I natt var det glatt

20160118_153238

I natt var det glatt på vägarna, ja extremt glatt och så fort man trampade lite på gasen så gick hjulen bara runt utan att man kom någonstans. I kurvorna var det lätt att bakdelen på bilen började jazza.

Jag stannade vid ett tillfälle för att pusta ut och kollade in P4 Väst om det fanns någon halkvarning för området. Nej ingenting om det. Jag ringer trafikreportern på Sverige radio och säger att det är nog lämpligt att gå ut med en halkvarning. Den ligger redan ute svarade han. Inte på P4 Väst i alla fall svarade jag och han dubbelkollade och konstaterade att jag hade rätt. Han skulle fixa till det och det kommer även sändas i radion strax efter 4 svarade han. Jag skojade till det och sade att jag valde fel fortskaffningsmedel på jobbet och skulle tagit skidskor istället för bilen. Han skratta hjärtligt och tog åt sig av det.

04,10 gick följande trafikmeddelande ut:

När jag kom hem och innan jag skulle krypa till sängs lyssnade jag på lokalradion som inte fick tag i trafikredaktionen om aktuella trafikläget. Skrev på radions FB sida om att de skulle varna och vad händer?

När klockan sedan var halv sju i morse var det dags för en ny trafikrapport och vad händer?

Observera skridskorna 😀

Så tänk på äggen under gaspedalerna denna årstid 🙂

Trollhättebilder

Jag och vovven promenerad igår 20 km i vår vackra stad Trollhättan.
Området runt kanalerna i Trollhättan har många fina vandringsvägar.


På Kanalön har Kråkestan sin MC-klubb. Kråkestan kallas stadsdelen Strömslund som ligger högre än själva staden. Skoftebyn ligger lägre än staden och kallas därför Grisestaden

20161113_132512
På Film i Väst har jag jobbat med flera filmer, både för SVT och andra produktionsbolag. I deras stora studio har jag jobbat många gånger.

20161113_130951

Trollhättan har en stolt industrihistoria och mycket var det fallen som gav kraft till industrierna. Här bredvid tillverkades Dävertar till Fartyget Titanic, som var en del till livbåtarna.
20161113_130353
Som en hedran till alla som omkom i olyckan men också en påminnelse för att som överlevde, så har vi en äkta kopia på en dävert som utsmyckande konst.
20161113_130338

En annan del av Trollhättans historia är loktillverkningen

20161113_130428

Många av loken såldes till Ryssland och därför har vi en kran som kallas Rysskranen. Den känner du kanske igen från Göta kanal-filmerna.

20161113_124447

En kyrka som numera  är en skola

20161113_124023

I Trollhättan blandas gammalt och nytt. Denna gamla fina stuga ligger fint vid vägen…

20161113_123449

… och har blivit större med en ny byggnad bakom

20161113_123535

Snön gör att man kan visa kärlek till varandra

Vi har också begåvats med en ny gångbro över trafikkanalen ungefär mellan de nuvarande övergångsmöjligheterna

Och Charlie Chaplin med sällskap promenerar genom staden.

20161113_135107

Och lite mer bilder från gårdagens promenad.

Hur ser din bubbla ut idag?

5519674980_edf56d342c

Om verkligheten och kartan skiljer sig åt, så är det kartan som gäller, eller?
Du är ute med bilen och kör på en fin väg, som du kollat upp på kartan. Helt plötsligt har vägen rasat och det går inte att köra. Men kartan visar ju något annat, så vad väljer du, kartan eller verkligheten?

Facebook är också en karta som försöker spegla verkligheten, men kan ju också förstärka felaktigheter. I normalfallet ser du ungefär hälften av vad dina vänner skriver och ditt flöde anpassas ju efter det. Facebook publicerar ju inte saker i den ordning de skrivs utan räknar ut med algoritmer vad den tror är mest intressant för dig.

Facebook väljer ut vad du ser i ditt nyhetsflöde genom att analysera vad du gillar, vad du läser och vem du är vän med. Det sker förstås inte genom att du har en privat redaktör som listar ut vad du är intresserad av, utan genom en algoritm – som för övrigt designats av människor av kött och blod. Algoritmernas stora baksida är att de bara ger oss de nyheter vi själva vill se. Så för att kunna använda Facebook på bäst sätt är att försöka förstå hur det fungerar.

Den viktigaste regeln är att inte skriva någon nu uppdatering eller dela något oftare än ca var 45:e minut.

Nina Jansdotter skriver så här i sitt eget flöde:
”Jag har noterat att många blir desperata för att ingen gillar och kommenterar deras inlägg och då lägger de upp mer och mer i hopp om att synas. Om du skriver statusar eller delar inlägg oftare än med cirka 45 minuters intervall så klassar Facebooks algoritmer dina inlägg som spam och ser till att ingen ser dem förutom de som går in på din sida själva och scrollar. Så desto mer du bombar ut – desto färre får det du lägger upp i sitt flöde. Dela gärna vidare så att fler förstår hur detta fungerar och slipper bli ledsna över att deras inlägg verkar vara osynliga.”

Nu till ännu ett problem. Du lägger upp mycket i ditt flöde men nästan igen ser det och dina inlägg blir inte så populära hos dina vänner. I o m att du inte är så populär, så kommer du att sjunka längre ner i flöde och blir ännu mindre populär, tills du mer eller mindre försvinner helt i dina vänners flöde.

Skriver du något och du får någon reaktion på inlägget inom ca 20 minuter, så får inlägget en extra puff och syns högre upp. Så bra inlägg bör ju skrivas när du har många vänner som är online samtidigt, och hoppas att de hjälper dig. Så jag som är vaken på natten, kan knappt förvänta mig att mina nattliga inlägg blir populära och jag inte har många vänner i USA som puffar upp dem.

Jag har vänner som liksom jag inte har något till övers för de främlingsfientliga och delar just inlägg där dessa försöker genomskådas. FB vet ju inte om det är bra eller dåliga nyheter så de tror ju du gillar det partiet då du delar partinamnet och också personer som nämns och fyller ditt flöde med mer sådan info. Ibland får du ju upp förslag på nya vänner som kan baserar på samma intresse, just för att ni gillar de främlingsfientliga.

Jag har vänner som har ett gott öga till vackra bilder, så när den kommer till sin facebooksida så delar den alla dessa bilder med sina vänner. Men det är ju bara första delningen som syns, och resten räknas som spam, och syns inte för vännerna.

Fyra dagar i veckan promenerar du till din livsmedelsbutik för att handla. Naturligtvis vet Facebook om att du är där och försöker anpassa annonser efter det. Mitt emellan butiken och ditt hem ligger en liten affär som säljer leksaker för vuxna. Facebook vet ju att du är där också, för den ser ingen skillnad på att du bara går förbi eller går in i butiken. Då får annonser för just dessa leksaker och du får förslag på nya vänner, som just kanske handlar mycket i dessa butiker. Ni kanske har samma intresse av just dessa varor.

För några dagar hade vi snökaos här och många inställda bussar. På Facebook flödade hatet om bussarna och varför de inte gick. Ja det var bussarna, chaufförerna och Västtrafik som fick ta emot hatet. Varför var det ingen som anklagade snöröjarna och frågade dem varför det var så. Snörekord för så tidigt på året som 43 cm på några timmar och röjarna hann inte med. Men jag åkte ändå med de få bussar som gick och där visades kärlek och tacksamhet att bussarna försökte ta sig fram, där de kunde. Så på Facebook flödade ett hat medan det i verkligheten flödade kärlek.

Går vi till det Amerikanska valet och ser på resultatet. Clinton fick totalt flest röster medan Trump  vann pga att han tog flest elektorsröster. Nu demonstreras det mot valresultatet. Hur mycket var det FB som gjorde det? Kanske det i sista ändan var (omedvetet) riggat? Då många just pratade om Trump, så blev hans budskap mer exponerat än Clinton, medan Clintons anhängare kände sig mer säkra på att hon skulle vinna. Jämför bara en annons i EN tunnelbanestation som nådde 98% av den svenska befolkningen.

Sajten chiffer.se skriver på en sida så här i samband med att FB ändrat sina algoritmer och höja statusen på familj och vänners statusar på bekostnad av företag och publicister:
”Därför uppmanar de återigen aktörer på Facebook att tänka en gång till innan de postar ett inlägg. Är innehållet någonting som dina följare verkligen vill ha och kommer att dela med sig av? Annars riskerar innehållet att bortprioriteras nu när vänner och familj tar tillbaka sin – i Facebooks ögon – rättmätiga roll som herren på täppan.”

Kolla gärna in nedanstående klipp från TV-serien Sociala monster och ta dig en funderare.
Hela TV-serien hittar du på denna länk.

Du kan även läsa lite mer om algoritmer här på Salgado.

På Pronto.se kan du lära dig lite mer hur du skall skapa säljande inlägg.

Men ibland kan Facebook också vara integritetskränkande: Facebooks algoritm avslöjade patienter

Expressens journalist, Anna Hellgren,  går så långt att hon påstår att:  Facebook har kapat det offentliga samtalet

Alkoholens faror

spirits-295623_1920

Min lokalradio,P4 Väst pratar idag om alkoholens problem. Deras fråga lyder:
Idag pratar vi om alkohol och beroende i etern men vi undrar också över vilka erfarenheter du har av människor som kanske dricker för mycket? Dela med dig av dina tankar och erfarenheter.

Många tror nog att de som har problem med alkohol är de vi ser på stan och vi kallar A-lagare. De, vi kanske, väljer att byta sida på, på vägen för att slippa möta. Slipper vi möta dem, så finns inte problemet. Det finns så mycket mer i detta, en dold alkoholism som inte många ser, mer än de absolut närmaste.

Många är nog de som har alkoholproblem som vi aldrig ser. För de flesta finns det hopp att komma ur beroendet när de väl accepterat det och att vi andra kanske kan hjälpa till.
Det är många som har beroende som ännu inte många vet om, men vi måste veta att det är lätt att falla dit. Tänk på att acceptera ett nej, när du bjuder på något starkt.

Själv svarade jag så här på radion:

1940-talet. En nära släkting kommer hem från skolan i snön, precis i fel ögonblick när de fiskat upp hans mamma ur gårdsbrunnen som halkat på is och snö och trillat i och drunknat.

Dessa minnesbilder fick han kämpa med hela livet och då när det var som värst tog han till flaskan, för att döva smärtorna av det han såg. Han kämpade genom hela med detta, en han försökte också komma ifrån beroendet, både på egen hand.

Om han kämpade tillräckligt länge med att hålla sig ifrån spriten, så gick det över i psykoser i stället och han hamnade istället i ett tillstånd av nyktert dilerium. Till och från hamnade han på klinik, ibland för att han druckit för mycket, ibland för dessa psykoser.

En julaftons förmiddag ringde polisen oss och de hade fått rycka ut akut till honom och ta in honom på psyket.
Vad hade hänt. Han tyckte det var dags att tvätta sina kläder och hade lagd smutstvätten i en hög på parkettgolvet i vardagsrummet i lägenheten på 4:e våningen. Gått ner till ett källarförråd och lånat en högtryckstvätt, tagit upp den i lägenheten och kopplat in den i vattenkranen i köket och börjat tvätta sina kläder med den.
4 fuktskadade lägenheter och dessa personer fick fira julen på i ett hotellrum, medan han var inlåst på psyket. Även vi fick fira delar av julen där, för att utröna vad som hänt.
Inte en droppe alkohol i blodet, men något hade gått fel i tankebanorna i huvudet.

Kan berätta längre om hans liv, en känner att poängen är sagd. Anklaga inte den so inte kan kontrollera sitt drickande, vi vet inget om orsaken, vi vet inget vad so händer i hjärnan, anledningen och när.

Vi måste alla ta vårt ansvar för att motverka dessa problem som alkoholen ger. Då på 40-talet var inte vi lika upplysta om skadeverkningar och vad det kunde innebära. Inte heller var sjukvården lika bra att ta hand om det. Ta tag i problemet så fort som möjligt, både som individ som själv drabbats och som anhörig/vän till den drabbade.

Vänersnö

20161107_090725

I dag hade jag planer på att besöka vårt shoppingcentra för lite ärenden. Tänkte att det är bra om jag sticker tidigt så 08,30 började jag promenera till bussen. Strålande sol, minus fyra grader lite puder på backen sedan gårdagen. Bättre dag för 3 kilometers promenad till bussen kunde jag inte tänka mig. Jag njöt verkligen i den friska luften och se den lilla snön som låg lite varstans skicka små blänk till mig. Landskapet såg ut som en tavla, målad med varm hand av en känd konstnär. Halvvägs till busshållplatsen började molnen norrifrån, från Vänern strömma in och några snöflingor kom sakta farandes.

På busshållplatsen såg jag att jag var väldigt tidig och beslöt mig för att vandra ytterligare ett par hållplatser för att jag och vovven skulle slippa stå still och frysa.

20161107_134840

Ja inte blev vädret bättre utan snön börjar vräka ner från norr medan solen strålade med full kraft från andra hållet. Ett mäktigt snöfall i strålande sol. Ja vilken bild man såg. Fortfarande tidig och beslöt mig för att gå in i församlingshemmet och värma med medan vovven var kvar ute. I församlingshemmet tyckte de synd om vovven så han fick komma in. Fick mig en kopp kaffe i väntan på bussen. Ser bussen genom snöfallet komma för att åka en kilometer och vända för att sedan komma tillbaka. Snön vräkte ner, men det var inte mycket på marken än. Bussen kommer och jag gör mig redo för att kliva på när chauffören säger till mig och de övriga, ”All busstrafik i Trollhättan och Vänersborg är inställd från och med nu. Denna buss går bara till centrum och sedan vidare till garaget och ställs också in pga snö och halka.

Bestämde mig för att inte åka med utan knallade tillbaka till församlingshemmet där jag och vovven blev inbjudna på sittgympa. Gymnastik och sedan en suverän frukost medhärliga vänner och personer, alternativet kunde inte bli bättre.

20161107_135452

Sedan var det bara att promenera hem i dryga 2 decimeter snö på oplogade vägar.
På en halvtimma förvandlades en strålande fin dag till snökaos och vänersnö, som vi kallar snökanonen här. På västtrafiks Facebookssida där de informerade att bussarna blev inställda, sågades de vid fotknölarna. Kunde inte låta bli att kommentera.

Måste väl vara bättre att inte komma iväg eller inte kunna komma hem än att sitta i en buss som sitter fast i snön, kanske står i diket och snabbt blir utkyld.

För många år sedan när jag själv körde buss så fick jag promenera 3 km i snöstorm till bilen som jag hade parkerat där jag var någorlunda säker att det var plogat för att köra till jobbet. Jag fick be passagerarna att sätta sig över bakhjulen i bussen för att kunna få fäste och kunna starta och stoppa vid hållplatser.

Min granne åkte med en buss som sakta kanade ner i diket på en väg och stod så att den kunde välta vilket ögonblick som helst. I väntan på bärgare och att de säkrat bussen, fick de inte röra sig inte ens ta fram mobilen för att meddela anhöriga vad som hänt, då risken var överhängande att bussen skulle välta.

I dag är jag otroligt glad över att någon vågar ta beslut att stoppa trafiken tills vägar blir farbara igen.

I dag har jag promenerat 3 km till hållplatsen för att få besked att bussarna var inställda och sedan lika långt hem.

Jag fick en mycket trevlig och oplanerad sammankomst istället, så varför skall jag hänga läpp? Nej, nya tag i morgon.

Det finaste jag vet…

wp-1478456132079.jpg

Detta smycke hänger återigen runt min hals. Efter mycket om och men så har jag det åter i min ägo och det hänger nära mitt hjärta. Om man tittar på smycket så ser man att det är en droppe och i den speglar sig ett kors.

Smycket är symbolen för SKUT, Svenska kyrkan i utlandet.
Ibland behöver vi också utomlands en plats där vi känner oss hemma och kan tala svenska. Svenska kyrkan i utlandet är mötesplatser där man kan lära känna nya vänner och uppleva gemenskap och trygghet men också, inte minst viktigt, dela sorg och få stöd i svåra stunder. 

Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka, som tar ansvar för medlemmar och andra som vistas i våra församlingar. Det ansvaret sträcker sig längre än Sveriges eller EU:s gränser.

Far som var sjöman och under några år tjänstgjorde på Kungsholm och Gripsholm var kyrkan ”over there” platsen för att hitta vänner,en stunds avkoppling med vänner och lära känna nya vänner. Kyrkan var oerhört viktig för svenska sjömän, som numera kanske är flygmän.

Men det är ju två symboler.
Droppen, som betyder vatten, hav och korset som betyder tro. Mellan två av de finaste personerna jag vet skilde ett hav, men de hade en tro, och de korsade flera gånger havet för att mötas. Medan kärleken spirade mellan dem så fick de ta ett beslut om på vilken sida havet de ville bo, Sverige eller Tyskland. Det blev Sverige och de tog sig gemensamt över havet för att sätta bo. Drygt ett år efter giftermålet kom jag till världen. För mig blev också havet en symbol för vänskap, då in svenska del av släkte bodde i Sverige och min tyska del i Tyskland. Varje gång blev det för mig att korsa havet för att hålla kontakt. Det är många droppar i havet men alla lika viktiga för hålla jämn nivå, som ibland piskas upp av stormar. Men stormar mojnar alltid och sjösjukan klingar av.

Fortfarande behöver jag korsa havet för att hålla kontakten med mins släktingar. Tron kan försätta berg och låta oss korsa havet, och tron är viktig för mig. Jag har en tro att jag åter skall få se min släkt på andra sidan och jag har en tro uppåt som kommer att hjälpa mig att så sker. Så tack mor och far för er tro och att den kärlek ni trodde på var det som skapade mig.

Vad är rätt och vad är fel?

b2294_1intmc3b6jligenfrc3b6lsningsarmc3a9nshotellstockholmvykort
Ja, jag har bott på Grand hotel i Stockholm och det under 80-talet. Då fanns inget Facebook och jag kunde inte ge mitt omdöme då, så jag har gjort det nu istället.

De gånger vi bodde på Grand hotel och liknande stjärnmärkta hotell var det inte vi som betalade utan det var andra. De gånger vi själv betalade, bodde vi på Frälsningsarmens hotell på Drottninggatan. Bilen parkerade vi under Åhlens city där den var inlåst under natten och också gratis parkering under de timmarna.

Under senaste vårvintern hade jag planer att åka till Stockholm några dagar och kollade in hur det såg ut på mitt ”nya” Stockholmshotell. När jag kollade in det på fejjan fick jag en chock, då deras betyg hade sjunkit kraftigt och varning efter varning om att bo på hotellet kom fram i omdömena och hur otrevligt det var där. När jag sedan kollade bokningssajter, så var det samma omdömen.

De hade hyrt ut delar av hotellet till något som inte föll i smaken hos en del av allmänheten. Detta skapade en hatstorm mot hotellet.
Personalen mådde dåligt i den situation, precis samma sak som jag läser om på Grand Hotel.

Vem hade hyrt då?
Delar av hotellet hade hyrt ut till kommunen respektive migrationsverket för att ge de som kom i flyktingkrisen spår, tak över huvudet när de kom till Sverige.

Vem bedömer vilket som är rätt eller fel, vem bestämmer vilka som skall få vistas där. Är den ena hatstormen okey medan en annan hatstorm inte är det, och vem bestämmer i så fall.

Jag hoppas ni kan ge mig svar på frågan…

Att bygga upp förtroende

20161028_163816

Under de tio år jag körde buss här i stan lärde jag mig något jag tycker var viktigt i mitt liv. Det handlar om att bygga upp förtroende mellan mig och passagerarna. När jag blev arg blev mina bruna ögon kolsvarta och jag kunde verkligen bli arg, och visst hände det. När man jobbade som bussis var man ju också en sorts ”socialarbetare” och passagerarna skulle ju känna trygghet att åka med mig, inte bara genom att framföra fordonet säker utan att att det också kännas trygg för övriga passagerare.

Jag bytte gärna till mig de jobbiga linjerna då jag trivdes där men också att jag hade fått bra kontakt med ungdomarna som bodde i dessa områden bussen passerade. Fredag och lördag när många ungdomar ville ut på stan, ibland tvingade av föräldrar som skulle ha intima aktiviteter hemma mm, så fick de ge sig iväg. Ungdomarna var husvilla men ville också bli accepterade och känna sig sedda. Ganska snart lärde jag mig att inte förbjuda utan att påbjuda vissa saker. Många hade förfestat och var på jättegott humör och det skulle hållas på rätt nivå genom att i lämplig dos fylla på med flytande glädje.

Att dricka och äta på bussen var förbjudet men många ville testa mina gränser och körde på med full sula. Men jag förbjöd dem inte, utan vi kom snart överens att så länge det sköter detta snyggt och visar hänsyn till om det kommer fler passagerare och då lite äldre, då skall flaskor bort och det skall vara städat. Detta gick hem hos dem och jag var accepterad. Behövde sällan säga eller agera för de visste att jag accepterade dem och de var rädda om mig och de förtroendet de fick. Så de som kände mig, höll ordning på de som inte kände mig. Behövde mycket sällan säga något, utan de höll ordning på varandra.

Det finaste betyget jag fick i detta hänseende var när tre, fyra killar kommer fram till mig när vi stannade i centrum. De frågade mig om vi bussisar hade något rum här på torget. Visst hade vi det där, vi kunde gå på toa och få en kopp kaffe. Följdfrågan från dem var om vi hade städutrustning där. Jag undrade om deras märkliga fråga och bad dem förklara. En i gänget hade varit för överförfriskad och kräkts i bussen och de ville göra rätt för sig och städa upp efter sig, så att inte jag eller någon annan fick skit för detta. Jag fixade till det genom att begära bussbyte pga nerskräpning. De slapp städa och jag blev ännu mera accepterad.

Det som var det jobbigaste med dessa kvällar med mycket ungdomar i drift, var när man kom hem efter jobbet. Man kunde vara helt tom i huvudet efter att ha kört fyra timmar med ungdomar som suttit och sjungit ”en busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör”. Men det var nästan aldrig bråk, inga burkar eller flaskor som rullade på golvet nr man tog sina svängar i kurvorna eller annan nerskräpning. Många äldre var också glada när jag körde turerna på kvällarna, då de också kände sig trygga för det var så lugnt på bussen när jag körde.

Minns en kväll när jag körde nattbuss och en man tände en cigarett i bussen. Jag bad honom släcka cigaretten omedelbart vilket han gjorde genom att slänga den på golvet och trampa på den. Men jag hann inte mer innan han satt med en ny cigarett i munnen. Jag klivade upp och tog cigaretten ur munnen på honom och sade några sanningen ord. Blev ett jubel bland de skötsamma ungdomarna. Strax därefter åkte tredje cigaretten upp. Då åkte mannen ut och fick ta taxi hem. Jublet visste inga gränser!

Några dagar senare kom en av ungdomarna som stod på min sida och tackade för att jag slängt ut hans pappa, för det var en minnesbeta han behövde få, enligt sonen.

Nu när jag blivit trygghetsvandrare så skall jag ta med denna erfarenhet att bygga upp förtroende med ungdomarna på orten. För möter man dem med respekt, så får man respekt tillbaka.

Redo för uppdrag

20161028_163816

I går kväll gjorde jag och Nussä samhällstjänst genom att trygghetsvandra på stan denna lönehelg. Finns ju inte som hindrar att vi byter ut vår skogspromenad mot stadsvandring vid tillfälle och denna mörka årstid så får man ibland ta elljusspåret då dagsljuset inte alltid räcker till. Det bästa med centrum är ju att det är elljusspår överallt. Och för Nussä är detta rena rama julafton med så många nya spännande dofter som måste undersökas och ibland även helt nya bekantskaper som man verkligen kommer överens med.

För mig som inte tidigare vandrat med just denna grupp så kände jag det viktigt att vi gick nya och gamla, så jag fick lära mig denna gruppens arbete. Jag och Ove som vandrade tillsammans visade sig snart ha många gemensamma beröringspunkter, både från barndom, ungdom och vuxna. Samtidigt som vi vandrade på stadens gator och höll våra sinnen öppna mot omvärlden just nu, så kunde vi också diskutera hur vi upplevde världen då och nu, och vilka skillnader och likheter som vi upplevt.

Vi kommer fram till perioden då jag jobbade som busschaffis i staden och hur jag fick med mig ungdomarna på min sida och fick ett underbart samarbete med dem, så jag hade ju sällan problem med ordningsstörande eller annat, då de som kände mig oftast hjälpte mig med att hålla ordning på sina kompisar. Detta gjorde att gammal som ung kände sig trygga att åka de turer jag körde och mina kollegor som kände obehag just för de ”tuffa” linjerna, bytte gärna med mig. Ett av de starkaste minnen jag hade var när någon överförfriskad hade kastat upp maginnehållet bak i bussen och kompisarna kom och bad om hinkar, trasor och vatten för att kunna städa upp efter honom, för att inte jag skulle få skit för detta. Detta löste vi på ett jättebra sätt gemensamt genom att jag kunde få en ny ren buss istället. Så den som klagade på ungdomen vet inte så mycket.

Men ett annat problem, som numera verkar vara borta var de ensamstående föräldrar som skulle ha träff med partners på fredag och lördag. Naturligtvis ville de inte bli störda av sina yngre tonåringar som då fick en eller två flaskor vin och sedan besked att springa på stan medan föräldern hade det varm i sängen. I den åldern kom de inte in någonstans och det enda som kunde värma var det de hade i flaskan om de inte följde med någon mer eller mindre okänd hem. Där visste man ju inte vad som kunde hända. Är glad att det problemet mer eller mindre försvunnit både enligt min kompis men även ordningsmaktens representanter.

Dock finns ett annat problem kvar, och det är de överförfriskade av det kvinnliga könet. Varför det fortfarande är mer tjejer som sitter på olämpliga ställen och spyr, har jag ingen förklaring på, men dessa tjejer är ju väldigt utsatta i sin situation, där de kan utnyttjas av killar. Där gör vi en stor insats genom att hjälpa dem, få tag i någon som kan hjälpa dem hem i trygghet så inget händer. Och får vi inte tag i någon anhörig eller vän som vi anser vi kan lita på, så är det i sista ändan polisen och deras fylleceller. Fylleceller är väl inte det bästa stället, men ett eventuellt annat alternativ känns ännu värre.

Nussäs roll då?
Han är en flirtare av stora mått och får de flesta att smälta när de ser honom. Han är till stor hjälp till att skapa kontakter med folk, gammal som unga, man som kvinna, nykter som onykter. Så jag och min vovve, vi är ett härligt team tillsammans.