Vet inte vad som hänt i mina flöden på sociala medier men i går var första gången på länge som jag vakande upp med en kopp kaffe och romantik. Det började med att kompisar hade lagt upp ett foto på sitt nya uterum. Det var två leende människor, det var blommor, det var tända ljus och det var var glas med vin. Med en gång spreds ett leende på mina läppar.
Strax efteråt kom kom en annan kompis med bilder som visade gåvan han hade fått av sin hustrur på dagen, då det är 20 år sedan de blev ihop. Strax efteråt kom det upp foton på nyplanterade blomlådor hängandes på balkongräcket.

Kärleken flödade i mitt flöde och jag kände en styrka i att ha så fina vänner.
Det är något helt annat att vakna upp till detta än delningar där vårt främlingsfientliga parti dissekeras. Där högern kastar skit på vänstern och där vänstern kastar skit på högern.

Jag kände att detta blir en dag i min smak, känna glädje. kärlek och tacksamhet gentemot mina vänner som är så fina.
Inte långt efter de första fina bilderna och tankarna dök en avisering om ett nytt blogginlägg upp. Jag läste om en vandring i Bayern med bilder och fin text som gav mig ännu mera styrka och inspiration till att möta dagen. På morgonpromenaden kom hästarna och korna och hararna och mötte oss som alltid. Det kom ett SMS från kompisen där han meddelade att han kommer hit och hjälper mig med stubben, som jag vill ha bort.
Jag hann att planera dagen så att jag var hemma när det skulle ske.
Stubben kom bort och nu var det min tur att börja arbeta med stenträdgården. Då kom regnet. Men vad gjorde det, mobilen plingade till och det visade sig vara napp på lite efterlysningar för att hitta släkten som vi tappat kontakten med för länge, länge sedan.

Det var länge sedan jag promenerade på rosa moln och kände kärlek. Sist jag var så fnittrig och glad som igår var när mina nya blodtrycksmediciner krockade och jag hade närmare 300 i blodtryck. En hel helg skrattade jag, åkte på molnen, var på ladugårdstaket och jag flög som en svala i luften. Innan dess var det nog när jag var nykär. Det gjorde jag igår också, fast denna gång av den kärlek som visade sig på alla sätt.

Höjdpunkten i mina flöden kom när min kompis väktaren skickade ut en bild på sin hund som nu var godkänd väktarhund. Som han kämpat, men det av resultat. Jag tror att han var otroligt stolt över sin vovve och jag var minst lika stolt över dem båda.

Säger som min kompis Robert Klåvus med ett av hans fina citat: Det viktiga är alltid att möta hat med kärlek. För kärleken är inte mesig. Den är stark. Det absolut starkaste vi har.

Även denna dag har mött mig med kärlek och fast det just nu är dimmigt ute, så tror jag ändå att dagen kommer att bli kärleksfull, fylld med romantik och kärleksfulla människor och djur.

Kärlek till er alla!