Så här på slutet på året brukar jag bli lite sentimental och tänka tillbaka på året som varit. Men det är något jag ändå vill göra. Har sett att många säger det har varit ett pissår, och är nog inte själv så övertygad om det.
Den viktigaste lärdomen från året är nog att livet skall levas IRL, och inte via sociala medier. I de fall, som jag har varit aktiv där, så har jag också försökt föra en nyanserad debatt utan att skada någon. Jag fick nog av debatten ”män våldtar”, som jag anser befäster de gamla fördomar som har levt inom många av oss sedan urminnes tider.
Tog bort några vänner från FB, som gärna såg det negativa och istället strömmar det in nya vänförfrågningar vilket jag tror beror på att jag blivit mer positivt inställd. Nej, man skall inte blicka tillbaka, men visst måste man, ja man måste ta vara på den erfarenhet man fått, den lärdom som man införskaffat, till att möta morgondagen. Så jag ser faktiskt fram emot ett årsskifte, att börja om, och det med alla nya vänner.
Under året har ju även mitt hälsotillstånd förbättrats när jag redan förra året bytte livsstil. Ja, nu hade jag möjligheten till det och tog tillvara på det. Känner ju mig friskare inom både kropp och själ, vågen ler stort när jag ställer mig på den, och det gläder ju även mig. 15 kilo borta, och stegen blir så mycket lättare.
Jag och bror har också hittat nya gemensamma nämnare och därmed också hittat nya vägar att umgås. Att vara mer aktiv ute i livet, är en fröjd, och att gå på konserter, lyssna till musik, gå på teater, och se vad andra gör för att skapa glädje för andra, blir också glädje för oss. Under året har jag också fått möjligheten att bli mer spontan, och kunnat sätta mig på tåget till Stockholm, Falkenberg, Malmö eller varför inte båten till Kiel. Just detta känns som en pånyttfödelse och ger livet en guldkant. Ja, jag älskar livet.
Jag har också lärt mig att sitta framför datorn och gnälla, inte gör någon nytta. Har därför tagit ställning i olika frågor och gjort något konkret av det. Att kombinera promenader med trygghetsvandring var ett genidrag. Funkar utmärkt de veckor jag är ledig, men inte så bra när jag har mina udda arbetstider. Men det har också fungerat till att ge bror ett mervärde i livet, så jag känner mig glad även för det. Så att engagera sig har gett tusenfalt tillbaka.
Så ni som säger att 2016 var ett pissår, det får stå för er….
Jag känner mig nöjd, och ser faktiskt framåt med mer energi än någonsin.
Inte så långt ifrån där jag bor, har vi en jaktstig där jagare kan träna på skytte. Denna skogväg/stig finns massor av djur utställda som man måste försöka upptäcka i naturen.
När det blåser på vår vanliga promenadrunda, så kan man välja denna. Nussä tycker det är jättespännande med alla dessa djur som man måste undersöka, och jag tycker det är lika roligt, för man hittar alltid något nytt bakom något träd någon kulle. Det gäller att hö ögonen öppna för att hitta allt, och ändå har jag nog inte hittat allt.
Välkommen att följa med på promenaden. Skulle vara kul att ha någon liten människa med sig när man promenerar där, för att se deras ögon.
I går var det kanonväder och jag och vovven bestämde oss för en långlång promenad i det fina vädret. Nästan 3 timmar blev det ute på nya okända vägar.
Ovan är utsikten mot byhålan, och öppet men bakom ryggen ligger strax skogen…
Ovan är en gran som har en stor överlevnadsinstinkt. Sårar du den svage så kanske det är det sista du gör men sårar du den starke, så reser den sig igen. Granen bevisar att är man stark så är ingenting omöjligt.
Sjön ligger stilla och solen speglar sig i den…
Gamla vägar som numera bara duger till promenad och ridning.
Första jobbnatten är gjord och den gick över förväntan. Men oron steg under dagen om hur det skulle bli med den annalkande stormen Urd och hur småvägarna skulle se ut under natten. Jag började följa nyhetsläget via olika medier och min egen lokalradio toppade nyhetsflödet med en bild som de fick från mig i samband med stormen Egon.
Taket från grannens ladugård hade hamnat på deras bil.
På middagen blixtrade det till med en åskknall som följd. Kommenterade i något fält på SVT Väders Facebooksida att det small till, och naturligtvis fick jag svar enligt ovan, ha ha…
Senare på kvällen börjar min lokalradio med extrasändningar men också bevakning och information på nätet. Jag kunde inte låta bli att kommentera detta, och fick svar…
De hade försökt få tag i min arbetsgivare för att se hur det skulle hantera stormen och tidningsutdelning, men utan resultat. Säkert har ju tidningutdelningen ett stort nyhetsvärde i denna situation, men det verkar som inte företaget insåg det…
43 minuter efter att jobbet startat och vi alla var ute och gick och körde på våra distrikt, så får vi ett SMS som säger att vi får bedöma, med anledning av klass 1-varningen, om att vi får bedöma om vi vill åka ut nu eller vänta till senare.
Inte avbryter jag min tur och åker hem för att fortsätta senare…
Nu hade jag tur, mindre och större grenar låg på de flesta småvägar men dessa kunde jag parera…
Så det värsta som var på min runda var det som visas på nedanstående bilder 🙂
Nu är det lugnt ute och dags för att ta tag i promenaderna och göra dagen positiv.
Än en gång under detta år har en stjärna slocknat, en stjärna vi delar med många. Vissa stjärnor delar vi med många medan andra bara lyser för oss själva. I dag kan vi förenas i sorg och känna att vi inte är ensamma och att vi gemensamt kan dela sorgen vilket gör oss starka.
Men samtidigt kan vi också ryckas tillbaka till verkligheten och få oss att inse hur bräckligt livet verkligen är. I dag med det stora nyhetsflöde och reklam är det lätt att ryckas med i det kommersiella budskapet, köper du detta så blir du lyckligare. Nej, jag tror inte på det budskapet att lycka kan köpas för pengar, utan det finaste i livet faktiskt är gratis.
Låt oss skänka en tanke till George Michael som nu lämnat denna jord och förenas i sorgen. Men låt oss inte förglömma alla andra stjärnor som också lämnat oss, som inte blir en världsnyhet, som inte ens blir en dödsannons i någon tidning.
På mor och fars färggranna vigselbevis, står längst ner Bären varandras bördor vilket jag tror är viktigt både i med och motgång, glädje och sorg.
Sov gott George!
Låt oss förenas i sorg men också i kärlek, en kärlek som är det enda som kan motverka hat och fördomar. En sorg som är viktig för att vi verkligen skall förstå var kärlek betyder.
Lär vi oss detta, så kommer inte George Michaels eller någon annans bortgång att vara förgäves.
Att fira jul är inte det samma som när mor och far levde, men samtidigt är våra traditioner viktigare än någonsin. Samtidigt skall man också försöka väva in nya saker som förhoppningsvis kan ge nya traditioner men också behålla något av den trygghet som var viktig, inte minst för bror.
Så för mig består ju advent en del av att lyssna in vad bror tycker är viktigt av de traditioner vi bär med oss sedan lång tid tillbaka. Så att skapa en jul efter våra traditioner är viktigt, samtidigt som vi måste hitta det nya som passar oss. Så jag har hela tiden pratat om vad ha kommer ihåg från tidigare jular och låter honom ta fram det som behövs. Så jularna blir enkla men också ett minne för livet.
Vi var bjudna till vår vän från Syrien för att äta en multikultifrukost. Vi ringde också upp han föräldrar och syskon som är kvar i Syrien och önskade god jul och vinkade till varandra. Det gick snabbt att lära dem säga ”god jul” på svenska 🙂
Tänk så skilda kulturer, och ändå kan vi dela glädje och kärlek med varandra. Kan det bli mer fantastiskt?
Hemma fortsatte vi med förberedelserna för julen. Bror fick sila Glühwein och tömma upp på flaskor. Jag fortsatte med skinkan och sill och sallader. Klockan fem i tre blev det Sanna Nielsen som var årets julvärd och därefter blev det julbord med Kalle Anka. Därefter blev det en middagsvil. När den var avklarad så blev det tomtegröt med Glühwein med schuss och bror tog på luciakronan och delade ut julklappar. Att se dessa glittrande ögon när present efter present kommer till honom. De ögonen är obetalbara.
Vi njöt av TV:n och traditionell tysk julmusik innan klockan klämtade för avgång. Att vandra de 4 kilometrarna under en stjärnupplyst himmel där trafiken nästan var obefintlig och lugnet och friden rådde, var magiskt.
Julnattsmässa med de kända julpsalmerna och inslag med en duo som berikade julnatten med mer modern julmusik. Vilken fröjd, vilken glädje, vilken känsla!
Jul som går i kärlekens tecken, till nära kära, men även tankar på de som lever i krig, hat och i sin förvridna världsbild, fick en tanke. Tänk vad fantastiskt livet ändå kan vara.
God fortsättning till alla med kärlek och omtanke till vänner och främlingar i sinnet.
En god jul till alla, en ny tid är här, och allting kan hända om bara vi vill. Julen bär minnen, om kärlek och tro. Låt julen förkunna, att striden är slut… och friden har vunnit åt varje kvinna och man.
Detta är några strofer från Texten ur Låt julen förkunna och som jag känner är viktigare än någonsin.
Biskop Åke Bonnier skrev på sin Facebookvägg följande text, som jag tycker är väl värd att begrunda, oavsett vem du är. Med dessa ord vill jag önska er alla en riktig god jul.
VART TOG JULEN VÄGEN?
I dag nåddes jag av sedvanligt reklammail från en firma som enbart arbetar via nätet och som jag utnyttjat några gånger. I dag, dagen före dopparedagen, förkunnade mailet att mellandagsrean redan börjat. Det var julens glada komersbudskap som välde in i min mailbox. Se vi bär bud till Er om en stor glädje. Redan nu kan ni köpa våra varor betydligt billigare precis som under mellandagarna.
Jag blev alldeles förskräckt vid detta budskap och här var det ingen ängel som sa ”Var inte rädd” utan tvärtom var det ett budskap som på sätt och vis ville sudda ut själva julhelgen och föra sina köpare rakt in i mellandagarnas underbara utbud.
Barn, krubba, herdar, änglar, lamm,, ett hemlöst föräldrapar – inget av detta kunde jag ana….
VARFÖR FIRAR VI JUL?
Tja… för att åtminstone någon gång per år få tillfälle att samlas och säga något uppskattande till varandra och ge presenter, eller för att påminna oss om den gamla folktron på tomtar av något slag (att tomten i själva verket var en ärkebiskop i Myra på 300-talet och som hette Nikolaus och som blev helgonförklarad är det få som känner till.). Vi samlas för att titta på våra klädda granar (tanken på livets träd i paradiset är det nog få som kopplar granen till) och för att äta fläsk i olika former kombinerat med annat.
NEJ, DET ÄR INTE DÄRFÖR SOM VI FIRAR JUL.
Vi firar jul för att Jesus har uppstått från de döda. Nej, jag har inte blivit alldeles rubbad. Vi firar faktiskt jul för att vi firar påsk. När Jesus hade uppstått från de döda började man omedelbart att högtidlighålla söndagen som uppståndelsens dag. Kristi uppståndelse var det viktigaste för de tidigaste kristna. Läs Paulus brev så ser Du att han förkunnar om detta sida upp och sida ned. Om Jesu födelse står det bara i Paulus brev till Galaterna att Jesus var född av kvinna och född att stå under lagen. Det är vad de äldsta texterna säger. Evangelisten Markus som är det äldsta evangeliet talar inte ett ord om Jesu födelse och evangelisten Johannes nämner bara att Gud blivit människa. Evangelisterna Lukas och Matteus däremot talar om Jesu födelse ur olika perspektiv. Evangelisten Matteus gör det ur Josefs perspektiv och evangelisten Lukas gör det ur Marias synvinkel.
När vi nu dessa dagar (egentligen från kl 18.00 på julafton till kl 18.00 på juldagen enligt svensk helgsmålstradition) firar Jesu födelse så är detta själva centrat, ja själva grunden för vår jul. Det är för att Jesus de facto föddes för 2000 år sedan som vi firar jul. Det är ju det märkliga att Gud har blivit människa. Men detta uppmärksammades inte som en fest förrän efter rätt många år efter Jesu uppståndelse. Så man kan verkligen säga att vi firar jul för att Jesus har uppstått från de döda. Men det som är det egentliga firningsämnet är att Gud på ett förunderligt sätt har blivit människa och delat vår verklighet.
Den verklighet som Gud delar med oss i Jesusbarnet är en verklighet av mord, av krig, av ockupation, av förföljelse, av flykt. Allt det vi hör om på TV och i radio eller läser om i tidningar har Gud själv delat när Gud blev människa på ett unikt sätt i den lille judiske killen Jeshua ben Josef, som nog var Jesu hebreiska namn. Därför är varje barn som vi möter i dag – Jesus själv. I varje ensamkommande flyktingbarn som inte får permanent uppehållstillstånd, i varje flyktingbarn som inte får förenas med sin familj i trygghet värme och omsorg, i varje flyktingbarn där myndigheterna med den strängare lagstiftningen inte hittar några förmildrande omständigheter för är Jesus själv. Det är det barnet som vägras kärlek, omsorg, trygghet och allt annat som vi vill ge till våra egna barn här i Sverige. Jag tänker på Jesu ord som vuxen när han talade om den yttersta domen. Han sa inte: Hur många gånger gick Du till kyrkan? Hur ofta bad Du till Gud? Nej, på den yttersta domens dag blir frågan: Var var Du när jag var hemlös, sjuk, hungrig….? Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig…
Barnet i krubban får födas också i vårt hjärta. Ditt och mitt hjärta får vara krubban där ljuset från krubbans strå får hjälpa oss att se på våra syskon från andra håll i världen som just syskon och stå upp för ett samhälle där inte grupper spelas ut mot grupper, som en viss politiska åskådningar gärna gör, utan där vi får se att vi på olika sätt i olika sammanhang men med gemensamma krafter får vara med och bygga ett multikulturellt och multireligiöst samhälle med en sekulär politisk struktur.
Med dessa ord vill jag önska Dig en Välsignad Jul i ljuset av det barn som föddes för 2000 år sedan och om vilken profeten Jesaja skrev: Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6)
I går morse när jag vakande upp på färjan på väg in mot Göteborg, så möttes jag av en strålande morgon. Hade tur med vädret hela resan och i o m att jag åkte kollektivt nästan hela vägen, så var jag inte beroende utan kunde välja vilen väg jag själv ville.
Så istället för att välja spårvagnen från Tysklandsterminalen till Göteborg C, så tog jag Älv-snabben, som kostar detsamma. Så efter kryssningen genom Göteborgs skärgård fick jag ytterligare en kryssning, denna gång genom älvrummet Göteborgs hamn, där det nästa numera är bebyggt.
I tisdags spelade jag Kung Herodes i ett julspel i vår grannförsamlings kyrka, som jag nyligen berättade om. Efter föreställningarna blev vi bjudna på tomtegröt och skinksmörgås, och medan jag satt där och mumsade fick jag ett mail att mötet jag skulle vara med på, på osdsagen efter var inställt. Helt plötsligt fick jag en extradag ledigt mitt i julstöket. Den chansen chansen missade jag inte och surfade direkt till Santa Line (Stena Line) och bokade en kryssning till julmarknaden i Kiel. Jag visste ju att bror var hemma och var sjuk, och han hade sedan tidigare sagt att han inte ville åka till Kiel, så jag hade ju hundvakt.
Efter maten var det bara att åka hem och berätta för bror, slänga en extra T-shirt och i ryggsäcken och åka till pendelstationen.
Julmarknaden har varit tradition i många, många år, men som sedan fick anstå när mor blev sjuk. Trodde inte det skulle bli möjligt i år heller, men så kom chansen….
Det var fyra år sedan sist, och jag kände mig som ett barn på nytt när jag äntrade Stena Scandinavica i Göteborg, på väg mot äventyret.
Resan ner gick som en dans, och jag njöt av friden och friheten ombord.
I Kiels centrum finns julmarknaden på 4 platser med korta promenadavstånd, så det är bara att gå runt att njuta. Här är julen en stor tradition med sina marknader men också sitt breda spektrum av av att ta ut svängarna och ibland även utanför ramarna. Man blir så varm i hela kroppen av denna stämning…
Man dricker glühwein med eller utan schuss, man äter poffertjes eller varför inte en fläskstek i i bröd med kryddsmör och lök.
Och så går man in i Kiels brygghus och tar en färsköl…
Även ett besök i St Nicholauskykan hanns med för att skriva i kondoleansboken för de drabbade av händelserna i Berlin. De flesta marknadsstånden hade något som påminde om denna fruktansvärda händelse.
Fick en hel del kommentarer av vänner innan jag åkte iväg och de undrade hur jag vågar. Inte för julmarknaden utan för händelserna i Berlin.
Mitt svar blev, att risken är liten att det händer igen, och skulle jag avstå hade ju motståndaren vunnit, då det är just det de vill, att skapa rädsla och oro i samhället. Kanske istället var den en liten protest samtidigt. Är min tid ute, så spelar det ingen roll var jag befinner mig.
Inte var dag man får spela kung Herodes, och det var första gången jag spelade från en prekrikstol, men någon gång skall vara den första. 😂
Stollig som jag är svarade jag ja när ett mail kom i inboxen från gtannförsamlingen om jag ville ha en roll i julspelet för lågstadiet. Det skulle bli fyra föreställningar för lika många klasser under en förmiddag och hela julspelet skulle äga rum i kyrkan. När jag fick klart för mig vad det handlade om, så skulle det vara en ”huvudroll”, eller vad man nu skall kalla der…
Jag skulle spela kung Herodes. Så det blev att först läsa bibeln, för att lära mig lite mer. Jovisst, jag har ju läst inför prästen, men det var några år sedan. Nu fick man friska upp minnet. Men jag visste ju inte alls hur det funkade, men som en högt uppsatt person i samhället, Jerusalem, så blev predikstolen min ”borg”. Det enda jag visste var att kungen var lynnig och växlade mellan strålande glad och barsk och ilsken.
Men jag tror jag lyckades skrämma några barn i alla fall 🙂
Skulle egentligen varit mer bilder från händelsen men jag fick ett stollaröck och sitter nu på Tysklandsfärjan där många vill utnyttja wifi, så det är svår med bilderna. Ni får hålla tillgodo med detta.
Villa California 