Tussilagon syns i Skalbankarna

Får nog bli en tur till Uddevalla någon av de närmaste dagarna—

Olssons universum

Skalbankar

Tussilago 2013Skalbankarna vid Kuröd tur och retur: cirka 7 700 steg. En lagom pliktrunda före maten. Ganska varmt, solen sken och blåsten hade lugnat sig lite. En yrvaken fjäril fladdrade förbi vid berget i höjd med Thordéngården.

I den starka lutningen mot solen och det skyddade läget i skalbankarna hade några tussilago tittat upp ur gruset. Men isen låg tjock på dammen. Och vägkanterna svämmade över av vinterns skräp. En byrålåda, cd-skivor, kläder, plast, burkar och kaffemuggar, med mera…

jättegrytorTrots att jag åkt med bil den här vägen dagligen i minst tolv år (när jag jobbade på Elitfönster) har jag aldrig sett jättegrytorna som ligger precis i kanten på trottoaren mitt emot Blomsterlandet. Man upptäcker mer när man går!

◊ Läs mer på Uddevallabloggen: Jättegrytorna vid Bräcke

Bild från 1924 på jättegrytorna  (Bohusläns museum)

View original post

Viktigt att bryta nattfastan…

När vi tog hem mor från boendet var en av de viktigaste bitarna att byta nattfastan och att mor fick i sig näring tidigt. 

När mor senaste var medicinförgiftad i höstas så fick vi dra igång en näringsintensifiering för att få upp vikten på mor och vi började varje morgon med en dunderdryck och likadant avslutade vi kvällen med det.

Här länkar jag till en artikel just vad nattfasta kan innebära.

Nio av tio äldre får inte mat på elva timmar

Tänkvärda ord…

hchinnovation

mat

Inom ramen för ett nutritionsprojekt inom Kungsbacka kommuns äldreomsorg konstaterades att 39 procent av de äldre som bor hemma och har hjälp av hemtjänst ligger i riskzonen för undernäring och att 10 procent är undernärda. Därför ville man undersöka hur de äldre vill få sin mat levererad och utformad. Man ville också undersöka möjligheten att hitta en billig beställningsfunktion på webben.

Mi-labb vid Högskolan i Halmstad gjorde en kartläggning av befintliga system på webben, som visade att det inte finns något lämpligt applicerbart system. Färdiga system som bland annat används av restauranger för att ta upp beställningar är inte anpassade till målgruppen och har heller inget stöd för att koordinera leveranser mellan olika utkörningsställen. Kraven på användbarhet och tillgänglighet begränsar urvalet – det krävs en skräddarsydd och behovsanpassad lösning.

HCH genomförde även två workshops, med ledning av personal från Living Labs vid Högskolan i Halmstad. Det framkom att flertalet användare…

View original post 78 fler ord

Tänkvärda ord…

hchinnovation

mat

Inom ramen för ett nutritionsprojekt inom Kungsbacka kommuns äldreomsorg konstaterades att 39 procent av de äldre som bor hemma och har hjälp av hemtjänst ligger i riskzonen för undernäring och att 10 procent är undernärda. Därför ville man undersöka hur de äldre vill få sin mat levererad och utformad. Man ville också undersöka möjligheten att hitta en billig beställningsfunktion på webben.

Mi-labb vid Högskolan i Halmstad gjorde en kartläggning av befintliga system på webben, som visade att det inte finns något lämpligt applicerbart system. Färdiga system som bland annat används av restauranger för att ta upp beställningar är inte anpassade till målgruppen och har heller inget stöd för att koordinera leveranser mellan olika utkörningsställen. Kraven på användbarhet och tillgänglighet begränsar urvalet – det krävs en skräddarsydd och behovsanpassad lösning.

HCH genomförde även två workshops, med ledning av personal från Living Labs vid Högskolan i Halmstad. Det framkom att flertalet användare…

View original post 78 fler ord

Hur mår mor?

Detta är ingen lätt fråga att svara på men jag tror det är så här…
Mor mår bra och är lycklig så länge vi inte pressar henne.
Hon behöver lite tid på sig att förstå och hänga med i pratet.
Men, när det blir stressigt och hon inte hänger med i ”svängarna” blir det lätt panik som sedan kan gå över i ångest.
När ångesten blir för stor så kommer det gärna ”vaför behandlar de mig som skit”, och liknande.
Att mor har en minnesstörning är jag klar över, men jag tvivlar mer och mer i min tro på vad den beror på. Vid de tillfällen panik utbryter hos mor, fungerar hon inte rationellt utan hon har fullt upp med att värja sig mot det hon upplever som hotfullt.

 

Det är likadant när hemvården kommer och då uppstår också situationer när mor inte hänger med i svängarna och det upplevs som hotfullt…
Ofta, men inta alltid, känner personalen en stress och de har inte tid att försöka skapa en kontakt med mor först innan rutinerna tar vid. Då hänger inte mor med i snabbheten.

 

Varför är mor så rädd för andra då?
Min teori är att mor blev rädd för medicinen som skulle intas vaginalt och detta kändes förnedrande och i samband med detta fick hon ytterligare en UVI som gjorde att hon protesterade.
UVI på en äldre person kan göra att man blir allt annat än ”som vanlig” och då fanns inte ord som kunde räcka för att kommunicera. Detta kände hon som övergrepp och den rädslan har inte gått att tygla.

 

Under de ca 8 veckorna som hon behandlades med Risperidon blev hon lugnare och jag (vi) trodde ju att det var medicinen som gjorde detta. Till slut insåg jag att det var något annat och på akuten så fick jag det bekräftat, mor var både förgiftad av medicinen och hade extrapyramidala biverkningar.
När hon sedan kom till korttidsboendet så behandlades hon som dement och ingen tog hänsyn till förgiftningen och biverkningar.

 

Även där tog det tid innan jag förstod vad som hänt, och jag kunde ju aldrig tänka mig att mina upptäckter skulle få sådana konsekvenser.

 

Så den fysiska sidan är OK utom just gångförmågan och balanssvårighetet.

 

Värre är det med den psykiska sidan.
Jag är den enda person mor idag litar på…
Inte ens mina bröder duger i det fallet. Hemvården personal har en viss förmåga att kunna byta samtalsämne med mor när det blir jobbigt för henne, men inte alltid…

 

Hemvården fungerar bra i alla delar men när det kommer till omvårdnaden så blir det problem, och då ropar hon efter mig…
Oftast kan inte jag vara ifrån henne många minuter innan hon blir orolig och börjar ropa efter mig.
Svarar jag då inte med en gång så går oron över i rädsla och sedan ångest.

 

Samma sak var det på boendet och i stället för att vara social med de övriga boende, så fick hon tillbringa tiden i sitt rum/lägenhet för att inte bli störd av de andra eller att störa de andra. Ingen har gett mig klart besked på varför…

 

Mor är idag så pigg så hon vill inte sitta sysslolös och det ställer stora krav på mig att hela tiden hitta på sysselsättning åt henne.
Hon vill vara aktiv och vara en del av vardagen.

 

Den enda tid jag har för mig själv är 2×3 timmars avlastning i veckan, plus nattetid då hon sover och ibland några extra timmar på dagen då hon sover.

 

I övrigt kan jag inte lämna hennes synfält.

 

Hon vill gärna kramas och viskar då i mitt öra, ”jag älskar dig”.
Till och från kommer också ord, ”tack för att du tar hand om mig”, eller ”jag skulle aldrig klara mig utan dig”. Ibland när det är riktigt deppigt så blir det istället ”det vore lika bra att vara död”.

 

Hon är mycket rädd för att bli lämnad ensam, lämnad i sticket.
Har det varit en extra jobbig dag, så blir det gärna, ”varför behandlar de mig som sikt, precis som jag inte är något värt”.
Hade lite diskussion med en om detta, och det kan vara ett utslag på att att alla i hemvården kanske inte alltid förstår vilken positiv utveckling mor trots allt har gjort och att hon kan mer än man kan tro.

 

Jag skötte mor helt ensam under några veckor och då var det mycket lugnare här och mor var gladare.
Nu har jag haft en kraftig förkylning och varit hängig och då har hemvården fått sköta lite mer av omsorgen vilket inte verkar vara det optimala…

 

Jag har också märk att hon varit mer orolig när sjukgymnasten varit här… 😦

 

Jag hoppas snart jag får mer krafter tillbaka så jag kan sköta mor mer frekvent och själv ta hand om omsorgen för att se om mor åter blir lugnare.

 

Framtiden får utvisa….

Falska rykten…

När man sitter i denna situation som vi gör där det nu är konstaterat att det förekommit en massa fel på vårdcentralen, så kommer alltid en massa tankar.

Dessa tankar kommer gärna upp när man får höra rykten om vad man sagt som inte är sanna och många gånger gör dessa påståenden så fruktanvärt ont.

Felen är ju begångna inom primärvården där journalföringen varit under all kritik. Men dessa fel fortplantar sig till den kommunala omsorgen som använder delar av primärvårdens system.

Här om dagen fick jag frågan från en person i hemvården varför jag inte gillar att de använder liften för förflyttning av mor mellan säng och rullstol.
Det är INTE sant att jag inte gillar det, utan det handlar om at ta vara på vara på varje tillfälle till träning för mor. Vi har i dag sjukgymnasten här två gånger i veckan för mor då vi tränar. I övrigt är det jag som tränar henne.
Vi cyklar ca 20 minuter varje dag, ibland i två omgånger. Vi tränar uppresning från sittande till stående flera gånger varje dag, inte minst vid förflyttning vid varje tillfälle där det behövs. Sittande i rullstol i åtta månader har satt sina spår. Den här träningen skulle kommit igång redan direkt efter att mor kom till korttidsboendet.
Men nej, ingen brydde sig ens om vad jag sade. Jag bevisade på boendet att mor kunde gå, men ingen tog ens notis om det. Rullstol, rullstol, rullstol var det som gällde.

Jag och bror tränade mor hela sommaren och hösten tills hon åter blev medicinförgiftad.

Jag har blivit uppringd av enhetschefen efter att någon i personal har beklagat sig till chefen att jag missköter mediciner, mediciner som haft dålig effekt enligt läkaren, vilket står i journalen.
Det var på hemvårdens begäran Risperidon sattes som hon blev förgiftad av.

För det första är det inte hennes sak att bedöma mediciner, och om hon nu vill ha någon åsikt i fallet, så är det ju också viktigt att denna person kolla upp fakta innan uttalandet.

Under ett par månader när mor också var som sämst, så mådde jag dåligt av dessa anklagelser.
Under den tiden gick jag också runt och tittade snett på personalen på vem som skvallrat och alla blev misstänkte.

När man tänker efter varför vi tog hem mor, så var det ju att de inte lyssnade på mig,
Även om inte kommunen ar något ansvar i journalföringen på vårdcentralen så har det ett ansvar, ett stort sådant, att se till att journalerna hade den kvaliteteten så det gick att vårda efter det. Detta ansvar tog inte kommunen.

När sedan verksamhetschefen ringer mig, gör hon om samma sak, hon kvalitetssäkrar inte de uppgifter som någon har kommit med till henne, utan ringer mig…

Jag är idag att kommunen efter åtta månader tar sitt ansvar, men åtta månader är lång tid att vårda två sjuka själar och kunna stå pall…

Ibland blir jag bara såååå deppig….

Något att fundera på…

elisabethhoikkala

Jag hade förmånen att få delta på socialdemokraternas äldredag här om dagen, det var flera intressanta föreläsare. Bland annat Joakim Palme professor Uppsala universitet, kommunals ordförande Annelie Nordström och Marta Szebehely från Stockholms universitet. Ämnet var förstås äldreomsorg, hur gör vi för att möta den så kallade ”äldreboomen” som beräknas komma i en snar framtid? Hur ska vi klara av att ta hand om alla äldre? I dag är det få ungdomar som vill jobba inom äldreomsorgen. Hur kan vi göra omsorgarbetet attraktivare? Som ni förstår åkte man hem med fler frågor än svar! Den föreläsare som jag tyckte var mest intressant var Marta Szebehely, hon hade många kloka synpunkter. – Äldreomsorgen är en välfärdstjänst, som skola ,sjukvård och barnomsorg. – Äldreomsorges ska inte bara ses som en kostnad! – Äldreomsorgen ska vara tillgänglig efter behov, inte köpkraft och solidariskt finansierad genom skattemedel. Det känns bra i hjärtat att höra…

View original post 295 fler ord

Teknik för trygghet och frihet

Varför är rädslan så stor för teknik när den kan tas tillvara för trygghet och frihet.

Som familjens överhuvud efter fars bortgång så har jag tagit tekniken till hjälp för att ge oss den frihet vi alla behöver. Tänk att kunna gå och lägga sig i lugn och ro med vetskapen att tekniken tar hand om oss på bästa sätt.

Jag kan sova lugnt i vetskapen att jag blir väckt om något händer. Skulle jag inte vara hemma så kommer det istället ett SMS och uppmärksammar mig på vad som hänt.

Beroende på vilken tid vi skall upp på morgonen så har vi alltid färsk nybryggt kaffe klart.

När vi går upp på morgonen så får vi via datorn en hälsning som berättar vad som skall hända under dagen. Vi får också de senaste nyheterna berättade för oss. Dagens väder kommer också med i meddelandet.

En halvtimma efter uppstigningen så påminns vi att inte glömma att ta vår medicin och den påminnelsen kommer var 15:e minut tills vi tagit den.

När vi åker bort eller vi går och lägger oss, så stängs spis, ugn och andra farliga saker av.
Har vi glömt att låsa, så kommer även då ett meddelande.

Värme och el hålls också ett extra öga på, och händer det något, så blir vi varse om det med.

För oss är vårt system ett måste för att kunna leva tillsammans i en familj.

Leve tekniken!!!