I dag fick jag fixat det som hängt över mig en tid. En stor del av trädgården var inhägnad förutom den delen som vette mot vägen.

På andra sidan hade en granne tagit ner staketet som satt på vår mark, utan att fråga. Han lovade att fixa det, men istället sålde han fastigheten och nya ägare kom till. Idag fick vi i alla fall provisoriskt fixa till staket runt större delen av tomten. Det innebär för Nussä att han slipper sitta bunden när han är ute. Nu kan jag öppna ytterdörren och han kan gå ut utan koppel. Nu fick han rå sig självt och kunde gå runt hela tomten och pinka revir. Förr var han van med att koppel betydde något positivt, såsom promenad eller utflykt. Nu kunde även kopplet innebära att han bara skulle ut, utan någon större törelsefrihet. Det märktes på honom att det inte var lika positiv med kopplet inne. Nu kommer han att undersöka hela sitt revir och kanske hitta en plats att smita ut igenom, så man får passa på det. Men det känns ändå tryggt för mig att han inte jämt behöver gå i koppel. Nu när han lärt sig var vi bor, och lärt sig våra rundor, så har jag vågat släppa honom när vi promenerat efter älven på morgon och kväll. Nu kan han också gå lös i trädgården och jag kan känna mig trygg. Att busa med bollen och han fick springa efter den, utan att fastna med koppel och dylikt, var en fröjd, inte bara för honom utan även för mig.

Inte alltid lätt med nya vanor, men kan vi försöka vara så vanliga som möjligt, fast man flyttat, då känner vi oss trygga.

Så idag har det pinkat revir som bara den…