Hjärtums kyrkas makeover

20180422_100654.jpg

Kontraktsprost Mikael Isacson bankar på kyrkans port för att öppna den nyrenoverade kyrkan. Därefter tågade vi alla in i den nya tiden, som verkligen kändes ny, samtidigt som det vilade mycket gammalt över byggnaden.

Hjärtum är en engagerad bygd med kyrkan som samlingspunkt mitt i byn. Församlingen präglas av delaktighet och omsorg, samt livlig verksamhet för barn och familj. Vi var över 200 personer som samlats till festhögmässa för att återinviga kyrkan. Tätorten Hjärtum i Lilla Edets kommun, 8 km norr om centralorten Lilla Edet. Området runt kyrkan var utsatt för krigshandlingar under slaget vid Hjärtum som ägde rum den 27 september 1657 under den s.k. Krabbefejden.


Gamla altartavlan på kyrkans norrsida vittnar om den norska tiden.
Hela kyrkan har genomgått en varsam renovering där det med känsla har förfinats, målats och gett en prägel av modern kyrka, i gammal stil.

Vid renoveringen av golvet hittades ett gammalt kullerstensgolv som nu syns genom en glasskiva i golvet. Det gamla golvet är troligen från 1600-talet. Själv föredrar jag det nya golvet i kyrkan, men kul att se det gamla titta fram.

20180422_095458.jpg

Det var en speciell känsla att få kliva in över tröskel till detta mästerverk. Visst, jag hade varit inne tidigare under dagen för att kunna fotografera lite interiörer och annat. Även se hur dagen var planerad för att kunna följa högmässan i bild.

När jag klivit över tröskeln, så smet jag upp till läktaren för att hjälpa kantorn så hon fick reda på när altaret var klätt med duk och ljus och dessa var tända. Då skulle hon avsluta psalmen. Funkade perfekt! Därefter var jag behjälplig med att räkna antalet kyrkbesökare denna högtidsdag, och det slutade på 205 personer. Härligt att se så många i kyrkan.

20180422_105022.jpg

Många detaljer att skåda in i kyrkan.


Man kan inte säga annat än att det var FEST!

Efter mässan fortsatte festligheterna utanför i strålande sol med ljumma vindar.
Alla som ville blev flygfotograferade av en fotograf med drönare. Häftigt!

Därefter blev det lite plockmat med bubbel, kaffe och kyrktårtor.

20180422_122659.jpg

Ja, det blev en fantastisk dag i och utanför Herrens hus, vilket han hjälpte till att skapa med sol från en blå himmel.

Tack alla för det stora och lilla, som ni gjort till att denna dag blev som den blev. Ingen nyrenoverad kyrka, ingen himmelsk fest på jorden, i alla fall inte här…
 

Hur funkar det?

snip_20180203105458
Jag har de senaste tiden när jag filmat högmässor och gudstjänster i Lilla Edets pastorat fått mängder av frågor hur jag gör men även hur det går till rent allmänt, vid inspelningar.  Just nu sänds gudstjänsterna från S:t Nicolai kyrka i Lidköping och jag hat tagit hjälp av Svenska kyrkan i Lidköping och deras Facebookkonto för att beskriva detta. Några bilder är också från SVT:s webbsändningar.

Fyra mässor är inspelade på tre dagar, varav en är inför publik/statister/medlemmar, dvs ”publikbilder”. En del är inspelade med körer och musiker och en annan del än inspelad när prästerna läser sina texter och predikningar.


Kyrkoherde Karin Enerbäck förbereder sig inför sin del av någon av högmässorna, med liturgisk färg grön. På bild nummer två ser vi hur det såg ut i TV-sändningen. Detta är inspelat när ingen hade tillgång till kyrkan. Man hör skillnaden i akustiken i kyrkan, inga hostanden eller andra händelser som kan ske som spolierar filmningen. Här är man inte heller beroende av var personen står för att ha kontakt med församlingsmedlemmarna utan istället är hen placerad där det blir bra bild, för oss tittare. På första bilden ser man även hur belysning är uppsatt för att ge bra ljus på predikstolen.

snip_20180203103719

Här har vi en översiktsbild över kyrkan när den är full med människor, vi ser också kören och vid takkronan ser vi en kameralift för att ta ”flygande bilder”. Vi ser också kameran i mittgången för att fånga ”publikbilder”.  Man ser ju inga närbilder på någon, så vad som sker på just denna bild, vet vi inte, men ljudet från musiken hörs ju, så vi förutsätter att de sjunger….


Här ser vi människorna går fram för att ta nattvarden och vi ser även hur någon doppar sitt bröd i vinet. Den senare bilden behöver ju inte vara från tillfället utan kan vara filmat separat för att inte störa i nattvardsgången, även om de medverkande är medvetna om att det filmas och skall sändas i TV. Allt är ju filmat på sådant för att visa den enskilde respekt och kyrkofrid. Det anser jag vara mycket viktigt. Och, spelar man in som jag under en riktigt mässa så är diskretion extra viktig, för ingen skall ju behöva känna sig ”övervakad” i en sådan privat situation.

Johan Sundström gjorde en fin video med bilder från inspelningarna.

Prästen Anita Ingvarsdotter skrev så fint om inspelningarna på kyrkans Facebook-sida https://www.facebook.com/SvenskaKyrkanLidkoping/posts/603742039796318

Inbjudan och visning av förberedelser

Avsnitt 1: 
Gudstjänst från S:t Nicolai kyrka i Lidköping. Prästen Martin Wikman predikar och Stora kören medverkar under ledning av Johan Sundström.

Avsnitt 2:
Gudstjänst från S:t Nicolai kyrka i Lidköping. Kyrkoherde Karin Enerbäck predikar. Solisten Hanna Sundström medverkar tillsammans med församlingens sångare och musiker under ledning av Johan Sundström.

 

 

Spännande framtid

IMG_20180130_160903_281.jpg

I söndags hade vi avtackning av vår präst Martin Edström, då vi nu skall få en ny kyrkoherde, och den vikarierande kyrkoherde, Stefan Nordlander går tillbaka till sin komministertjänst. Det är tråkigt att mista en uppskattad person på en tjänst, men i måste också ha en kyrkoherde som kan leda verksamheten.

Den högmässan var sammanlyst för hela pastoratet, så det var mycket folk som ville säga adjö. Men den var också så upplyftande med mer läsarsånger och stämningen var hög. Jag ångrade så mycket att jag inte filmade den mässan, just för att det var så upplyftande och värmande.

Kommande helg har vi i grannförsamlingen, grannpastoratet och även grannstiftet en kyrkoherdemottagande. Nu skall jag inte göra om misstaget att inte filma, så nu skall jag förbereda att filma mässan på söndag. Programmet blir ju lite speciellt med detta, så jag bad att få hem info, vilket jag har fått. I morgon innan onsdagsmässan så skall jag gå med diakon emérita till kyrkan för att filma lite inför söndagen. Men vi skall också titta på tidigare filmade mässor, som inte sett men varit delaktig i.

Medan ja funderade på hur jag skall filma under mässan, utan att störa för mycket i gudstjänsten, så sökte jag på om fler församlingar i Sverige testar detta med Filmning och utsändning. Jag valde idag för första gången att söka videor och hittade då att även Värnamo pastorat gör tester.

Jag var ju tvungen att ringa och pratade med en präst där. De har testat lite olika varianter, men just nu kör de med en statisk kamera på läktaren, som filmar en viss del av koret, där de flesta rörelser sker. Lite tråkigt i längden att titta på, men även spännande för mig, för att lära mig lite mer.

Delar med mig av en mässa därifrån, så får ni själva ta ställning.

Jesus lever!

20180106_123258

I min hemkyrka har vi en ”Gipsjesus” eller en kristusstaty som står i ett fönster.
Nu på vintern när solen står lågt och lyser in genom motsatta fönster, då lyser upp hela statyn. Genom mosaikfönstren som förvanskar ljuset lite med både sin färg och form, får statyn en ”levande gestaltning”.

När jag går som kyrkvaktis i samband med högmässan klockan 11, så sker detta två gånger under min tid i kyrkan.

Under dessa stunder är jag oftast ensam i kyrkan, och kan då inte låta bli att stanna upp i arbetet och studera det som händer. Jag ser en levande Jesus som hela tiden förändrar sig och blir levande. Jag känner en enorm kärlek och värme i just dessa stunder.

Vet inte om jag är ensam om dessa upplevelser eller om fler ser detta. Jag har aldrig pratat om detta med någon,om vad jag ser, så det kan ju finnas fler som känner samma sak som jag, men jag vet inte.

Trettondagskonsert i Vargön

20180106_171720.jpg

Hur länge julen varar är väl omtvistat men att julhelgerna tar slut iom Trettondagen, tycker jag känns naturligt. I går var det Trettondagskonsert med Vargöns musikkår och Tunhemskören. Sven Bild höll i textläsningarna och bön, och för oss var det idel bekanta men en för oss helt ny lokal, Vargöns kyrka. Vilken häftig kyrka, som jag genast blev förälskad i. Många små detaljer som gav ett välkomnande och värmande besök. Så det var verkligen kvalitet rakt igenom. Tack till körledarna Lars och Sune, vaktmästaren Rasmus, som jag tror han heter, och gav mig en inblick hur ljudsystemet i kyrkan fungerade.

Medan musikkåren spelade helt utan tekniskt understöd av ljudteknik så hade kören här hjälp av tekniken. Tyvärr hann jag inte byta position mellan låtarna, så min filmning blev lite ensidig, så att säga. Visst hade jag inte behövt spela in allt, men av erfarenhet vet jag att grupperna gärna vill ha filmer på de flesta låtar, för eget bruk, så jag spelade in alla låtar, även om inte alla finns med här.

Introduktion av Lars Eklund.

Holy, holy, holy
Det är en ros utsprungen

Härlig är jorden

O Betlehem, du lilla stad.

Sven Bild: Textläsning ochbetraktelse

Silent night

Vid dagens slut

Fotspår i sanden

footprints-456732_1920

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.

Författaren okänd

Jesus är en man, en människa

20170219_180513

Jag är mycket glad över min kristna tro som jag brukar säga att kom med modersmjölken. Jag är också glad och stolt över att vara medlem av Svenska kyrkan, som är viktig i mitt liv. Jag blev oerhört glad när jag såg att man i Västerås och benämnde Jesus som hen, för för jag vill ha en kyrka som inkluderar alla. För jag tror på alla människors lika värde. Men ordet hen väcker också känslor hos folk, känslor som tar ibland tar fram de sämsta sidor hos dem. Jag gillar hen då det kom i rätt tid för mig när jag bråkade om myndigheter mm. Helt plötsligt var det mycket lättare att prata med media och myndigheter utan att peka ut någon enskild, då arbetsplatsen var dominerad av människor av ett kön och det andra var ett undantag. Ordet använder jag när jag inte vet eller inte vill avslöja könet på en person, vilken lättnad. Men ordet kan också användas när man vill inkludera alla.

1928 föddes min far som nummer två av fem i syskonskaran och att han skulle döpas var det inget tvivel om. Men prästen tyckte det fanns ett problem, farmor och farfar var bara förlovade, så far har beteckningen ”uä” i kyrkoboken. Varför de inte gift sig vet jag inte, men det blev i alla fall giftemål. 1946 började det gå ett rykte i bygden om att farfar hade ett annat barn på bygden. Trots att farfar bedyrade sin oskuld och att en annans mans namn stod som far till det utpekade barnet, så fortsatte ryktena. Min farmor mådde mycket dåligt, så dåligt så att hon kontaktade läkare, som ordnade plats på sjukhuset Ryhov på psykiatriska kliniken. Men det fanns inom släkten personer som var högt uppsatta inom kyrkan och att någon skulle hamna på psykiatrisk klinik skulle vanhedra familjen och släkten, så dessa personer tog hand om brevet och brände det i spisen.

Farmor som mådde sämre och sämre och väntade på ett brev som aldrig kom, valde till slut att hoppa i brunnen på gårdsplan för att ända sitt liv. När farmors döda kropp fiskades upp ur brunnen kom en yngre broder till far. Synen han såg gav honom en chock så han blev alkoholist för resten av livet.

Släktingarna fick leva med sin vetskap resten av livet. De kunde dölja att det fanns psykisk sjukdom i släkten, men de fick också leva med vetskapen vad farmor hade gjort. Vet inte om de var nöjda med valet efter att ha sett facit. Jag fick aldrig träffa min farmor som dog i 50-års åldern, 14 år innan jag föddes.

Även mycket negativt har jag upplevt under mina år från kyrklig aktiva.
Min far var också en förebild, kanske inte för alla men för mig.
Han gifte sig av kärlek till en kvinna, som enl många, inte minst inom släkten var ett ”Nazisvin”.
Var gång jag är vid Rommele kyrkan tittar på fd prästgården och tänker att i det huset blev min far en ”landsförrädare”, när han svarade ja, inför prästen. Du känner ju min broder och hans sjukdom. En sjukdom som enigt många inom kyrkan ansåg skulle gömmas, för han var inte värdig. Förr gömde man dem på instutitioner, men inte då när han föddes.

Enligt andra var han ett missfoster och sjukdomen var guds straff för ett oheligt äktenskap mellan en svensk man och en tysk kvinna, dvs ett ”nazisvin” och en ”landsförrädare”.

Så idag är jag glad att kyrkan vågar benämna Jesus som Hen.  Detta är ett bevis för att kyrkan enl mig ser att alla människor är lika mycket värda. Detta betyder mycket för mig, och kan ge mig tröst till varför några gömde ett livsviktigt brev, ett brev som blev min farmors död. För inte spå många år sedan fick jag för första gången se en blid på farmor, vilket satte mina känslor i svallning. Det finns så mycket bakom varje människas öde, öde som vi inte alltid vet om.

Lyssna gärna på Biskop Mikael Mogren i intervju med P4 Västmanland
Problemet är inte ordet hen, utan den människosyn dessa människor har, som reagerar på ordet.

En ny trend i kristen tro?

20171224_221657.jpg

Är det pinsamt att vara kristen och att säga att man tror på Gud?
Ja, det har jag länge hävdat, att detta är något som är svårt att erkänna, att man är troende. Kanske inte för sig själv, men för andra.

För några år sedan läste jag en artikel att de då var lättare att komma ut som homosexuell än att komma ut som troende. Är glad för de homosexuella att de vågar vara de de är. När jag på sociala medier checkade in i kyrkan och att jag var på gudstjänst eller högmässa, såg jag vänner som började ”lajka” det. Vänner som aldrig i andra sammanhang sagt ett ord om att de har en kristen tro. En efter en, har de ”kommit ut”, i alla fall i mitt flöde.

Här om dagen läste jag på SVT en artikel med rubriken: Stark pinsamhetsfaktor – därför döljer många sin kristna tro. Även tidningen dagen hakade på artikeln med rubriken: David Thurfjell i SVT: Många kristna tycker tron är pinsam.

Söker man på Google på orden ”kristen pinsamt” så hittas fler artiklar på ämnet. Jag har ju alltid gått mina egna vägar, och har inte varit så bekymrad över att erkänna det, men jag har ingen stämpel i pannan, så det är sällan kyrkan kommit på tal.

Julottan som publicerades 25 December 2017 13:21 har tittats på över 150 gånger
Högmässan som jag lade ut på Youtube 26 December 2017 19:30 har tittats på närmare 80 gånger. Säkert nyhetens behag, men jag räknade med om 5-10 besökare tittar, så kanske det är värt besväret med filmning och redigering mm.

Är det så pinsamt att erkänna att man går till kyrkan för man är troende, då fyller ju webben en intressant funktion, även om jag personligen hoppas fler vågar gå till kyrkan helt öppet, än att smygtitta på webben. För min tanke var inte att att det skulle smygtittas av pinsamhet, utan för att kyrkan kommer hem till dem, som inte kan komma till kyrkan. Samtidigt känner jag att det är viktigare att informera kyrkbesökarna att filmning av gudstjänsten sker, men att det är noga med sekretessen att ingen skall synas i bild, så att de slutar gå i kyrkan för den sakens skull. Ingen skall känna sig besvärad av att det filmas i kyrkan och att de måste kunna känna sig trygga där.

Dessutom har på dessa dagar två olika församlingar i Sverige hört av sig om mina erfarenheter av detta. Än så länge svårt att dra några slutsatser, men skall bli intressant att följa utvecklingen vad som händer framledes.

Så här presenterade pastoratet julottan på Facebook.

Nästa planerade filmning är nyårsbönen kl 16.00 i Åsbräcka kyrka. Välkomna då att titta hur det går till, eller så får ni njuta i efterskott via webben.

Filmad högmässa i Västerlanda

20170708_144922.jpg

I dag var jag på högmässa i Västerlanda kyrka utanför Lilla Edet. Ja, jag inte bara var med på högmässan, utan jag även filmade nästan hela mässan. Tanken är att det skall kunna visas för dem som inte kan ta sig till kyrkan av olika anledningar, kanske boenden på äldreboenden mm.

Iden föddes av min vän och prästen Tomas Jarvid präst i Dalstorps församling utanför Ulricehamn. Tomas har haft funderingar på att spela in ljudet från sina predikningar i blogg och kyrkans sida. Tomas driver bloggen Vandra vägen under Svenska kyrkans domän. Jag testade detta med att spela in predikningarna med en extern Bluetooth-ansluten extern mikrofon. Funkar utmärkt till både predikningar och kyrkokonserter, viket finns bevis på flera ställen i min blogg.

Nu har grannförsamlingen i grannpastoratet i grannstiftet, givit mig tillstånd att testa och prova mig fram hur det skulle funka, villkoret är att inga besökare syns på bild. I övriga fall så måste personerna godkänna att vara med.

Första tanken var att direktsända via Facebook eller Youtube, men det föll direkt på att det inte finns något nätverk i kyrkan som kan användas och att utnyttja mobilnätet skulle göra slut på min månadssurf på en gudstjänst.

Nu testar vi att filma med mobilkameran i HD, en Samsung 8 (senaste modellen).
Nu blir det lite klipp och klistra för mig när jag kommer hem från Gudstjänsten. Att låta kameran stå på en plats. men att ha en statisk bild hela tiden skulle det bli jättetråkigt att titta på, så tanken är ju att filma lite allmänt material i kyrkan så jag kan klippa in i själva gudstjänsten så att filmen blir levande. Ja lite tester återstår men jag känner mig mycket nöjd så här långt. I dag tog jag det delvis statisk och delvis rörligt. Därtill filmade och fotade jag detaljer i kyrkan, för att lägga till i de statiska delarna.

Kan efterarbetet ta en halvtimma, bortsett från överföring från telefon till dator och att filmen tar ungefär lika lång tid att bearbeta som den är lång, ca en timma, så är jag nöjd.

Jag har själv testat att titta på filmerna på min 32 tums HD-TV som vi har i köket och det är knivskarpa bilder (oftast).

Titta gärna på filmen nedan och kom gärna med ytterligare tips och ideer….

Lukasevangeliet och korsdrag

20171224_223851.jpg

Det var mycket levande ljus vid midnattsmässan i en av våra kyrkor. Inte ofta man ser att ljuskronorna i taket brinner med levande ljus, så så var det nu. Visst är nattmässor något speciellt när man inväntar midnattstimman, så rofyllt, så magiskt och vackert.

Här några bilder från vår kyrka i midnattstimma och strax nedanför läser Göran Olander julevangeliet. Göran har varje onsdag en halvtimma ett allkristet program i vår närradio, Radio Trollhättan. Vill man efterhandslyssna på programmet så hittar men det på denna sida, och programmet heter Korsdrag med Göran Olander.