Archive | mars 2013

Tussilagon syns i Skalbankarna

Får nog bli en tur till Uddevalla någon av de närmaste dagarna—

Olssons universum

Skalbankar

Tussilago 2013Skalbankarna vid Kuröd tur och retur: cirka 7 700 steg. En lagom pliktrunda före maten. Ganska varmt, solen sken och blåsten hade lugnat sig lite. En yrvaken fjäril fladdrade förbi vid berget i höjd med Thordéngården.

I den starka lutningen mot solen och det skyddade läget i skalbankarna hade några tussilago tittat upp ur gruset. Men isen låg tjock på dammen. Och vägkanterna svämmade över av vinterns skräp. En byrålåda, cd-skivor, kläder, plast, burkar och kaffemuggar, med mera…

jättegrytorTrots att jag åkt med bil den här vägen dagligen i minst tolv år (när jag jobbade på Elitfönster) har jag aldrig sett jättegrytorna som ligger precis i kanten på trottoaren mitt emot Blomsterlandet. Man upptäcker mer när man går!

◊ Läs mer på Uddevallabloggen: Jättegrytorna vid Bräcke

Bild från 1924 på jättegrytorna  (Bohusläns museum)

View original post

Viktigt att bryta nattfastan…

När vi tog hem mor från boendet var en av de viktigaste bitarna att byta nattfastan och att mor fick i sig näring tidigt. 

När mor senaste var medicinförgiftad i höstas så fick vi dra igång en näringsintensifiering för att få upp vikten på mor och vi började varje morgon med en dunderdryck och likadant avslutade vi kvällen med det.

Här länkar jag till en artikel just vad nattfasta kan innebära.

Nio av tio äldre får inte mat på elva timmar

Tänkvärda ord…

hchinnovation

mat

Inom ramen för ett nutritionsprojekt inom Kungsbacka kommuns äldreomsorg konstaterades att 39 procent av de äldre som bor hemma och har hjälp av hemtjänst ligger i riskzonen för undernäring och att 10 procent är undernärda. Därför ville man undersöka hur de äldre vill få sin mat levererad och utformad. Man ville också undersöka möjligheten att hitta en billig beställningsfunktion på webben.

Mi-labb vid Högskolan i Halmstad gjorde en kartläggning av befintliga system på webben, som visade att det inte finns något lämpligt applicerbart system. Färdiga system som bland annat används av restauranger för att ta upp beställningar är inte anpassade till målgruppen och har heller inget stöd för att koordinera leveranser mellan olika utkörningsställen. Kraven på användbarhet och tillgänglighet begränsar urvalet – det krävs en skräddarsydd och behovsanpassad lösning.

HCH genomförde även två workshops, med ledning av personal från Living Labs vid Högskolan i Halmstad. Det framkom att flertalet användare…

View original post 78 fler ord

Tänkvärda ord…

hchinnovation

mat

Inom ramen för ett nutritionsprojekt inom Kungsbacka kommuns äldreomsorg konstaterades att 39 procent av de äldre som bor hemma och har hjälp av hemtjänst ligger i riskzonen för undernäring och att 10 procent är undernärda. Därför ville man undersöka hur de äldre vill få sin mat levererad och utformad. Man ville också undersöka möjligheten att hitta en billig beställningsfunktion på webben.

Mi-labb vid Högskolan i Halmstad gjorde en kartläggning av befintliga system på webben, som visade att det inte finns något lämpligt applicerbart system. Färdiga system som bland annat används av restauranger för att ta upp beställningar är inte anpassade till målgruppen och har heller inget stöd för att koordinera leveranser mellan olika utkörningsställen. Kraven på användbarhet och tillgänglighet begränsar urvalet – det krävs en skräddarsydd och behovsanpassad lösning.

HCH genomförde även två workshops, med ledning av personal från Living Labs vid Högskolan i Halmstad. Det framkom att flertalet användare…

View original post 78 fler ord

Hur mår mor?

Detta är ingen lätt fråga att svara på men jag tror det är så här…
Mor mår bra och är lycklig så länge vi inte pressar henne.
Hon behöver lite tid på sig att förstå och hänga med i pratet.
Men, när det blir stressigt och hon inte hänger med i ”svängarna” blir det lätt panik som sedan kan gå över i ångest.
När ångesten blir för stor så kommer det gärna ”vaför behandlar de mig som skit”, och liknande.
Att mor har en minnesstörning är jag klar över, men jag tvivlar mer och mer i min tro på vad den beror på. Vid de tillfällen panik utbryter hos mor, fungerar hon inte rationellt utan hon har fullt upp med att värja sig mot det hon upplever som hotfullt.

 

Det är likadant när hemvården kommer och då uppstår också situationer när mor inte hänger med i svängarna och det upplevs som hotfullt…
Ofta, men inta alltid, känner personalen en stress och de har inte tid att försöka skapa en kontakt med mor först innan rutinerna tar vid. Då hänger inte mor med i snabbheten.

 

Varför är mor så rädd för andra då?
Min teori är att mor blev rädd för medicinen som skulle intas vaginalt och detta kändes förnedrande och i samband med detta fick hon ytterligare en UVI som gjorde att hon protesterade.
UVI på en äldre person kan göra att man blir allt annat än ”som vanlig” och då fanns inte ord som kunde räcka för att kommunicera. Detta kände hon som övergrepp och den rädslan har inte gått att tygla.

 

Under de ca 8 veckorna som hon behandlades med Risperidon blev hon lugnare och jag (vi) trodde ju att det var medicinen som gjorde detta. Till slut insåg jag att det var något annat och på akuten så fick jag det bekräftat, mor var både förgiftad av medicinen och hade extrapyramidala biverkningar.
När hon sedan kom till korttidsboendet så behandlades hon som dement och ingen tog hänsyn till förgiftningen och biverkningar.

 

Även där tog det tid innan jag förstod vad som hänt, och jag kunde ju aldrig tänka mig att mina upptäckter skulle få sådana konsekvenser.

 

Så den fysiska sidan är OK utom just gångförmågan och balanssvårighetet.

 

Värre är det med den psykiska sidan.
Jag är den enda person mor idag litar på…
Inte ens mina bröder duger i det fallet. Hemvården personal har en viss förmåga att kunna byta samtalsämne med mor när det blir jobbigt för henne, men inte alltid…

 

Hemvården fungerar bra i alla delar men när det kommer till omvårdnaden så blir det problem, och då ropar hon efter mig…
Oftast kan inte jag vara ifrån henne många minuter innan hon blir orolig och börjar ropa efter mig.
Svarar jag då inte med en gång så går oron över i rädsla och sedan ångest.

 

Samma sak var det på boendet och i stället för att vara social med de övriga boende, så fick hon tillbringa tiden i sitt rum/lägenhet för att inte bli störd av de andra eller att störa de andra. Ingen har gett mig klart besked på varför…

 

Mor är idag så pigg så hon vill inte sitta sysslolös och det ställer stora krav på mig att hela tiden hitta på sysselsättning åt henne.
Hon vill vara aktiv och vara en del av vardagen.

 

Den enda tid jag har för mig själv är 2×3 timmars avlastning i veckan, plus nattetid då hon sover och ibland några extra timmar på dagen då hon sover.

 

I övrigt kan jag inte lämna hennes synfält.

 

Hon vill gärna kramas och viskar då i mitt öra, ”jag älskar dig”.
Till och från kommer också ord, ”tack för att du tar hand om mig”, eller ”jag skulle aldrig klara mig utan dig”. Ibland när det är riktigt deppigt så blir det istället ”det vore lika bra att vara död”.

 

Hon är mycket rädd för att bli lämnad ensam, lämnad i sticket.
Har det varit en extra jobbig dag, så blir det gärna, ”varför behandlar de mig som sikt, precis som jag inte är något värt”.
Hade lite diskussion med en om detta, och det kan vara ett utslag på att att alla i hemvården kanske inte alltid förstår vilken positiv utveckling mor trots allt har gjort och att hon kan mer än man kan tro.

 

Jag skötte mor helt ensam under några veckor och då var det mycket lugnare här och mor var gladare.
Nu har jag haft en kraftig förkylning och varit hängig och då har hemvården fått sköta lite mer av omsorgen vilket inte verkar vara det optimala…

 

Jag har också märk att hon varit mer orolig när sjukgymnasten varit här… 😦

 

Jag hoppas snart jag får mer krafter tillbaka så jag kan sköta mor mer frekvent och själv ta hand om omsorgen för att se om mor åter blir lugnare.

 

Framtiden får utvisa….