Hugo hälsar och säger att det går bra och han har funnit sig tillrätta här.
Han har efter långpromenaden hämtat en av mina jumprar och lagde mitt under köksborden och sedan bädda ner sig för en middagsvil. Nu har han rullat ihop sig och sover tryggt.

I natt kom ännu en förändring i o m att jag skulle jobba och jag bestämde mig för att Hugo skulle få sovrummet för sig självt och Nussä som gärna ligger i sin korg i köket,fick strosa som vanligt, som han gör när jag jobbar. Fungerade utmärkt och kärleken,när jag kom hem, gick inte att ta miste på. Min egen Nussä är ju van med att han kan gå ut själv när jag kommer hem, och tror även det skulle fungera med Hugo nu, så valde vi trots allt att ta en promenad i koppel för att göra behoven som sig bör.

Därefter gick vi och lade oss igen. Nussä kryper som vanligt ner under täcket bredvid mig och vill ligga nära mitt bröst och Hugo kryper tätt intill vid min rygg. Så där sover jag mitt i skruvstädet. Men vad gör det när vi alla är trygga 🙂

Hugo har också lärt sig att katter inte är att leka med, och håller sig på avstånd från dem, men kan också blir arg på dem och säger då ifrån. I dag märkets på promenaden att Hugo var mer lugn och tillfreds med situationen och gav sig verkligen tid till undersöka allt på promenaden. Han har också märkt att han har större frihet med rullkopplet samtidigt som han nu lärt sig dess begränsningar, det gjorde det också lättare för dem båda att busa och leka en stund.

Min kompis lyckades också få tag i en ”mellanhand” som skall meddela de anhöriga om var Hugo finns och att han mår bra. Jag har också sagt att Hugo gärna få bo här tills det finns en permanent lösning som innebär det bästa för honom. Även om han verkar ha lätt att anpassa sig, så är ju trygghet det viktigaste som kan vara.

Hugo ko hit i fredags kväll efter en mycket omtumlande dag, kan jag föreställa mig, sånu är lugn, ro, mat kärlek och promenader det viktiga, och det märks att han trivs i denna tillvaro. Så hos rätt personer så kommer han att få ett fint liv och både få och ge kärlek i massor. Det märker jag inte minst här.

Två bloggar har inspirerats av Hugo och den ena är

Hundcoachen Seth Sjöblom – Göteborg som skriver Hugos matte är död – och han vet ingenting

och

Garntrassel som skriver om jobbiga tankar.

Jag vill också passa på att sända ett stort tack till alla som engagerat sig i Hugos öde.
Ni är många som mejlat, SMS;at, ringt tagit kontakt med mig på sociala medier.
Jag har försökt att svara er alla.Så mycket kärlek som har inkommit till familjen Larsson och Hugo, har jag sällan skådat. Allt har framförts till Hugo i form av kramar och klappar och Nussä har fått samma uppskattning.

Vårt varma tack till er alla!