Tag Archive | Bror

Kärlek lever

20160716_153251

I dag när jag vaknade var det första bror sade, ”tack för igår”. Kärleken flödade och jag kände en sann glädje inom mig. Jag blir glad av att dela glädje och mår bra av sådant.

Vi började med att besöka en av våra uteserveringar där vi båda tog en öl och bror fick även en ”Jäger”. Vi kände glädje och trygghet med varandra. Vi promenerade sedan ner kanalen och fallen och tittade på knallemarknaden, öltälten, ansiktsmålare, och olika säljare av mer exotiska varor och tjänster inklusive mat. Vi tittade på alla människor från olika länder och kulturer och vi gick där gemensamt på gatorna och njöt av det vackra. Vi promenerade ner till vår vackra kyrka och gjorde sedan en rundgång där och jag lade mig en stund med knäppta händer vid altarringen. När jag sedan var färdig gjorde bror samma sak, och det var så vackert att se den stillhet som rådde.

Vi promenerade sedan vidare till fallfåran som just nu var i det närmaste tomt på vatten för att sedan gå vidare till cirkustältet för att njuta av musik. Till och med jazz kan vara fint i rätt sällskap, även det normalt inte är min typ av musik. Tyvärr missade vi Louise Hoffsten, som jag annars gillar skarpt. Vi tittade in hos olika utställare och såg vad de hade att erbjuda och vi fick även dricka kranvatten, på flaska. Vi fick prata med poliser, stadsvandrare mm. Vi tittade på konsten som spridits i staden och även ”Strömkarlen” som står i kraftfåran för att skrämma att att vi inte hoppar i vattnet och drunknar i strömmarna. Gamla försök till slussbyggen som blivit ett fiasko för att tekniken inte funnits till att bygga det vi önskade.

Tillbaka i staden strosade vi på strandpromenaden, stannade till och lyssna på spelmän och grupper som framförde sin musik på gator i öltälten. I bland smet vi även in och satte oss för att lyssna och dricka lite gott. Vi stannade till och provsmakade Souvasrulle. Souvas är Nordsamiska och betyder ”rökt” och köttet var blandning av älg, hjort och ren.
Säger bara MUMS! Vi tittade till på scenen på rikskändisar sås om Samir & Viktor, Tour de Frans, Jerka, mm mm. Vi lyssnade på rockmusik och vi njöt av kärlek, glädje och fest ända ut i tånaglarna.

Ett enkelt tack

IMG_20160712_105742

SVT Nyheter granskar nu hyrläkarna och vad det betyder för oss patienter. Jag är glad att detta görs av två av mina favoriter Mikael Grill Pettersson och Sanna Drysen. Tyvärr väcker det många minnen inom mig som jag helst vill glömma, samtidigt ser jag att detta är mer än aktuellt än någon sin tidigare. Utan att gå in på detaljer vill jag tacka Mikael för det han gjort för mig, för oss och för alla andra, både det du gör nu och vad du gjort tidigare.

Jag vill också sända min djupa tacksamhet till P4 Väst, P4 Skaraborg och P4 Göteborg, som tagit mina tips på allvar kontrollerat och avfärdat myter som på olika sätt finns hos allmänhet och politiker/tjänstemän. Ni kunde ge mig svar på frågor som jag sedan kunde argumentera gentemot vården och omsorgen. Jag vill tacka alla mina vänner inom journalistkåren som på olika sätt hjälpt mig vidare. Alla lokaltidningar som spann vidare på dessa nyheter. SVT Nyheter Väst inte att förglömma.

Ett stort tack till alla politiker från olika partier, som stöttat mig/oss och drivit frågorna vidare, både lokalt, regionalt och riks. Även ni som förde upp mig i riksdagen. En stor känga till de som avfärdade mig och vägrade svara på frågor och blockerade mig. Jag fick rätt utan er hjälp.

Ett stort tack till de inom hemtjänsten som gjorde mig uppmärksam på att det fanns felaktigheter i mors vård och omsorg. Och en känga till er som gick bakom min rygg och pratade skit.

Ett stort tack, till de tjänstemän som tog ansvar och omplacerade folk, så de inte kunde göra mer skada. En känga till er som försökte svartlista mig på olika sätt.

Ett stort tack till alla mina vänner som stöttat mig och gett mig styrka under denna tid, ni vet inte hur mycket jag beundrar er.

Ett stort tack till kyrkans folk som givit mig en axel att gråta mot när sorgen var för svår.

Också ett stort tack till dig på Arbetsmiljöverket, du vet vem jag menar. Jag lyckades även bevisa det ni inte lyckades med.

Jag vill också tacka vår Herre, som givit mig styrka och kraft att genomlida detta, men också väglett mig på olika vägar.

Jag fick ytterligare fyra år tillsammans med min mor, en mor som blev lugn och harmonisk, som kunde skratta tillsammans med mig, men som också hade glömt det svåra.

Dessa minnen som nu dyker upp,gör ont, mycket ont. Men jag ångrar inget av det, och jag är stolt, mycket stolt att jag klarade det.

Mycket av det jag fann, finns kvar inom mig och det kommer jag att ta med mig i graven. Men jag kommer också att ta med mig en stolthet och glädje från er som slapp lida när sanningen uppdagades. De kramar jag fick från gråtande personer på ett visst ställe, har betytt mycket. Många av de vänner jag har lärt känna under dessa år finns kvar hos mig, ni har varit guld värda.

Jag kände igen mig mycket i Anders Kompass sommarprogram, känslor, tvivel, hat och förtal men också att jag kämpade för en god sak.

Tack alla för vad ni betytt för mig!

Taxi, var god vänta

taxi

Nu på morgonen var färdtjänsten återigen försenad 😦
Drygt 10 minuter efter den avgångstid som är satt till 05,45 på måndag ringer jag och anmäler försenat fordon. Hon börjar kolla upp och ser att idag är fordonet bokat till 06,20

Jag reagerade starkt på detta då det är arbetsresor, och han har ett jobb som börjar 07,00.

Hem har han färdtjänst var vardag 15,45, men till jobbet så skiljer det mellan 05,45 och 06,10. Men de olika tiderna är ju sedan länge inplanerade i schemat.
Hon kollar upp och ser att resorna är inbokade normalt 05,45 på måndagar. Men varför de ändrat i dag kunde hon inte ge besked om. Ännu mindre varför de ändrat i dag, och UTAN att kontakta oss. Mitt i detta ringer nu taxichauffören och säger att han är lite sen. Nu lär han knappast komma till jobbet i tid, pga detta 😦

Att bror har arbetsresor är att han skall känna sig trygg och att det skall gå i sina vanliga rutiner. Nät det funkar är han trygg och klara det själv, men när det blir strul, så blir han genast nervös och osäker. Då är det jag som måste gå upp och ringa och kolla vad som hänt. Att det kan hända olyckor och liknande är inte konstigt, och då kan jag förstå att det blir tillfälliga förseningar. Men att boka om avgångstiden med 35 minuter utan att säga något är inte OK.

Tidigare när han hade färdtjänst, så var det ofta problem, så det funkade inte och därför har han nu arbetsresor. Det mesta har fungerat fram till för några månader sedan, då det blivit mer och mer strul.

Nu blir det att ringa och fråga vad som händer. Presentkortet som Västtrafik delar ut som kompensation för dessa missar, kompenserar inte för det löneavdrag han får för sen ankomst till jobbet.

Nu 06,28, dvs 43 minuter sen gör att att han inte kommer i tid till jobbet 07,00. 😦

Uppdatering 07,55
Nu har jag pratat med Samres om vad som hänt.
Där får jag besked att chauffören som skulle hämta 05,45 glömde det. Istället bokade de en ny bil till 06,20. Detta utan att meddela oss. Inte heller kundtjänst för försenat fordon kunde ge detta besked när jag ringde.
Nu har jag försökt ringa och lämna mina synpunkter på detta då är deras telefoner ur funktion och jag skall återkomma senare.
Skall jag skratta eller gråta?

 

Tack ”Snutten” #blogg100

20160425_181117

Snutten, igår satt jag vid din älskade sjö, där du så många gånger suttit och fiskat. Det var ditt sätt att koppla av och få ro i sinnet. Du blev min extrabror när du flyttade hem till oss när jag var liten. Jag kunde inte säga ditt namn och jag kunde inte heller säga att du kom på moppen från jobbet. Jag drog i hop allt till ett enda ord och det fick du heta resten av livet. ”Snutten”, jag saknar dig.

20160425_180805Du växte upp skaffade flickvän och ni gifte er, skaffade villa och fick två välskapta barn. Men så hände något, ni gick isär och du tog avstånd från hustrun och dina barn, som du inte ville träffa. Vi har under hela livet försökt att få dig att åtminstone ha kontakt med barnen, som har saknat dig, och du svarade ”ja, ja, ja”. Men det blev aldrig något utav det.

Till och från slängde du även ut oss, men du kom alltid tillbaka. Du hade svårt att hitta dig själv och efter de ekonomiska bekymren som skilsmässan gav, så valde du att åka till Saudi Arabien för att jobba, komma ifrån allt här hemma och börja ett nytt liv. Men när du kom hem mådde du ännu värre än innan och den lömska spriten kom in i bilden.
Hur många gånger pendlade jag inte härifrån och ner till din lägenhet utanför Göteborg för att få ordning på dig. En gång när det var som värst, du var bakfull och hade ångest och du stapplade ut i köket. Du kommer tillbaka lika stapplande och hade den största kniven i din hand och viftade med den framför mig. Du satte dig gråtande i mitt knä och bad mig att jag skulle sticka kniven i det, du ville inte leva längre. Jag förklarade att det går inte, för om jag gör det åker jag dit för mord och det vill jag inte. Men du var för feg att göra det själv. Jag pratade med polisen och de tog beslut att du skulle in på psyket, då du var en fara för dig själv. Jösses vad jag åkte polisbil den natten.

20160425_181004Men tillsammans klarade vi av många kriser och du kom tillbaka till livet. Men så kom något ikapp dig och då blev det åter den förhatliga flaskan. Du hade nu en lägenhet här i stan och en morgon vid halv fyra tiden så ringer du mig. Du hade blivit av med körkort pga rattfylla och det skulle bli rättegång mm. Gemensamt beslutade vi att bli medlemmar i Länkarna och vi gick på våra veckomöten och vi bekände båda våra alkoholproblem inför församlingen. Vi applåderade gemensamt och gratulerade de andra som klarade vissa milstolpar i sina nya nyktra liv. Vi lärde oss att cigaretter går på tre och alkohol går på sju. Det innebar att för en med alkoholproblem är sjunde timman, sjunde dagen, sjunde veckan, månaden året det värst för återfall.
Du fick ditt straff och det innebar fotboja och du var låst i din lägenhet, förutom vissa tider då du skulle vara på länkarna. Även jag hade tillåtelse att ta med dig ut för att handla eller andra göromål. Med gemensamma krafter så klarade vi även av denna perioden i ditt liv.
När du avtjänat ditt straff och du åter var grön, så tog du nytt körkort igen och det var en stor befrielse för dig.

20160425_181322Du klarade av alla dina sjuor förutom sjunde året, då det var dags igen.

Ditt hjärta började krångla och du blir sjukpensionär. Till och från orkade ditt hjärta dålig och du svullnade upp i hela kroppen, då hjärtat inte orkade med att ta bort all vätska i kroppen. Men precis som men vår broderskärlek kom du alltid tillbaka efter dessa kriser.
När far gick bort orkade du inte närvara på begravningen, det var andra gången i ditt liv som du skulle begrava din far. 1967 din riktiga far och 2009, min och din far.

Vid mors, din och min mammas begravning, var du redan så märkt av sjukdom att du inte kunde närvara. Vi har haft många fina stunder tillsammans och klarat av många kriser ihop. Efter mors bortgång pratade vi ibland om ditt frånfälle. Du bad mig att likt för Åke, far och mor, stoppa ner din urna i jorden för den eviga vilan. Detta lovade jag dyrt och heligt och du var tacksam för det.
Dina barn kommer nu att sköta begravningen på sitt sätt och ingen har frågat mig om något. De har frågat många andra runt omkring dig om din sista vilja, men inte mig. De trodde inte ens att jag ville vara med på min egen ”brors” begravning. Som det ser ut, så kommer jag inte kunna uppfylla din sista önskan, vilket jag beklagar, men detta är något jag får leva med.

Snutten, min bror, vila i frid, en gång kommer vi åter att mötas…

Mellomeny, brors val #blogg100

20160305_200436

I bland kan fel bli så oerhört rätt…
Som jag tidigare nämnt så har jag inte varit något större fan av melodifestivalen de senaste åren. Nej intresset har legat på minussidan, om jag skall var ärlig. Visst har TV:n varit påslagen med bild och ljud, mest för bror som inte ville missa detta. Och jag har ju snällt suttit med för sällskaps skull.

När det var första deltävlingen, så blev jag försenad och fick då höra rösterna i radion och verkligen fångade mitt intresse. Från att ha varit ett nödvändigt ont i min vardag har det nu gått till att vara en familjefest för mig och bror. Som en del vet, tänker ju inte bror på samma sätt som jag, efter vissa händelser i barndomen, men han är ändock min broder.

Denna gången fick han hela ansvaret till att fixa en mellomeny, viket ha gjorde med bravur. Han fick en summa pengar och promenerade stolt till dryckesmonopolet för att inhandla något för att skapa en drink, lämplig för kvällen. Han återkom med starkvara med limesmak. Vi ställde oss sedan utanför butiken och pratade om hur drinkarna brukar se ut bland annat på tysklandsfärjan.
Vi promenerade in i den stora livsmedelsbutiken och han fick visa vägen dit han tyckte vi skulle gå, och snart stod vi bland frukt och grön. Han hade ansvaret för mellomeny och vi diskuterade och jag gav honom stöd men han fick välja. Till slut blev det gröna citroner som jag berättade att de kallas för limefrukt. Och naturligtvis måste vi ju även ha sugrör så vi fick leka följa John i butiken så han kunde leta upp dem.

Nu skulle vi ju även ha något ätbart och han valde glass. Nu blev det åter följa John genom butiken för att leta upp det. Oh vad stolt jag blev när han valde vårt lokalproducerade märke. Vi diskuterade vidare om vi bara skulle äta glass rakt av, eller om vi skulle göra det till en fest. Fest, skulle det naturligtvis vara, enligt bror, så då blev diskussionen hur det hela skulle göras för att bli festligt. Naturligtvis skulle det vara grädde på, så det fick inköpas, men räcker det, frågade jag…
Efter en stunds funderande så skulle det blir både flaggor och paraplyer och inte minst en hyllning som inte gick av för hackor. Efter en stunds diskuterande så blev det P4 Mello som skulle stå på glassen.

Så igår, fick bror stå i köket och vara både bartender och fixa drinkar och fixa glassen.
Resultatet blev som på bilden ovan, och vet ni vad???

Jag känner mig JÄTTESTOLT över min bror, som fixade något så fint, en bror som tänker utanför ramarna, och inte är lika inskränkt som jag, i mitt tankesätt.

Tack mina fina vänner, radiopratarna i P4, och tack min fina vän Mellonörden på Facebook.
Ni har skapat en tradition hos oss, ni har gjort våra lördagskvällar att bli riktigt festliga, veckans höjdpunkt! Och det bästa av allt, bror är så lycklig!

Ett extra tack till er radiopratare som beskrev brors konstverk så fint. Bror växte en hel decimeter.

PS: Sidan är inte sponsrad av Bohlins glass men vi uppskattar dem för den goda smakens skull.

Mina fönsterglasögon #blogg100

glasögon

Ser att det diskuteras för eller emot bidrag för glasögonbidrag till unga. Hur politiken såg ut i början på 1970-talet och vilka som styrde landstinget och kommunerna vet jag inte, då jag var för ung. En del av de skador bror fick av medicinerna, var fel på synnerven, vilket gjorde att han inte såg fullgott. Nu skall vi dock inte dra förhastade slutsatser om mediciner, då han kanske inte ens hade överlevt utan dem. Var tredje veckan kom det arbetsterapeuter ner från ”Lekoteket” i residensstaden men leksaker som skulle utveckla och lära honom saker. Jag var inte så gammal så jag förstod allt men jag skulle alltid vara med för att lära mig dessa leksaker för att kunna leka med bror, och att försöka utveckla det som var viktigt att ta tillvara på.

Som storebror såg lillebror alltid upp till mig och att jag då var en viktig bit i hans utveckling. Vissa leksaker tyckte även jag var kul fast åldersskillnaden mellan mig och bor var över sju år. Så jag fick mycket tidigt lära mig att ta ansvar för lillebror, något som nog sätter sina spår även idag.

Ett stort problem var hans syn så landstinget betalade ju hans nya glasögonen och utprovning mm. Men han tyckte det var så obehagliga så han ville inte använda dem och tog av dem så fort vi satte på honom dem. Han kom aldrig underfund med att de gjorde nytta för honom.

I o m att jag var brors store favorit så bekostade landstinget likadana glasögon till mig, fast de hade fönsterglas istället. Jag skulle ju alltid bära mina glasögon när jag var tillsammans med bror, vilket tog lite tid att lära sig för mig, då inte synen påminde mig om det. Men det fungerade och när lillebror såg att storebror hade så fina glasögon så skulle ju även ha ha det, så då försvann problemet lätt med att lära sig använda glasögon.

Jag tror att det var ett billigt sätt för landstinget i sista ändan för att ge bror ett bra stöd.
Så mina fönsterglasögon bar jag i drygt ett år, tills bror verkligen hade lärt sig att använda sina. Så även jag har haft nytta av dåtidens glasögonbidrag även om jag då innefattas av dagens åldersbegränsningar. Dock skulle det ju aldrig accepteras idag, då jag inte hade något synfel, och mina innehöll vanligt fönsterglas. Sedan finns det säkert andra bidrag som hjälper till i dessa speciella fall som vi befann oss i.

Men ett sent tack är bättre än inget tack, så tack landstiget för mina fönsterglasögon.

Min brors öde 2012

År 2012 var ett jobbigt år för familjen. För bror var det ännu jobbigare då han inte förstod mor sjukdom i sin fullo och inte heller den kamp jag dragit igång för mor. Mitt i detta skulle delar av verksamheten på Samhall i Trollhättan och förflyttas till deras lokaler i Uddevalla. Detta gnagde i honom och han kunde inte berätta vad som var fel pga sitt eget handikapp.

Jag minns så väl den dagen han gick i vägen. Klockan var strax efter 12 på dagen denna fina sommardag. Jag hade hällt upp mig en kopp kaffe och precis satt ner ändan på stolen på altan. Jag hör någon gå på vår grusväg, lite på avstånd men pga av grönskande träd såg jag ingenting. Det lät nästan som bror, men han är ju på jobbet, tänkte jag, så det är någon annan. Helt plötsligt ser jag att det är bror, men han går inte som han brukar och verkar djupt tänkande. Jag frågar om han har fått sluta tidigare idag, för jag skulle ju inte hämta honom förrän 16:55 vid bussen. Får bara ett nej till svar.
Ber honom sätta sig hos mig på altanen så vi får prata.

Det första får jag bara ja eller nej till svar. Jag körde ju dig till bussen tjugo i se i morse, sade jag åkte du inte med bussen? -Nej!
Men vad har du gjort då, frågade jag? Tystnad…
Till slut får jag ur honom ordet ”promenerat”.
Det visar sig att att han promenerat i sina egna tankar i över sex timmar denna morgon och förmiddag.

Jag fick ringt hans förman och berättat vad som hänt, sedan ringde jag vårdcentralen och berättade som det var. Vi fick en akuttid och kunde komma upp fort, och där kunde vi konstatera att det inte fanns några fysiska fel på honom. Han var helt enkelt sönderstressad av allt som hände, som han inte förstod. Han blev sjukskriven för utmattning. Under tre månader gick han sjukskriven och vi försökte hitta olika lösningar som kunde fungera för honom så han kunde resa till jobbet lugnt och tryggt.

I klippet ovan hör ni intervju med mig om brors situation. I september har vi äntligen en lösning klar, som passar bror, han får arbetsresor från hemmet till arbetsplatsen i Uddevalla med taxi morgon och kväll.

Under denna sjukdomstid hinner vi också besluta att ta hem mor från boende och hon får bo med oss igen. Bror får vare med i mors negativa utveckling med sin sjukdom men vi försöker också prata hela tiden om vad som händer.

Ni kan läsa hela nyheten som P4 Väst publicerade på sin sida här och där finns också Samhalls kommentar till varför det blivit så här.

Ett stort tack till Radio väst för all hjälp i ärendet!