Kyrkvaktmästaren, ja det är jag det, i alla fall ibland. Detta är ett lekmannauppdrag, som är helt frivilligt och ideellt. Men jag gillar det.

I Sjuntorp har vi både värdar och vaktmästare under gudstjänsttid och vi har en flytande lista på arbetsuppgifter, som skall utföras före, under och efter mässan.

Jag är den som brukar vara först och låser upp och larmar av. Tänder altar och takbelysning, öppnar tornluckorna och sätter på el till orgeln. Går till sakristian och slår upp dagen i handboken för att kolla upp liturgisk färg, antalet ljus som skall vara på altaret. Därefter är det oftast dags att ringa i stora kyrkklockan en timma innan mässans början. Då skall stora klockan ringa i fem minuter. Själv brukar jag då gå ut, och titta upp och lyssna på klockans klämtande. Det känns så rogivande att få gå i kyrkan i sin ensamhet. Man känner en inre frid, det är andäktigt, på något vis. Därefter börjar jag med att fylla tillbringarna med färskt kallt vatten efter disken av dem och glasen. Både präst och kantor behöver det för att hålla rösten i trim. I morse kunde jag inte motstå frestelsen utan startade orgeln satte mig och spelade O, store Gud. Det var första gången jag spelade på en kyrkorgel… det var mäktigt. Jag ägde hela kyrkan och allt innehåll 😊

Därefter fortsatte jag med förberedelserna för kyrkkaffe med dopp. En enkel kaka och kaffe eller te för de som vill. Alltid trevligt med en pratstund med besökarna efteråt. Drygt en halvtimma före mässan kommer värden och vi gör upp hur gudstjänsten arbetsuppgifter skall fördelas, pratar oss samman och lite ditt och datt. En halvtimma innan är det åter dags för klockringning och då samma visa fast lilla klockan i tre minuter.

Därefter är det dags att starta timern till kaffebryggaren, tända stearinljusen, förbereda psalmböcker och agendor, för snart kommer de första besökarna som jag skall hälsa välkomna. När klockan är dags så skall jag sitta vid mixerbordet och justera volym. Alltid spännande och se att allt fungerar som det skall, ljudet från prästen, lagom nivå i högtalaren och till hörapparaterna. Sedan en eller flera klockringningar under mässan.

När man pratar om Gud och vilken väg man skall vandra genom livet, så finns den symboliken också i kyrkan….

Här väljer man den breda vägen in på toa eller den smala vägen in i städskrubben. De flesta besökarna väljer nog den breda medan vi aktiva i kyrkan väljer den smala 😂

Vår nya kyrkoherde är underbar och pratar och predikar med inlevelse. WoW, vad jag gillar det.

Efter mässan så är det dags för kyrkkaffe, och sedan att blåsa ut ljusen, släcka ner allt och låsa kyrkan för denna gång.