I Lilla Edet finns ett av Vattenfalls vattenkraftverk. Bygget startades 1918, och syftet var att försörja den västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg med el. Lilla Edet togs dock inte i drift förrän 1926. Den åtta år långa byggtiden berodde på lågkonjunkturen efter kriget. Kaplan-turbinen som byggdes som aggregat 1 var när den stod klar världens största.

Den då vanliga vattenturbintypen, Francisturbin, är inte lämplig för låga fallhöjder. En österrikisk professor; Viktor Kaplan (1876-1934) hade konstruerat en ny turbintyp, Kaplanturbinen. Denna konstruktion var ny och oprövad i större sammanhang. Därför vågade man inte satsa på Kaplanturbiner i alla tre aggregaten. Det hade då tre vertikala aggregat. Turbinen i aggregat 1 var den nyutvecklade, men oprövade, Kaplanturbinen. Detta var världens första stora Kaplanturbin med en diameter av 6 meter. Aggregat 2 och 3 förseddes med Lawaczeck-turbiner. Redan vid provkörningarna visade det sig att Kaplanturbinen gav mer effekt än man beräknat. Efter detta tekniska genombrott är Kaplanturbinen världens mest använda vid låga och medelhöga fallhöjder.

Att välja Lilla Edet som plats för ett vattenkraftverk hade både fördelar och nackdelar. En av fördelarna var att Göta älv är Sveriges vattenrikaste älv, med en genomsnittlig flödeshastighet på 550 m3 per sekund. Den största nackdelen var vid den tiden den låga fallhöjden – bara cirka fyra meter. I samband med bygget av en sluss halvvägs till Trollhättans kommun byggdes dock även en damm 1916 som ökade fallhöjden i Lilla Edet till 6,5 meter.

Lilla Edet var det första kraftverk som använde Kaplan-turbiner och den Kaplan-turbin som byggdes som aggregat 1 var när den färdigställdes världens största. Eftersom Kaplan-turbinen ännu inte testats ordentligt valdes Lawaczeck-turbiner till de båda övriga aggregaten. Ett av dem ersattes dock senare med en propellerturbin. 1982 byggdes kraftverket ut med ett fjärde aggregat med en rörturbin på 13 MW. Detta gör Lilla Edets kraftverk unikt, eftersom det kombinerar fyra olika turbintyper i ett och samma kraftverk.

Arkitekten Erik Hahr ritade maskinhallen i Lilla Edet. Arkitekturen bröt av mot den monumentala arkitekturstil som kännetecknade Vattenfalls äldre kraftverk i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby. Andra byggnadsmaterial användes också i Lilla Edet; under 1920-talet ersattes granit med betong. För de nya turbinerna krävdes en högre takhöjd än tidigare, vilket gjorde att maskinhallen mer liknade en kyrka.

Lilla Edets kraftstation har även två laxtrappor.

Aggregat 2 har modifierats 1985 och dess Lawaczeckturbin har bytts mot en propellerturbin med fyra fasta skovlar.

Lawaczeck-löphjulet ställdes senare upp utanför kraftverket tillsammans med ett blad från Kaplanturbinen och kan sedan 1991 beskådas av allmänheten.