Kategori: Teknik

Spåra vovven

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

3573391773

För några veckor sedan hände det som inte får hända. Vovven försvann en natt. Jag hade gått upp för att åka till jobbet och som vanligt och vovven skulle ut och rasta, och jag släppte ut honom som vanligt. Men när jag skulle släppa in honom kom han inte. Jag ropade men ingen vovve.

När ha var en liten valp var ha en utbrytarkonung och tog sig ut ut bilen på alla sätt, till och med genom takluckan om det inte gick på annat sätt. Vet inte hu många gånger jag hämtade honom på polisstationen under valptiden. Numera är han större och klokare och ligger snällt kvar i bilen vid de tillfällen och jag känner mig trygg.

screenshot_20161023-183026Denna natt var det höglöp hos en tik i grannskapet och jag vet att han gärna ville dit, men han gick aldrig ensam. Han ville alltid ha mig med och så gick vi dit så han fick stilla sin nyfikenhet. Men nu gjorde han inte det utan tog sig en egen promenad. Tog bilen dit i natten men hittade honom inte och var orolig att något hänt.

Strax innan jag skulle ge mig iväg till jobbet, så kom han hem.

Jag fick nu tag i en GPS-tracker, GPS-spårare som jag numera har på vovven. GPS:en är duktig på att rapportera när vovven hamnar utan för sitt geofense. och jag kan följa honom både via app eller en sida på datorn. Mobilen gör mig också uppmärksam när han passerar gränsen och jag vet att han är utanför tillåtet område. GPS:en rapporterar via flera olika mobilnät och jag måste ha abonnemang hos tillverkaren som kostar några 10:or i månaden. Den rapporterar med ojämna mellanrum beroende på hur vovven rör sig, men behöver jag leta efter honom går jag över till live-läge och ser nästan i realtid var vovven befinner sig. Efter ett antal minuter får den sedan över i normalläge igen, för att spara batteri. Detta gör att laddningen räcker i flera dagar. Skulle jag inte hittat vovven inom tiden så är det bara att starta nytt livläge.

tractiveMed jämna mellanrum blinkar även lampan på trackern så jag ser var han befinner sig i mörkret och skulle jag behöva söka upp honom, så kan jag direkt i appen tända lampan till fast sken, och i nödfall även skicka signal som ger i från sig ljud, även om det vore bra om det hördes lite bättre.

Än har jag inte behövt använda den i skarpt läge, men det ger mig bra information ändå, när vi rör oss i naturen och han är lös, vilket han oftast är.

Sveriges prylsajt M3 inom IDG-gruppen rekommenderar den och ger den näst högsta betyg i deras test av flera olika modeller av spårare.

Och jag känner mig mycket nöjd och trygg.

Mer info hittar du på Tractives hemsida

Den goda värmen

Den Av villacaliforniai Teknik4 kommentarer

1

I år skall jag inte frysa, har jag bestämt mig för.
När jag fick de första lyckopillren i början på 90-talet, så blev min kropp heltokig.
Att gå med bar överkropp vid vindstilla och noll eller ett par minusgrader kändes normalt. när det sjönk under minus fem grader och var lite snöstorm åkte jackan eventuellt på, men knäpptes inte. För att knäppas behövdes det värre saker.
Största problemet var att jag kände mig tvingat att klä på mig för att andra inte skulle frysa, för jag såg hur andra människor drog åt sina kläder när jag gick i kortärmat på stan i minusgrader.

Sedan några år har jag andra lyckopiller, en en ny era i mitt liv kom när jag fick blodtryckssänkade mediciner. Då började jag frysa om mina fingrar och händer redan när det var plusgrader, trots att jag hade vantar på mig.

2I å har jag bestämt mig för att inte frysa. Jag har skaffat handskar med centralvärme. För femhundra kronor har jag köpt dessa handskar med uppladdningsbara batterier.

Efter fem timmars laddning är de klara att värma mina händer i ca fyra timmar. Vilken lyx att slippa ha fingergymnastik i fickorna för att får upp värmen i fingrarna eller ännu värre, tvingas stoppa handen i munnen för att det inte skall göra ont. Nej, jag bränner mig inte, utan de ger en skön känsla i hela handen och räddar min dag utomhus. Lyx, jag för en del,men för mig känns det avgörande för att kunna vara ute, med de besvär jag har. Det viktigaste jag känner är att jag inte får vänta med att ta på dem tills behov uppstår, utan att använda dem hela tiden för att hålla värmen. en det funkar bra och skall jag vara ute mer än fyra timmar, så kan jag emellanåt stänga av dem, för att spara på batteriet. Det viktigaste är att mina händer inte blir för kalla.

Jag köpte mina på Kjell & co och de har även en film som visar hur det fungerar:

 

Manifestation för tolerans

Den Av villacaliforniai Teknik, VardagLämna en kommentar

DSC_0171

På lördag är det ett år sedan som Anton Lundin Pettersson gick in på en skola här i Trollhättan och tog livet av tre personer. Än en gång kom våldet så väldigt nära inpå kroppen och man hade svårt att ta åt sig vad som egentligen hade hänt.

Jag Twittrade ut att jag måste hämta bror på jobbet, då han säkert är chockad och behöver någon att prata med. Mottagaren av meddelandet var ju våra vänner som kände oss och som visste att han jobbade i grannstaden Uddevalla. Hade ingen tanke på att den Tweeten så fullständigt skulle ändra min dag, och de närmaste dagarna. Helt plötsligt mitt i detta virrvarr så var jag en korrespondent för flera olika media i världen. Helt plötsligt var jag korrespondent för BBC i London, en TV-kanal i Australien och en tidning i USA. Jag fotade, skickade upp dem i mapp på mitt Googlekonto som de fick tillgång till och mina bilder spreds över världen. Fick ordnat fram intervjuoffer som kunde de kunde prata med och ge ögonblicksbilder av vad som hände. Hur mycket pengar jag tjänade den dagen, vet jag inte, men jag bad dem ge pengar till organisationer just som arbetade mot intolerans och främlingsfientlighet. Men jag tror jag gjorde ett bra jobb för att informera världen.

Nu har ett år gått sedan händelse och kommunen skall ordnar nu en manifestation mot intolerans. Denna gång kommer jag att arbeta lokalt och frivilligt som trygghetsvandrare.


Peter Asp och Gigi Cederholm höll i mötet där vi gick igenom vad som skulle ske och vad vi skall göra som trygghetsvandrare.

Så mellan 18,00 och 20,00 på lördagen blir det facketåg fram till skolan och vi hoppas på bred uppslutning och att den värme och kärlek som fanns förra året kommer att upprepas. Förra året drogs allt detta igång av några privatpersoner även om organisationer kom in och hjälpte till, i år är det kommunen som arrangerar. Det har även köpt in ett stort antal facklor så nu slipper vi åka runt till butiker själva och leta efter dem.

PROGRAM LÖRDAG 22 OKTOBER
18.00: Avgång fackeltåg från Lextorpsskyrkan.

18.30: Start program scenen Kronan (Peter Asp konferencier)

– Paul Åkerlund hälsar välkommen, håller inledande tal och tyst minut
– Jenny Andersson sjunger
– Gustav Fridolin håller tal
– Presentation av nyplanterade träd – därefter tal Djeno Mahic
– Jenny Andersson sjunger
– Presentation av vernissage Kronan (flaggor och teckningar)
– Dikt och tal från familjer till de drabbade
– Leith Eskandar framför tre låtar från nya skivan Ängel
– SLUT (troligen runt 20.00)

Kronan: Utställning flaggspel från de kommunala skolorna i Trollhättan under temat tolerans, mångfald och inkludering. Utställning av teckningar från eleverna på Kronan under samma tema.
Öppet lördag: 14.00–20.00. Söndag: 12.00–17.00.

Trygghetsvandrare finns på plats. Hjälper till med facklor samt med själva tåget och ordningen vid anländandet till Kronan.

Är du i närheten så ställ upp i manifestationen som visar att staden står enad – för tolerans, för människors lika värde och mot rasism.

 

Fördomar och fientlighet

Den Av villacaliforniai Främlingsfientlighet, TeknikLämna en kommentar

hc3a4nder2

Tänk om vi kunde förstå att dessa alltid funnits där, dolda i andra partier. Dessa personer som jag kallar främlingsfientliga. Andra väljer andra ord, men detta är det jag föredrar.
Söndagen den 9:e oktober 2016 var en debattartikel införd i Expressen skriven av Hédi Fried, Författare och psykolog som 1945 befriades från koncentrationslägret i Bergen-Belsen. Titeln löd: Bilden av déjà vu är svår att vifta bort. Jag är glad att Hédi Fried fortfarande vill och vågar ge sig in i debatten, då denna form av ögonvittnesskildringar är viktiga.

Jag föddes i början på 1960 och min far var svensk medborgare och mor var tysk medborgare. Mor kom till Sverige av kärleken till en man, som hon ville dela sitt liv med, få barn med och få vara lycklig. Tyskland led fortfarande av sviterna efter kriget och mor och far tänkta att deras barn kommer att få det bäst att växa upp i Sverige, och det är jag tacksam för.

När jag nu följer debatterna bland mina vänner på Twitter och Facebook, så blir jag mörkrädd. Många tror att detta med främlingsfientlighet är något nytt, det syns inte minst på hur de uttalar sig om detta. Jag förstår till viss del att alla inte har hela bilden klar och inte heller kan sin historia, men många av dessa inlägg ger en helt felaktig bild av dagen samhälle.

Malena Ernman delade ovanstående inlägg och jag kunde inte låta bli kommentera med mina upplevelser från min barndom och vidare.

Den 4 november 1958, två år innan jag föddes kröp de fram ur sina hålor. De hade stormöte i vår ladugård i ett försök att förhindra äktenskapet mellan mor och far. Detta var mina föräldrars dag då de skulle gifta sig. De försökte förhindra äktenskapet mellan ett ”nazisvin” och en ”landsförrädare”.
Men 1960 föddes jag som bevis på att deras äktenskap höll.
1963 föddes nästa bevis och 1967 kom tredje beviset.
Men, det tredje beviset drabbades av sjukdom och medicinerna gav en sjukdom, en sjukdom som motståndarna hävdade berodde på det oheliga äktenskapet.

Medicinerna gav honom obotliga hjärnskador, ännu ett bevis på det oheliga äktenskapet. Hela familjen kämpade för tredje bevisets överlevnad och i början på sjuttiotalet började han återhämta sig. Mor och far och vi övriga var slutkörda efter kampen för bror, för kampen mot dessa hatare som spred lögner. Nu kom nästa bevis för dem, mor var krigsskadad då hon hamnade på psyket.

De som 1958 hade haft möte i ladugården hade möte med mig och mellanbrodern. De förklarade för oss att ”nazisvinet”, vår mor, var krigsskadad och aldrig mer kommer bli bra.
Jag var 14 och mellanbrodern 11, en känslig ålder.
Fadern till de som drev kampanjen mot oss, tog avstånd från sina egna barn och ställde sig på vår sida och de försvann ut ur våra liv, men några artighetsvisiter under de sista åren. Den näst sista kontakten jag hade med den drivande bakom hatkampanjen mot oss, mot familjen, sade jag till personen, när du dör ska jag pinka på din gravsten.

Personen är borta sedan 10 år, och jag har besökt gravplatsen en gång, med en blomma med kort, ”Jag skall inte…”

Den enda skillnaden mot i dag är att dessa har varit gömda i andra partier men nu har de krupit fram och bildat eget parti, men jag har alltid sett dem.

Ovanstående text skulle kunna bli mycket, mycket längre.
Redan innan jag fyllt tonåring ställde jag mig upp och protesterade mot dessa personer som vill slänga ut folk från Sverige, för att det var för många invandrare. De som hatade tyskar, för vad de gjort under kriget. Ja de skulle bära ett kollektivt ansvar.
Jag kommer aldrig att vänja mig med nazism, kommunism, rasism och främlingsfientlighet, men jag är van med att hatet fanns och finns fortfarande.

Anna-Lena Lodenius (Journalist och författare, specialiserad på politisk extremism, migration, migrantarbetares rättigheter, mänskliga rättigheter etc.) skriver 22 december 2013 i i sin blogg: Krigsretorik från både höger och vänster
Läser gårdagens kvällstidningar och fastnar i en betraktelse av Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur: ”Nynassarna bor mitt bland oss. Det känns som vi står vid randen av ett permanent krigstillstånd.” Det är ju precis samma retorik som nazisterna använder. De säger också att tillståndet i landet är så allvarlig att endast våldet är vägen. Även om det finns ett lamt avståndstagande från den autonoma vänstern i texten sägs det i nästa mening att vänstern var de enda som skyddade demonstranterna i Kärrtorp.

Det har inte blivit mer våld utan tvärtom mindre de senaste åren. Svenska motståndsrörelsen tappar medlemmar till Svenskarnas parti och måste profilera sig och skapa uppmärksamhet. Det har de lyckats utmärkt med, och det torde vara nöjda. Aktivitetsnivån har gått upp på senare  tid, förmodligen av samma anledning. Låt oss inte tappa huvudet. Nazism är fruktansvärt, Kärrtorp har rätt som protesterar.

Gång på gång går vi på denna beskrivning av verkligheten utan att kolla fakta.

Den 23 oktober 2015, för nästan exakt ett år sedan hände det något här i vår stad. Anna-Lena fortsätter sin berättelse i ett inlägg: Att det var hatbrott i Trollhättan betyder inte att nazismen växer
Nu kommer många att säga att polisen måste ta allvarligare på rasistiska och högerextremistiska brott. Men det skulle jag nog säga att polisen redan gör, överlag. Allt kunde förstås alltid vara bättre, men det rör sig knappast om en stor expanderande miljö. En viss reservation får väl göras för att vi ännu inte vet vilka motiv som ligger bakom den senaste tidens attacker på planerade flyktingboenden, det är inte ens säkert att det rör sig om hatbrott. Men bilden är inte att problemet med högerextremism växer, snarare är det ganska konstant, och det har det varit i decennier.

Går vi tillbaka till Anna-Lenas första inlägg: Nynassarna bor mitt bland oss. Sedan vidare till det senaste: Men bilden är inte att problemet med högerextremism växer, snarare är det ganska konstant, och det har det varit i decennier.

Jag har levt drygt fem decennier, och med en familjekonstellation som inte var så vanlig på 60-talet, så florerade det en massa fördomar om familjen, fördomar som blivit hat mot oss. Nassarna bor mitt bland oss, ja, jag har sett dem, de har funnits i släkten och bland vänner, då som nu. Vad är skillnaden. Visst har de ökat och minskat sina aktiviteter under perioder för att göra sig synliga, och säkert skrämmer de många med sina aktiviteter på de sociala medierna, men vi eggar också upp varandra med att sprida dessa fördomar att det är något nytt.

Detta är en navelskådares syn på saken.

Ny sexualbrottslag

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

20130119-174000
Äntligen ser det ut att bli en tidsenlig lag gällande sexualbrotten, och jag är glad, otroligt glad för det. Att vi lever i ett land där vi är mycket jämställda, så innebär inte det att vi är det på alla områden.

Att nu lagstiftarna nu markerar att all annan sexuell handling än vad man är eniga om, betraktas som är ett brott, är en viktig markering. Sex måste bygga på frivillighet och ömsesidig respekt för varandra. Fortfarande måste det ställas krav att den misstänkte gärningsmannens brott har skett bortom allt rimligt tvivel. Ja jag vet, för den timman som jag var misstänkt, var fruktansvärd. Men jag kunde bevisa att det fanns lögn i anmälarens berättelse och hen tog tillbaka anmälan.

Men även om nu lagen skärps, så måste vi bryta alla fördomar om kvinnor, män och sexualitet. Det är aldrig offrets fel att hen blir våldtagen, samtidigt som vi inte får anse att män våldtar. Vi får inte skuldbelägga offret och försöka hitta orsaker hos offret till varför, samtidigt som vi inte kan påstå att män våldtar. Då flyttar vi åter fokus till den våldtagna som måste leta fel hos sig själv, varför våldtäkten ägde rum. Själv mådde jag mycket dåligt av den snedvridna debatten som var i somras när det var våldtäkter i festivalvimlen. Jag drog mig undan, framför allt twitter, och började lyssna på Katarina Wennstams böcker, ”Flickan och skulden”, ”Flickan och skammen” och ”En riktig vådtäktsman”. För mig blev det något av en tröst, en ögonöppnare om hur vi verkligen ser på detta med våltäkter.

Jag har många gånger tänkt på dessa kvinnor som under kriget blev utsatta för våldtäkter, just för männens höga nöjes skull. Jag tänker på alla tyska pojkar och män som hängdes i lyktstolpar i Danzig bara av en orsak, att de var tyskar. Alla flickor kvinnor som tillfångatogs, skulle till ryska arbetsläger och blev våldtagna morgon, middag och kväll. När man hade ledsnat på att våldta dem, så kunde man istället roa sig med att skjuta på dem med gevär.Tänkte på alla mammor som ströp sina döttrar av barmhärtighet för att de skulle slippa bli utsatta för detta. Jag tänker på mor som hade tur att komma på rätt tåg under flykten och hamnade utan för Lubeck, på rätt sida av det som skulle blir järnridån, där hon hamnade i Brittisk sektor av Tyskland. Tänker på Georg, en ung brittsik soldat som blev kär i mor, som delade säng med henne och såg till att hon och familjen hade mat, Corned beef, i överflöd. Jag tänker på mor hur hon berättade hur han gång på gång sade jag älskar dig, känner du inte hur jag äskar dig, men samtidigt accepterade att de kunde dela säng utan något mer. Tänk vilken skillnad livet kan ge människor.

Mycket av de fördomar från kriget och ännu tidigare, lever fortfarande kvar idag, och där måste vi arbeta vidare, även när den nya lagstiftningen ev kommer till plats. I den kampen vill jag verka. Mina vänner, det är dags att vi visar respekt för varandra.

 

Född i sken av bomber

Den Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

För 72 år sedan föddes min morbror och för ett halvår sedan lämnade han det jordiska livet. Han var den sista i syskonskaran som var kvar, men nu är alla borta.

Men jag tänker på hans och alla syskonen och alla andra människor som fick fly, fick sina hem förstörda, de som inte kom undan med livet i behåll på grund av nazismen och kommunismen. I dag är det Tysklands nationaldag, dagen då då öst och väst åter förenades till ett land.

Den 31 augusti undertecknades ett fördrag mellan förbundsrepubliken och DDR om det kommande enandet.

I Två plus fyra-fördraget, slutet i Moskva den 12 september 1990, uppsade de fyra segrarmakterna efter andra världskriget (Sovjetunionen, USA, Frankrike och Storbritannien) sina rättigheter i Tyskland och Tyskland erkände Oder-Neisse-linjen som sin östgräns. Den 3 oktober 1990 anslöt sig så de nya delstaterna till Förbundsrepubliken Tyskland. I och med att DDR-området anslöt sig till förbundsrepubliken upphörde aldrig den senare att existera och det som i dag kallas Tyskland är den statsbildning som tidigare kallades Västtyskland i Sverige.

Samtidigt, den 3 oktober 1990, blev Berlin officiellt det återförenade Tysklands huvudstad. Först 1991 kom dock beslutet om den fysiska flytten av Tysklands parlament, förbundsdagen, och regering till Berlin.

I dag för 26 år sedan tog andra världskriget slut på riktigt,

Profilbild för villacaliforniaVilla California


DSC_0529I dag för 70 år sedan föddes min morbror, eller ”bror” som jag ser honom.
Han föddes till ackompanjemanget av sirener om flyganfall och lystes upp i skenet av exploderande bomber.
Ett nytt liv hade kommit till världen i dåvarande östra Tyskland.

Hans första tid blev ständiga förflyttningar mellan den varma sängen och den kalla källaren där de tog skydd när flyglarmet ljöd.

Några månader efter födelsen, ljuder flyglarmet halv två på natten.

Ute på gatan är det fullt med militärer i den lilla byn som förkunnar, nu är det dags, ”Ryssarna kommer”. Mormor tar hand om de minsta, mor och hennes syster springer till kusinerna en bit bort och kramar dem och säger, vi syns när vi är i trygghet.

De kommer tillbaka där mormor är färdig med påklädningen. Väskorna som sedan länge varit packade är framme. Nu lämnar mor sitt hem som varit hennes sedan födseln för att…

Visa originalinlägg 580 fler ord

Att bo i en filmkuliss

Den Av villacaliforniai Teknik, VardagLämna en kommentar

b29a83a2c96cdf0eb4305cdb4ebf9731

Riktigt så farligt är det inte som det låter, men visst finns det en sanning i detta också.

Sedan vi fick Film i Väst hit till Trollhättan, eller Trollywood som vissa säger så är det mycket film som spelas in i här i mina trakter. Just här där jag bor är också naturen väldigt vild och ovanlig, så när man promenerar här omkring hittar man gärna någon miljö so varit med i någon film eller TV-serie. TV4-serien Ack Värmland är på G att spelas in här igen, på samma ställe där Under solen, den första film jag arbetade med, spelades in.

Att se skådespelare och filmarbetare gå här runt omkring hör inte till ovanligheterna, då de får vara i fred och och slipper folksamlingar. Och vart jag går ser jag nästan alltid någon miljö som varit med i någon film.

Nedan finns ett axplock av bilder både från filmer och miljöer som varit med  någon svensk film som haft Trollhättan som utgångspunkt.

 

#Bokmässan 5 Hitlers hantlangare

Den Av villacaliforniai Bokmässan, TeknikLämna en kommentar

20160924_153011

Det blev mycket diskussioner om tidningen Nya Tiders medverkan på bokmässan. Min åsikt i det fallet är att det är bokmässans ansvar om vilka som får medverka och om de skall neka någon så måste det vara på goda grunder, så det inte är godtyckligt och att andra organisationer senare hindras lika godtyckligt. Men det hände enligt min mening värre saker i och omkring mässan.

Kvällen innan bokmässan hade ju pendeln strulat och vi var sena hemifrån Göteborg och det blev en kort natt, samtidigt hade jag mycket att göra innan jag skulle iväg på bokmässan, Det fanns inte tid för någon frukost och bara en kopp kaffe.

Så efter att ha vandrat på mässan så kände jag suget i magen och ville ha något att fylla den med. Inne var det mycket folk och kö till det mesta, men jag kunde ju vandra ut och in med hjälp av kortet jag hade. Valde att gå upp till Pressbyrån vid spårvagnshållplatsen i Korsvägen. Några yngre män kom emot mig med flygblad, men då jag trodde jag fått liknande inne på mässan tackade jag artigt nej.

Ytterligare ett par steg ser jag en man, med en flagga som som står bredbent och utan att göra en min. Jag ser några poliser som vandrar omkring och förstod att detta skulle kunna bli obehagligt. In på Pressbyrån och köpte det jag ville ha och gick sedan runt hörnet för att inmundiga detta utan att behöva se det obehagliga.

Medan jag sitter där och äter och så kommer två tjejer springandes med andan i halsen och kramar om varandra mitt framför mig innan de sätter sig ner och börjar prata. Jag förstår att de blivit utsatta för något obehagligt, och smyglyssnar intresserad. Strax efter kommer en kvinnlig polis och de stoppar henne och börjar prata med henne om sina obehagliga upplevelser. Jag ställer mig upp tillsammans med tjejerna, frågar om jag får vara med och lyssna på deras berättelse för polisen. Poliserna var där för att hålla koll så inget gick snett under denna manifestation. Det visade sig att tjejerna som gått hand i hand hade mötts av glåpord av denna grupp på framsidan men också blivit filmade och fotograferade.

Jag gav tjejerna mitt fulla stöd och strax kom spårvagnen de ville åka med, de tackar polisen och tackar mig för min support. Hoppar på vagnen och innan dörrarna stängs ropar det åter ett stort tack till mig. Tänkte att jag drar mig därifrån ner mot mässan igen för att slippa detta. Kommer runt hörnet och där sitter Peter Ahlberg (som jag träffade tidigare) och äter sin medhavda lunch. Jag sätter mig ner och hos honom och vi småpratar och håller koll på vad som händer. Då blir jag varse om hur stor denna manifestationen var. Tidigare hade jag bara sett de två som delade ut flygblad och fanbäraren. Nu vimlade av personer som hörde till gruppen. Till vänster stod en man, bredbent med händerna på ryggen och höll utkik, en annan man med kamera gick runt och fotar och filmar personer.
Flera stycken gick runt och var någon form av vakter. Jag plockar fram mobilen och försöker att reda på vem som har denna flagga och genast kom en person från ”gänget” och ställde sig bredvid mig för att se vad jag gjorde. Jag började låtsas som jag kollade mina foton och han gick vidare. Jag kom på att det var en av de värsta rasistiska/nazistiska organisationerna i Sverige.

Lyfte mobilen för att ta några kort i smyg och då var snart killen framme vid min sida för att se vad jag gjorde. Började åter fibbla med mina foton och visade för Peter samtidigt som vi håller koll på vad som händer. Killen vid min sida försvinner igen och jag får några foton i smyg. Jag började snart tänka på mors berättelser om krigets Tyskland, hur soldater stor utplacerade och håll koll i smyg precis som dessa personer gjorde. I mina tankar förflyttades jag till början av 40-talet och nu fick jag bilder till de ord mor berättat, Helt plötsligt förstår jag de känslor hon försökte förmedla till mig, och jag kände dem inom mig. Det var fruktansvärda känslor och tankar, även om det för mig handlade om några få minuter i mitt liv. För mor och många många andra var det åratal som detta pågick.

Jag börjar tänka på berättelserna från Danzig, nuvarande Gdansk i Polen. Den var en fristad som styrdes gemensamt av Tyskland och Polen. När ryssarna kom för att befria Europa från Hitler och rädda judarna, så blev dessa väl omhändertagna, men personer som inte var judar, som inte lidit under kriget, utan bara var ”vanliga” tyskar, skulle alla straffas för vad Hitler ställt till med. Pojkar och män hänges i allt som kunde användas för att hänga folk. I gatlyktor, som numera används till juldekorationer, där hängde lik, som vajade i vinden. Flickor och kvinnor, som inte hade judisk påbrå utan bara var tyskor, de skulle till arbetsläger OCH användas till männens förnöjelse. De skulle våldtas morgon middag kväll, och där mammorna ströp sina döttrar i barmhärtighet för att de skulle slippa utstå detta. Är det detta som väntar om dessa högerextrema får makten?
Ja många tankar flög genom mitt huvud och jag kände mig otroligt liten.

Usch, detta var inte lätt att skriva, det gjorde ont, mycket ont, inom mig.

 

#Bokmässan 4 Katarina Wennstam mm

Den Av villacaliforniai Teknik1 kommentar

20160924_143327

Bokmässan fortsätter med stort intresse hos mig. Tack vare Robert Klåvus, fick jag möjlighet att besöka flera seminarier, vilket var mycket intressant. Ett av de mest intressanta seminarierna var när Anders De La Motte och Katarina Wennstam pratade om deras tidigare arbeten, och vilken roll de spelat i deras författarskap.

Anders har ju tidigare jobbat som polis, medan Katarina har erfarenhet av kriminalreporter på TV. Jag har ju lyssnat på en stor mängd böcker nu av Katarina och fångats av hennes ”research” inför hennes böcker, och där kommer ju Anders in och instämmer hur viktig det är. Anders håller sig mer till en fiktiv miljö, medan Katarina försöker hitta verkliga miljöer till sina romaner. Båda instämmer dock att dock i att det inte alltid går att hålla sig till verkligheten. Handlar det om ett mord, så är säkert runt fyrtio poliser inblandade, medan det i böckerna handlar om tre, fyra eller fem personer. Skulle jag som läsare behöva lära känna fyrtio poliser och komma ihåg dem alla, så skulle jag har fullt schåå att koncentrera mig på det och säkert glömma att lyssna vidare.

Men att lyssna på deras avspända samtal gav mig otroligt mycket i mina funderingar. Just detta med research, var något jag har tänkt på i Katarinas böcker. Så detta var en mycket stor upplevelse för mig.

Mitt andra seminarier blev med Katarina om hennes nya bok, ”Flickan och skammen”. Boken hade jag redan lyssnat på via Storytel och dragits med i den. Hon pratar om alla gamla fördomar som vi fortfarande bär med oss, fast vi lever på 2016-talet nu.
En del fördomar hade jag ingen aning om, andra själv hade jag själv och mina kinder blossade upp där jag satt i bilen. Men att vi män skall hålla käften i denna debatt, anser jag vara helt fel. Att det är män som våldtar är också en sådan gammal förlegad syn, där vi bygger på lögnen att män inte kan kontrollera sig själva. Skall vi får ordning på detta måste vi män också släppas in i debatten, och låta oss ta vår del av detta.

Andra personer jag fick prata med var bland annat Thomas Bodström som skrivit en bok om trippelmordet i Uddevalla. – Det är en utveckling i Sverige där unga killar tar till vapen och till och med döda varandra för allt mindre konflikter, och till och med gamla kompisar, säger Thomas Bodström.  – Så här såg det inte ut för tio eller femton år sedan.

Kent Wisti som med sina bilder gäckar stora delar av Sverige och politiker.

Janne Josefsson var också där…

Tack till er alla som gjorde min dag så fantastisk.

 

#Bokmässan #1 Förfest

Den Av villacaliforniai Teknik, VardagLämna en kommentar

20160923_193244

En intensiv helg är slut och vardagens göromål tar åter vid när dagen ljusnar. Helgen som egentligen började på fredagen var planerad in i minsta detalj och jag såg fram emot den med spänning och glädje, men glömde en viktig sak i planeringen, saker kan hända som inte är planerat, men den biten tar vi senare.

På bilden ovan sitter bror, Maj-Britt Wretling, Robert Klåvus och sist finns jag.
Anledningen till mötet är just Robert.

Robert beskriver sig så här på LinkedIn: Jag har arbetat som lärare i över tjugo år. En tro på att varje individ har en inneboende kraft att lyckas tror jag är viktigt när man arbetar med människor.
Sedan har jag skrivit mycket och idag arbetar jag med att coacha i skrivande och media. Där tror jag att varje röst är viktig och att alla kan berätta sin berättelse.
Om jag har ett personligt mål, är det att hitta orden som kan beröra andra och få människor att känna att de betyder någonting, för sig själv och andra.

ctlsc1jwyaaqgk3Robert fann jag på Twitter som med sina tweet berörde mig otroligt mycket. Han kom in i mitt liv under den jobbiga perioden av mitt liv när jag slogs mot myndigheter just för mors välbefinnande och leverne. Han blev en källa till inspiration, öppna mina sinnen och hitta det positiva i livet, just när jag behövde det mest. Hans ord gav mig styrka i vardagen och vi började ”umgås på Twitter”. Att vakna på morgonen och se hans Tweets blev en boostinjektion av glädje och kraft när allt kändes jobbigt i mitt liv.

När mor lämnade oss på hösten 2014 blev det en ny fas i mitt liv som skulle fyllas med annat innehåll och när Robert 2015 var på besök på bokmässan i Göteborg tyckte jag att det var dags att träffas IRL, vilket också skedde. Även i är blev det en träff med Robert, på samma pub som förra året, men denna gång hade jag Maj-Britt med mig. Maj-Britt lärde jag känna via Roberts Twitterflöde och hon är också en sådan människa som inte ser problemen utan istället möjligheterna. Både hon och Robert är sådana som sprider rosenblad var de än går. Det är som ljuv musik att träffa dessa positiva människor.

Vill ni läsa vad Robert skriver på Twitter så följ denna länk och Maj-Britts fina tweets hittar du här.

Vill ni lyssna på Robert så finns han som ”veckans västmanlandkorrespondent” på ett ljudklipp på P4 Västmanland från 2012.

Tack Robert och Maj-Britt för att ni sprider er glädje och visdom i mitt liv.

Detta var första inlägget med anledning av bokmässan i Göteborg.

På vägen hem från mötet med dessa två personer, hände det som var helt oplanerat och ställde till det med alla planer för helgen även om alla förehavanden blev som planerat.
Vårt tåg som skulle föra oss hem hade blivit inställd pga en olycka, då det var tvunget att tas ur trafik. VI blev erbjudna att åka Taxi till slutmålet med hjälp av förseningsgarantin men det skulle gå på flera tusen kronor som vi skulle få fram på natten. Inte lätt, så vi tog ett annat tåg som gick nästan fram till vår slutdestination och sedan ta taxi. Men där blev det stopp att det inte fanns taxibilar att tillgå utan det skulle bli över två timmars väntan på en bil. Under den tiden hann dock västtrafik få fram en ersättningsbuss som kunde ta oss till slutstationen där vi kunde äntra bilen, och tre timmar försenade kunde vi ställa våra fötter på trappan hemma. Blev en kort natt inför morgondagens besök på bokmässan.