Kategori: Vardag

Snart nya äventyr

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

hugo10
Vi har precis varit ute och tagit den långa kvällspromenaden, jag, Nussä och Hugo.
Nussä har bäddat ner sig i sin korg och Hugo har rullat ihop sig på min T-shirt som han själv hämtade i sovrummet och placerade under köksbordet och bestämde, ”detta är min plats”. Den har han vaktat och där har ingen katt att göra, den är min, min och BARA min.

Det känns lite vemodigt nu är jag vet att hans dagar här är räknade, fast jag bestämde att han inte kommer att få sitt fortsatta boende här för all framtid. Jag har min Nussä och vi kan hitta på mycket tillsammans, vilket inte skulle kunna fungera med Hugo.

Jag vaknade efter förmiddagens sovperiod efter nattjobbet med ovanstående statusuppdatering, och visste inte i min sömndruckenhet vad jag skulle känna. Jag inser att detta är det bästa för alla parter, men vet också att avsked är jobbiga, även om jag vet att han kommer att få det bra och jag kan följa honom via sociala medier.

Jag måste villigt erkänna att jag kommer sakna när han sitter bredvid mig på sin rumpa med framtassarna på bröstet och tittar på mig, som en kanin som spanar. Jag kommer att sakna när han tar chansen när jag sitter vid datorn och han tar sats och siktar in sig på mellanrummet mellan min arm och ben och tar med tassarna mot benet och med huvudet mot armen pressar sig upp i mitt knä. Jag kommer att sakna när Nussä krupit ner under täcket vid mitt bröst och Hugo sedan har lagt sig nära, nära mig rygg.

Vad jag inte kommer att sakna är att sova i ett ”skruvstäd”. 🙂

Nu skall jag och Nussä och Hugo ta tillvara på den sista veckan tillsammans på bästa sätt, för när Hugo flyttar blir det omställning och kanske även saknad för oss alla tre.

After work

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20170120_181124

Jag vet inte vad du tänker på när du hör After work, men jag känner en känsla av samhörighet, prat med vänner och nya bekantskaper.

Vi samlades mitt i landet ingenstans i grannsocknen där vi vallfärdade med bil, eller apostlahästarna till bygdegården där medlemmarna ideellt kokat köttsoppa, bakat en massa olika sorters bröd och efter även en massa kakor.

Bygdegården som är nyrenoverad med hjälp av bidrag och frivilliga krafter behöver fyllas med aktiviteter och folk. När det sker så blidas nya vänskapsförbund, och man träffar nya grannar, och får nya vänner, och man får chansen att prata minnen från fornstora dar.

En after work är ju inget man måste ha på krogen utan kan skapas med gemensamma krafter, vilket jag tror vi icke så smarta lantisar förstår.

I denna bygdegård gick jag och mor på våra första gammaldanskurser när jag var tonåring, så själv har jag ju många minnen från bygdegården. På gammaldansen vår det ju både gammal och ung, och jag var den yngsta, blyg men älskade dans. Alla skulle dansa med alla, herrarna fick ju flytta fram ett steg efter varje dans. Jag var livrädd att få dansa med Anna på ängen, en stor bastant dam med pondus och skinn på näsan. Blev det polka när jag stod med henne, var paniken nära, vilket jag tror ledarna räknat ut, för visst blev det polka. Polka behövdes det ju en viss ställning till för att man skulle komma runt, jag blyg, som sagt, och Anna med sin röst påpekade gång på gång, längre in, du måste längre in, annars så går det inte. I dag skrattar jag åt minnet, men då, flödade rödfärgen.

Men en underbar kväll blev det med goda vänner och nya bekantskaper, så nu väntar jag bara på nästa tillfälle…

Tack till alla som fixade till detta härliga kväll och tack alla som dök upp och gjorde kvällen minnesvärd.

 

Skönsjungade sång

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

augusti77
Vilken natt jag har haft…
Somnade inte förrän fyra i morse, och då av utmattning.
Jag hade planerat allt så det skulle funka med mina vovvar tillsammans under en tid, en jag glömde att ta in en sak i planeringen…

Inte en tanke jag hade på att grannen skulle skaffa en ny flickvän, ännu mindre med att denna flickvän hade en hund, och det fanns absolut inte i mina tankar att den skulle hamna i höglöp just nu, men så blev det…

Två hanhundar som känner doften på kilometers avstånd, två hanhundar som skall konkurrera att uppvakta tiken, och då måste man göra sin stämma hörd. Två hanhundar som absolut inte sjunger samma sång och verkligen inte i samma stämma. Jag tyckte inte om sången, och ännu mindre gjorde katterna det, som rent bildmässigt gå i taket. En av katterna satte sig längst upp på min sovrumsdörr och och höll framtassarna för öronen samtidigt som svansen viftade av ilska. Då skall inte katten sitta tycket vovvarna och började skälla på den stackaren som led. Inte gjorde det saken bättre att den hade satt sig på ett ställe där vi inte kunde komma åt den…

Till slut fick jag ner den och kunde stänga dörren och jag kunde ha det lugnt i fem minuter tills sången började igen och sångkören utökats.

Två hundar inne hos mig som sjöng och två katter utanför som stämde in med sin egen klagosång.

Jag ligger i sängen och kvider av det jag hör, samtidigt som bror i rummet bredvid och drar sina timmerstockar.

Nu har båda vovvarna fått en långlång promenad och ligger och sover. Skall passa på en timma jag också nu…

Ljuvliga ungdom

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

hander

I går var jag och hälsade på ensamkommande ungdomar tillsammans med två vänner, och den kärlek och värme jag då mätte gjorde mig varm i hela kroppen.

Vi presenterade oss som medmänniskor och vem vi var och att vi vill hjälpa till att slussa in dem i de svenska samhället, försöka få vänner här, som pratar svenska. I diskuterade vidare om och vilka aktiviteter som kan vara intressant för dem. Vi sade att vi inte har några resurser, utan gör det ideellt men ändå vill hjälpa till. Ungdomarna var eld och lågor för att få träffa andra personer, och inte bara umgås med sig själva.

Så jag har nog hittat några promenadkompisar som vill ut och se samhället, djur och natur. Som vill lära känna min/mina vovvar, även om det finns en rädsla för vissa djur som vi är vana med. Vi kom också på att promenader kan vara ett bra sätt och prata med varandra på svenska  för att stärka banden och kunna ge mer uttryck för vad det känner och vill. Ett språkcafe stod högt på önskelistan och där funderade jag på om an inte kunde blanda in olika yrkesgrupper i samhället så de fick lära känna hur vårt svenska samhälle fungerar. Kanske träffa polisen, se hur en polisbil ser ut, en brandbil och kolla in dem, eller en ambulans. Jag vet inte hur det funkar med skolan vilket arbete de gör i dessa frågor. Många frågor som behöver få svar.

Jag berättade lite om min erfarenhet om hur vissa av mina släktingar flydde under kriget. De ville ju veta mer om min historia, om vad jag vet och så vidare. Vi var verkligen uppskattade. Vi hade två tolkar med oss, som översatte och förklarade, ifall de inte förstod. Vid ett tillfälle sade jag att jag ville ge dem alla varsin kram, och när tolkarna översatte så spred sig stora leenden över deras ansikten.

Efteråt så stannade jag kvar utanför för att röka en cigarett innan jag satte mig i bilen för att åka hem. En efter en lämnade de lokalen för att gå till sitt boende och när de såg mig, så kom de fram, tog i handen presenterade sig och vi försökte kommunicera med varandra. Var helt fantastiskt!

Jag har ju kommunen och bl a polisen, kyrkan och några föreningar med mig i arbetet, så jag tror vi kan skapa något viktigt, fint och gemensamt till varandra.

Jag ser verkligen fram emot det att skapa ett samhälle för alla

Tema: Efter misshandeln (TV4)

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

20160924_143010

Jag tillhör den grupp som mycket sällan eller nästan aldrig tittar på TV4. I går gick min vän Katarina Wennstam ut med ett inlägg på Facebook att hon tillsammans med ”Angelika” var med i Nyhetsmorgon med anledning av våldsutsatta kvinnor.

Detta är ett ämne som intresserar mig mycket, och om varför det sker i dagens samhälle.

Redan på 80-90-talet när jag körde buss blev jag uppmärksammad på att problemet fanns, även om jag då inte visste hur stor det var. På den tiden var jag även oerfaren om hur detta skulle bemötas.

Ett par åkte ofta buss med mig och mina kollegor och vi trodde alla att de var det perfekta paret med ett lyckligt äktenskap. En morgon berättar kollegan att mannen hastigt hade avlidit, och jag förfärades. Några timmar senare kommer kvinnan till min buss och skall åka med hem. När hon kliver ombord, så säger jag ”beklagar sorgen”, och hennes svar förvånade mig och reaktionen chockerade mig. Svaret: Ja så kan man ju också se det, innan hon bröt ihop inför mig och de andra passagerarna. Att i det läget prata vidare var inte aktuellt med så många öron, men hon åkte med ut till ändhållplatsen, där hon fick lätta sitt hjärta. Då förstod jag att äktenskapet var långt ifrån det perfekta. Hon var fjättrad vid mannen och hade inte ork att ta sig ur det helvete som deras förhållande var. Det var först när mannen avled som hon kunde ta tag i sitt liv och sin frihet.

En annan händelse som satt sig djupt i min själ är när jag på en raksträcka i tätorten kommer med bussen. Det är kväll, mörkt och gatubelysningen är tänd. Jag ser någon lättklädd man springandes på trottoaren. När jag kommer närmare ser jag att något blänker till i handen som jag uppfattar som en kniv. Några tiotalet meter framför springer en kvinna och mina reflexer i ryggmärgen reagerar direkt. Jag sår ett tvärstopp vid kvinnan, som säkert innebar obehag för det övriga passagerarna. Får upp dörren och kvinnan hoppar in och jag hinner stänga dörren och starta bussen innan jag hör hur han smäller till i bussen med knytnäven, eller något. Kvinnan var mycket chockad och andfådd och jag fick bara svar att han försökte döda henne.

Via radion kunde jag larma polisen som gick ut till korsningen utanför polisstationen där jag skulle lägga om linjen så att hon skulle få hjälp och stöd. Två poliser dök upp, en kvinnlig som hjälpte kvinnan och en manlig som åkte med mig, för att höra vad som hänt.

Vad som hände sedan har jag ingen aning om, men jag hoppas att detta löste sig på bästa sätt på alla sätt.

Detta är otroligt viktigt att vi uppmärksamma och alla måste vi ta vårt ansvar, inte minst vi män, måste säga att detta ALDRIG är OK.

Se inslaget från Nyhetsmorgon här och fundera på vad just du kan göra.
Det handlar inte om att ”män våldtar” utan det finns något annat som pågår inom personen.

Jag kommer att följa temat hela veckan och jag kommer att göra det jag kan för att bryta fördomar och annat som förblindar synen hos personer.

Fredag den trettonde

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

bild2

Det är fredag den 13 och jag skall åka med bilen från Trollhättan till Falköping för att serva bilen och byta till vinterdäck.

Solen skiner men ju närmare jag kommer Falköping mer mulet och snö blir det.
I den beryktade uppförsbacken vid Mösseberg släpper allt grepp och jag kanar tvärs över vägen och ner för en lång, lång, lång slänt och får stopp i ett taggtrådsstängsel.
Ringer polisen och varnar för halka och de hjälper mig att bli kopplad till bärgare.
Efter väntan får jag besked att de skall hjälpa mig men det tar en stund då de helt plötsligt har fått mycket jobb.
Bestämmer mig för att promenera upp för backen till vägen. Där står fem lastbilar/långtradare plus mängder av bilar krockade och i diket. Ännu mera väntan bland annaat på saltbilden so skall försöka tina backen så att långtradarna komer upp och de andra bilarna kan bärgas.
Flera timmar försenad kommer jag till bilfirma som trots allt skall hjälpa mig. Bestämma mig för att gå in till centrum i väntan på att bilen blir färdig
Halvvägs halkar jag och faller ner och sätter mig på foten och stukar densamma. Efter vila kan jag halta till apoteket och köpa värktabletter och sedan skall jag ta en fika och går in i varuhuset och ställer mig i hissen för att åka upp en våning. Halvvägs upp stannar hissen och jag blir stående där en halvtimma innan någon kommer och hjälper mig ut.
Fika och dags att ta sig tillbaka och ut på gatan där halkar jag ånyo och stukar andra foten. Nu kunde jag inte gå utan fick beställa taxi tillbaka.
Bilen färdig och jag skall köra hem med ont i två fötter och en värkande bak.
En mil kvar och pang!
Punktering och det var bara att åla ut och byta däck med två värkande fötter som knappt får plats i skorna, och en bak som inte är gjord för att sitta på..
Nästan hemma stannar jag vid kiosken och köper 10 skraplotter och där fick jag beviset på dagen… Tog 10 nitlotter.

Hur krismedvetna är vi?

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

72-timmar_rgb
En fråga jag har ställt mig den senaste tiden är, hur krismedvetna är vi?

I morse visade min termometer i bilen att det var fyra plusgrader och ingen varning för halka, trots det blänkte isen i asfalten och det gick knappast att gå på vissa ställen pga av halka. I går blåste det förfärligt här, även om just vi inte hade någon vädervarning här, medan det i närområdet var både klass ett och klass två-varningar.

Direkt när jag kom hem från jobbet klockan 05 i går morse fyllde jag upp en hink med vatten och ställde undan plus en dunk som hamnade i kylskåpet.

När jag vaknade klockan 10 igen, lagade jag middag, så jag hade mat färdig tills det var dags att äta sju timmar senare. Maten hade kunna ätas kall, och det hade fungerat med vatten att dricka till. Så har det sett ut de senaste månaderna under de vädervarningar vi haft, senaste tiden. a, jag bor på landet, jag vet att vi kan bli utan el, ett träd kan lägga sig över vägen och vi kan inte komma fram med bilen. För några år sedan gick vår telefonstation sönder och placerade en brandbil vid stationen dit vi fick bege oss om vi behövde akut hjälp.

snip_20170112165321Västtrafik har till och från behövt ställa in kollektivtrafiken vid dessa väderlägen som ingen kan rå över och direkt fylls olika kanaler med okvädesord och hat.

Vilket ansvar tar du själv för dig och dina närmaste, dina grannar och vänner.

Om något händer, går du runt i trappuppgången och frågar dina grannar om de behöver hjälp med något, om de har filtar om det börjar bli kallt, eller om de har stearinljus och batterier för lampor och radio. Lyssnar du på radions P4 ifall din kommun behöver ha hjälp av personer för att iordningställa gymnastiksalar där folk kan sova i värme om den försvinner. Har du pengar hemma ifall bankomaterna fallererar.

Även om civilförsvaret lades ner 1995 och ansvaret övertogs av kommunerna och vi inte längre har någon allmän civilförsvarsplikt, så har vi trots det ett ansvar för varandra.

Så är du beredd, nu kör vi…

 

Hugo söker nytt hem

Den Av villacaliforniai Vardag8 kommentarer

20170111_003355

Hugo är en 1,5 år gammal Jack Russelterrier. Han flyttade akut hit i fredags kväll då hans matte låg på sjukhus. Tyvärr gick matte bort i lördags och vi har ägnat några dagar till att hitta anhöriga. Nu är de hittade och har ingen möjlighet att ge Hugo all den uppmärksamhet han behöver.

snip_20170111013842

Hugo är en glad kille som behöver massor av uppmärksamhet. När han kom var han lite understimulerad vilket vi genast rådde bot på genom att gå långa promenader, där hans nyfikenhet fick stillas. Han fick umgås med min egen pudel, Nussä och lära känna våra katter. Mycket nytt och de senaste dagarnas gjorde honom lite osäker. Den osäkerheten övervann han på några dagar och redan på måndagen märktes tydlig skillnad på hans temperament och nyfikenhet.

Han älskar våra promenader som är minst 2 stycken långa om 5 kilometer vardera och vet inte vilket ben han skall stå på när han ser kopplet. De första dagarna lämnade han inte min närhet men tryggheten infann sig fort och håller istället koll på mig ljudvägen. Jag vill ju inte missa något intressant 🙂

Han hämtade en av mina T-shirts och lade den under köksbordet och bestämde sig att där skall han ha sin plats. Efter promenaderna  kom han på att min säng var en bra plats att torka av sig efter promenaderna, vilket jag inte höll med om. så nu är det en frottehandduk som gäller. Därefter lägger jag mig gärna och vila så reservhusse kan få en kopp kaffe. Han lever idag ett rikt hundliv och förutom Mat, vatten och promenader får han massor av kärlek, vilket han verkligen gillar. Det är härligt att se hur han utvecklats på bara några dagar, och det värmer mig otroligt.

Han tycker mina väckarklockor är konstiga manicker som åter mitt i natten en han lärde sig också att de betyder att jag skall åka bort och jobba. Han har då fått använda sovrumet alldeles för sig själv medan Nussä har fått resten av huset. Han har känt sig trygg och genast gått och lagt sig i sängen utan problem  När jag sedan kommer hem har han så mycket kärlek att visa och liksom min egen Nussä, så får de dela på min uppmärksamhet .

När vi sedan skall gå till sängs skall båda vovvarna visa mig sin uppskattning och kärlek och tacka för en underbar dag.

Så är du intresserad av att ta hand om Hugo, ge honom uppmärksamhet och massor av kärlek så hör av dig till Urika Bubach på Facebook.

Glada människor

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

2016427162267063_sbig

Oh vad jag älskar positiva och glada människor! Det blir så upplivad stämning på något sätt.

All den kärlek som kom hit till Hugo, värmde så kollosalt. En av alla, var en som bloggar och inte bor så långt från mig, var full av sprudlande glädje.  Vi bestämde att vi skulle gå en gemensam promenad med vovvarna och bestämde träff vid elljusspåret i vår gemensamma närhet. Jag har aldrig tidigare träffat människan och visste inte mer än det jag läst i bloggen. Jag överlämnade Hugo direkt medan jag kunde ägna mig mer åt min egen Nussä, som är van med all uppmärksamhet själv, även om han lätt anpassar sig.

Vi fann varandra direkt i språket och glädjen och kunde lätt börja skratta åt varandra. Någon av oss trampade på en isfläck och med en gång kommenterade vi varandras konståkningsstil med en dubbel baklänges dubbelsaltormotal. 🙂

Vovvarna njöt av promenaden och båda gick och undersökte världen på sitt sätt och svansarna viftade. Är så roligt att se hur de njuter av tillvaron.
Helt plötsligt bestämde sig båda för att gräset är grönare på andra sidan och då skulle man springa över, med då blev nyfikenheten för stor för vad den andra hittade och snabbt tillbaka igen. Då var alla trassliga förbindelser ett faktum, och vi skulle gemensamt lösa alla knutar mellan oss fyra. Där stod vi i gatlyktans sken och höll på med någon form av österrikisk folkdans med knäböj som kommit i otakt. Och så skrattade vi…

Det måste varit en syn för gudarna 🙂

Vi pratade om allt från myror till världsaltet och kunde svara med en stor portion humor.
Men vi kunde också lätt prata om allvarliga saker, och också ge ett allvarligt svar.

Allt behöver inte vara så stelt och tillrättalagt utan man kan leva med en stor portion glädje och humor utan att jämt sucka med orden, ”jag förstår inte hur världen har blivit”.
En del gör allt för att måla fan på väggen och andra försöker leva sitt liv på sitt eget sätt som ger glädje. Jag hoppas och tror jag är den sistnämnda, visst har jag åsikter om saker och ting, men man behöver inte göra livet mer komplicerat än det är. En dag kommer jag att grävas ner som de flesta andra, men fram tills dessa skall jag leva och njuta.

Hugo hälsar och tackar

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

20170109_122403k

Hugo hälsar och säger att det går bra och han har funnit sig tillrätta här.
Han har efter långpromenaden hämtat en av mina jumprar och lagde mitt under köksborden och sedan bädda ner sig för en middagsvil. Nu har han rullat ihop sig och sover tryggt.

I natt kom ännu en förändring i o m att jag skulle jobba och jag bestämde mig för att Hugo skulle få sovrummet för sig självt och Nussä som gärna ligger i sin korg i köket,fick strosa som vanligt, som han gör när jag jobbar. Fungerade utmärkt och kärleken,när jag kom hem, gick inte att ta miste på. Min egen Nussä är ju van med att han kan gå ut själv när jag kommer hem, och tror även det skulle fungera med Hugo nu, så valde vi trots allt att ta en promenad i koppel för att göra behoven som sig bör.

Därefter gick vi och lade oss igen. Nussä kryper som vanligt ner under täcket bredvid mig och vill ligga nära mitt bröst och Hugo kryper tätt intill vid min rygg. Så där sover jag mitt i skruvstädet. Men vad gör det när vi alla är trygga 🙂

Hugo har också lärt sig att katter inte är att leka med, och håller sig på avstånd från dem, men kan också blir arg på dem och säger då ifrån. I dag märkets på promenaden att Hugo var mer lugn och tillfreds med situationen och gav sig verkligen tid till undersöka allt på promenaden. Han har också märkt att han har större frihet med rullkopplet samtidigt som han nu lärt sig dess begränsningar, det gjorde det också lättare för dem båda att busa och leka en stund.

Min kompis lyckades också få tag i en ”mellanhand” som skall meddela de anhöriga om var Hugo finns och att han mår bra. Jag har också sagt att Hugo gärna få bo här tills det finns en permanent lösning som innebär det bästa för honom. Även om han verkar ha lätt att anpassa sig, så är ju trygghet det viktigaste som kan vara.

Hugo ko hit i fredags kväll efter en mycket omtumlande dag, kan jag föreställa mig, sånu är lugn, ro, mat kärlek och promenader det viktiga, och det märks att han trivs i denna tillvaro. Så hos rätt personer så kommer han att få ett fint liv och både få och ge kärlek i massor. Det märker jag inte minst här.

Två bloggar har inspirerats av Hugo och den ena är

Hundcoachen Seth Sjöblom – Göteborg som skriver Hugos matte är död – och han vet ingenting

och

Garntrassel som skriver om jobbiga tankar.

Jag vill också passa på att sända ett stort tack till alla som engagerat sig i Hugos öde.
Ni är många som mejlat, SMS;at, ringt tagit kontakt med mig på sociala medier.
Jag har försökt att svara er alla.Så mycket kärlek som har inkommit till familjen Larsson och Hugo, har jag sällan skådat. Allt har framförts till Hugo i form av kramar och klappar och Nussä har fått samma uppskattning.

Vårt varma tack till er alla!

20170109_122358k