Livet är så underbart

En hel helg tillsammans jag och bror utan några krav. Visst är livet underbart! Vi funderade först på Liseberg, men med tanke på regnvarningar och åskeskurar kändes det inte OK. Att ta sig ner till Göteborg, betala inträde och sedan trängas under ett träd eller in en butik tillsammans med andra genomblöta människor, kändes inte kul. Universum skippade vi också med tanken att stå utomhus i några 100 meter kö för att komma in, och risken att bli genomblöt där… nej nej nej…

Istället blev det utflykter på närmare håll. Lördagen spenderade eftermiddagen i Västra Tunhem och Floget  och dess vägkyrka. Med Hunneberg bakom ryggen. Vi tittade på grottorna där de för inte så länge sedan bröt kalk i berget för att bränna i ugnarna för att kalka jorden. I ca 200 år håll denna verksamhet på. Vi vandrade längs vägen till Floget för att se alla de små röda stugorna med vita knutar. En säregen känsla att gå denna väg vid bergets fot och se dessa stugor ligga på varje ledig plats som fanns för bebyggelse. Vi vandrade tillbaka över kyrkogården och kom till en muslimsk begravningsplats och det värmde så fina att se att det på graven fanns en midsommarstång med de svenska färgerna. Multikulti så det förslår.

Vi vandrade vidare ner till kyrkan som är stor och ståtlig och under några år även var domkyrka. I kyrkan finns några gravstenar på väggarna,  bland annat adelsmannen och krigaren Olof Silferlood. Han i låga ryttartorpet vid höga Hunneberg. Här passerade också Carl von Linné på sin västgötaresa. En av våra kyrkliga män i Sjuntorp kom på MC och tog av sig skinnstället och man såg genast frimärksskjortan under. En härlig präst! Tillsammans gick vi upp till helvetet och besködade skärselden som nu syntes i syn fulla ”prakt” när nu kyrkorgeln var nermonterad och på reparation. Var verkligen en mäktig syn att se. Vi gick ner till kyrkstugan och njöt av bilder från fotoklubben men också av hantverkarnas utställningar innan det avslutades med våfflor till oss alla tre.


I dag var väderutsikterna inte bättre så även idag blev det vägkyrka fast i Bäreberg. En liten landsortskyrka som bara är så romantisk. Här trivdes vi underbart och blev kvar i många timmar där vi snabbt blev kompisar med dem som tjänstgjorde där. En härlig känsla att sitta i solen och njuta av sommarprakten omgiven av gravstenar. Men rabarberpajen smakade lika ljuvligt för det och Nussä var alls besviken att det inte blev våffla med sylt och grädda utan han mumsade rabarberpaj med vaniljsås som en riktig hund.

Två dagar avsedda för njutning och det blev njutning. Kan den bli bättre?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s