Dialog ger trygghet

20171105_191039

Trollhättan har ju till och från fått dåligt rykte via olika vägar inte minst folkmun. Men är det verkligen så illa…. Vi har vår beskärda del av gängkriminalitet, droger och fylla, precis som många andra städer men vi har också ett omfattande arbete bakom för att minska detta, ett arbete som inte alltid syns för gemene man.

Jag deltar ju i arbetet som frivillig trygghetsvandrare, vilket ger min stora möjligheter att att prata med folk men också röra mig i områden där vi behöver synas för att skapa trygghet.

När jag promenerade på Kronstigen i ”ökända” stadsdelen Kronogården tittade jag på belysningen som har gjorts både för att ge en upplevelse men framför allt ge trygghet.


Visst är det vackert!?
Sådana här saker har kommit fram genom trygghetsronder där man försöker få de boende med sig i arbetet då det är de som känner området bäst.

Som trygghetsvandrare försöker jag dra mitt strå till stacken. Syftet med att trygghetsvandra är att vara en vuxen förebild och att vara ett medmänskligt stöd, att se och synas, prata med ungdomar och vara en närvarande vuxen.
Här har jag stora möjligheter att prata med ungdomar inte minst pojkar/män till att förändra mäns syn på tjejer/kvinnor. Men också prata mäns våld mot andra män och vad manlighet egentligen är. Själv är jag ju en del av Män för jämställdhet för att lära mig mer men också tillföra mina synpunkter inte minst i debatten efter #MeToo.


Grannsamverkan går ut på att boende i ett område håller extra uppsikt över sina grannars bostäder och är uppmärksamma på vilka som rör sig i bostadsområdet. Forskning visar att grannsamverkan ger goda resultat.

20170513_100113

Våldsbejakande extremism är också något min kommun arbetar mot.
Våldsbejakande extremism kallas rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning. Sådana rörelser kan använda våld och extrema missnöjesyttringar i syfte att underminera samhällssystemet och för att uppnå sina ideologiska mål. Trollhättans Stad har en handlingsplan mot våldsbejakande extremism för att utveckla det förebyggande arbetet inom området.


Nio dagar som förändrade världen, knappast, men nio dagar på ett år eller mer korrekt nio dagar på TVÅ är…
Under nio dagar tidigare i höstas hände det saker i stadsdelen Sylte där en väktarbil blev attackerad och satt i brand till att en ICA-butik fick påhälsning av knivbeväpnad person.
Detta gjorde att butiken minskade öppettiderna med 2 timmar kvällstid. Stängningsdags ändrades från 23 till 21. Butiken informerade på bl a på Facebook om neddragningen och en kort sammanfattning om varför. Men just främlingsfientliga hakade på och delade informationen och pekade ut vissa grupper som skyldiga. Varför?
Helt plötsligt fanns stadsdelens namn på allas läppar, både när och fjärran.
Nio dagar förändrade mycket och många är de som försöker hjälpa till att den negativa bilden består.
På vissa platser benämns vissa stadsdelar som ”Det muslimska gettot”.
Vi kan alla dra vårt strå till stacken, till att förändra bilden av Trollhättan till det bättre, inget är för litet.
Så välkommen till gänget i Trollhättan eller på din plats.

Blå natten

20170422_215057

Den blå natten är en ljusinstallation kring slusslederna i Trollhättan.
Jag tog på mig min trygghetsvandrarväst och tog bror och vovven med mig.
Vi parkerade bilen i södra stadsdelarna och promenerade ner till Innovatumområdet och SAAB-museet där vi skulle möte upp några kollegor i orangea västar.

Gänget och jag vandrade runt promenaden, njöt av de vackra ljusskenet som lyste upp överallt, pratade med folk, som blev intresserade av våra västar och tackade för vårt engagemang. Bara genom att finnas där, så skänkte vi trygghet.

Tanken med ljusspelet är ju inte bara att visa upp vår fina stad, utan även visa hur man med enkla medel kan belysa upp området, typ parker och andra mörka delar, för att öka tryggheten.

Efter promenaden som tog ca 2 timmar, så delade vi upp oss, och ena gänget tog sig ner till centrum för att en promenad innan nattmackan. Jag, bror och vovven promenerad genom de södra stadsdelarna på olika vägar. Vi såg så mycket fina människor som promenerade hemåt i natten efter lysande ideer. Tänk att det kan finnas så mycket kärlek och omtanke i de områden som en del kallar NoGo-zoner.
Bättre att se verkligheten än att bygga fördomar på en massa dåliga rykten…

Tack, till er som arrangerade detta evenemang.
Nedanstående är information från kommunen
Det är vår men än låter de ljusa nätterna vänta på sig och kvällen har en blå ton. En perfekt tid för ljusupplevelser. Välkommen till Trollhättans årliga ljuspromenad där naturen är i fokus och ljuset förstärker dess skönhet.

Dela din ljusupplevelse! #blånatten

Program Innovatum
Smidesuppvisning med konstsmed Inge Dahlgren i Nohabs smedja. N3 Slagverksensemble BIG BANG i Nohabs smedja från kl. 21.15. Trollhättans Kammarkör kl. 21.45 i trappan framför Nova. Bildspel med historiska bilder från Nohab och Saab invid Nohab-loket vid Åkersjövägen. Saab Bilmuseum är öppet och ljussatt med lyktorna från utställningsbilarna.

Guerilla Lighting
Ett internationellt nätverk som arbetar för en tryggare och mer attraktivstad genom kortvariga ljussättningar. Ljud och Bildskolan kommer tillsammans med ljusdesignern Erik Olsson visa hur bra ljus kan lyfta ett område. På given signal tänder gruppen sina ficklampor, ett foto tas och sedan går de vidare till nästa plats. Under kvällen visas bilderna i Saab Bilmuseum, och har du tur kanske du till och med ser dem in action.

Ljuspromenaden
Du startar promenaden på Innovatum och går över Olidebron till Kanalstigen. Följ Kanalstigen till Slussområdet och gå bilvägen ner till Gamle Dal’n. Gå över 1844-års slussar till den södra sidan av dammen. Följ stigen längst vattnet bort till bron vid 1800-års slussled. Gå över och ta den smala stigen vid 1800-års sluss upp till slussplan och sedan vidare till Rysskranen och Åkersjövägen tillbaka till Innovatum.

Tillgänglighet: Alternativ väg från Gamle Dal’n: gå uppför backen vid 1844-års slussled och sedan vidare längst Slussledsvägen vid Höljan upp till Slussplan.

Mat och dryck finns på Nova Mat och Möten på Innovatum och på Slusscaféet. Du kan också köpa grillad korv av Trollhättans Scoutkår i Gamle Dal’n.

Arrangeras av: Trollhättans Stad, Innovatum, Sjöfartsverket, Vattenfall, Trollhättans Tomt AB, Nova Mat och Möten, Slusscaféet.  

Tryggare kan ingen vara…

20170331_211619

Äntligen fick jag chansen att trygghetsvandra i staden, men skall nog vara stolt trots allt… Detta var tredje gången jag gjorde detta och en gång per månad börja jag väl trots allt vara nöjd med. Lönehelger infaller nu ett tag i samband med mina arbetsveckor, så det missar jag…

Nu har jag ju inte legat på latsidan med tryggheten utan även föreläst om detta, så jag behöver inte skämmas.

Jag var redan uppe strax efter 18 med bussen och promenerade runt i våra södra stadsdelar inklusive kända Kronogården. Allt var lugnt och stilla, inte mycket folk i rörelse för att vara fredagskväll. Promenerade i parker mot staden, då ja vet att vissa parker känner kvinnorna sig osäkra. Nu var jag ju ensam där och då får jag inte agera som trygghetsvandrare och kunde därför inte ha min väst på mig, men oavsett, så kan jag agera som medmänniska. Sedan tror jag min lille Nussä också ger ett lugnande intryck.

Vid 20-tiden träffades vi ett gäng trygghetsvandrare på torget och sedan delade vi upp oss i två grupper och promenerade sakta genom centrum. Runt i centrum mötte vi en del sportande ungdomar som var på besök i staden. Där måste jag ge en eloge till ledarna som följde ed ungdomarna ut. Var nog en trygghet för alla. Vakterna på krogarna hade det också lugnt. Visst var det fullt med folk, men det var i stort sett bara matgäster.

I och ed att det var så lugnt så åkte jag hem med bussen strax före 22.
Min lille vovve hoppade upp i knät och somnade med en gång på bussen. Han var nog tröttare än vad jag var efter att ha gått med nosen i backen hela kvällen. Måna nya spännande dofter, så det var nog hela arschenalen av kvällstidningarna han fick läst på kvällen.

Vi är många olika människor som ingår i gruppen, en vi har ett gemensamt och det är att vi värnar allas trygghet och säkerhet, så långt det är möjligt.

Vända det negativa till positivt

bengt
Bilden ovanför är en bild från ett annat föreläsningstillfälle, men igår var det dags igen.

Jag och ytterligare två personer var inbjudna att inför en grupp konfirmander berätta om våra livsgärningar om att vara goda förebilder i dagens samhälle. Innan vi klev in i salen, så hade de berättat om historiska förebilder, med de ville visa att det finns förebilder att ta efter även idag. Att min kristna tro spelar in i denna föreläsning var en viktig del, men det är inget jag pratar om så mycket. Vi har två präster i våra församlingar som sköter det så mycket bättre än jag. Så jag tonar den den biten oftast och säger att jag har ett varmt hjärta.

Jag började min del av anförandet med en liten modevisning. Jag hade på mig min trygghetsvandrar väst med tillhörande ryggsäck innan en ministripteaseshow tog sin början och jag tog av mig ryggsäcken och västen. Då visade jag upp min fina munkjacka med trädet på framsidan där rötterna är i Tyskland och kronan är i Sverige. Visade min historia och hur fördomar under hela tiden varit en del av mitt liv, fördomar vi bygger vidare på idag, i vissa kretsar. Jag berättade att min tro kom genom modersmjölen, då jag inte ville sluta ha bröstet, så mor fick alltid kleta in sina bröstvårtor med senap, så jag skulle sluta (hon ville nog inte att jag skulle bli präst eller biskop).

Jag gick vidare om att jag fickpanikångest och hur jag under fem år fick gå utan en vettig diagnos, hur jag bollades fram och tillbaka mellan vårdkontakter utan att det blev något vettigt. När jag sedan fick diagnosen och kunde lära mig mer om sjukdomen, då kunde jag rehabilitera mig själv, men också hur jag insåg att jag måste ta striden och kampen för att infrmera om panikångest. Berättade om hur jag hängde på husvagnen på bilen och åkte upp till Stockholm och byggde upp rikskansliet för Paniksyndromsällskapet en också åkte runt på vårdcentraler och sjukhus i Stockholmsområdet och informerade om detta. Samma sak gjorde jag sedan här i mitt närområde när stockholmsuppdraget var slutfört.

Jag hoppade återigen fram några år i tiden till far och sedan mor blev äldre och sjukare.
Jag tog lätt upp hur jag föreäste om mitt hemdatorsystem som gav familjen trygghet och att vi kunde leva tillsammans till ”the bitter end”. Jag tog också upp hur jag såg att det var fel i mors vård och omsorg och den kamp jag drev mot landstiget och kommunen, och hur landstinget var tvunget att ”sparka” folk, samtidigt som kommunen fick omorganisera, för att det skulle bli bättre omsorg. När sedan far och därefter mor lämnade det jordiska livet, så kunde jag knyta ihop säcken till viss del. Jag ställde mig på Göteborgs central och tog emot den uppsjö av flyktingar som vällde in i Europa och Sverige. Det var inte min sak att säga att du får komma hit och du får inte komma hit, det var våra svenska myndigheter. Men jag kunde ställa upp och ge dem ett varmt mottagande, ett sådant som mor inte fick under sin flykt genom Tyskland 1945. Hur de senare även blev tvungna att tigga för att klara livhanken. Även idag ser vi ju tiggeri även om det bytt former. Så vad har vi lärt oss?

Säcken knöt jag ännu mera ihop mot slutet då jag återigen visade upp min fina väst med kommunens emblem på, och sade att jag nu skall ut på nya uppdrag.

Kommande helg är det tatueringsmässa här i kommunen och då kommer det troligen mycket folk under dessa dagar, och det finns även indikationer på att Bandidos och Hells Angels kommer hit. Då skall jag och vovven vandra på staden och försöka ge besökarna trygghet i folkvimlet. Skall bli spännande.

Öppna gränser, öppet sinne

20170202_163009

Jag bor ju mellan två huvudorter i två olika kommuner. Jag har närmare den huvudort som jag egentligen inte tillhör, och är jätteglad att det inte står en gränspolis i bäcken som delar kommunerna och vill se mitt pass. Så beroende på vilka ärenden jag så väljer jag ju ort utifrån vad jag har för behov.

16388263_10155715085108496_674421731624164777_n
I går hade min grannkommun en informationsträff för vägvisare för nyanlända, vilket är ett sätt för att skapa integration, och samhörighet mellan personer och kulturer. Detta ligger ju mig varmt om hjärtat som, ni som följer mig vet.

Uppropet var riktat till deras kommuns invånare men jag frågade snällt om jag fick komma, och jag var välkommen. 🙂

Nu arbetar jag ju mycket med med just de frågorna, så att själv bli vägvisare just nu, skulle nog inte fungera för mig, men det är alltid intressant och lära sig nya saker, lära känna nya människor och byta erfarenheter och bygga broar oss emellan.

Randi Hawrami från Göteborgs Föreningscenter berättade lite om föreningen och dess verksamhet och hur de arbetar vilket var mycket intressant. Därefter ställde två vägvisare upp tillsammans med sina vänner och berättade hur deras arbete och gemenskap vuxit upp genom projektet. Det har ju gått från att bli matchade med varandra till att hitta en stor gemenskap och samhörighet, och jag kände en stor tillfredsställelse av höra dessa personer och hur de vuxit fram en en djup vänskap och förståelse av varandra och deras kulturers och länders historier. För trots allt så har vi mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt, om vi bara vågar öppna våra sinnen och lära känna varandra.


Efter informatiosdelen så hade vi mingel där vi hade möjlighet att träffas och prata med varandra, och som vanligt fick jag många nya kontakter och prata med många härliga personer, som berikade mig. Många valde att skriva upp sig på listor för att bli vägvisare och andra skrev upp sig för att bli vägvisare.

Själv hade jag tagit på mig min tryggehetsvandrarväst från min kommun för att visa att jag var ”utböling” men också vad jag sysslade med.

Hela föreläsningen var filmad liksom minglet efteråt och min väst kom i närbild, så jag fick ju hälsa alla välkomna till ett tryggare Trollhättan, om de har vägarna förbi.
Kanske det kan resultera i ett samarbete mellan kommunerna och även polisen, allt för ett tryggare Sverige.

Har några bekanta som jag vet har intresse för detta, så nu kommer jag att tipsa dem om vad de kan göra.

 

 

Att känna sig trygg

Swedish Police Car

Att känna sig trygg är ju en grundläggande rättighet för alla och envar. Men det innebär också en skyldighet för alla och envar att hjälpa till. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något.

Själv har jag ju valt att engagera mig som trygghetsvandrare i min kommun.Detta r ju ett frivilliguppdrag som jag inte får någon ersättning för utan gör det för mina medmänniskor. Vi har en samordnare på kommunen som också samarbetar med polisen så att vi kan organisera oss på bra sätt. Vi har ju också ett antal sponsorer som hjälper oss på olika sätt. Västtrafik ger oss gratis resor inom kommunen för att kunna ta oss till olika platser.Kan vi skapa lugn i stadsdelarna så kan ju också bussresenärerna känna sig tryggare så att dessa som ger otrygghet inte behöver skrämmas på bussarna. Ett hotell i stan fixar smörgåsar och varm och dricka och vi kan även gå in i foajen för att värma oss.
När vi är där så ger det ju också en trygghet till hotellets gäster, så det blir en win-win situation.

Polisen har ju också gått ut med något de kallar medborgarlöfte, vilket skall göra att det blir mer polisiär närvaro i samhället. Så vi är ju även polisens förlängda arm. Ser vi oroligheter så kallar vi ju på polis, så de kommer dit de behövs. När vi går med våra västar som kommer vi in först på krogen, före alla andra och vi är oftast välkomna, då vi har en lugnande och dämpande påverkan. Men medborgarlöftet har ju också resulterat i en medborgardialog där kommunen innevånare bjudits in att svara på en enkät. Så nu har ju vilka områden/stadsdelar tagits fram där människorna känner störts otrygghet.

Nu skall dessa områden samlas med olika organisationer för att titta på var otryggheten är störst. Det kan ju vara så att vissa gångvägar får annan belysning för att öka tryggheten. Att parker också får ny belysning. Att buskage i parker kan förses med effektbelysning för att ge ett lugnt intryck samtidigt som det kan skrämma eventuella personer med onda avsikter. Blir svårare att hitta gömställen för eventuella förbrytare.

Det är ju många gånger så att folks rädsla kanske inte stämmer överens med statistiken som visar hur vissa brott begås. Att det oftast är yngre män som utsätts för hjälper ju inte den kvinna som blivit utsatt för våldtäkt eller försök till det. Samtidigt så lever vi ju i informationssamhället där det går väldigt fort att sprida saker. Blir en kvinna rånad på sin handväska i Malmö, så känner säkert kvinnorna i Kiruna en otrygghet också, fast det kanske är mindre risk där. Bara som exempel…

Vill du veta mer så är SKL:s webbplats en bra start att fundera på om medborgarlöften.

Du kan ju också kontakta din kommun och fråga hur långt de kommit eller även polisen för att höra om läget i din ort.

När jag är ute med mina kompisar och vandrar så är det ju många som vill prata med oss och vår verksamhet. Då är det ju viktigt för mig att föra vidare deras synpunkter i min organisation för att hitta de områden där medmänniskorna känner störst otrygghet.

Frågor vi diskuterade igår när vi vandrade var hur vi skall få fler att bli aktiva även om det är ett frivilligarbete. Att vi i min kommun med nästan 60.000 innevånare är ca 125 trygghetsvandrare innebär ju inte att alla är aktiva. Visst, det finns många skäl till varför man inte alltid kan, men samtidigt så måste man ju kunna vara med någon eller några gånger på år för att hålla sig uppdaterad. Så just ditt engagemang är mycket viktigt.

Tillbaka till vardagen

16427532_10154269778317405_7969015467599725214_n

Nu när Hugo flyttat så gäller det att återta vardagen. Visst ingen tvekan om att han är saknad men han får det bättre hos någon annan som kan ägna sig bara åt honom. Nu får ju min egen Nussä ägna sig åt bara mig igen 🙂

Redan i måndags åkte vi upp till staden för att agera ”bodygards” jag och Nussä. En pensionärsorganisation hade sitt månadsmöte och när det är slut så är det mörkt i området och många känner sig otrygga, så tillsammans med kommunen och polisen så är vi några frivilliga som åker dig för att vistas i närheten så att området blir tryggare. Det är ju ingen tvekan om att Nussä gillar detta, då många vill prata med honom och man får sitt lystmäte mättat. Jag är väl inte sämre själv, då jag gillar att träffa människor och ge dem trygghet. Gårdagen ägnade vi oss åt varandra och vår vanliga vardagslunk med promenader men även sådant som blivit lite efter när man haft storfrämmande och ägnat sig åt dem istället. Tror Nussä trivdes i den vardagslunken och också kände sig trygg och jag märkte ingen större saknad hos honom heller. Vilket känns skönt.

Även i dag blir det att vara till glädje för våra medmänniskor. Månadsmarknad i centrala staden och vi är några stycke som skall vandra runt bland stånd och besökare. Prata med folk, visa våra orangea västar och bara vara till för andra. Och nu blir det som vanlig med tre km promenad till bussen, sedan bussen till stan för att göra vårt jobb, att sprida glädje.

Ha en bra dag!

Att bygga upp förtroende

20161028_163816

Under de tio år jag körde buss här i stan lärde jag mig något jag tycker var viktigt i mitt liv. Det handlar om att bygga upp förtroende mellan mig och passagerarna. När jag blev arg blev mina bruna ögon kolsvarta och jag kunde verkligen bli arg, och visst hände det. När man jobbade som bussis var man ju också en sorts ”socialarbetare” och passagerarna skulle ju känna trygghet att åka med mig, inte bara genom att framföra fordonet säker utan att att det också kännas trygg för övriga passagerare.

Jag bytte gärna till mig de jobbiga linjerna då jag trivdes där men också att jag hade fått bra kontakt med ungdomarna som bodde i dessa områden bussen passerade. Fredag och lördag när många ungdomar ville ut på stan, ibland tvingade av föräldrar som skulle ha intima aktiviteter hemma mm, så fick de ge sig iväg. Ungdomarna var husvilla men ville också bli accepterade och känna sig sedda. Ganska snart lärde jag mig att inte förbjuda utan att påbjuda vissa saker. Många hade förfestat och var på jättegott humör och det skulle hållas på rätt nivå genom att i lämplig dos fylla på med flytande glädje.

Att dricka och äta på bussen var förbjudet men många ville testa mina gränser och körde på med full sula. Men jag förbjöd dem inte, utan vi kom snart överens att så länge det sköter detta snyggt och visar hänsyn till om det kommer fler passagerare och då lite äldre, då skall flaskor bort och det skall vara städat. Detta gick hem hos dem och jag var accepterad. Behövde sällan säga eller agera för de visste att jag accepterade dem och de var rädda om mig och de förtroendet de fick. Så de som kände mig, höll ordning på de som inte kände mig. Behövde mycket sällan säga något, utan de höll ordning på varandra.

Det finaste betyget jag fick i detta hänseende var när tre, fyra killar kommer fram till mig när vi stannade i centrum. De frågade mig om vi bussisar hade något rum här på torget. Visst hade vi det där, vi kunde gå på toa och få en kopp kaffe. Följdfrågan från dem var om vi hade städutrustning där. Jag undrade om deras märkliga fråga och bad dem förklara. En i gänget hade varit för överförfriskad och kräkts i bussen och de ville göra rätt för sig och städa upp efter sig, så att inte jag eller någon annan fick skit för detta. Jag fixade till det genom att begära bussbyte pga nerskräpning. De slapp städa och jag blev ännu mera accepterad.

Det som var det jobbigaste med dessa kvällar med mycket ungdomar i drift, var när man kom hem efter jobbet. Man kunde vara helt tom i huvudet efter att ha kört fyra timmar med ungdomar som suttit och sjungit ”en busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör”. Men det var nästan aldrig bråk, inga burkar eller flaskor som rullade på golvet nr man tog sina svängar i kurvorna eller annan nerskräpning. Många äldre var också glada när jag körde turerna på kvällarna, då de också kände sig trygga för det var så lugnt på bussen när jag körde.

Minns en kväll när jag körde nattbuss och en man tände en cigarett i bussen. Jag bad honom släcka cigaretten omedelbart vilket han gjorde genom att slänga den på golvet och trampa på den. Men jag hann inte mer innan han satt med en ny cigarett i munnen. Jag klivade upp och tog cigaretten ur munnen på honom och sade några sanningen ord. Blev ett jubel bland de skötsamma ungdomarna. Strax därefter åkte tredje cigaretten upp. Då åkte mannen ut och fick ta taxi hem. Jublet visste inga gränser!

Några dagar senare kom en av ungdomarna som stod på min sida och tackade för att jag slängt ut hans pappa, för det var en minnesbeta han behövde få, enligt sonen.

Nu när jag blivit trygghetsvandrare så skall jag ta med denna erfarenhet att bygga upp förtroende med ungdomarna på orten. För möter man dem med respekt, så får man respekt tillbaka.

Redo för uppdrag

20161028_163816

I går kväll gjorde jag och Nussä samhällstjänst genom att trygghetsvandra på stan denna lönehelg. Finns ju inte som hindrar att vi byter ut vår skogspromenad mot stadsvandring vid tillfälle och denna mörka årstid så får man ibland ta elljusspåret då dagsljuset inte alltid räcker till. Det bästa med centrum är ju att det är elljusspår överallt. Och för Nussä är detta rena rama julafton med så många nya spännande dofter som måste undersökas och ibland även helt nya bekantskaper som man verkligen kommer överens med.

För mig som inte tidigare vandrat med just denna grupp så kände jag det viktigt att vi gick nya och gamla, så jag fick lära mig denna gruppens arbete. Jag och Ove som vandrade tillsammans visade sig snart ha många gemensamma beröringspunkter, både från barndom, ungdom och vuxna. Samtidigt som vi vandrade på stadens gator och höll våra sinnen öppna mot omvärlden just nu, så kunde vi också diskutera hur vi upplevde världen då och nu, och vilka skillnader och likheter som vi upplevt.

Vi kommer fram till perioden då jag jobbade som busschaffis i staden och hur jag fick med mig ungdomarna på min sida och fick ett underbart samarbete med dem, så jag hade ju sällan problem med ordningsstörande eller annat, då de som kände mig oftast hjälpte mig med att hålla ordning på sina kompisar. Detta gjorde att gammal som ung kände sig trygga att åka de turer jag körde och mina kollegor som kände obehag just för de ”tuffa” linjerna, bytte gärna med mig. Ett av de starkaste minnen jag hade var när någon överförfriskad hade kastat upp maginnehållet bak i bussen och kompisarna kom och bad om hinkar, trasor och vatten för att kunna städa upp efter honom, för att inte jag skulle få skit för detta. Detta löste vi på ett jättebra sätt gemensamt genom att jag kunde få en ny ren buss istället. Så den som klagade på ungdomen vet inte så mycket.

Men ett annat problem, som numera verkar vara borta var de ensamstående föräldrar som skulle ha träff med partners på fredag och lördag. Naturligtvis ville de inte bli störda av sina yngre tonåringar som då fick en eller två flaskor vin och sedan besked att springa på stan medan föräldern hade det varm i sängen. I den åldern kom de inte in någonstans och det enda som kunde värma var det de hade i flaskan om de inte följde med någon mer eller mindre okänd hem. Där visste man ju inte vad som kunde hända. Är glad att det problemet mer eller mindre försvunnit både enligt min kompis men även ordningsmaktens representanter.

Dock finns ett annat problem kvar, och det är de överförfriskade av det kvinnliga könet. Varför det fortfarande är mer tjejer som sitter på olämpliga ställen och spyr, har jag ingen förklaring på, men dessa tjejer är ju väldigt utsatta i sin situation, där de kan utnyttjas av killar. Där gör vi en stor insats genom att hjälpa dem, få tag i någon som kan hjälpa dem hem i trygghet så inget händer. Och får vi inte tag i någon anhörig eller vän som vi anser vi kan lita på, så är det i sista ändan polisen och deras fylleceller. Fylleceller är väl inte det bästa stället, men ett eventuellt annat alternativ känns ännu värre.

Nussäs roll då?
Han är en flirtare av stora mått och får de flesta att smälta när de ser honom. Han är till stor hjälp till att skapa kontakter med folk, gammal som unga, man som kvinna, nykter som onykter. Så jag och min vovve, vi är ett härligt team tillsammans.

Jag gör din dag tryggare

20161011_202508

Nu skall jag ge mitt strå till stacken och försök göra din vardag i den offentliga miljön lite säkrare. Ni som följt min blogg vet att jag varit ute för händelser där jag fått vara livräddare men också att skapa trygghet och dialog mellan personer. Under mina år som busschaffis, så kunde jag bygga upp förtroende till ungdomar och även generationer. Fick ju ofta bra kontakt med ungdomar på de ”hårda” busslinjerna i stan, och fick ofta hoppa in och byta till de linjerna på fredag och lördagskväller. Tror det skapade en trygghet för både yngre och äldre, då vi hittade ett bra samarbete som gjorde bussfärden säkrare och framför allt tryggare.

Men även alla år ute på vägarna i olika professioner har ju gett mig en hel del erfarenhet, som jag tror kommer till pass, både som livräddare och räddningspersonal behjälplig.

Igår var jag på utbildning för att lära mig trygghetsvandra här i kommunen. Så nu vil jag ge tillbaka lite av den erfarenheten till en tryggare stad.
20161011_172442 Vi samlades ett härligt mer till att börja med ett härligt och mångkulturellt gäng i räddningstjänsten lokaler för att samtala och ge vår erfarenhet, men också lyssna till kommunens information, från polisen och från brandförsvaret. Uppdraget bygger ju på frivillighet men ger oss ändå en del förmåner när vi tar på våra orangea västar. Värme och kaffestuga på ett hotell, fria resor med bussarna, där vi även får tjänstgöra ibland för att göra den resan lite tryggare. Som trygghetsvandrare är jag ju ingen tjänsteman och har därför inga speciella befogenheter mer än de som varje individ har. en jag är ju ändå en representant för kommun, polis och räddningstjänst, så det är mitt sunda förnuft som får avgöra vad jag skall och inte skall göra.Vi fick lära oss hur vi skall uppträda för att inge förtroende och inte visa oss hotfulla, utan att vi i stället skall skapa kontakt.


Vi fick lite fakta om hur SOS-larm fungerar, vad som kan hända vi brand och hur vi skall agera. Vi fick se en film hur fort en brand kan ta sig och hur viktigt det är att agera i tid för att rädda liv och egendom.

Sist men inte minst fick vi prova på att släcka en brand med pulversläckare. Är ju inte så ofta jag har fått träna på det under senare år, så det var en nyttig repetition. Under de år som busschaffis fick vi dessa utbildningar med jämna mellanrum. Oftast är det ju inte branden som är det farligaste, utan röken, och jag frågade brandmannen om den gamla jämförelsen gällde som jag fick lära mig då, för några år sedan om röken. Då pratade vi om att man skall göra i ordning en hink med tapetklister och stoppa ner huvudet där och sedan andas. Han tittade på mig och höll med om att det var en bra liknelse. Sist men inte minst fick vi släcka en brand i en brinnande människa med hjälp av brandfilt.

Själv fick jag ju tillbaka minnesbilder från en filminspelning där ett hus skulle brinna.det var en kuliss som var specialpreparerad just för detta, men där det mesta som kunde gå fel verkligen gjorde det. Rökgaser antändes och det blev en mer realistisk brand än någon kunde ana. Så medan vi i filmteamet flyttade på nyfikna, så gjorde sig brandmännen i ordning för insats samtidigt som regissören skrek fortsätt filma, fortsätt filma. En lätt chockad skådespelare i minus 20 grader, iklädd endast trosor och BH. behövde inte spela framför kameran, utan allt blev realistiskt. Folket som bodde i grannhusen blev chockade och vi fick sända in sjuksköterskor och brandmän för att lugna dem. Efter en halvtimma hade de lugnat sig så vi fick göra färdigt scenerna. Så mer realistiska bilder än dessa kunde knappast bli.

Så tänk på, det är inte elden som är farligast utan röken.

Om ca 14 dagar blir det ytterligare en kurs, då i HLR.