Vänner är en av de viktigaste saker i livet, i alla fall som jag ser det… Jag brukar sällan lägga några värderingar i yttre attribut, ej heller sexuell läggning, religiös åskådning, eller något sådant. Redan på den tiden jag körde buss fick jag många vänner som av kollegor betraktades som ”värstingar”. Mycket av den inställningen har jag tagit med mig hela livet, och det har gett mig så otroligt mycket.

För några veckor sedan träffade jag en ny person och från min sida infann sig en känsla av vänskap direkt. En man i det magiska åren runt 35, kommer från Syrien och varit i Sverige ett tag. Har fått jobb i närheten av där jag bor. Han är nyfiken, pratar lite svenska,  lite mer engelska och en massa arabiska. Vi två har hittat något gemensamt, ett gott skratt förlänger livet, eller åtminstonde käften som det sägs. Jag och vovven promenerar till hans arbetsplats nästan var dag, tar en fika, vi pratar, svenska, engekska och arabiska. Ibland räcker inte detta till med det finns händer och fötter och naturligtvis även Google translate.

Han tycker om att prata om sitt liv, sina upplevelser och jag om min historia. Tänk vad mycket gemensamt man kan hitta. Ibland får vi leta efter ord för att förstå och jag skriver upp dem på ett papper och han skriver upp samma ord på arabiska med deras alfabet. Han är muslim och jag kristen men vad gör det, vi har båda en tro och vi diskuterar det och lär oss av varandra att vi har mer gemensamt än skillnader. Vad gör skillnaderna för skillnad när man har mer som binder oss samman? Vi båda möter varandra med respekt och känner oss respekterade. Han är lika nyfiken på livet som jag är och att få lära oss mer om varandra.

I går satt vi och tittade på bilder från hans hemland Syrien där han visade mig massor av bilder, hur det ser och och i vissa fall har sett ut. 

Och jag fick chansen att se något annat än det media visar. Helt plötsligt kände jag att jag skulle vilja göra en turistresa dit för att se hur det ser ut, med mina egna ögon, men så kom tankarna på kriget som pågår i området. Vi var överens om att vi väntar på ”bättre tider”. Vi behöver inte göra livet mer komplicerat än det är, vi behöver inte bygga tron om varandra med fördomar, öppnar vi hjärtat och sinnet så händer det mirakel, små mirakel som att hitta nya vänner.

الأصدقاء هو واحد من أهم الأشياء في الحياة، على الأقل كما أراه … أنا عادة لا تضع أي القيم في الصفات الخارجية، ولا الميول الجنسية أو المعتقدات الدينية، أو شيء من هذا. إذا كنت في ذلك الوقت كنت أقود الحافلة، وحصلت على العديد من الأصدقاء من الزملاء تعتبر ”الفتوات”. الكثير من هذا الموقف لقد أخذت معي طوال حياتي، ولقد أعطاني الكثير.

وقبل أسابيع قليلة، التقيت شخص جديد ومن جانبي ظهر شعور الصداقة على الفور. رجل في السحر حوالي 35 عاما، قادمة من سوريا وكانت في السويد لفترة من الوقت. حصلت على وظيفة قرب حيث أعيش. انه من الغريب، ويتحدث بعض السويدية، بعض أكثر الانجليزية والكثير من العربية. لدينا اثنين قد وجدت شيئا في المشترك، والضحك، أو على الأقل يصمت كما يقال. لي وهزلي المشي إلى وظيفته في كل يوم تقريبا، أخذ قسط من الراحة، ونحن نتحدث، السويدية والإنجليزية والعربية. هذا في بعض الأحيان لا يكفي لمع وجود اليدين والقدمين، وبالطبع جوجل ترجمة.

يحب أن يتحدث عن حياته، تجاربه، وإذا قصتي. تخيل كيف الكثير من القواسم المشتركة التي يمكن العثور عليها. أحيانا نبحث عن الكلمات لفهم، وأنا أكتب لهم على قطعة من الورق، ويكتب نفس الكلمة في العربية إلى الأبجدية الخاصة بهم. فهو مسلم وأنا مسيحية، ولكن من يهتم، لدينا كل اعتقاد ونناقش ذلك ونتعلم من بعضنا البعض بأن لدينا الكثير من القواسم المشتركة من الخلافات. ما يجعل الفرق للفرق عندما يكون لديك أكثر التي تربطنا معا؟ فنحن نواجه بعضنا البعض باحترام وأشعر أن هناك احتراما. انه من الغريب على حد سواء حول الحياة وأنا والحصول على مزيد من المعلومات حول بعضها البعض.

بالأمس كنا نجلس فيه و بدا في الصور من له سوريا الأم، حيث أظهر لي الكثير من الصور، كيف يبدو، وفي بعض الحالات كانت مثل.

وحصلت على فرصة لرؤية شيء آخر غير ما يظهر وسائل الإعلام. فجأة شعرت بأنني من شأنه أن يجعل رحلة سياحية الى هناك لرؤية كيف يبدو، بعيني، ولكن بعد ذلك جاءت أفكار الحرب الجارية في المنطقة. اتفقنا أن ننتظر ”أوقات أفضل”. نحن لا تجعل الحياة أكثر تعقيدا مما هو عليه، ونحن لا تبني الإيمان على بعضها البعض مع التحيز، نفتح القلب والعقل يحدث بحيث المعجزات، معجزة صغيرة للعثور على أصدقاء جدد.

Vad händer var en fråga jag ställde mig sent igår kväll.

Jag var på väg att gå till sängs vid 22-tiden i förrgår kväll när jag ser att något händer i stadsdelen Kronogården i Trollhättan, vilket är min hemkommun. Stadsdelen har under många år varit ett utsatt område vilket vi trollhättebor sedan länge vet. För andra är nog stadsdelen mer känd för attacken mot mot skolan Kronan där 3 personer dödades i förra hösten.

Snart hör jag att det brinner bildäck på vägen,  bussar kommer inte fram och åker andra vägar. Snart kommer även bilder upp på förödelsen. Man skjuter raketer mot bilar och även kastar sten på vissa. Dessa saker är inget nytt, då vi vet att sådant händer liksom att det tänds på hus och garage och annat. Snart börjar en helikopter hoovra över stadsdelen och många som sover vaknar av detta och undrar vad som händer, via sociala medier.

Jag börjar naturligtvis söka i olika tidningar, radio och TV:s sidor för att förstå händelserna, men ingen info att finna.Ringer Ekot på radion och även Nyheterna på SVT och rapportera, men inget händer. Naturligtvis börjar jag undra mer och mer och dessa bilder, är det bilder från Indien för att visa våldet i Sverige, som tidigare har gjorts. Våra facebookgrupper översvämmas med vittnesmål och administratörerna får ett styvt jobb med att hålla dessa grupper rena från de värsta urspårarna. Snart bildas nya grupper som skall tillåta yttrandefrihet och ha högt i tak. Men jag känner att det bara ger en hum om att något sker och jag vill ha besked från en säker källa.

Först i går morse via min lokalradio kommer info om att det varit en grupp på 40-50 ungdomar som varit i området och rört sig och polisen har varit där och pratat med dem men inte sett något. Naturligtvis börjar jag mer och mer undra. I nyhetssändningen klockan 06,30 kommer lite uppgifter om att det även kan ha skett lite stenkastning mot bilar. Mer och mer uppgifter kommer fram under morgonen, förmiddagen och dagen. Då kommer det fram att polisen varit där med helikopter för att få överblick, att poliser inkallas från Uddevalla och Skaraborg. Alternativmedia var fort framme och rapporterade om upplopp i stadsdelen medan det är tyst från gammelmedia och polisen. Vad jag saknade under natten var någon rapport om att polisen hade läget under kontroll, speciellt när de väckt delar av befolkningen med sin helikopter.

Vid 06,30 rapporterar min lokaltidning om att det varit oroligheter i stadsdelen, senare kommer bilder upp och strax efter kl 08 blir det nyhet på lokalradion hemsida. Jag anser att polisen inte bara skall bevaka det som händer utan också informera och även lugna folk som är oroliga i en sådan situation. Tror nog många inklusive mig kände en stor frustration av att inget veta. Jag har ju många vänner i området både gammelsvenskar och nysvenska. Jag känner till stadsdelens historia och även dess rykten, vilket inte är de vackraste.

Jag funderar på vilket som är rätt, skall polis, myndigheter och media hålla tyst, eller skall de rapportera något via olika kanaler?

Pratade med en av nattvandrarna i staden och han efterlyser föräldrarna till de ungdomar, var är de? Vad kan vi medmänniskor göra för att visa att detta inte är ok? Vad kan kommun och föreningar göra för att skapa dialog mellan olika grupper i detta, de som utför,  boende, och vi övriga för att skapa en trygg stadsdel och tillika trygg stad. Jag vill gärna medverka i detta och vända utvecklingen så att vi får en stad med trygghet för alla.

Vill mitt i detta också ge en stor eloge till min lokalradio som under hela dagen försökt undersöka sanningen i det hela och bringa klarhet i detta. Tack!

Nyheter från i förrgår kväll som kom sedan under dagen.
Förödelse på kronogården i natt (TTELA)
Besvikelse och ilska efter oroligheterna (TTELA)
Radion verkar ha tagit bort gårdagens nyhet om oroligheterna
Ingen brottsmisstänkt efter oro i Kronogården (P4 Väst)

I natt var det nya oroligheter och nu är TV, Radio och tidningar på tårna.
Nya kravaller på Kronogården (TTELA)
Nya ungdomsbråk i Trollhättan (P4 Väst)
Brinnande bildäck i Kronogården – oroligheter för andra natten i rad (SVT Nyheter väst)

Ett av årets höjdpunkter är när allsången i Ströms slottspark/slottscafeet i Lilla Edet tar vid. Slottsparken har vi ju följt när den byggdes upp till en oas i Lilla Edet. Nu var det dags igen, för årets allsångsträffar. Här samlas folk i alla åldrar och med olika bakgrund för att umgås, sjunga tillsammans och fika tillsammans.

Både för mor och bror, och naturligtvis även för mig är musik ett mycket viktigt inslag i våra liv, och inte minst under de sista åren har musiken fått ökat betydelse för oss. Musiken har byggt broar mellan os i familjen men även med så många andra människor, så det vill man inte missa. När Nussä förstår vart vi är åker svansen som en spole framoch tillbaka, för till och med han vet att han blir väl omhändertagen. Han är den första som blir serverad, först en skål med vatten och sedan får han första våfflan, fint skuren i bitar och sedan massor med grädde och lite sylt. Sedan kopplar han på all sin charm, och det behövs inte mycket innan någon sätter sig på huk och pratar med honom. Men även bror känner sig trygg hår på cafeet, och vågar ta ut svängarna. Så slottscaffet har blivit vårt andra hem. Här är vi en till två gånger i veckan och njuter något gott att äta och att tjöta bort någon timma. Att personalen möter en med stora famnen när man kommer gör inte saken bättre.
Allsångsledaren ”Raskens” brukar få fart på folk och i bakgrunden sitter Tommy Danielssons med sina mannar och spelar i med full fart när Raskens inte drar någon av sina historier. Han tog upp detta med fenomenet Facebook och vad vi delar där…
Vi delar var vi firar semestern, och vad vi äter till middag, när vi går till affären, eller till och med när vi går på toa…. Det finns bara en sak vi aldrig delar och det är…. Var vi har våra svampställen…. Ja något privatliv måste man ha.

Visst är det härligt med sådan gemenskap. Vad gjorde vi utan detta?
Nej, cafeet och parken är ett av våra smultronställen och där kan vi njuta livet.

I går kväll och i morse ville jag skriva om min, brors plus Nussäs underbara dag på stadsfesten i Trollhättan där det nu är fallens dagar. Jag laddade upp bilder i bloggen och började skriva när det plingade till på Twitter att jag fått ett svar på en Tweet. Ett hatinlägg på min twittervägg som jag vet ibland kommer på Twitter pga av mina åsikter om människors lika värde. Samma sak händer ibland i bloggen men tyvärr även bland mina Facebookvänner.

Jag hade ännu inte kollat mitt Facebookflöde men börjar bli van och förbannad över att se delningar om vårt främlingsfientliga parti. Suck, glädjen var snart borta och lika så koncentrationen på vår fina heldag i kärlekens tecken. Snart fylldes mitt flöde av hat mot muslimer, kvinnor och män. Jag ser gång på gång hur vi generaliserar i allt vidare grupper, grupper ställs mot grupper, invandrare mot ”behövande” svenskar, kvinnor mot män, kristna mot muslimer. Vad ÄR detta?

Hitler byggde med sin tunga upp ett hat mot en grupp, judar, och fick folk med sig, och när han vunnit valet drev han igenom en enpartistat. Vad har vi lärt oss av detta? En del personer väljer idag att sprida sitt hat mot muslimer, andra mot invandrare och andra väljer att sprida sitt hat mot kvinnor respektive män. Precis som Hitler!

Vad vill vi åstadkomma med detta? Det är inte muslimer som självmordsbombar, der är självmordsbombare. Det är inte muslimer som kör in i folksamlingar, det är en hatisk person vars drivkraft vi ännu inte vet fullt motiv om. Vilka som försökte göra militärkupp i Turkiet vet vi ännu mindre om. Det är så lätt att hitta ursäkter genom generaliseringar för att stilla vårt eget samvete. Vi försöker hitta ursäkter i historien om varför muslimer är så vidriga människor, liksom vi försöker hitta samma sak för kvinnor resp män. Det finns hatiska människor överallt som försöker göra sin tro till en allmän uppfattning.

Vet vi verkligen vem som ligger bakom alla konton vi delar inlägg från? Det finns ju undersökningar på att dessa främlingsfientliga har flera olika konton men anonyma nicknames eller ibland helt vanlig namn. Är det sverigevännen som tagit ett kvinniklingande namn och säger att ”män våldtar” och så hyllar vi alla den personen som en person som vågar säga sanningen. Genom mitt synsätt att se, så splittrar vi bara oss själva och de som vinner är de som vill splittra. Då vinner hatet. Självmordsbombarna finns idag och det är de vi måste få fast. Väldtäktsmännen finns idag och de är de vi måste få fast. Där krävs att vi alla tar vårt ansvar och gemensamt arbeta för att så sker. En främlingsfientlig person tyckte någon skulle ställa sig på Öresundbron med en kulspruta medan en annan tycker vi skall kastrera alla män. Hat mot en grupp som inte kan hjälpa att de tillhör gruppen.

Är det i denna gemenskap vi vill leva? En kvinna sade till mig, ibland måste man generalisera! Jag hoppas innerligt att det inte var samma kvinna som pratade om kulspruta på Öresundbron. Eller, det kanske skall vara det jag hoppas på…

Judarna skulle bära Davidsstjärna så vi såg vilka som var judar. När HIV kom skulle HIV-smittade tatueras och vem skall märkas idag?

PS. Hinner inte ens skriva färdigt inlägget innan vi hör om poliser ihjälskjutna i USA.

Ingen kan väl knappast missa att jag gillar natur och kultur. Inte heller kan någon missat att jag gillar att promenera och de sista året har jag ju utökat detta många gånger om. Jag föredrar naturens sus före stadens brus.

Några gånger på året packar jag ryggsäcken med lite mat och fika och ger mig ut på vandring på våra fina platåer Halleberg och Hunneberg. Runt Hunneberg uppe på platån finns en väg som går runt hela området.  Det blir nära att besöka bergskanterna och dese stigar i skrevorna och platser med milsvid utsikt som kan vara otroligt vackra vid fint väder. Mitten på berget finns många vägar och stigar men området är avstängt för andra fordon än cykel eller att använda apostlahästarna. Området har ju varit under statlig tillsyn under många, många år och då jordmånen inte varit det bästa har området inte heller varit lämpligt för odling mer än för torpare som med handkraft kunde bruka jorden. Området blir ju på många sätt unikt och mindre tillgängligt för turister som söker nöje och nattlig. Här uppe härjar lugnet och stillheten.

På bergen finns många torparhus där skogstillsyningsmän bodde och kunde bruka små jordtegar. På somrarna så kunde nöten vandra i skogen och beta och på hösten efter skörden när man såg hur mycket man fyllt ladorna så fick man bestämma hur många djur man kunde ha över vintern. Många av de stigar som fanns mellan torpställena finns fortfarande kvar och man kan lätt få känslan att man tillhör området. Numera görs också områdena om, både med statliga medel men också frivilliga arbeten, för att försöka bevara området som det var under förra och förrförra århundradet. Många försök har gjorts för att få mer mark tidigare men det har sällan lyckats utan har bara ändrat naturen. När nu jag och Nussä vandrade där så mötte vi många blåbärsplockare, svampletare mm. Då området är stilla och naturligt.

Vi besökte två torp Grinnsjö, respektive Fagerhult. Fagerhult ät nogmest känd som Kungatorpet då de kungliga jaktsällskapet brukar hålla till här under jakten. Här finns också ett stort antal minnesstenar från de kungliga jakterna.

Området vi besökte Grinnsjö domänreservat. Wikipedia säger så här om området:

Jordmånen uppe på berget är mestadels fattig, med undantag för de gamla odlingsmarkerna, där växtligheten är omfattande och rik. Orsaken till att växtligheten är mer omfattande på dessa ställen är att våra förfäders brukning av jorden och boskapens påverkan har bidragit till att jorden har berikats med näringsämnen som gynnar och i vissa fall också missgynnar växtligheten och ekosystemet.

Eftersom platsen är belägen i ett relativt skyddat område beläget på ett berg så har människan inte haft intrång på naturen med maskiner och större föroreningar.

Eftersom området en gång i tiden har använts som odlingsmark och med årens gång åter vuxit igen till tät skog, så har man försökt att återställa landskapet till odlingslandskap. För att göra detta måste man sakta men säkert avverka skog och växtlighet. När träden försvinner försvinner också det största upptaget av näringsämnen ur marken, vilket gör att det lättare blir för mycket näring i närliggande vattendrag.

Området i naturreservatet består mestadels av låglänt odlingslandskap, tät skog, sjöar och våtmark. Skogen kring sjöarna domineras främst av gran, tall och björk som trivs i den näringsrika jorden från de forna odlingslandskapet. Kulturlandskapet i naturreservatet, som de öppna markerna, ängarna och betesmarkerna har tidigare varit täckta med skog, men har öppnats upp av människan. På dessa platser har mycket säregna arter fått tillfälle att i den näringsrika jorden kunna gro och sprida sig. De öppna markerna bidrar även till att solen får mer utrymme och markerna får därför större del med tillförsel av solenergi. Naturreservatet artrikedom och mångfald betraktas som mycket värdefull och säregen.

Sjöarna i naturreservatet är under häckningstiden ett häckningsområde för bland annat fåglar som kanadagåsen. Den näringsrika sjön bidrar till god tillförsel av näringsämnen mellan producenter och konsumenterna.

Jag och vovven gör ju våra långpromenader och så mycket som möjligt får han springa lös så han får sitt lystmäte stillat.
Han är otroligt duktig på att följa mig och pudlar håller gärna reda på var de sina är någonstans.
Men ibland händer det att lustar och antilustar tar över och han går på sin upptäcktsfärd. En löpande tik har ju ett stort intresse då intresset för mig avtar betydligt. Eller som igår då vi började gå en stig där mycket regntungt gräs hängde över stigen. När väl jag hade gett upp insåg jag att vovven redan gjort det.
Då kom prytteln till nytta.

Här om dagen köpte jag in lite bricka,  i storlek av en femkrona, som jag har hängt i vovvens halsband. Den kommunicerar sedan med min app i telefonen inom räckvidden av bluetooth, upp till ca 30 meter. Var gång de kommer i kontakt med varandra eller tappar kontakten, så piper min telefon till, om jag vill,  det, samtidigt som telefonen sparar gps-positionen så jag på en karta ser var vi senast hade kontakt. Är vi också tillräckligt nära så att de har bluetoothkontaket ser jag också grafiskt ungefär hur nära jag är. Funkar ju bra på både hundar, plånböcker nycklar ect.

I går när vovven försvann och gav upp vår gemensamma promenad, så kunde jag gå tillbaka till platsen där vi senast hade kontakt. Naturligtvis ropade jag på honom samtidigt som jag till och från kollade appen i telefon.  Ingen kontakt. 😥
Jag gick fram och tillbaka i området för att kolla om jag hittade honom samtidigt som jag kollade mobilen. Helt plötsligt får jag upp en position där han senast var. Det var min läsplatta hemma som hade fångat upp signalen och via nätet sänt positionen till min mobil.
Nu visste jag att han var hemma i trygghet och det bara var för mig att promenera hem, och visst, där låg han på gräsmattan så han hade utsikt över vägen så han såg när jag kom.

Vad jag läst mig till om prytteln så används alla som har appen igång och söker alla enheter som finns, inte bara mina utan även andras pryttlar.
Då sänds info upp i molnet och delas sedan bara med mig och jag får positionen från någon helt främmande och för mig okänd person.

Hoppas min kompis och tillika hundägare vill vara med och testa detta för att se om det funkar.
Visst finns det andra lösningar, oftast dyrare alternativ som kan vara bra för jakthundar eller barn. Men då krävs säkert också mobilabbonemang.
Så detta såg jag som en billig trygghet för oss båda.

För den som är intresserad så finns denna pryttel till salu hos Kjell.com under namnet: Trackr Bravo Bluetooth tracker