Fackeltåg för kärleken

20180127_181512.jpg

I går gick jag ett fackeltåg till minne av förintelsens offer. Detta skedde i ”Slättas Rio” mera känt som Grästorp. Ja detta är den närmaste platsen för mig att hedra de offer som fick sätta livet till under förintelsen. Även om den största delen var judar, så var det även utvecklingsstörda, handikappade, hbtq-personer som fick sätta livet till genom s. k. barmhärtighetsmord. För mig är det viktigt att ta ställning att ta ställning i denna fråga, just med tanke på vad som skedde. Det som skedde var ju mot grupperingar och inte mot enskilda personer.  För mig finns det en övergripande religion liksom ett övergripande parti, som vi alla kan tillhöra och det är Kärleken.

Idag när jag hör att vi sätter epitet på personer som avskum, idioter, PK, utifrån grupper och inte enskilda individer, så blir jag fruktansvärt rädd, och funderar på vart mänskligheten och människan är på väg.

Vi kan bedöma gärningar hos personer, och straffa dem för vad de gjort, men vi kan aldrig straffa dem för det de är.

Aldrig mer – Förintelsen

20170127_175642

Än så länge är detta en helt vanlig dag, en dag som snart kommer att visa sig förändra världen. Väl nere på torget så ser de snart affären, men det är sig inte likt, de springer fram för att se vad det är…”  Så skrev jag i ett inlägg från 2015, till minne av kristallnatten, när mor och hennes syster kom till sin butik i Gollnow.

På lördag är det åter dags för manifestationer runt om i världen och i Sverige. Själv har jag redan varit på biblioteket i Lilla Edet och kollat in utställningen: ”Aldrig mer – om folkmord”. Här kan du läsa mer om den.

Författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink har skrivit en krönika med koppling till temat för 2018 års minnesdagsutställning, Aldrig mer! Om folkmord. Den kan du hitta här och även lyssna på den…

Själv kommer jag att ta mig till Uddevalla på dagen för att titta på filmen ”I´m still here – Dagböcker från Förintelsen”. Så här skriver de på sin sida:
Vi visar filmen som är gjord utifrån ungdomars verkliga dagboksanteckningar från Förintelsen. Filmen levandegör ungdomars vardagsliv, de lyssnade på musik, idrottade, gick på bio och planerade för sin framtid. Den framtid som helt plötsligt rycktes ifrån dem och ersattes av förföljelse, svält och dödshot. Dokumentären väver samman​ personliga bilder, handskrivna sidor och teckningar samt klipp ur arkiverade filmer. Filmen har erhållit två Emmy Awards. 48 min, engelskt tal, svensk text. Efter filmen samtal och diskussion. Samarrangemang med Filmis – Uddevalla Filmstudio, ABF och Uddevalla FN-förening.

Därefter tar jag mig sedan till Grästorp för att gå fackeltåg genom köpingen, som sedan avslutas med tal.

Jag vill tacka dig mamma, för det du berättat om kriget, din flykt undan ryssarna 1945. Tack för alla berättelser om hur kriget var, hur ni natt efter natt fick springa ner i källaren, för att försöka skydda er mot bomberna som föll. Flykten från Stettin till Lübeck. Jag vill tacka gammelfarmor Marie, gammelfarfar Arthur, gammelkusin Erwin, för er kamp, för ni trodde på demokrati och rättvisa, och inte minst fred. Det ni gjorde fick ni betala med era liv.  Alla andra inom släkten vars namn jag glömt, alla andra som förde kampen mot fred i Europa och världen. Jag vill tacka alla motståndsmän, som med livet som insats kämpade emot men också tacka de som ”lydde order”, för många av er har kunna föra historien vidare, och att vi idag fortfarande har ögonvittnen.
Tack också till Forum för levande historia, vars uppgift är att sprida information.
Vi arbetar för demokrati och alla människors lika värde. Med lärdomar från Förintelsen.

Dags för mässlingvaccin

sarampo2Då är det dags för mig att ta vaccin mot mässlingen.
När jag var liten så var det vanliga att man tog Trippelvaccin, vilket jag har fått. Trippelvaccination är samtidig vaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta.

När min kusin från Tyskland var här fick hon Röda hund, men trots det, så fick inte jag det. Så är var jag nog immun mot det.

Vattkoppor fick jag när jag var 14 år, och jösses vad jag var sjuk. Jag smörjde in mig med potatismjöl över hela kroppen för att motverka kliandet, och det gjorde nytta. Inga ärr efter blåsorna.

Scharlakansfeber fick jag i högstadiet men jag hade inga sjudomskänningar. Jag märkte det när mina händer och fötter började fjälla, och uppsökte ”skolsyster” och vi kunde ställa diagnos. En skolkompis fick det också, och blev så sjuk så hen hamnade på ”epedemi” och intensivvårdades.

Påssjuka hade far när han var vuxen och han var SJUK, men ingen i familjen fick det.

När jag jobbade som bussis, så var det ett fall med Difteri här på orten. Då beslutade företaget att vi alla fick ta vaccin på företagets bekostnad, men på vår fritid.

Men nu är det mässlingen som florerar, vilket jag inte haft. Troligen har jag ett aktivt immunförsvar mot det, då jag inte fått det tidigare. Men idag klockan 14,20 har jag tid på vårdcentralen för att ta en spruta. Jag är inte så noga för egen del, men ja kan ju smitta vidare, och av den orsaken väljer jag att ta sprutan. Just nu är det ett misstänkt fall min kommun, så det kanske är bra att minska spridningen.

Misstänkt mässlingfall i Trollhättan

Misstänker mässling – jourcentral fick stänga

Begränsat utbrott av mässling i Göteborg
Du som misstänker att du kan ha mässling:
– Läs i första hand nedanstående information och råd om mässling.
– Ring 1177 eller din vårdcentral innan du eventuellt uppsöker vården.
– Undvik att sitta i väntrum på grund av smittorisk.

Ring alltid först
Eftersom mässling är så smittsamt ska du alltid ringa först till vårdmottagningen i stället för att åka direkt dit. Om du behöver träffa en läkare kan du då få gå direkt till ett undersökningsrum utan att först vänta i väntrummet. Då kan du undvika att andra smittas. Detta gäller också för sjuka barn.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.

Du kan alltid ringa telefonnummer 1177 för att få hjälp att bedöma symtom eller för att få råd om var du kan söka vård.

Källa: 1177.se

Ljudaborg vandaliserat igen

20180103_142303

Såg på Facebooksidan Lilla Edet punkt nu nedanstående text att Ljudaborg blivit vandaliserat igen.

snip_20180105005055Jag blev verkligen bestört när jag läst detta. Jag älskar Ljudborg och dess teaterförening som med små medel gör teater i mästarklass. Så otroligt tråkigt när en lite förening drabbas av dessa vandaler som ställer till det.

Satte mg  bilen snarast och åkte ner till Lödöse för att dokumentera vad som hänt. Tanken var att få media att reagera, när det kom ut i bloggen, men TTELA var lika intresserade som jag och vi möttes där. Tillsammans gick vi runt och titta på det som hänt och skakade på huvudet. Ingvar Henriksson som är ordförande berättade att det handlade om vandalism, även om han inte själv sett det. Men han berättar ju hur föreningen har arbetat ideellt med projektet, och det kostar både tid och pengar att återställa. Själv kör jag ju tidningar i området  på nätterna och tidiga mornar, och brukar alltid hålla ett öga på dessa ställen, då jag passerar. Och visst händer det saker på nätterna, så det händer ofta som man ha poliskontakt för att meddela oegentligheter. Det händer ju även det bakvända att polisen stoppar oss och ber oss hålla utkik efter bilar eller personer. En win-win situation.

Jag hoppas verkligen fler vuxna tar sig tid att vara bra förebilder för ungdomar, som jag tror det är som har gjort detta. Att vara förebilder är inte bara föräldrarnas sak, utan alla vuxna, och gemensamt måste vi försöka stävja detta.

Läs gärna vad TTELA skriver om händelsen. För mig känns detta så onödigt 😦

Gunilla Ek – en svensk hjälte

IMG_3666
Gunilla Ek framför dörrarna till platsen där de gömde 15 flickor så de inte råkade ut för könsstympning. Copyright Gunilla Ek

Under bokmässan i höstas fick jag möjligheten att träffa Gunilla Ek. Gunilla har jobbat som missionär och bland annat jobbat med att informera om kvinnlig könsstympning.

Du kan läsa mer här: Vissa möten kommer närmare hjärtat
När jag senare pratade med henne i telefon så berättade hon att hon var nominerad till Svenska hjältar. Hon vann! Delar med mig av ett par klipp på nätet.
Grattis och tack Gunilla Ek

Är jag så förbannat vek?

20171210_123016

Är jag så förbannat vek? Direkt när jag på radion hörde att de hade kastat brinnande föremål mot synagogan i Göteborg, så vände det sig i min mage. Vem eller vilka är de som gör detta, och varför? Ett gäng ungdomar som har tråkigt, kanske hamna fel i samhälle, eller hittat fel kompisgäng. Ja, jag har inga svar på dessa frågor utan får invänta svar från polis och andra myndigheter.

Så fort jag kunde så satte jag mig på pendel ner till Göteborg, köpte en bukett vita rosor på centralen och promenerade med Nussä till judiska församlingens synagoga i Göteborg. Flertalet polisbilar cirkulerade runt i kvarteren och jag vinkade med min bukett och de vinkade tillbaka. Väl framme så började jag ta av pappret på mina blommor och då dyker en reporter från DN upp. Han frågade om ha fick fotografera medan jag fixade med blommorna, vilket var OK. Strax efteråt kom kollegan och frågade om de fick ställa några frågor, vilket också var OK.

20171210_124003 Hade tillsammans med blommorna köpt ett hjärta som jag tänkte placera vid deras andra entre. Så under promenaden från ena sidan till andra sidan av synagogan småpratade vi, jag om mina tankar och känslor i det som hade hänt.

Jag är stolt och glad över vår svenska yttrandefrihet och att vi har vidsträckta möjligheter att framföra våra åsikter, men när de går till handgripligheter, då är mitt tålamod slut. När jag var liten hörde jag ofta, jag tycker inte om tyskar, jag hatar tyskar för de de gjorde under kriget. Det var hårda ord för en tonåring som hade en mamma född i Tyskland under Hitlers välde. Varför skulle mamma vara hatad för det Hitler gjorde?
Screenshot_20171210-210803-02

Jag har haft och har fortfarande svårt för människor som sätter hela grupper som ansvariga för vad vissa personer gör. Fortfarande frågar sig en del, varför gjorde de inte motstånd? Vad hände med dem som gjorde motstånd? De finns knappast några i dag som kan vittna om det, då de blev avrättade med en gång. De som överlevde var de som ”bara lydde order”.

Att sätta en bukett vita rosor på grinden var ett av de sätt jag protesterade med, och andra sätt är att berätta hur de verkligen ligger till.
20171210_123049 Efter att jag promenerat runt synagogan gick jag tillbaka för att fotografera mina rosor jag satte på grinden. Då står en tjej där och sätter upp ett rött hjärta på gallret till området. Det hade gått ut ett påbud på Facebook att den judiska församlingen skulle kärleksbombas. Och viss blev det så, när jag var på väg tillbaka till pendeln mötte jag människor med hjärtan i händerna, på väg till platsen jag just lämnat, det kändes stor!

IMG_20171211_164420_031
Är också otroligt tacksam för det fina som skrevs i tidningen och på webben. En stor bild prydde också sidan.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/blommor-lamnas-utanfor-synagogan-som-attackerats/ 

Folkets domstol

lagbok_highres
Fotograf: Patrik Svedberg.

Då har åter en känd person blivit anklagad för våldtäkt, en händelse som ligger 25 år bak i tiden. Detta skedde långt innan jag själv började jobba med personen och jag upplevde inte personen som gör att jag tror att det kan vara sant. Men det kan vara sant för det. Men händelsen skedde för 25 år sedan och först nu utpekas personen. Men detta skulle anmälts för länge sedan och avgjorts i domstol, även om just dessa brott där ”bara” två personer är närvarande, är svåra att bevisa. Sedan har väl också domstolarna haft en föråldrad syn på dessa övergrepp.

Jag gillar verkligen #MeToo-rörelsen och i kölvattnet kommer nu mycket fram som får en att tappa hakan. Det är bra, för vi behöver verkligen skakas om, i detta. Mycket som kommit fram är ju anonyma berättelser där det är meningen att vi skall få veta vad som skett, utan att utpeka vare sig offer eller förövare. Men så kommer vi till nästa problem och det är dessa namnpubliceringar som sker, inte minst inom media. Hur långt skall detta dras? Hur långt skall vi gå? En de övergrepp är inte så allvarliga så de skall avgöras i domstol men helt kart ett arbetsmiljöproblem som fack och arbetsgivare måste ta ett stort ansvar för. Det är ett allvarligt problem om inte detta görs. Jag vet själv under den tid jag blev ”mobbad” på min arbetsplats. Ingenting gjordes och först långt efteråt började en del höra av sig och och berätta att de såg, men inget gjorde. Jag ider fortfarande av det som hände då för 25 år sedan, det har satt djupa spår i mig.

Så fort någon har blivit namngiven har diskussionen hamnat runt denna person, eller de närmaste runt händelsen och fokus tas ifrån att problemet är större än så. Vi ser ju hur stort problemet är och inte bara handlar om några få personer, utan det är ett strukturellt problem som genomsyrar stora delar av samhället. Så dessa spekulationer om vem och namnpubliceringar tar bort fokus från de verkliga probemet.

NMR förbjuds i Finland

DKFMK6qXoAELPsd

Jag ser många som jublar över att en tingsrätt i finland har beslutat att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen. Visst kan man förbjuda en organisation i Finland, men det måste ju vara lika lätt att kringgå, genom att upplösa den gamla och skapa en ny med ett annat namn. Och oavsett så är det organisationen som är förbjuden, men personerna med åsikterna finns kvar. Så frågan är om den blir så effektiv, mer än en markering från staten.

I Sverige har vi inte den möjligheten att förbjuda organisationer på detta sätt, mer än inom vissa specifika områden. Däremot kan individer dömas. Vi vet att NMR är en nazistisk organisation som kan vara våldsam. Men vad händer om man förbjuder dem, går de under jorden och blir mer våldsamma? Vi vet att många är dömda för andra brott inom nazismen, så vad spelar några mer brott för roll?

Jag har absolut inget till övers för dessa organisationer och människor, men vi kanske behöver få acceptera att de finns…

Trollhättan i sorg, igen

20171128_125711

En 14 årig kille blev påkörd på en parkeringsplats i Trollhättan och blev svårt skadad.
Så här skriver P4 VästStrax efter klockan 22 i går kväll fick polisen in larm om en skadad människa på parkeringen utanför butiken Granngården i Lextorp i Trollhättan.

Ambulans och polis var snabbt där och upptäckte en svårt skadad pojke som låg på parkeringen.

– Vittnen berättar att pojken har blivit påkörd av en bil och att bilföraren gick ur bilen för att se vad som hänt och sedan hoppade in i bilen och körde iväg, säger polisens presstalesperson Hans Lippens.

Efterhand som polisen som polisen fått fram mer fakta, har detaljer delvis ändrats. De är inte längre säkra på om bilföraren uppfattat vad som hänt. Vad jag vet har bilföraren inte hittats än. Vi trygghetsvandrare började samlas där vid 17.30 tiden där igår, för att vara ett stöd och även behjälpliga för de som behövde tröst. Även POSOM-gruppen, polisen, Svenska kyrkan, idrottsföreningar samlades på platsen för att delta i sorgen.

Själv var jag där första gången på middagen för att se platsen och jag köpte en brun nalle med rött hjärta och placerade det där.
20171128_130024

Senare på kvällen samlades folk i fler små grupper för att dela sin sorg och allt eftersom kvällen gick anslöt sig fler och fler människor och som mest var det ca 400 personer på platsen och deltog i minnesceremonier.


Allt eftersom dagen övergick i kväll, så fylldes området med marschaller och gravjus


Det var en mäktig upplevelse att se ljusen brinna efter gångbanor, vägar, trottoarer och gångbroar. En mäktig upplevelse att vänner, bekanta och vanliga människor samlas för att delta i sorgen. Ett liv släcktes i förtid, och när man vaknar på morgonen, vet man inte om man åter få gå till sängs…

 

Julmarknader i bilder

20171126_1457421664672996.jpg

I helgen har jag och bror varit aktiva. Fem julmarknader på två dagar. Nu är nästan all julmat inhandlad och likaså julklapparna. Kan vara nöjdare? Inte vi i alla fall…

I Lilla Edet fångades vi av TTELA:s reporter och fångades på bild. Tyvärr gjorde den att tryckeriet fick problem och vi fick i morse vänta två timmar på att tidningen skulle komma till filialen för utdelning
Folkets hus Lilla Edet


Fridhemsstugan Lilla Edet
Här hade Lilla Edets hembygdsförening lotterier, glögg med tillbehör och och försäljning av godis i strut.

Tre härliga personer som verkligen gjorde sitt till för att känna den tidstypiska känslan


Åsbräcka bygdegård


Lindåsgården


Kobergs slott