Ville skriva om kärlek och vänskap

20160716_163519

I går kväll och i morse ville jag skriva om min, brors plus Nussäs underbara dag på stadsfesten i Trollhättan där det nu är fallens dagar. Jag laddade upp bilder i bloggen och började skriva när det plingade till på Twitter att jag fått ett svar på en Tweet. Ett hatinlägg på min twittervägg som jag vet ibland kommer på Twitter pga av mina åsikter om människors lika värde. Samma sak händer ibland i bloggen men tyvärr även bland mina Facebookvänner.

Jag hade ännu inte kollat mitt Facebookflöde men börjar bli van och förbannad över att se delningar om vårt främlingsfientliga parti. Suck, glädjen var snart borta och lika så koncentrationen på vår fina heldag i kärlekens tecken. Snart fylldes mitt flöde av hat mot muslimer, kvinnor och män. Jag ser gång på gång hur vi generaliserar i allt vidare grupper, grupper ställs mot grupper, invandrare mot ”behövande” svenskar, kvinnor mot män, kristna mot muslimer. Vad ÄR detta?

Hitler byggde med sin tunga upp ett hat mot en grupp, judar, och fick folk med sig, och när han vunnit valet drev han igenom en enpartistat. Vad har vi lärt oss av detta? En del personer väljer idag att sprida sitt hat mot muslimer, andra mot invandrare och andra väljer att sprida sitt hat mot kvinnor respektive män. Precis som Hitler!

Vad vill vi åstadkomma med detta? Det är inte muslimer som självmordsbombar, der är självmordsbombare. Det är inte muslimer som kör in i folksamlingar, det är en hatisk person vars drivkraft vi ännu inte vet fullt motiv om. Vilka som försökte göra militärkupp i Turkiet vet vi ännu mindre om. Det är så lätt att hitta ursäkter genom generaliseringar för att stilla vårt eget samvete. Vi försöker hitta ursäkter i historien om varför muslimer är så vidriga människor, liksom vi försöker hitta samma sak för kvinnor resp män. Det finns hatiska människor överallt som försöker göra sin tro till en allmän uppfattning.

Vet vi verkligen vem som ligger bakom alla konton vi delar inlägg från? Det finns ju undersökningar på att dessa främlingsfientliga har flera olika konton men anonyma nicknames eller ibland helt vanlig namn. Är det sverigevännen som tagit ett kvinniklingande namn och säger att ”män våldtar” och så hyllar vi alla den personen som en person som vågar säga sanningen. Genom mitt synsätt att se, så splittrar vi bara oss själva och de som vinner är de som vill splittra. Då vinner hatet. Självmordsbombarna finns idag och det är de vi måste få fast. Väldtäktsmännen finns idag och de är de vi måste få fast. Där krävs att vi alla tar vårt ansvar och gemensamt arbeta för att så sker. En främlingsfientlig person tyckte någon skulle ställa sig på Öresundbron med en kulspruta medan en annan tycker vi skall kastrera alla män. Hat mot en grupp som inte kan hjälpa att de tillhör gruppen.

Är det i denna gemenskap vi vill leva? En kvinna sade till mig, ibland måste man generalisera! Jag hoppas innerligt att det inte var samma kvinna som pratade om kulspruta på Öresundbron. Eller, det kanske skall vara det jag hoppas på…

Judarna skulle bära Davidsstjärna så vi såg vilka som var judar. När HIV kom skulle HIV-smittade tatueras och vem skall märkas idag?

PS. Hinner inte ens skriva färdigt inlägget innan vi hör om poliser ihjälskjutna i USA.

Ett enkelt tack

IMG_20160712_105742

SVT Nyheter granskar nu hyrläkarna och vad det betyder för oss patienter. Jag är glad att detta görs av två av mina favoriter Mikael Grill Pettersson och Sanna Drysen. Tyvärr väcker det många minnen inom mig som jag helst vill glömma, samtidigt ser jag att detta är mer än aktuellt än någon sin tidigare. Utan att gå in på detaljer vill jag tacka Mikael för det han gjort för mig, för oss och för alla andra, både det du gör nu och vad du gjort tidigare.

Jag vill också sända min djupa tacksamhet till P4 Väst, P4 Skaraborg och P4 Göteborg, som tagit mina tips på allvar kontrollerat och avfärdat myter som på olika sätt finns hos allmänhet och politiker/tjänstemän. Ni kunde ge mig svar på frågor som jag sedan kunde argumentera gentemot vården och omsorgen. Jag vill tacka alla mina vänner inom journalistkåren som på olika sätt hjälpt mig vidare. Alla lokaltidningar som spann vidare på dessa nyheter. SVT Nyheter Väst inte att förglömma.

Ett stort tack till alla politiker från olika partier, som stöttat mig/oss och drivit frågorna vidare, både lokalt, regionalt och riks. Även ni som förde upp mig i riksdagen. En stor känga till de som avfärdade mig och vägrade svara på frågor och blockerade mig. Jag fick rätt utan er hjälp.

Ett stort tack till de inom hemtjänsten som gjorde mig uppmärksam på att det fanns felaktigheter i mors vård och omsorg. Och en känga till er som gick bakom min rygg och pratade skit.

Ett stort tack, till de tjänstemän som tog ansvar och omplacerade folk, så de inte kunde göra mer skada. En känga till er som försökte svartlista mig på olika sätt.

Ett stort tack till alla mina vänner som stöttat mig och gett mig styrka under denna tid, ni vet inte hur mycket jag beundrar er.

Ett stort tack till kyrkans folk som givit mig en axel att gråta mot när sorgen var för svår.

Också ett stort tack till dig på Arbetsmiljöverket, du vet vem jag menar. Jag lyckades även bevisa det ni inte lyckades med.

Jag vill också tacka vår Herre, som givit mig styrka och kraft att genomlida detta, men också väglett mig på olika vägar.

Jag fick ytterligare fyra år tillsammans med min mor, en mor som blev lugn och harmonisk, som kunde skratta tillsammans med mig, men som också hade glömt det svåra.

Dessa minnen som nu dyker upp,gör ont, mycket ont. Men jag ångrar inget av det, och jag är stolt, mycket stolt att jag klarade det.

Mycket av det jag fann, finns kvar inom mig och det kommer jag att ta med mig i graven. Men jag kommer också att ta med mig en stolthet och glädje från er som slapp lida när sanningen uppdagades. De kramar jag fick från gråtande personer på ett visst ställe, har betytt mycket. Många av de vänner jag har lärt känna under dessa år finns kvar hos mig, ni har varit guld värda.

Jag kände igen mig mycket i Anders Kompass sommarprogram, känslor, tvivel, hat och förtal men också att jag kämpade för en god sak.

Tack alla för vad ni betytt för mig!

I Ekoparken

20160712_133506Ingen kan väl knappast missa att jag gillar natur och kultur. Inte heller kan någon missat att jag gillar att promenera och de sista året har jag ju utökat detta många gånger om. Jag föredrar naturens sus före stadens brus.

Några gånger på året packar jag ryggsäcken med lite mat och fika och ger mig ut på vandring på våra fina platåer Halleberg och Hunneberg. Runt Hunneberg uppe på platån finns en väg som går runt hela området.  Det blir nära att besöka bergskanterna och dese stigar i skrevorna och platser med milsvid utsikt som kan vara otroligt vackra vid fint väder. Mitten på berget finns många vägar och stigar men området är avstängt för andra fordon än cykel eller att använda apostlahästarna. Området har ju varit under statlig tillsyn under många, många år och då jordmånen inte varit det bästa har området inte heller varit lämpligt för odling mer än för torpare som med handkraft kunde bruka jorden. Området blir ju på många sätt unikt och mindre tillgängligt för turister som söker nöje och nattlig. Här uppe härjar lugnet och stillheten.

På bergen finns många torparhus där skogstillsyningsmän bodde och kunde bruka små jordtegar. På somrarna så kunde nöten vandra i skogen och beta och på hösten efter skörden när man såg hur mycket man fyllt ladorna så fick man bestämma hur många djur man kunde ha över vintern. Många av de stigar som fanns mellan torpställena finns fortfarande kvar och man kan lätt få känslan att man tillhör området. Numera görs också områdena om, både med statliga medel men också frivilliga arbeten, för att försöka bevara området som det var under förra och förrförra århundradet. Många försök har gjorts för att få mer mark tidigare men det har sällan lyckats utan har bara ändrat naturen. När nu jag och Nussä vandrade där så mötte vi många blåbärsplockare, svampletare mm. Då området är stilla och naturligt.

Vi besökte två torp Grinnsjö, respektive Fagerhult. Fagerhult ät nogmest känd som Kungatorpet då de kungliga jaktsällskapet brukar hålla till här under jakten. Här finns också ett stort antal minnesstenar från de kungliga jakterna.

Området vi besökte Grinnsjö domänreservat. Wikipedia säger så här om området:

Jordmånen uppe på berget är mestadels fattig, med undantag för de gamla odlingsmarkerna, där växtligheten är omfattande och rik. Orsaken till att växtligheten är mer omfattande på dessa ställen är att våra förfäders brukning av jorden och boskapens påverkan har bidragit till att jorden har berikats med näringsämnen som gynnar och i vissa fall också missgynnar växtligheten och ekosystemet.

Eftersom platsen är belägen i ett relativt skyddat område beläget på ett berg så har människan inte haft intrång på naturen med maskiner och större föroreningar.

Eftersom området en gång i tiden har använts som odlingsmark och med årens gång åter vuxit igen till tät skog, så har man försökt att återställa landskapet till odlingslandskap. För att göra detta måste man sakta men säkert avverka skog och växtlighet. När träden försvinner försvinner också det största upptaget av näringsämnen ur marken, vilket gör att det lättare blir för mycket näring i närliggande vattendrag.

Området i naturreservatet består mestadels av låglänt odlingslandskap, tät skog, sjöar och våtmark. Skogen kring sjöarna domineras främst av gran, tall och björk som trivs i den näringsrika jorden från de forna odlingslandskapet. Kulturlandskapet i naturreservatet, som de öppna markerna, ängarna och betesmarkerna har tidigare varit täckta med skog, men har öppnats upp av människan. På dessa platser har mycket säregna arter fått tillfälle att i den näringsrika jorden kunna gro och sprida sig. De öppna markerna bidrar även till att solen får mer utrymme och markerna får därför större del med tillförsel av solenergi. Naturreservatet artrikedom och mångfald betraktas som mycket värdefull och säregen.

Sjöarna i naturreservatet är under häckningstiden ett häckningsområde för bland annat fåglar som kanadagåsen. Den näringsrika sjön bidrar till god tillförsel av näringsämnen mellan producenter och konsumenterna.

Trädgårdsplanering

wp-1468262827060.jpeg
Sommar, värme och vackra sommarbilder ser jag i mitt Facebookflöde men tittar jag ut så är det något annat jag ser, gråa moln, mycket regn, som tur är har de mesta fallit på nätterna då man sovit förhoppningsvis.

Jag sover ju utomhus stora delar av sommarhalvåret då jag mår bäst i den friska luften och känner mig piggare och gladare. Jag har tak över mig och det behövs rejält med vind från rätt håll för att jag skall bli blöt. Men när regnet verkligen vräker ner så vaknar man av det ljudet, så det är inte alltid det är problemfritt.
De sista dagarna har dock vädret bestämt sig att vara tvärs om och det skall regna på dagarna. Kanske dags för mig att promenera på nätterna och ge grannarna hjärtinfarkt när de se någon smyga runt deras hus. Nej det unnar jag dem inte så jag får hitta på annat. Det finns ju alltid planer på hur man skall utveckla sina idéer i hem, hus och trädgård. En stor del av dagen har det därför blivit en del surfande på Pinterest. Det är ju en socialt media där man delar med sig av DIY-idéer. Här finns en mängd tips och idéer till allt från enkla tips till mer avancerade upplägg. Bara att välja, titta och njuta och en del hoppas jag kunna förverkliga. Vi eldar med pellets och de kommer ju på pallar med säckar. Nu har vi ett stort antal pallar som jag tänkt bryta sönder och elda upp, för värme men också till att bli av med. Efter att ha tittat på Pinterest så blev jag istället bekymrad över om jag har tillräckligt med pallar för att förverkliga alla idéer jag fick.

Delar med mig av lite palltips på bild.

 

Husbondens röst

wp-1468247658523.jpg

Gårdagen bjöd på regn och rusk, och så regnade det lite emellan innan det kom en ny skur.
Närmare klockan ett så var det så mycket uppehåll att jag och vovven kunde tar vår 3 kilometare. När jag kom upp till Kohagen, jag området heter så, tittade jag ut på hästhagarna. Inte en häst gick där idag, de kanske var inne pga ruskvädret. Dessa hagar var en gång våra utägor och här hade vi oftast ungdjuren som då gick här hela sommardelen av året och betade. Många av ungdjuren kände ju igen en och kom gärna och pratade med en, när man tittade till dem och räknade in dem. Beroende på väder och vind och tid man hades, så gick man dit eller tog traktorn. I dag var det ruskväder och jag minns en gång ett annat ruskväder ungefär vid denna årstid.

Ett intensivt lågtryck hade parkerat över vårt område med regn blåst, regn och blåst om vartannat. På kvällen tog det i och blev ännu intensivare och trots att det borde varit ljust längre så blev det mörk tidigt, åskan tog fart och blixtarna lyste upp den mörka himmelen som om det vore dag. Jag var bekymrad för mina djur fast jag redan hade tittat till dem ett par gånger denna dag redan, så jag tog traktorn upp igen.

De hade packat sig tätt tätt för att hålla sig torra och skydda varandra mot vinden. De förstod snart att jag var där och de kom och tryckte sig samman hos mig för att känna trygghet och värme och där stod jag mitt i regnet och kände hur vattnet från håret rann ner för mitt ansikte. Jag insåg snart att här kan de inte vara i natt, utan de måste inomhus.

Normalt körde vi ju dem på kärra efter traktorn dit upp men det fanns inte tid till att fixa nu. Jag hann i blixtarnas sken räkna in dem och jag visste att alla var där. Det fanns inget alternativ, jag var tvungen att chansa och hoppas att allt gick bra. Jag öppnade hagen och började vandra hemåt den kilometer som det var med djuren i tätt följd. Handen fick vara min vindrutetorkare för att jag skulle se och ljuset från blixtarna hjälpte till att lysa upp den väg jag skulle vandra. Jag var ju rädd att att åskan skulle slå ner i närheten och orsaka panik bland djuren, eller ännu värre slå ner i oss. En kilometer i det vädret var långt mycket längre än en vanlig kilometer var och det tog tid. Försökte så gott ja kunde hålla koll så alla djur var med. Vi stundom plaskade i vattnet och stundom simmade vi nog men vi rörde oss sakta hem och jag tror de flesta förstod vart vi skulle. När vi snart var hemma och de kände igen sig sprang de snabbt fram till ladugårdsdörren och jag kunde öppna den och alla ville in på en gång. Väl där inne var det torrt, upplyst och lite varmare och alla djur intog direkt sina platser där de normalt står och lade sig ner i trygghet. Visserligen var de fortfarande blöta på ytan men här blåste och regnade det inte. Det var med lättnad jag kunde räkna in dem och se att alla var med.

Hur genomblöt jag var, så var det värt all möda att se dem ligga där i sina bås i tryggheten och undra hår många av dem som skänkte mig en tacksamhetens tanke.
Jag kände mig i alla fall som en god husbonde när jag sedan tog på mig torra kläder.
De fick stanna inne i två nätter innan det hade torkat upp såpass att vi på nytt kunde få dem på kärran och frakta dem tillbaka till betesmarken. För att gå med dem som jag gjorde hem, hade aldrig funkat.

Tack mina djur för detta starka minne.

Jag ger dig min morgon

IMG_20160710_131714

Jag vakande ungefär som vanligt vid sjutiden i går morse. Hörde hur bror drog sina timmerstockar efter lördagens firande. Ja, både firandet och att få sova var honom väl förunnat. Jag gav honom den möjligheten att få sin morgon och även sin dag idag också.
Själv bestämde jag mig för att promenera till kyrkan, inte minst för att få mina dagliga promenader men också hålla sockernivån på lagom nivå men också hålla kroppen igång trots hälsporren som hela tiden gör sig påmind.

Skulle jag promenera via stigen över de sommarfagra ängarna eller skulle det bli vägen. Det blev vägen då jag kände mer trygghet ifall någon skulle hända. Kyrkan trivs jag i då den är vacker men jag hittar också kärleken där som jag saknar ibland på de sociala medierna. Promenad fram och tillbaka gick i sakta mak för att inte frästa på foten allt för mycket och jag kände mig glad. Vovven blev också glad när han förstod att vi inte skulle gå den vanliga vägen. Här finns nya dofter, nya upptäckter precis som våra tidningar ger nya uppslag, föreställer jag mig.

När bror hör att jag är hemma igen kommer han med ett strålande leende i ansiktet och tackar för gårdagen som var gudomlig. Han och jag är nog väldigt lika då vi vill visa vår tacksamhet och framföra det till våra medmänniskor. Söndag och sommar betyder ofta musik i våra kyrkor, vilket vi gärna njuter av och oftast är det lite mer okända personer som förgyller våra liv. Ingen dansbandsmusik med Lasse Stefanz eller pop med Ulrik Munther. I går hade vi tre alternativ i olika kyrkor men vi valde Västra Tunhem där Susanna Moberg trio spelade.

Men först skulle vi ha lite mat i oss och vi lagade den gemensamt och under tiden plingade det till i min mobil, en bekant delade ett evenemang i närheten med utställning om den smalspåriga järnvägen mellan Trollhättan och Nossebro. Den skulle firat 100 år i år om den levat, men idag är det borta och delvis är det gång och cykelvägar och på andra ställen har det blivit bilväg. Vi åkte till denna hembygdsgård för att se på utställningen men också att få efterrätten serverad till middagen. Gissa vad efterrätten blev 🙂

När vi hade slickat ur all grädde ur mustascherna åkte vi vidare till musiken. Susanna, Emil och Andreas hade redan förberett sig i kyrkan. Susanna beskriver sig själv så här:

”Från barock till visa”

Susanna Moberg,
frilansande sångerska, sång och körpedagog.
Ofta anlitad som solist i runt om i landet.
Hennes repetoar är bred och hennes ljusa naturröst och texliga närvaro ger många möjligheter.

Här fanns en visskatt, både från Sverige men också våra nordiska grannar, blandat med folkmusik och spelmansmusik. Helt okänd musik blandades mer mer känd musik och när ”Jag ger dig min morgon” spelades så kunde ju inte jag låta bli att sjunga med i texten. Tycker det är så fint när vi kan ge lite av oss själva till någon/några vi tycker om.
Själv promenerad jag fram efter att musiken var slut och tackade dem personligen för att jag fick möjlighet att lyssna till dem.
Tack Susanna, Emil och Andreas. Ni satte guldkant på söndagen.
Kärlek kan visas på så många sätt och ger oss kraft och stryka att möta vardagen.
Dagen avslutades med ett glas vin på altanen och bror gav igen ett leende med ett stort ”Tack för en underbar dag”.

Hittade ett par youtube-klipp och delar med mig av dem.

 

Du och jag mot världen

20160709_131913

Bror, jag älskar dig så innerligt mycket. Många gånger har det varit du och jag mot världen, tillsammans med mor och far. Numer har bara vi varandra och vi försöker gemensamt komma fram till vad och hur vi skall göra. Två dagar på året har den ena av oss ett veto, ett absolut sådant.I går var det din tur.

När du klivit upp igår, stämde jag i med skrövel i halsen, i Jag må han leva följt av fyrfaldigt leve, HURRA! Du stod lika andäktigt som högvakten utanför kungens slott och njöt av det du hörde.

20160709_113631Efter frukosten gav vi oss i väg till slussarna i Trollhättan för att äntra Elfkungen och en tre timmars båtfärd på älven mellan Trollhättan och Vänersborg. Kanske inte den mest vackra delen av älven men oftast en lagom utflykt i tid för turister och vi kände oss verkligen som turister i och med att det är så sällan vi åker dessa turer med båten och att vi får se området av en annan vinkel än man är van med. Vi passerar bergskanalen, centrala staden med sina parker och stadsbebyggelsen och upp mot Trollhättans skärgård. När vi började närma oss Brinkebergskulle sluss, blev turisterna som barn på julafton. Det skulle bli så spännande med slussningen. In i slussen, porten stängs och vatten fylls på, ut ur slussen 6 meter högre än när vi åkte in. Ut i Karls grav där båten vänder och in i slussen för att sjunka 6 meter. Så medan turisterna sprang fram och tillbaka för att inte missa något så satt vi ner och tittade på turisterna i stället.

Efter båtturen tog vi oss till Vänersborg och ”Kopparn” för att äta födelsedagsmiddag. ”Kopparn” eller Koppargrillen som det egentligen heter startade för 50 år sedan och de blev snabbt kända för sin bearnaisesås. Numera har de utökat menyn så nu kan du får både kött, fisk, pommes till, och även andra såser. Verkligen lyxigt.

20160709_172507Efter att han njutit av god mat och dryck, så även Nussä, så blev det spatsergång i Vänersborg. Vi promenerade vänerstranden efter upp till Skräcklan och dess stuga där vi inmundigade efterrätt bestående av våfflor med sylt och grädde. Promenaden gick så fint och vi hörde hela tiden vattnets kluckande mot stranden samtidigt som folk låg på filtar och njöt i solen medan en och annan tog sig ett dopp i vattnet. Vi njöt av alla blommor och planteringar där och hälsade på Birger Sjöbergs Frida.

Efter det promenerade vi åter till ”Kopparn” för att njuta lite varierande dryck på utepuben innan hemfärden och dagen avslutades i gemenskap med en drink.

I går hade du utnyttjat ditt vet till att vi gemensamt skapade något fint, det var bara du och jag mor världen.

Bror vill också skicka en varm hälsning till alla som på olika sätt hyllat honom på sin 49-åriga födelsedag.

Romantiken och lyckan flödar

wp-1467837948469.jpeg

Vet inte vad som hänt i mina flöden på sociala medier men i går var första gången på länge som jag vakande upp med en kopp kaffe och romantik. Det började med att kompisar hade lagt upp ett foto på sitt nya uterum. Det var två leende människor, det var blommor, det var tända ljus och det var var glas med vin. Med en gång spreds ett leende på mina läppar.
Strax efteråt kom kom en annan kompis med bilder som visade gåvan han hade fått av sin hustrur på dagen, då det är 20 år sedan de blev ihop. Strax efteråt kom det upp foton på nyplanterade blomlådor hängandes på balkongräcket.

Kärleken flödade i mitt flöde och jag kände en styrka i att ha så fina vänner.
Det är något helt annat att vakna upp till detta än delningar där vårt främlingsfientliga parti dissekeras. Där högern kastar skit på vänstern och där vänstern kastar skit på högern.

Jag kände att detta blir en dag i min smak, känna glädje. kärlek och tacksamhet gentemot mina vänner som är så fina.
Inte långt efter de första fina bilderna och tankarna dök en avisering om ett nytt blogginlägg upp. Jag läste om en vandring i Bayern med bilder och fin text som gav mig ännu mera styrka och inspiration till att möta dagen. På morgonpromenaden kom hästarna och korna och hararna och mötte oss som alltid. Det kom ett SMS från kompisen där han meddelade att han kommer hit och hjälper mig med stubben, som jag vill ha bort.
Jag hann att planera dagen så att jag var hemma när det skulle ske.
Stubben kom bort och nu var det min tur att börja arbeta med stenträdgården. Då kom regnet. Men vad gjorde det, mobilen plingade till och det visade sig vara napp på lite efterlysningar för att hitta släkten som vi tappat kontakten med för länge, länge sedan.

Det var länge sedan jag promenerade på rosa moln och kände kärlek. Sist jag var så fnittrig och glad som igår var när mina nya blodtrycksmediciner krockade och jag hade närmare 300 i blodtryck. En hel helg skrattade jag, åkte på molnen, var på ladugårdstaket och jag flög som en svala i luften. Innan dess var det nog när jag var nykär. Det gjorde jag igår också, fast denna gång av den kärlek som visade sig på alla sätt.

Höjdpunkten i mina flöden kom när min kompis väktaren skickade ut en bild på sin hund som nu var godkänd väktarhund. Som han kämpat, men det av resultat. Jag tror att han var otroligt stolt över sin vovve och jag var minst lika stolt över dem båda.

Säger som min kompis Robert Klåvus med ett av hans fina citat: Det viktiga är alltid att möta hat med kärlek. För kärleken är inte mesig. Den är stark. Det absolut starkaste vi har.

Även denna dag har mött mig med kärlek och fast det just nu är dimmigt ute, så tror jag ändå att dagen kommer att bli kärleksfull, fylld med romantik och kärleksfulla människor och djur.

Kärlek till er alla!

God morgon

cappuccino

Vaknar åter upp efter en regnig natt och solen börjar bryta igenom molntäcket. Jag hoppas att dagen blir vad den lovar, i form av ljus, kärlek, grönska. Jag lever i mitt paradis med väter och djur inpå knutarna, och där den äkta kärleken blommar.

13620388_10207638903465243_8158260308971536540_nHar redan sett en del av mina vänner på sociala medier sprida sin kärlek till varandra och dela dem med mig, och jag blir så varm inom mig. Med min hälsporre så tar det ett par timmar för mig att få tillbaka rörligheten i foten och i underbenen, så mitt tidig möte med naturen får vänta lite, men jag längtar. På min promenad kommer först hästarna i hagen och vill säga god morgon och förväntar sig lite klappar på nosen och gärna en puss också.

Lite senare passerar jag kohagen där kor, kalvar och en tjur går och betar. Strax ger en av dessa upp ett MU och hela flocken kommer springandes och vill säga god morgon. 23 djur vill få en klapp på nosen, men kärlek får ta tid. Det är det finaste vi kan ge varandra.

I går på promenaden såg jag att det var en saltsen utplacerad i hagen. Jag kunde inte låta bli utan tg mig in där och lade mig på alla fyra och började slicka, precis som man gjorde när man var barn. Vilken känsla av salt smak i munnen och bli barn på nytt. På vägen därifrån så tramade jag på en landmina och skitdoften spred sig om mig. Det var att försöka torka av sig så gott det gick i gränset. Skit är natrurlig, jämfört med annan skit vi stoppar i oss idag. Jag dör inte av lite skit på skorna. Visst är det skönt att veta.

Att se alla blommor som blommar och sprider kärlek gör mig så glad och varm. Jag känner mig stolt och glad att ha denna natur och kärlek omkring mig.
Att njuta av min självsamhet eller några fina vänner i paradiset, det är så underbart.
Tack livet, tack naturen för att jag får leva så här.

Katarina Wennstam, kvinnan som vågar

wp-1467655120614.jpeg
Katarina Wennstam på bokmässan 2010. Fotograf: Vogler

För några dagar sedan fick jag höra att Katarina Wennstams bok ”Flickan och Skulden” skulle komma ut i som ljudbok på Storytel. I går var det dags och jag laddade ner den i samma ögonblick som den blev tillgänglig och började lyssna på den på morgonpromenaden. Sex timmars berättelser och jag skulle kunna lyssna på den på mina promenader och den skulle bli ”utläst” på mindre än en vecka. Ni som känner mig vet att jag tidigare lyssnat på mycket ljudböcker på mina tidningsrundor. Men ju mer extravaror detta jobb inneburit har det också krävt mer koncentration och det funkar inte med ljudböcker då. Men igår var det dags och något hände inom mig och boken fångade mitt intresse så till den milda grad att jag inte kunde släppa den. Förutom att jag fikade med en kompis, så blev det sträckläsning eller lyssning i sex timmar. Detta har aldrig hänt tidigare i mitt drygt 56-åriga liv.

Jag blev så uppslukad av ämnet som just nu väcker många känslor i o m att ämnet ät återkommande aktuellt och inte minst just nu när vi dagligen matas med uppgifter i press om våldtäkter på festivaler.  Under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott, varav 5 920 rubricerades som våldtäkt. Delar man 5920 i 365 dagar så innebär det att det sker drygt 16 våldtäkter i Sverige per dag. Är det något som vi skall acceptera? Dessa uppgifter har jag hittat på BRÅ:s hemsida.

Jag lyssnade, ibland blev jag mycket chockad över det fakta jag hörde, ibland skämdes jag ögonen ur mig för mig själv, när mina fördomar kom på skam. Men mest sträckte jag på mig just för att jag fick stöd för min uppfattning, vilket jag har min livserfarenhet att tacka för. Även här konstaterar jag att allt inte är svart eller vitt, det finns miljoner med nyanser däremellan. Jag ser många av mina vänner, på Facebook och framför allt på Twitter komma med lösningar, lösningar som är enkla i sitt svartvita spektrum. Men det krävs så mycket mer… Det krävs attitydförändringar hos politiker, i domstolar, hos oss ”vanliga” människor, ja just hos oss vanliga män och kvinnor. Blev glad när jag hörde att redan på 1200-talet blev våldtäkt ett brott, tills jag hörde anledningen…
Våldtäkt i straffrättslig mening var inte ett brott för att man förgripit sig på kvinnan utan att man förgripit sig på en annan mans egendom. Hupp, milt sagt.
När jag var fem år kom en lag som definierade att en äkta kan begå våldtäkt mot sin egen hustru.

Nu är det 2016, och fortfarande skuldbeläggs kvinnor med nedsättande ord, och de blir straffade av oss medmänniskor som skyldiga till det som hände. Vågar vi inte prata om kvinnor som offer får våld, så kan vi ju inte heller se dem som offer. Kan vi inte se dem som offer får våld, så lär vi skuldbelägga dem för att de gjort något för att bli våldtagna. Än idag 2016 finns det personer som vill skuldbelägga mig pga mitt kön för att kvinnor våldtas. Först säga att jag våldtar och sedan kräva att jag skall ställa upp på krav att motverka detta, känns inte OK. Detta får mig att känna ilska mot de som har denna förlegade syn på människor. Idag pratas om män och RIKTIGA män. Vad är skillnaden?
Är jag man om jag inte ätit de piller jag fick till mig via post, och är jag RIKTIG man som ätit de piller som kom. Efter att ha sökt på internet kunde han till slut konstatera att burkinnehållet var ett slags potensmedel. Syftet med tabletterna var att: ”öka storleken, öka uthålligheten, förbättra det erigerade tillfälligheterna, öka tillfredställningarna.” (Läs artikeln här) Det kanske är någon av mina kompisar som gör skillnad på män och RIKTIGA män som tyckte att jag skulle omvandlas till en man med ”högre stånd”.

Katarina skrev så här i boken:
Unga kvinnor är fortfarande fjättrad av risken att få dåligt rykte. Att bli våldtagna att bli social paria . Men detta innebär också vi har snöat in på uppfattningen att alla människor av manligt kön är potentiella våldtäktsmän. Eftersom hela detta resonemanget utgår från att män i vissa fall inte kan bärga sig.
Vifta på rumpan framför en man och så måste han bara ha sex, nu. Är det inte dags att vi börjar se sexualbrott som de är utan ursäkter och omständigheter, en våldtäkt är en våldtäkt oavsett hur situationen är, oavsett vem kvinnan är., oavsett hur mannen har kommit i kontakt med henne. Men vem skall då ändra på sig? Skall kvinnor fortsätta leva i skräck, i skräck för övergrepp i skräck för att bli förskjutna, skall kvinnor även i detta århundrade vara tvungna att knipa ihop benen, i alla bemärkelser, eller är det dags att vi riktar in oss på de som bär på skulden, på dem som våldtar men också för att frigöra alla de vanliga vettiga män, som fortfarande i vår upplysta tid utpekas som möjliga sexuella galningar.

Tack till er vänner som fick upp mina ögon för denna författare som på ett otroligt målande sätt fick upp ögonen för vad våldtäkt verkligen är och innebär.

Tack till dig Katarina Wennstam som fick mig att lyssna, tänka, fundera och och uppslukas av det du berättade. Jag har hunnit lyssna på dig i debatter, hunnit läsa en del krönikor i ämnet, som du skrivit mm, och jag har funderat på hur många av oss människor som fortfarande är insnöade.