Jag vakande ungefär som vanligt vid sjutiden i går morse. Hörde hur bror drog sina timmerstockar efter lördagens firande. Ja, både firandet och att få sova var honom väl förunnat. Jag gav honom den möjligheten att få sin morgon och även sin dag idag också.
Själv bestämde jag mig för att promenera till kyrkan, inte minst för att få mina dagliga promenader men också hålla sockernivån på lagom nivå men också hålla kroppen igång trots hälsporren som hela tiden gör sig påmind.

Skulle jag promenera via stigen över de sommarfagra ängarna eller skulle det bli vägen. Det blev vägen då jag kände mer trygghet ifall någon skulle hända. Kyrkan trivs jag i då den är vacker men jag hittar också kärleken där som jag saknar ibland på de sociala medierna. Promenad fram och tillbaka gick i sakta mak för att inte frästa på foten allt för mycket och jag kände mig glad. Vovven blev också glad när han förstod att vi inte skulle gå den vanliga vägen. Här finns nya dofter, nya upptäckter precis som våra tidningar ger nya uppslag, föreställer jag mig.

När bror hör att jag är hemma igen kommer han med ett strålande leende i ansiktet och tackar för gårdagen som var gudomlig. Han och jag är nog väldigt lika då vi vill visa vår tacksamhet och framföra det till våra medmänniskor. Söndag och sommar betyder ofta musik i våra kyrkor, vilket vi gärna njuter av och oftast är det lite mer okända personer som förgyller våra liv. Ingen dansbandsmusik med Lasse Stefanz eller pop med Ulrik Munther. I går hade vi tre alternativ i olika kyrkor men vi valde Västra Tunhem där Susanna Moberg trio spelade.

Men först skulle vi ha lite mat i oss och vi lagade den gemensamt och under tiden plingade det till i min mobil, en bekant delade ett evenemang i närheten med utställning om den smalspåriga järnvägen mellan Trollhättan och Nossebro. Den skulle firat 100 år i år om den levat, men idag är det borta och delvis är det gång och cykelvägar och på andra ställen har det blivit bilväg. Vi åkte till denna hembygdsgård för att se på utställningen men också att få efterrätten serverad till middagen. Gissa vad efterrätten blev 🙂

När vi hade slickat ur all grädde ur mustascherna åkte vi vidare till musiken. Susanna, Emil och Andreas hade redan förberett sig i kyrkan. Susanna beskriver sig själv så här:

”Från barock till visa”

Susanna Moberg,
frilansande sångerska, sång och körpedagog.
Ofta anlitad som solist i runt om i landet.
Hennes repetoar är bred och hennes ljusa naturröst och texliga närvaro ger många möjligheter.

Här fanns en visskatt, både från Sverige men också våra nordiska grannar, blandat med folkmusik och spelmansmusik. Helt okänd musik blandades mer mer känd musik och när ”Jag ger dig min morgon” spelades så kunde ju inte jag låta bli att sjunga med i texten. Tycker det är så fint när vi kan ge lite av oss själva till någon/några vi tycker om.
Själv promenerad jag fram efter att musiken var slut och tackade dem personligen för att jag fick möjlighet att lyssna till dem.
Tack Susanna, Emil och Andreas. Ni satte guldkant på söndagen.
Kärlek kan visas på så många sätt och ger oss kraft och stryka att möta vardagen.
Dagen avslutades med ett glas vin på altanen och bror gav igen ett leende med ett stort ”Tack för en underbar dag”.

Hittade ett par youtube-klipp och delar med mig av dem.