Archive | juli 2015

Karin Boye #bloggswe

wpid-wp-1438200839130.jpegIbland kan saker och ting bli väldigt fel 😦
Ber om ursäkt till de jag oroade i onödan….

Jag och bror var ute på en biltur idag. Bland annat åkte vi till Borås och mellan Frufällan och Skogsryd försökte vi hitta huset där mor jobbade hos famailjen Algost, som barnflicka. Vi åt sedan mat i Borås innan vi vände blicken mot Alingsås. Vi vandrade i deras fina park innan vi besökte en skogsglänta.

wpid-wp-1438200871853.jpegJag presenterade via Instagram en bild på gläntan med texten ”Här är en fin plats att ta livet av sig…”
Den bilden gick ut på Instagram, Twitter och Facebook.
Nästa bild jag skickade iväg på Instagram var en bild på Karin Boyes minnessten just i denna glänta, och med texten ”… det tyckte i alla fall Karin Boye…”
Den bilden gick INTE ut på Twitter och Facebook.

Jag skapade många känslor hos många personer, vilket inte var min mening.

Karin Maria Boye, under en tid Björk, född 26 oktober 1900 på Vasaplatsen 11 i Göteborg, död natten till den 24 april 1941 i Alingsås (folkbokförd i Oscars församling, Stockholm), var en svensk författare. Hon var mest känd som poet men var även författare till ett flertal romaner, noveller och artiklar. Mest känd har kanske den dystopiska science fiction-romanen Kallocain blivit.

Under en vistelse i Berlin 1932–1933 tog hon steget till att leva med sin homo-/bisexualitet, på ett tydligare sätt än tidigare. Hennes äktenskap med Leif Björk upplöstes under Berlinåret, och när hon återvände till Sverige var hon, som vännerna upplevde det, förändrad: mer elegant, mindre intresserad av den aktivt marxistiska sidan i Clarté och kanske mera sårbar än tidigare. Efter en tid bjöd hon in en ung tysk-judisk kvinna, Margot Hanel, som hon mött och ”förfört” (hennes eget uttryck) i Berlin, och de kom sedan att leva tillsammans i princip fram till Boyes död – detta vid en tid då homosexualitet fortfarande var ett brott i Sverige. Boyes djupa kärlek till Anita Nathorst blev dock aldrig besvarad.

Boye hade förmodligen varit medveten om en homosexuell eller bisexuell sida hos sig själv sedan tiden för debutboken, men det var en dragning hon hade svårt att praktiskt acceptera därför att den tycktes kräva av henne att hon skulle leva som en man, och dessutom var det svårt att tala öppet om saken. Margit Abenius, som kände Boye från studentåren och framåt och starkt kom att påverka bilden av henne, spårar det här problemet från hennes tonårsdikter och framåt. Redan i de dikter och legender hon skrev i tonåren identifierar sig Boye mycket ofta med manliga hjältar, och deras offerhandlingar kan ofta ses som erotiskt laddade.

Abenius menar att kampen mellan att vara trogen sina egna val, även de omedvetna valen, och sin egen övertygelse – ”att leva rak” med Boyes egna ord – och de yttre moraliska krav som vi gärna vill ta på oss (överjaget hos Freud) – en viktig konfliktlinje från debutboken och framåt – har en del att göra med Boyes insikt om sin förbjudna lust. Boye gör själv en liknande tolkning i Kris, men eftersom den är skriven just efter Berlinåret kan man inte utan vidare se romanen som facit till den kris Boye genomgick i början av 1921 (och som hon själv gjorde en första analys av i ett brev till väninnan Agnes Fellenius). Under tiden i Berlin genomgick hon också viss psykoanalytisk behandling, och kunde bevittna nazismens genombrott på nära håll.

Karin Boye avled efter en överdos av sömnpiller (självmord) efter att ha lämnat sitt hem den 23 april 1941. Enligt handlingar i Göteborgs landsarkiv hittades Karin Boyes livlösa kropp vid en stor sten på en kulle norr om Alingsås. Hon vistades i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst (1894-1941), som var döende i cancer, och Boye var att döma av egna brev och senare uttalanden från vänner som mött henne i ett ibland pressat, allt mer labilt sinnestillstånd under sina sista månader. Stenen i området Nolby där Karin Boye hittades har gjorts till en minnessten och finns med på Alingsås turistkarta. Karin Boye är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv. Anita Nathorst avled i cancer i augusti samma år.

En av de mest kända texterna skulle jag tro är denna: Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Hela dikten kan du läsa här.
Du kan även lyssna på en strof här som Karin Boye själv läser.

Karin Boye – Tidsaxel
1900 Karin Boye föddes den 26 oktober 1900 som äldsta barn till Fritz Boye och Signe Boye, född Liljestrand. Familjen bodde i Göteborg, Vasaplatsen 11.
1901 Familjen flyttar till Viktoriagatan 24, Göteborg.
1903 Brodern Sven föddes den 17 januari 1903
1904 Brodern Ulf föddes den 12 augusti 1904
1907 Karin börjar i Matilda Halls flickskola i Göteborg.
1909 Familjen flyttade till Stockholm, först till Upplandsgatan senare till Karlbergsvägen 43B. Karin börjar i Åhlinska skolan. I Stockholm fick hon första pris i en tidningstävlan om en berättelse till en bild för barn. Hon tog pianolektioner och skrev dikter redan från tioårsåldern.
1915 Familjen flyttade till Villa Björkebo Huddinge.
1918 Karin skrev en textad bok till sin morfar på hans 70-årsdag som innehöll dikter och legender.
I Huddinge skrev hon mycket ungdomslyrik och även noveller och teaterpjäser samt ritade och målade akvareller. Karin deltog i kristliga gymnasistföreningens sommarmöte på Fogelstad herrgård. Hon träffade Anita Nathorst för första gången.
1920 Karin tog studentexamen och gick sedan ett år på Södra seminariet i Stockholm för att läsa till folkskollärarinna. Hon deltod i kristliga gymnasistföreningens sommarmöte på Almnäs herrgård.
1921 Efter examen på seminariet flyttade hon till Uppsala, där hon studerade grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria på universitetet. Hon var med i en liten sammanslutning som kallades The Poets’ Corner.
Karin höll föredrag och skrev artiklar, bl.a. i studenttidningen Ergo.
1922 Karin debuterade med diktsamlingen Moln.
1924 Diktsamlingen Gömda Land. Karin blev ordförande i Kvinnliga studentföreningen i Uppsala.
1925 Karin höll sitt berömda vårtal till studenterna i maj. Hon blev medlem i Uppsalasektionen av Svenska Clartéförbundet.
1926 Karin tog fil kand i Uppsala. Hon flyttade tillbaka till Huddinge och studerade historia vid Stockholms högskola
1927
Karin vikarierade en tid på Åhlinska Skolan. Hon blev medlem av Clartés redaktion på senhösten. Diktsamlingen Härdarna. Fritz Boye avled i cancer.

1928 Karin tog magisterexamen. Hon följde med en skandinavisk studentdelegation med bland andra Leif Björk och Erik Mesterton till Sovjetunionen på en tre veckors studieresa. Hon besökte norska vänsterrörelsen Mot Dag med Leif Björk. Karin förlovade sig med Leif Björk.
1929 Under vårterminen tjänstgjorde Karin i Motala kommunala mellanskola. Karin gifte sig med Leif Björk under sommaren. Hon översatte Thomas Manns ”Bergtagen”.
1930 Karin och Leif reste till Jugoslavien. Intryck från resan återges i Varia (utg 1949). Karin lämnade redaktionsarbetet på Clarté. Hon blev ordförande och korresponderande sekreterare i Svenska Clartéförbundets centralsekretariat.
1931 Romanen Astarte kom ut och vinner andra pris i en nordisk romanpristävlan. Karin blev ledamot av Samfundet De Nio. Karin startade tidningen Spektrum tillsammans med Erik Mesterton och Josef Riwkin. Hon översatte T.S.Elliots ”The Waste Land” tillsammans med Erik Mesterton. I slutet av året separerade Karin och Leif.
1932 Karin avgick som ordförande i Clartés centralsekretariat. Hon utträdde ur Spektrums redaktion. Karin reste till Tyskland där hon gick på psykoanalys i Berlin. Hon träffade Margot Hanel för första gången.
1933 Karin flyttade till Skeppargatan i Stockholm.
Romanen Merit Vaknar. Karin gjorde ännu en resa till Berlin.
1934 Karin och Leif skiljdes. Novellsamlingen Uppgörelser och romanen Kris. Margot Hanel flyttade in hos Karin.
1935 Diktsamlingen För trädets skull. Karin deltog i en diktarkonferens i Sigtuna. Hon blev vald att delta på kongressen Kvinnornas representantmöte Ned med vapnen, initierad av Elin Wägner och Fogelstadgruppen i i tidningen Tidevarvet.
1936 Romanen För Lite. Karin började som lärare på Viggbyholmsskolan.
1937 Karin deltod i en fredskonferens på Viggbyholmsskolan.
1938 Karin reste till Grekland på sommaren med stipendium från Svenska Akademien. Hon slutade på Viggbyholmsskolan på senhösten p.g.a. akut neuralgi i armen.
1939 Karin deltog i svenska diktarveckan i Trondheim, Norge. Nordisk kulturfront hade möte i Sigtuna.
1940 Romanen Kallocain och novellsamlingen Ur Funktion. Karin bodde ofta hos Anita Nathorst i Alingsås.
1941 Karin inbjöds till svenska diktarveckan i Köpenhamn. Novellsamlingen Bebådelse. Karin tog sitt liv i Alingsås. Diktsamlingen De sju dödssynderna utkom postumt.
1949 Essäer och andra smärre skrifter sammanställdes i Tendens och verkan samt Varia.

Mer info om Karin Boye kan du finna på Karin Boye-sällskapets hemsida.

Gunnar Wiklund #bloggswe

wpid-wp-1438073798628.jpegHär om dagen såg jag på Sveriges radios hemsida en rubrik ”Gunnar Wiklund – stjärnan som mer eller mindre glömdes bort”. Jag vet inte om eller hur många som glömt honom men hos oss finns han alltid i våra hjärtan.

I slutet på sextiotalet var han på parkbesök i Gräfsnäs slottspark och upp trädde där med sina många inga låtar. Vi var där hela familjen inkl minstingen som bara var ett par år gammal. Herr Wiklund hade på sig en heldress i rött där han stod på scenen och sjöng och vi alla njöt. Dagen efter åkte vi till Uxås tyglager och mor införskaffade liknande tyg som Gunnar hade på sig. Fram med symaskinen och snart hade jag och bror var sin dress och så fort vi skulle bort och vara ”fina” så var det två minigunnar som gjorde entre.

Just nu spelas Gunnar Wiklunds låtar på Spotify och väcker många fina minnen, hos mig.

Gunnar Wiklund började som bilmekaniker men uppträde med olika lokala orkestrar i och omkring Luleå. Som 17 åring debuterade han med orketern Swingers, Året efter spelade han också in sin första skiva ”Dä ä Kärlek”. 1969 slog han igenom med Per Martin Hambergs melodi ”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”. skivan såldes i över 200 000 exemplar. Wiklund inspirerades mycket av artister som Jim Revees, vilkens låtar Gunnar sjöng in på Svenska, och Perry Como. Andra artister som Gunnar Wiklund sammankopplats med är Hank Williams, Ray Charles, Johnny Mercer, Frank Sinatra och Michel Legrand.

Gunnar Wiklund hade mellan åren 1962 och 1978 totalt 36 låtar på svensktoppen, bland dessa kan nämnas ”Merci Cheri”, ”Vandra Vidare”, ”En serenad till dig”, ”Vi ska gå hand i hand” och ”Kan jag hjälpa att jag älskar dig ännu”.

Han deltog i melodifestivalen fyra gånger, med sex olika melodier. Men så i slutet av 1960-talet fick Wiklund ekonomiska bekymmer. detta eftersom hans agent förskingrat pengar och inte heller skött skattebetalningarna.

I början av 1970-talet fick Gunnar Wiklund även hälsoproblem, halsont visade sig senare vara cancer och han avled 54 år gammal 1989. Han blev begravd i minneslunden på skogskyrkogården i stockholm.Skogskyrkogården i Stockholm.

På den tiden som Gunnar var aktuell, så tog man ju ofta de utländska låtarna och satte svensk text till och vick fick höra internationella favoriter på svenska. Saknar den tiden mycket!

Den mesta sängen jag förknippar med Gunnar är ”Vi skall gå hand i hand”. Men det finns många fler låtar som ger mig bra vibrationer. ”Merci cherie” som var Österrikes bidrag och även det vinnande bidraget det året i ESC och sjöns av Udo Jürgens, som gick bort inte för så länge sedan. ”Vandra vidare”, ”Nu reser jag hem”, ”Snart så kommer åter ljusa tider”, ”Kan jag hjälpa att jag äskar dig” är andra låtar jag förknippar med Gunnar Wiklund.

Nyligen har också en hemsida om Gunnar skapats och senare under sommaren kommer det att vara en Gunnar Wiklundsdag. GUNNAR WIKLUND 80, Fredag 21 augusti, Folkparkskväll i Lasse i parken, Stockholm, Hornstull kl.17.00.

Julian Olin och hans intresse för Gunnars verk kan du läsa på mitt i

Gunnar, du var en stor del av min barndom och uppväxt, och du finns fortfarande inom mig. Tack för det du gav mig!

När Universeum blev Liseberg #bloggswe

wpid-wp-1437906318402.jpeg

Vår gemensamma tvåveckorssemester fortsatte igår med en tur till Göteborg och Universeum. Som vanligast, så tog vi pendeln från Lödöse södra ner till centralen där vi äntrade den överjordiskt spårtrafiken. Känns skönt att Göteborg inget har att dölja. Delar av linjen går via evenemangsstråket och mycket folk var det i rörelse åt alla håll. Avstigning vid Korsvägen där vi sedan korsade Mölndalsvägen och möttes av tvåhundra meter kö för att komma in och betala. En snabb titt i YR appen och det skulle inte bli så mycket regn här som hemma. Vi styrde stegen ner på Örgrytevägen för att kolla Lisebergs entré.
WoW, inga köer… Två entréer och ett kuponghäfte införskaffades och parken var vår.wpid-wp-1437906588631.jpeg

Som vanligt så gick jag och bror en gemensam runda i parken för att hitta ett ställe att mötas på, om vi ofrivilligt kommer ifrån varandra. Parken är numera rökfri men det har skapats en mängd rökplatser i parken, så det gick ingen nöd på mig, och det var lätt att hitta en plats ungefär mitt i parken som vi hade som mötesplats. Denna plats fungerar också som samlingsplats om och när vi går på olika håll.

Bror vill gärna spela sina dataspel/TV-spel, vilket jag inte har intresse av. Själv vill jag gärna gå på promenader och kolla in planteringar och även studera folk. Samtidigt har jag som mål att jag skall åka alla attraktioner minst en gång. I år var det Helix som var största nyheten och visst, jag åkte den. Tänk att ha snurrat upp och ner längst upp i loopen, som ni ser på översta bilden.wpid-wp-1437906508097.jpeg Många gånger var det negativa G-krafter som gällde och då hängde man i bågen som spändes över magen så man inte trillade ur. G-krafterna gör ju många gånger att man sitter tryckt mot stolen även om man har benen i vädret, men inte här. Runt omkring i stolarna skrek folk och sedan skrattade. Det kan inte jag, utan jag är heltyst.  Det bästa med den är att det hela tiden rör sig när man åker, så jag känner inte av min svindel, som många gånger begränsar mig. wpid-wp-1437906556985.jpegMen naturligtvis så åkte jag nya Lisebergshjulet för att bror också skulle få sitt lystmäte mättat. Vi fick en egen gondol jag och han, och vi satt i alla fall inomhus i en riktig gondol. Men för mig som är höjdrädd var detta absolut inget nöje. Jag satt mestandel på golvet mitt i gondolen och blundade. Men var ändå tvungen att försöka fotografera omgivningarna. wpid-wp-1437906540577.jpeg

Vi klarade oss inte helt från regnet, men det finns många ställen att krypa in under tak, och vi hade också regnponchos på oss. Men regnet blev aldrig så farligt, som det varnats för. Men det är en oerhörd fin park att bara strosa i, och det gjorde vi.

Vi var vid Kållerado och kollade in folk som åkte, och jag ville ta en tur men bror sade nej. Då det var för hans skull vi var där, så avstod även jag. wpid-wp-1437906412098.jpegMen vi kunde ju titta på andra som åkte. Vi hamnade bredvid en familj som gnällde att de blivit så våta under åkturen och ändå hade de blivit våta av regnet. Ibland så undrar man…

Vi tog även en promenad i Kaninlandet, som var helt nytt för oss. Här blandades en lekplats med fler olika attraktioner och jag kan tänka mig att det är ett paradis för barnen och kanske även för de vuxna, där barnen kan leka själva en stund, dock med uppsikt av de vuxna. För barnen kan det vara väl så roligt utan att det behöver kosta pengar. Här fanns Bushållplatsen, Glassiären (vad köper man där, tror ni?) Man kan åka Kaninlandsbanan, koka kaffe i kaffekoppen. Man kan åka Hissingen, eller som vi, bara promenera. wpid-wp-1437906645013.jpegVi hann även meden tur i Evert Taubes värld. Evert Taubes Värld erbjuder en upplevelse utöver det vanliga. Du kommer att få uppleva en värld full av överraskningar, hisnande äventyr, underbar
musik, spännande människor, sköna sommarblomster, glada skratt och
kanske en och annan stillsam tår. Med andra ord, stor och tidlös underhållning
för alla åldrar – precis som Liseberg i övrigt! Det var första gången för oss, men det var väl värd ett besök för att se stadens store skald.

Så för oss blev Liseberg ett lyckobesök utan trängsel och vi slapp nästan alla köer. Perfekt!

Kållandsö och Läckö #bloggswe

wpid-wp-1437766831114.jpegI går hade vi tänkt att ta en hemmadag och bara njuta av det vi skapat ute i trädgården. Vi känner oss så stolta över vad vi åstadkommit. Men när vi fick se väderprognosen, så bestämde vi oss att det blir nog en innehelg och då blev det äventyr istället. Så kosan styrdes igår mot Kållandsö och första anhalt blev Spikens fiskehamn. Spiken är enda fiskeläget vid Vänern och ett mycket populärt turistmål. Här kan du äta god och närproducerad mat på Restaurang Sjöboden, njuta av vänerspecialiteter i flera av de idylliska fiskebodarna, ta en fika på caféet, spela minigolf, eller bara strosa runt och njuta av en glass. Spiken har månghundraåriga traditioner som fiskeläge, och för tjugotalet år sedan byggdes hamnen ut till en modern fiskehamn. Spikens fiskehamn är numera en av Europas största insjöfiskehamnar.wpid-wp-1437807647510.jpeg Själva hann vi med att äta en god fisk med potatissallad och en grönsallad därtill. Därefter spatserade vi runt i hamnen och kollade in utbudet i de små butikerna som finns i sjöbodarna, kollade in folk, både på land och vatten och njöt i det suveräna vädret.

Trots sin litenhet så är det ett mycket populärt besöksmål både från när och fjärran. Namnet spiken känns lite udda och så här står det på vastsverige.com:s sida: Tage Petursson, från början uppväxt på Djurö, numera Lidköpingsbo har forskat kring namn och släkter på Kålland och Kållandsö. Han menar att namnet Spiken kan syfta på själva udden. På kartor från 1700-talet står dessutom namnet Spikudden. Det finns en tradition, säger Tage, att en Anders Spik, död 1772, som var krukmakare och anställd av Läckö Slott skulle ha gett namn åt Spiken. Anders bodde på sista torpet mot sjön. På samma plats står numera huset Sjödalen, där Bloms Lanthandel inrymdes 1915-1945.

wpid-wp-1437766784989.jpegDärefter styrde vi färden mot närbelägna Läckö slott. Slottet är beläget på en udde i Ekens Skärgård i Vänern och är ett minne från Sveriges stormaktstid. Det tillhörde under medeltiden skarabiskoparna och lämnades 1615 som grevskap åt släkten De la Gardie, men indrogs 1681 till kronan. Läckö har senare bland annat förlänats till Carl Gustaf Tessin 1752 och 1810 till Carl Johan Adlercreutz och har senare varit utarrenderat, bland annat inom ätten Rudenschöld. Slottet och kungsgården ägs numera av staten genom Statens fastighetsverk och är statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935. Varje år ordnas det utställningar i slottets lokaler och i är är det Kvinnliga pionjärer
– Svensk form under mellankrigstiden. Väl värd ett besök. I närheten ligger också naturum ”Vänerskärgården – Victoriahuset” Där finns även en sommarutställning. I sommar tar fåglarna över naturums hörsal. Utställningen ”Vänerns fåglar i färg” presenterar tavlor av en erkänt duktig konstnär. Gunnar Brusewitz har fångat en stor mängd av Sveriges fåglar i stämningsfulla målningar. Här har vi valt att visa några av de vanligaste fåglarna i Vänerslanskapet, några av de ovanligaste och även en och annan fågelkärve.wpid-wp-1437805339008.jpeg

Vid Läckö ligger också vikingaskeppet Sigrid Storråda. Skeppet är ett av världens största havsgående vikingaskepp som har fullt passagerartillstånd. Har kan du följa med ut på en vikingaseglats på samma sätt som vikingarna. Turerna inleds med en guidning av skeppet. Väl ute på sjön får alla vara med och prova att ro. Det är en stor upplevelse att känna hur man är med och driver fram det 17 ton tunga skeppet.

Grabben med guldskorna #bloggswe

richardFick i morse se en bild på Instagram att en twitterfarvorit var på väg till Uddevalla och deras kalas. Bara att surfa och kolla in hemsidan, jo men visst, där fanns han. Jag minns honom från 1984 när han och hans båda bröder vann melodifestivalen och även den internationella delen med Diggilo Diggiley. Då var det tre blyga grabbar som blivit stora. Sedan dök han upp i nattprogrammet Vaken i P3 och P3 där han är den lugna och trygga mannen med basröst som är underbar att lyssna till.

Nu stod han där framför mig på scenen, eller stod är knappast det rätta ordet. Det var inget blyg grabb som då en gång och inte heller var det den lugna mannen från radion… Nej, det var ettånglok som rullade på hjul av bomull både på scenen och bland publiken och fick oss verkligen att leva upp.

Richard Herrey, vilken gubbe (nästan)! När jag såg hans röda wpid-wp-1437686035613.jpegsportskor, så långt från guldskorna han en gång hade, så funderade jag på var guldet hade tagit vägen. Nu fårstår jag, det hade vandrat uppåt,men stannat vid hjärtat. Den glädje han visade på scen men också nere bland publiken var enorm. Han dansar med lille Sebastian (en grabb i publiken) medan han sjöng, Var gång han gick förbi oss, så fick Nussä en klapp och lite kliande bakom örat, medan han i mikrofonen säger att det är så härligt med djur.

Ja du Richard, ditt hjärta av guld syntes igenom i hela showen och allsången.

Du var heller inte ensam på scen. Du hade med dig helt fantastiska nya bekantskaper, i alla fall för mig. Voice of vocals gjorde dig sällskap både med musik, sång och dans. Vilket gäng! Var lätt att bli förälskad i dem.
wpid-wp-1437685924283.jpeg
Voice of vocals beskriver sig så här på Facebook: Voice of Vocals har under ett flertal år genomfört ett antal krogshower under jul och vårsäsong och sommartid medverkat i ett flertal festivaler . Vi har även jobbat med företagsevent / kickoff /privata arrangemang m.m .
Om du letar du efter en helkvällsupplevelse – då har du kommit rätt. Vi kan erbjuda en kväll fylld av mat och dryck och en show utöver det vanliga i ett Wallmanskoncept.
En show som inte bara fyller en hög kvalité utan också levererar imponerande sång och showdans med inslag av oväntad humor.
Vi har förädlat och utvecklat kostym och showens inramning med gyllene klassiker
där låtvalen står för hög igenkänning och retrokänsla – självklart i en skön blandning med nutida låtar i ett enda musik eldorado.
Du kommer att möta oss artister både på scenen och vid borden när vi på klassiskt Wallmansvis framför just dina favoritlåtar – låtar du trodde du glömt….
Du får det ”bästa av det mesta ”
Vi gör din kväll till en helkväll – valet är ditt och kvällen är din att göra till just din upplevelse och vi kan bara lova en sak – du kommer inte bli besviken.

wpid-wp-1437686262029.jpegVackra Jonas när han och resten av gängen sjunger (jag vill leva la) Dolce vita. Wow vilken kvinna! Däremot var det inte Nussäs favorit, utan så fort hon kom i närheten så skulle jag skälla på henne. Vet inte om han tänkte på en ulv i fårakläder, men den skulle jag skälla ut, i alla fall…

Sedan blev det bråttom att byta om när han skulle serva kvinnorna med öl och revbensspjäll och däremellan ”Peta in en pinne i brasan”. Tala om ombytta roller…

Även Lasse Love och Otto Falk fick vara med och förgylla kvällen.
Tjejtjusaren och underhållaren Lasse, berättade för alla kvinnor att han är singel och bara väntar på dem, medan Otto, ett nytt stjärnskott från Skredsvik, fick verkligen publiken att gunga.

Så vad säger man? NI VAR FANTASTISKA, hela gänget!

wpid-wp-1437685967793.jpeg

wpid-wp-1437686304322.jpeg

wpid-wp-1437685924283.jpeg

wpid-wp-1437686166556.jpeg

Vem vet om jag lever i morgon?! #bloggswe

2410028560_d1b60340af_o

Vi vet att livet är förgängligt, och att våra dagar är räknade. Ingela Agardh, som var nyhetsuppläsare i Aktuellt, sade en gång kort före sin bortgång..
”Dödligheten i Sverige är 100%”. Ja hon har helt rätt, ingen kommer undan det oundvikliga slutet.

Far var drygt 80 när han gick bort, och mor 82 år.  Både far och mor visste vi att det kunde vara dags vilken dag som helst. Men vi var ändå aktiva in i det sista. Man kan inte lägga sig ner och tro att man skall dö, bara för att man är gammal och sjuk, utan man måste leva under de förutsättningarna man har.

Far hade inte fått vara hemma om inte jag bott i huset, och mor valde jag att ta hem självt efter felaktigheterna som uppdagas.
Både far och mor gick bort inför mina ögon och fick avsluta sina liv bland sina älsakde barn. Det är jag tacksam för.

När jag går runt med vovven på promenaderna eller i trädgården och funderar så brukar jag alltid titta över till grannens och nästan alltid såg man någon där och man vinkade och ibland gick man över för att prata lite strunt.

Jag hade ju valt att bosätta mig hemma för att ta hand om mina föräldrar, liksom min granne och tillika klasskompis från småskolan.

Strax efter mors bortgång så skulle grannen, ett halvt år yngre än mig, gå på fest hos några kompisar.
Han hade tagit på bästekläder, och gjort sig iordning, sagt till mor och far att han tar taxi hem i natt, innan han tog apostlahästarna till hjälp för att gå de två kilometrarna till bussen.

Strax efter midnatt, så svänger bilen in på deras gårdsplan, men det är inte taxin och grannen som kommer hem…
Ur kliver två poliser och en sköterska som knackar på och väcker föräldrarna.

De berättar att deras son trilliat i hop i soffan där han satt, helt livlös. Ambulans tillkallades och det gjordes upplivningsförsök där och under färden till sjukhuset. Väl på sjukhuset så kunde bara konstatera att han var död. Polis och sjuksköterska fick det smärtsamma uppdraget att åka hem till hans föräldrar som är i samma ålder som mor och far hade varit, under natten och berätta vad som hänt…

Han var glad att få träffa sina kompisar en lördagsväll och ha lite roligt med dem, men kom aldrig mera hem.

När far gick bort på söndagskvällen så hade brors svärmor gått bort på lördagsmorgonen.
Vi fick två begravningar på 14 dagar att gå på.

Nu när mor gick bort, så hände det med grannen.
Två begravningar på 14 dagar igen…

Hans föräldrar har tacklat av efter det som hänt.
Fadern med skelettcancer som han hitintills har lyckats hålla i schack och hans mor nyopererad för bröstcancer.

Nu mera har jag ingen att vinka till när jag promenerar med vovven eller går runt i trädgården.

Jag säger som fadern säger, det var fel gren som sågades av….

Tack mamma! #bloggswe

wpid-wp-1437557959135.jpegMamma, i går fördes du till sista vilan, i samma grav som du var med och fixade till för far.
Känns så otroligt skönt att du fick det som du själv önskade.

Du slipper lida mer men samtidigt känner jag det skönt att jag slipper slåss för att du skall ha det bra, för nu vet jag att du har det bra. Det som gör mest ont, är inte din bortgång, utan det att jag inte från början förstod vad som hände.

Jag litade på vården, din läkare på vårdcentralen och att alla gjorde sitt bästa för dig.Jag litade på kommunen att de hade rätt information om dig mm mm. Jösses vad vi bedrog oss…

I går när vi hade hämtat dig i din urna, precis likadan som du valde till far, så fick du liksom far din vandring genom huset och trädgården och se det du och far byggde upp gemensamt och som var ert gemensamma hem de sista 30 åren.

Därefter fick du vila en stund på altanen medan jag spelade ”Guten abend, gute nacht”, den sång du alltid sjöng för oss på tyska, när vi skulle sova. Nästa strof är ”mit Rosen bedacht”, precis som på bilden. Medan jag lyssnade på musiken och klockspelen från läsplattan, så gick jag och plockade rosor från våra klängrosor i trädgården, för att sedan lägga dem runt dig, så som i vaggvisan.

Vid graven, så fick jag åter chansen att göra det jag önskade, att sänka ner dig i graven, precis som jag gjorde med far.
När jag släppte sista livlinan mellan dig och mig, och snöret att sänka ner urnan, landade ovanpå den, så kunde jag vinka till dig och säga ”hej då lilla mamma”.

Sedan höll vår kyrkoherde ett mycket känsloladdat tal tillsammans med några fina bibelord. När vi sedan skulle be ”Fader vår”, brast min röst och ögonen fylldes av tårar som rann sakta ner för min kind.

Strax efteråt så fick vi alla gå fram och lägga våra blommor och säga några ord till dig i stillhet.

Därefter tog vi en promenad medan kyrkogårdspersonalen återställde graven och lade allt tillrätta. Därefter återvände vi i stillhet och vi kunde beströ hela gravstenen med röda rosenblad från vår trädgård.

Tack mamma och pappa! På vårat köksbord står nu två röda rosor, en för var och en av er…