
Marie Ragnarsson, ett stort tack för nomineringen!
För några veckor sedan kontaktade en reporter på TTELA mig och ville göra en uppföljningsintervju med mig. Efter samtal med bror så tackade vi ja, även om vi inte hade en aning om vad det skulle skriva. Tyckte egentligen att det var onödigt men jag såg det som en PR för kommunen om vi kunde visa oss och göra något positivt av det. Det har varit mycket negativa skriverier om händelser i kommunen, och vi behövde mer positiva saker. Kan vi bidraga till det, så var det helt OK.
Vi gjorde upp tid och plats, plats hemma hos oss och en reporter och en fotograf skulle komma hit.
Tiden var inne och jag satt på altanen, som vi gjort upp, och väntade när FYRA personer dök upp här. Jag fattade ingenting…. Fyra personer och reportern förklarade att de lurat mig och talade om varför de var här, trots det fattade jag fortfarande ingenting.
Det jag ser är lampan som lyser på en filmkamera hela tiden… Tittar många gånger på den och funderar, vad händer….
Jag hör ordet vardagshjälte, jag ser blommor, jag ser fyra personer och jag ser filmkameran plus fotografen Christian Flodin som jag träffat förut. Men vem pratar de om?
Vem är vardagshjälte? Jag fattar fortfarande inget. Min kompis som var med i USA kunde inte engelska och fattade inget av vad som sades, och det kan jag förstå… Men här pratar de mitt modersmål och jag fattar inget. Får motiveringen uppläst, är både chockad och förvånad men ändå otroligt stolt över den som fick priset månadens vardagshjälte, men det är fortfarande inte jag, i mitt inre.
Nu har jag fattat det och är så stolt över min T-shirt och mina blommor….
Men när förstod jag att jag var utsett till vardagshjälte av TTELA? Jag vet faktiskt inte, jag kommer ihåg en hel del, som verkligen inte stämmer med verkligheten, för när jag ser filmen på tidningens hemsida, så kommer allt det jag kommer ihåg helt på skam.
Bland det sista jag sade var att jag har sett ”Här är ditt liv” och ”Blåsningen”, där kända svenskar blivit lurade. Hur dumma är de som har gått på det? Jag skäms, hur dum är jag som gick på allt detta?
Jag var så överraskad så jag glömde ta kort på de som var här. Det är sällan jag blir så ställd så jag glömmer ta kort. Men blommorna kunde jag fota i efterhand.
Men TTELA har massor av bilder och en hel film på ca 3 minuter, utöver den som visas här. Likaså är texten deras copyright, så inte heller den kan jag återge.
Däremot Maries motivering som kommer här…
”Bengt Larsson. Denna man sprider glädje och trygghet överallt. Han är trygghetsvandraren som aldrig slutar, han är mannen som alltid har ett ord över för alla. Han som snackar med ungdomarna så fort han syns ute, EPA-bilarna som samlas i gäng ropar dit honom för att prata med och klappa hans hund. Han som sprider uppmuntran vid själslig olycka, suttit nätter igenom med främlingar han mött ute på sina promenader och vägrar lämna tills personen känt sig trygg. Han som ställer upp i kyrkan när han kan. Han som finns överallt, och man blir alltid lika glad över att se honom på byn här hemma i Edet. Alla säger samma sak: ”Bengt, du är en förebild och en sådan otroligt fin människa på alla sätt genom ditt engagemang för stor som liten.”
En sann vardagshjälte ut i fingertopparna som förtjänar allt!
Länk till TTELAs artikel

Några dagar efter reportaget i tidningen fick jag meddelande om att jag åter var på bild i tidningen.
Då var jag reklam för TTELAs vardagshjältar. Efter det så har jag gått och nynnat på ”Living next door to Alice”, eller rättare sagt den svenska versionen som Stefan och Christer har gjort.
Några textrader lyder
Vill du bli annonsplats i vägverkets reklam
Vill du bli så tilltryckt så att du nobbas av en gam
Allt de där kan hända dej om man inte bländar av till halvljus
Jag blev annonsplats i TTELAs reklam 😀
Tack än en gång för utnämningen och tack för överraskningen.