Tag Archive | Tankeväckare

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN… #blogg100 #bloggswe #kärlek

images

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN…

Vaknar i tidig morgongryning och tänker på alla dem som inte vill ta emot den nya dagen.

Tänker på dem som har en lång natt bakom sig av gastkramande förtvivlan, djupaste mörker och frågor om livet någonsin ska kunna levas igen.

Tänker på dem som påbörjat den långa sorgevandringen, den nya dagen i vanmakt och inte vet sig någon levandes råd inför det definitiva, det icke förhandlingsbara.

Tänker på dem som tvingas ta emot nya svarta nätter och dagar, eftersom tiden inte vänder åter eller stannar.

Tänker på alla dem som idag skriker ut sin nöd och förtvivlan.

Tänker på dem som sett framtiden stupa i ett bråddjup, världen rämna, drömmar krossas, bestulen på den man älskar, bestulna på det liv som skulle ha kommit.

Tänker på dem som i ett slag förlorat fotfäste och sammanhang, blivit främlingar för sig själva, fått tilliten och tryggheten omkullkastad.

Tänker på dem som lever i kaos utan att begripa hur livet kunde få en sådan vändning – grubblar, tänker, talar utan att förstå – du kan inte vara död, det kan inte vara sant att du är död och borta – omöjligt att ta till sig.

Tänker på dem som lever i dimma, som hör utan att höra, ser utan att se, förlamade, utan liv, undrande: hur är det möjligt att livet runt om mig pågår som vanligt, att jag gör detta vanliga fastän allt är förändrat och annorlunda?

Tänker på dem som ser sig i spegeln utan att känna igen den förtvivlade, hjälpsökande blicken, ser på sin kropp utan att kunna förstå hur den kan vara hel trots den outhärdliga smärta den rymmer.

Tänker på dem som frågar sig gång på gång: är det möjligt att fortsätta leva i detta mörker med denna djävulska smärta, är det möjligt att överleva denna gränslösa sorg, längtan, saknad?

Tänker på dem som känner sig fångna i bottenlös förtvivlan och otröstlig sorg, ingen väg ut, ingen lösning, ingen räddning.

Tänker på alla dem vilkas frågor aldrig får ett svar trots alla varför, varför?

Tänker på dem som vet och ändå väntar på att den kära ska komma hem igen, att allt ska bli som vanligt, att allt bara var en mardröm.

Tänker på dem som upplever solljusa dagar som ett hån i bjärt kontrast till det kompakta mörkret, den inre kylan.

Tänker på alla dem som måste gå igenom dödsskuggans dal, bli du med sorgen, förändras på djupet, aldrig bli densamma igen, påbörja en ny tideräkning: före och efter.

Tänker på dem som har ett nytt livsprojekt framför sig – att överleva – lära sig leva på nytt – erövra mening och livsmotivation – återerövra livsglädjen.

Tänker på dem som timme för timme, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad, år för år tvingas kämpa för att ta till sig och acceptera: ALDRIG, ALDRIG MER!

Tänker på dem som upplever Gud långt borta och ändå ropar hans namn i sin nöd.

Tänker på dem som kommer att möta så många människors rädsla och osäkerhet.

Tänker på alla dem som kommer att upptäcka att några människor är mycket mindre än de tidigare trott, andra igen mycket större.

Jag tänker, må de få möta människor som vuxit till i kärlek, har ett levande hjärta och bryr sig, må de få värme, omsorg, stöd och omtanke, må de få närhet, beröring, kramar och kärlek, må de ha vänner som håller och som HÅLLER UT.

Jag tänker, må de ha modet och styrkan att öppet visa sin sorg så att människor kan nå dem med sin omsorg, för bortom ytlighet och fasad, där föds gemenskap, samhörighet och värme.

Jag tänker, må de komma, inte över, inte under sorgen, men igenom den för att komma ut på andra sidan.

Jag tänker, må de inte ge upp, det finns ett liv som stilla, långsamt och säkert växer fram ur den djupaste sorg, liksom maskrosen bryter sig genom asfalt, det finns en inneboende kraft som inte ger sig tillkänna innan vi behöver den.

Jag tänker, må de i sinom tid ha kraft att göra mening av det mest meningslösa.

Jag tänker, må de möta människor som beklagar förlusten inte sorgen, eftersom sorgen är människans sätt att hela sina sår. Och må det finnas många trygga axlar att gråta mot för att nå själens läkning.

Jag tänker, må de vara omgivna av människor som känner till att, när vardagen igen blivit vardag för oss andra och vi tror att det värsta är över, det är då som insikten om den ofattbara förlusten börjar tränga in och den svåraste tiden börjar.

Jag tänker, må de trots allt det ordlöst fruktansvärda kunna känna:

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN!

Mary Andrén-Pada

Tack Mary att jag får dela denna fina tankeväckare!

Född i sken av bomber


DSC_0529I dag för 70 år sedan föddes min morbror, eller ”bror” som jag ser honom.
Han föddes till ackompanjemanget av sirener om flyganfall och lystes upp i skenet av exploderande bomber.
Ett nytt liv hade kommit till världen i dåvarande östra Tyskland.

Hans första tid blev ständiga förflyttningar mellan den varma sängen och den kalla källaren där de tog skydd när flyglarmet ljöd.

Några månader efter födelsen, ljuder flyglarmet halv två på natten.

Ute på gatan är det fullt med militärer i den lilla byn som förkunnar, nu är det dags, ”Ryssarna kommer”. Mormor tar hand om de minsta, mor och hennes syster springer till kusinerna en bit bort och kramar dem och säger, vi syns när vi är i trygghet.

De kommer tillbaka där mormor är färdig med påklädningen. Väskorna som sedan länge varit packade är framme. Nu lämnar mor sitt hem som varit hennes sedan födseln för att aldrig mer får återse det.

I kalabaliken, paniken och tumultet som uppstod när de skulle fraktas till järnvägen tvingas mor, då 12 år, att bli vuxen. Mamma (min mormor) är borta och några av småsysonen. Mor sitter där ensam med sin lillasyster, 10 år och sin lillebror, bara några månader gammal. Väl vid järnvägen föses de in i godsfinkorna bland halm och gammal koskit.

Luften är unken och mor föser ihop lite halm i ett hörn så lillebror får sova samtidigt som luckan till vagnen låses utifrån. Från ventilationsluckorna vid vagnstaket får de lite frisk luft. De närmaste tre månaderna skall de bo i boskapsvagnar, skolor under bar himmel. Lillebror skall bytas på, ha sin välling där militären ställer upp med sina bilar och lägger nappflaskan på bilkylaren för att vällingen skall få rätt ättemperatur.800px-B-17F_formation_over_Schweinfurt,_Germany,_August_17,_1943

I bland har de tur och kan få stanna några dagar i skolan för att pusta ut och hämta krafter. Turen går sakta mot öster för att sedan vika söderut innan tåget växlar vidare mot nordväst. Inget vet var slutmålet ligger eller när de kommer vara framme. Att vakna på morgonen och inte veta vad nästa minut skall innehålla var en skräck för alla.

Efter tre månader av skräck, oro och ångest landar de i en flyktingförläggning utanför Lübeck. Nu får de ett välkommet besked… Ni är i trygghet och det är dags att bygga upp ett nytt liv…

Mor är ute och går med lillasyster och lillebror i famnen när de hör en välkänd röst….. Mamma! NU får de återse sin mamma och sina syskon som alla har klarat sig. Snart ansluter även pappa som kom kommit hem på permission och de började leta ett nytt hem.

De hamnar i en liten by utanför Rendsburg men förhållanden var mycket knappa. Efter skolan fick mor och hennes syskon gå runt till bönderna och tigga och mors vackra ögon kom väl till pass då de smälte de ibland hårda bönder som inte ville dela med sig.

Efter skörden på bondgården fick mor och syskonen vandra där på bondens mark och plocka de spannmålskorn som bonden hade missat. Korn för korn plockade de upp för hand och lade i sina påsar så att mamma kunde baka bröd. De fick lov att gå i bondens skog och placka grenar som fallit ner för att kunna få värme till mat och hus. Trots det, var det som fanns i pottan från natten bara en stor isklump på morgonen.

Den bark som fanns på det som skulle värma familjen plockades bort och maldes och rostades och drygades ut så far fick sitt kaffe. Den finaste delen av barken fick bli det som drygade ut mjölet som maldes för att få bröd så det räckte till alla.

Mor och familjen hade tur när en brittisk soldat, vid namn George, blev kär i mor. Deras bakrbröd och barkkaffe drygades ut med engelsk ”Corned beef” i som var avsedd de brittiska militärerna som var stationerade i närheten.

Livet återvänder sakta till familjen och mor träffade far. De flyttar sedan till Sverige och efter några år kommer jag till världen. Morbror slutar skolan och flyttar hit så att min mor och far kan hjälpa honom vidare i livet. I samma veva blir min morbror, min storebror som jag växer upp tillsammans med.

Jag har idag på förmiddagen ringt min storebror och gratulerat honom på hans 70-årdag.

Mycket vatten har runnit under de broar sedan ”bror” slog upp ögonen i ljuset från andra världskrigets bomber…

 

Gul fjäril bådar gott #blogg100 #tröst

DSC_0105

I dag var jag, mor och bror nere en sväng till den stora staden Göteborg. Ja ja vet…. Göteborg är bara en liten håla jämfört med Stockholm. Men för en P-bonde, så är det stora staden.

Turen var en inköps och njutningstur och inköpet blev en ny bilstereo då den gamla var glapp i. Oftast blev glappet när det var något intressant att lyssna på, på radion.

Njutningsdelen bestod av en sakta tur genom Svartedalen och dess naturområden.

I dag var det strålande solsken och temperaturen var en försmak på sommaren. Luften var här ute fylld av citronfjärilar och jag kände mig lycklig. För några dagar såg jag också en citronfjäril och det var den första fjärilen för året jag såg.

citronfjaril

Det är säkert en vidskepelse men om den första fjäril du ser på våren är ljus så blir året ljust och fint, och tvärs om.

För knappt två år sedan stod jag i valet i ett mycket svårt beslut, ett beslut som skulle påverka hela familjen.  Frågan det gällde var att låta mor bo kvar på boendet eller mot alla tjänstemän på kommunen, ta hem mor. Jag förstod att något var fel, men kunde inte sätta fingrarna på vad. Jag hade fått många ”tecken” på att något var fel, men vad?

Jag funderade, men varje stund jag tvekade kom fem citronfjärilar flygandes in på altanen där jag satt och tog beslut. Jag hade pratat med mina syskon som tillstrykte ett ja, ta hem mor.
Jag hade pratat med diakonissan i vår församling, och hon sade ja.
Mitt anhörigstöd ringde mitt i detta och vi diskuterade för- och nackdelar men också orsaker till att mor var så dålig. I samma veva kom dess fem gula fjärilar in och flög runt på altanen.
Varje gång jag hade nej-tankar så flög dessa fjärilar närmare mig och på något sätt visa upp sig, ditt år blir ljusare om du tar ett ja-beslut. Jag sade till mitt anhörigstöd att jag har beslutat mig för att ta hem mor, och vi avslutade samtalet hastigt för att jag skulle kunna ringa boendet och delge mitt beslut, säga upp serviceboende. Då började dessa gula fjärilar att snurra omkring varandra.

Efter samtalet gick jag glad över att ha tagit ett beslut så följde dessa fjärilar med mig ut för att sedan försvinna bort från mig.

Mor flyttade hem till oss söner igen, jag fick henne giftfri och tillbaka till ett liv värt att leva.
På måndagen efter när mor sov middag så ringde jag vår kyrkoherde och bad om en snabb träff vilket skulle ske fem minuter senare. Slängde mig i bilen och åkte ner för att träffa honom.

Vi bad en bön tillsammans och där han tog in dessa fem gula fjärilar i tacket till gud

Inte många dagar efter mitt beslut så började allt mina tankar om att något var fel, besannas.

I dag har ljusa fjärilar och i synnerhet gula sådana en speciell plats i mitt hjärta.

Tack du lilla gula fjäril som med dina kompisar kom och gav mig vägledning i mitt beslut.

smh_wg593

Tidningsbudets dilemma #blogg100 #vinter #postlådor

Här om dagen drabbades bland annat Stockholm av ett väderbakslag och det var ”massor” med snö och en kompis normala resa till jobbet tog 85 minuter istället för 35.

Tänkte då på mitt jobb som tidningsbud vintertid och hur vi ofta får klagomål om ”utebliven tidning” alternativ ”stoppa ner tidningen helt… Jag väljer att visa några vinterbilder varför det händer att tidningen inte kommer fram till abonnenten…

DSC_1056
2010-12-023
DSC_1119mobil X10i 517mobil X10i 500mobil X10i 501

Omsorg Mary #blogg100 #omsorg #kärlek

Mary Andrén-Pada
Driver i Finland Omsorg Mary…

För mig har Mary och hennes ”vetskap” varit ett stort stöd för mig de senaste åren.
Hon gör fantastiska bilder som får en att tänka efter, fundera, stanna upp i vardagen…
Hennes fantastiska bilder skänker mig en inre frid och stryka och framför allt en tillfredställelse i vardagen…

Delar här några bilder som hon gjort och mer kan du hitta på denna länk: http://www.netikka.net/omsorgmary

 

1981940_640252709376807_1178001337_n 1959492_630586297010115_641452046_n 1926644_633614423373969_7115183_n 1925345_638488069553271_496545801_n 1898177_627950493940362_432482652_n 1780701_628215170580561_682695894_n 1601430_625062440895834_1117859072_n 1452264_639181406150604_1458851881_n

Mary Beskriver sig själv så här:

Som artonåring påbörjade jag min bana inom äldreomsorgen som sjukvårdspraktikant. Den banan har jag i stort sett varit trogen under mina närmare fyrtio verksamma år. Till äldreomsorgen har jag återvänt efter mina utbildningar och efter mina intressanta och givande besök inom missbrukarvård och handikappomsorg.

Det är inom äldreomsorgen jag känt att mitt hjärta hört hemma och likt en stockeld har jag brunnit och ägnat även en stor del av min fritid åt att studera, reflektera och föra min kunskap vidare till andra genom föreläsningar och artiklar. Speciellt omsorgen om och vården av människor som drabbats av en minnessjukdom ligger mig varmt om hjärtat.

Som bekant får varje människa sår i något skede av sitt liv, så även jag. Och såren från det förflutna påverkar vårt nu. Efter att ha kommit upp ur den djupa sorg jag föll ner i när min man förolyckades ger jag numera mitt engagemang åt att hjälpa andra sörjande.

För mig känns det ytterst angeläget att göra något meningsfullt av det mest meningslösa – när livet slår oss hårt och skoningslöst. För min del är det att vara till stöd och hjälp för mina medvandrare på livets väg, som ibland av olika anledningar förbyts i en sorgens väg. Därför står jag även till tjänst med föreläsningar om sorg och sorgbearbetning samt handledning inom nämnda områden.

Det ringer, det ringer

ID-10038988

Telefonen ringer men just detta samtal är det en tyst ringsignal.

Den som ringer är en troligen en telefonförsäljare och med hjälp av en app i min mobiltelefon så stoppas detta samtal och telefonen förblir tyst.

 

Själv är jag så le på alla dessa telefonsamtal från försäljare som försöker sälja olika varor och tjänster till mig.

För några år sedan sade jag upp mitt fasta telefonabonnemang men jag flyttade mitt fasta nummer till mobilen, så jag nås numera på två telefonnummer på denna.
Det ena är mitt ordinarie mobiltelefonnummer och det andra är mitt fasta telefonnummer.

Jag vet aldrig vilket telefonnummer någon ringer på men jag får en massa försäljarsamtal.
Man får ringa på mitt fasta telefonnummer och försöka sälja under förutsättning att jag INTE är med i NIX registret medan det INTE är tillåtet på mobilen.

För mig ringer de på mobilen vilket inte är tillåtet medan de de troligen ringer på mitt fasta telefonnummer vilket är tillåtet. Med andra ord så ringer min mobil en massa gånger från försäljare. Jag har nu skaffat en app för att slippa bi trackasserad från försäljare.

Hade jag vetat dessa lagar från början så hade jag nog tagit ett annat beslut att INTE flytta mitt fasta nummer till mobilen.

Nej, sluta med dessa samtal och stör oss inte i vårt privatliv.

Stoppa oseriösa försäljare
Så hindrar du telefonförsäljaren


Image courtesy of photostock at FreeDigitalPhotos.net