar, värme och också för många, även lata dagar. Valborg går vi gärna ut och möter våren med valborgsmässoeld, sjunger in våren, som vi hälsar välkommen till vår bygd igen.

Ett annat kännetecken är att många ungdomar gör sin alkoholdebut/drogdebut denna helg. Våra kommuner förbereder sig på olika sätt för att möta just detta. I Trollhättan hade vi haft ett stort gäng nyutbildade trygghetsvandrare som hade varit ute för att möta detta. Tillsammans med polis, ordningsvakter, fältare, ungdomscoacher, förberett aftonen för att möte de tråkiga sakerna en sådan helg för med sig.

Det är helgen vi möter ungdomar som överförfriskade har blivit lämnade av gruppen och inte kan ta vara på sig själva. Det är helgen då vi trygghetsvandrare ringer anhöriga som får komma och hämta hem dem, då de inte klarar sig själva. Kan ingen ta hand om dem, är vårt sista hopp att ringa polisen, så att de hamnar i cell för tillnyktring. Främst unga tjejer sitter risigt till då de kan bli utnyttjade till något de inte vill, eller ens är förberedda på. Andra gånger kontaktar vi ungdomscoacherna för att få råd och stöd, eller 112 för att få ambulans.

Det är en helg som många kommer att få ångra sig, för vad de gjorde, som kommer att påverka dem under flera år framöver.

Ale kommun har ett koncept som jag verkligen gillar.

Representanter från Ale kommun, Polismyndigheten LPO Kungälv-Ale och Systembolaget AB kommer att stå utanför Systembolagets butik på Ale Torg (på corona-säkert avstånd med handsprit mm) med vår monter och broschyr-material på Valborgsmässoafton den 30/4 kl. 15-17 h.

Som vanligt live-sänder vi via Facebook för att nå fler med de eviga budskapen av kärlek och gränser (ramar och kramar).

Kom gärna och träffa oss på Ale Torg och ställ frågor till oss om hur vi arbetar drogförebyggande i Ale den 30/4 eller gå med och trygghetsvandra med våra nattvandrare senare på natten.

Under kvällen och natten sker (som alltid) koordinerade åtgärder i syfte att öka vuxennärvaron och tryggheten och minska risken för missbruk och brottslighet. Detta i samverkan mellan LPO Kungälv-Ale, Ale kommuns säkerhetsenhet, fältenhet, vaktbolag och våra nattvandrargrupper.

Titta gärna på förra årets livesändning från Ale Torg.
Vi behöver alla ta vårt ansvar, ge våra ungdomar rätt att fira, men på ett sätt som passar dem. Dessa tillfällen finns våra överordnade tjänstemän och chefer och håller koll på vår verksamhet via våra hemliga FB-grupper och styr vandrarna, coacher, fältare, polis mm.

Samverkan är bäst när den är konkret!

Hur tänker ni?

Vi har en pandemi som pågått i över ett år. En ny variant som kallas den brittiska tar över mer och mer, då den är mer smittsam.

Jag har en bror som är i riskgrupp. Han får inte gå i affärer om jag inte kan vara med och påminna.

Vi skall undvika onödiga resor, hålla avstånd, använda munskydd inte handla mer än en och en.

Jag håller alla regler som går att hålla men är tvungen att resa. Jag vet idag när jag kan åka kollektivt utan risk

Förutom jobb och trygghetsvandring i grannkommunen har jag inte varit utanför kommungränsen. Förutom till vårdcentralen och optikern.

Ibland rinner tårarna på mig och man känner sig som i fängelse för man är så begränsad.

Sedan ser man andra som åker fram och tillbaka till olika ställen, även utomlands för att göra ditt och datt. Jag saknar mina släktingar i Tyskland, det gör ont i hjärtroten att inte kunna lägga blommor på gravarna. Det gör ont, så förbannat ont.

Sedan har man vänner som lägger upp bilder att man varit där eller där, och man gjort det eller det. Jag tycker att man bör vara lite mer försiktig med det, i dagens läge, och visa lite empati för de som MÅSTE hålla sig till reglerna. Min bror är av säkerhetsskäl ledig från jobbet med fullt betalt för att minimera smittspridningen.

För mig har det blivit att jag pausat flertalet vänner just för att jag skall må bra och orka hålla i hålla ut.

Stenkastning

I går tog jag mig till Trollhättan för att trygghetsvandra med kollegor. Vovven var ju helnöjd med att få känna en massa nya dofter, så han trivdes verkligen. Även jag trivs ju med att trygghetsvandra i Trollhättan med mina fina kollegor som också brinner för detta med trygghet, fast vi inte får något betalt.

Vi började på Lextorpsvägen i stadsdelen Lextorp med vandringar, träffade människor, ungdomar som spelade boll. Vi kollade upp skolan för att se om det var något nytt som hänt. Vidare gick vi till Kronogården, där vi träffade ”fältarna” och hade samråd med dessa. Även hur det var här i Lilla Edet kom det till snack om.



Ett gäng barn och ungdomar dök upp och började leka och busa med vovven, som inte var sen att haka på, springa, busa, jaga mm. Det är inte för inte jag kallar honom min trygghetshund.
Nu började det kännas att vi gjort vårat och började närma oss fritidsgården Kronan. Mina kollegor gick tillbaka till startplatsen för att hämta sina cyklar och ta sig hemåt medan jag tänkte ta mig hem med bussen.

Jag tänkte att jag promenerar ner de få kilometrarna till resecentrum för att därifrån ta bussen hem, tog av mig västen och började promenera. Helt plötsligt fick jag en inlevelse att jag tar bussen ner till centrum. Går till närmaste hållplats och ser på skylten att bussen är inställd pga ordningsstörning.

Kollar appen och ser samma sak där. Fast vi varit i närheten under den tid detta hände har vi inte märkt någonting.

Går till nästa hållplats där trafiken skall vara igång. Bussen kommer och när vi är framme på resecentrum frågar jag vad som hänt. Får till svar av chauffören att det varit stenkastning mot två bussar. När bussbolaget fick reda på det tog de direkt beslut om att lägga om linjerna så de inte passerade området där det skedde. Det jag får till mig är att det varit småkillar och att det inte rörde sig om något upplopp.
På resecentrum träffar jag vakterna som ronderar området, plus att polisen har två bilar på plats. Poliserna gör någon form av åtgärd på bussen mot område där stenkastningen skedde. Snart kommer även en polishelikopter som börjar cirkulera över området. Tänker på vilka resurser som sätts in mot detta, och vad det kostar i pengar.

Kliver på min buss mot Lilla Edet och träffar en känd chaufför som jag pratar med. Han hade kört den ena bussen som fick stenar mot sig. Den var full vid tillfället och passagerarna har de blivit rädda och någon fått panik. Inga skador på fordon och inga fysiska skador på någon person, men hur mår man psykiskt, efter det.

Jag kollar in rubriker på lokalradion och lokaltidningen och båda nämner stenkastning i rubriken men inte var. Skönt tänker jag att inte Kronogården nämns med en gång i rubriken. Kollar sedan sociala medier och vet inte var jag känner. En del vet precis vem som gjorde det, andra vet precis hur man skall hantera det. En del efterlyser föräldrarna till de som utförde ”dådet”. Min tanke är var finns föräldrarna till dessa föräldrar som kommenterar på Facebook?

Var finns de vuxna förebilderna som behöver vara synliga inte bara ute på gator och torg, utan de måste också finnas på Facebook. Så tröttsamt att läsa och också en form av stenkastning men i ord. Vet inte vilket som är värst, stenkastning med sten eller stenkastning med ord.

Bussar utsatta för stenkastning

Busshållplatser dras in efter stenkastning

Nattpatrullen

Klockan närmar sig 23 och jag klär på mig ytterkläderna, styr stegen ner för trappan och ute på parkeringen ser jag den…
Jag skall i natt ta en tur med Nattpatrullen som patrullerar mellan Lilla Edet och Ale kommun. Min ciceron under natten är Sören Larsson, en lugn, trygg vuxen som i alla avseenden är en förebild.


Nattpatrullen startades för drygt ett år sedan av Georg Sjöberg som ville dra sitt strå till stacken för att minska brottslighet och öka tryggheten i samhället. Området är ju också samma som jag kör morgontidningar inom och jag är van med området, men också att hålla koll. Vi blir ju båda ett tecken på vår gemensamma trygghet och är ju båda nattens riddare. Vi tidningsbud har alltid haft ett bra samarbete med polisen och varit deras ögon och öron. Lätt att slå en signal och prata om olika saker som inträffat och gemensamt kunna hjälpa till. I takt med att tidningar och post minskat i upplagor så har ju också våra områden som vi kunnat bevaka blivit annorlunda. Har vi ingen utdelning på en väg, så kör vi inte där. Då behövs det kompletteras med mer ideella insatser. Jag är van vid att se bilar där de inte hör hemma, de slangar bensin, gör inbrott eller tänder på en bil.

Vår medärvda tillsyn från bondesamhället har liksom försvunnit vid urbanisering, generationsskiften på landsbygden. I dag får vi bygga upp något nytt, så som trygghetsvandringar, grannsamverkan mm. Vår naturliga nyfikenhet om okända bilar har utvecklats på att annat sätt.
Jag som under större delen av livet befunnit mig bakom ratten har haft stora problem med att sitta bredvid. Men Sören sköter ratten och pedalerna med största respekt så jag känner att jag kan lägga mitt liv i hans händer. Det känns verkligen tryggt, att sitta bredvid. Området är ju för mig mammas gata, så förutom att göra en insats för tryggheten så ser jag ju också hur området ser ut.

Turen går till festplatsen, bygdegården, några privata gårdar där de upptäckts fuffens tidigare. Extra mycket resurser lägger vi denna natt på Lödöse, där en bil brunnit natten innan. Ja sådant skrämmer många och där kan vi göra en stor insats för tryggheten.

Klockan närmar sig två och vi åker till bygdegården som de får använda gratis. Sören hare tagit med riktiga med riktiga tradarmackor, som verkligen smakar gott i natten.

Mackan smakar fantastiskt gott och lite slösnack sker. Vi kollar upp hur läget är i Trollhättan och i Älvängen, före att se om det finns något vi kan behöva uppmärksammas på. Fördelen med att vara aktiv på flera ställen gör att vi också har bra kommunikation mellan de olika delarna som kan vara viktigt för oss.

I dag har Nattpatrullen och Ale kommun stor samverkan och delar information som är till nytta för båda parter. Förhoppningsvis är snart också Lilla Edet på gång.

Natten går vidare, kontroller av områdena runt skolorna, museet, bostadsområden och där vi vet att saker kan ske. Ja även om man inte kan vara överallt samtidigt, så är ju bilen en viktig påminnelse, att här finns vi och håller koll. Händer något större, så finna ju alltid polisen bakom oss, som stöd. I de situationerna kan vi samarbeta och ha ett mycket nära samarbete när något händer. Det har jag ju erfarenhet från som trygghetsvandrare, där man många gånger jobbar under polisen som befäl.

Natten går vidare och jag inser att jag valde att hänga med på fel natt. Ovanligt lugnt denna natt, inga bilar syntes inte ens på de vanliga mötesplatserna. Snart vaknar det vanliga samhället upp och jag och Sören kan ta oss hem till våra respektive sängar. Hade fler nätter varit som denna, så hade våra insats inte behövts. Men andra nätter kan det vara fullt upp med saker som måste åtgärdas.

Tack till alla som ställer upp och kör bilen, som stöder insatserna med olika form av bidrag och andra engagemang. Det är ni som möjliggör insatserna och ser till att vi andra kan sova lugnt.

Skärtorsdag…

Vaknar tidigt, startar kaffebryggaren, in på toa, på med kläder kaffekoppen i handen och tar med vovven ut för att göra sin toalett.

Medan jag tänder cigaretten och smakar på kaffet går vovven runt och läser av vad som hänt här i natt. Ser att en av mina solcellslampor är borta och grymtar till. Funderar på vad som hänt. Det har ljusnat tillräckligt för att se om det ligger några jointar i närheten. Kollar extranoga runt hyresvärdens askkopp och där ligger en halvrökt Marlboro.

Förutom solcellslampan så verkar det ok. In i lägenheten häller upp en ny kopp kaffe och startar datorn och bläddrar snabbt nyhetssajterna för att se om världen gått under eller inte. Världen verkar vara kvar i befintligt skick, tittar på klockan inser att det snart är dags för ett zoom-möte med kyrkan. Inser att jag inte hinner gå en längre promenad utan få bli en kort sådan med vovven i centrum.

Det blänker till i gräset vid trottoaren och jag tittar ner. Ännu en blisterförpackning och kollar noga. Benzo på utländska 🤔 tar några steg till ser ytterligare en tom medicinförpackning ännu mera Benzo även denna med utländsk text. Suckar djupt för mig själv när vi styr stegen hem till mötet.

Mötet var intressant och många fina diskussioner och blev senare än jag räknat med. Får bli två halvlånga promenader idag då jag inte hinner med en milslång sådan.

Träffar Kling och Klang på vägen och vi kommer i samspråk. Pratar om skillnaden mellan nya och gamla chefen. Fortsatte om vad som hände i västra delarna av byn sent igår kväll. Nej jag hade inte hört något utan det var helt nytt för mig. Vi samtalade om några personer om de kunde misstänkas ha något med saken att göra.

Hemma igen och inser att tiden har runnit fortare än tänkt, och jag hinner inte laga den middag jag tänk. På med jackan ner till butiken och handla snabbmat för micron, in på apoteket, hämtar medicin. Styr åter stegen mot hemmet då jag hör någon ropa Larsson. Ser Kling och Klang ropa på mig och vinkar.

De berättar att ett stort antal skolungdomar varit inne i butiken tidigare jag nyss har besökt. De skrämde både personal och kunder, snattade och ställde upp en stor trut mot en som vågade protestera.

Jag informerade återigen att jag lagt av med Trygghetsvandringar i kommunen pga samarbetsproblem vilket de var mycket medvetna om. Men de uppmuntrade det jobb jag tidigare gjort och säger att vi behövs ute på byn. Vi har gjort förbannat bra jobb tidigare. Utan att gå in på detaljer sade de att det bekymrade sig för personen som vågade säga till ungdomarna.

Brorsan får fixa middagen medan jag går in i duschen. Skall ju snart öppna kyrkan och utan mig blir det friluftsgudstjänst vilket inte var den bästa tidpunkt för nu.

Iväg till kyrkan men hinner en sväng in i butiken för att kolla läget och höra personalen.

Kommer hem från kyrkan och innanför dörrens står välkomstkommitén. Var har du varit Husse, säger vovven hoppandes. Vi tar på kopplet och går ut. På gångbanan kommer en bil sakta körandes upp kring oss. Stannar till och tre ungdomar skriker BENGT hoppar ut ur EPA:n. Men tjenare säger jag, vad skall ni hitta på?
Nu är det fest, skolan är slut. Vi står där och snackar lite skit, och jag frågar om de vet något om det som hände i butiken tidigare idag. De lovade att medverka till att det inte skulle upprepas, och vi fortsatte vårt festsnack och jag uppmanar dem att ta det lugnt med sprit och flickor.

Kom på att kvarterskrogen hade öppnat sin uteservering idag och gick hem och hämtade bror och sade, nu passar vi på att ta en stor stark, när vi kan sitta ute och njuta i säkerhet. Vi börjar promenera bort och när vi kommer ut på stora vägen saktar nästa EPA, och ungdomar skriker GLAD PÅSK, BENGT. Jag ropar tillbaka, glad påsk, och hitta inte på något dumt.

På vägen hem igen kommer åter en EPA med ungdomar, ”Nu skall vi ut och supa, spy och knulla”, skriker de till mig. Tyvärr svänger de andra hållet och jag får inte pratat med dem. Hinner inte promenera så många meter innan jag möter ytterligare en ungdom, men ett konstigt leende, en glasartad blick och reagerar inte när jag säger hej.

Bedrövad av allt som hänt under dagen, går jag och lägger mig. Vaknar av att mobilen plingar till, en bil brinner på en parkering. Svarar inte, utan vänder mig om för att sova vidare.



Långfredagsmorgon och jag vaknar som vanligt tidigt. Bestämmer mig snart för att ta promenaden runt älven med vovven. Bestämmer mig för att ta en promenad runt skolan där jag inte promenerat sedan december i samband med att jag slutade trygghetsvandra.

Kan bara konstatera att jag ångrade mig djupt, då det var nedslående. SUCK!