Jag är ju numera trygghetsvandrare vars uppgift är att skapa trygghet i samhället i vår kommun och se till att inget händer.

Skall ingå gå in på det som kan hända men häromdagen hände något som värmde mitt hjärta.

Jag har varit några gånger på fritidsgården i vår stadsdel och vi har pratat om min uppgift som trygghetsvandrare. Många har verkligen visat stort intresse för det jag skall göra och ställt en massa frågor, från de yngsta som får vara på där till de äldsta. Trots åldersskillnaden så kan jag så gott det går försöka vara en av dem, och här om dagen fick jag ett bevis för att jag lyckats.

En av de viktigaste frågorna vi har pratat om är att visa varandra respekt och att inte nedvärdera andra av någon orsak. Numera är jag ju känd av många, oavsett om jag har väst på mig eller inte. Jag är ju bara en medmänniska som har en väst på mig för att visa vem jag är. Men jag är ingen polis eller myndighetsperson och jag har inga andra rättigheter än vad medmänniskor har, men jag har i min ryggsäck en telefonlista dit jag kan ringa om jag behöver ha stöd och hjälp eller kalla på någon annan.

Jag och vovven är ju mycket ute och går och när vi tidigare passerade skolan på gångbanan så går vi nu in på skolgården och promenerar där, om tid finnes. För var gång blir jag och vovven mer kända, ja vovven är ett bra sätt att skapa kontakt, och det kommer gärna några som vill prata med mig och gärna framförallt vovven, så även denna dag. Hade ett gäng ungdomar som satt på huk och fjäskade med vovven och pratade mod honom och med mig.

När jag står där med dessa ungdomar så hör vi någon äldre elev säga ”förbannade hora” om någon annan. Ingen orangeklädd lärare i närheten men en av killarna som satt där på huk gick fram till denna lite äldre eleven och säger: ”Så säger man inte, man skall visa alla respekt och det gäller även tjejer”. Den äldre killen ser mig och lunkar iväg utan att protestera. Den yngre killen kommer tillbaka till mig och vovven med ett stort leende på läpparna, och säger till mig. Att visa respekt till andra är jätteviktigt, ingen är mindre värd än någon annan. Kände mig så oerhört stolt över vad denna lilla kille gjorde, och det helt på eget bevåg. Kanske han kände sig extra trygg med att jag var där, och jag hoppas att inget hände senare med honom, för att han stod upp för alla människors lika värde.

Men det tändes ytterligare ett ljus i livets julgran hos mig och den fortsatta promenaden gick som på moln. Tänk vad lite som behövs för att visa att man är medmänniska.
Det behövs inga pekpinnar för att ändra attityder utan det gäller att ha ett sunt förnuft och kunna prata med varandra.

Om vi alla arbetar tillsammans så finns möjligheter till en bättre värld.