Oh vad jag älskar positiva och glada människor! Det blir så upplivad stämning på något sätt.

All den kärlek som kom hit till Hugo, värmde så kollosalt. En av alla, var en som bloggar och inte bor så långt från mig, var full av sprudlande glädje.  Vi bestämde att vi skulle gå en gemensam promenad med vovvarna och bestämde träff vid elljusspåret i vår gemensamma närhet. Jag har aldrig tidigare träffat människan och visste inte mer än det jag läst i bloggen. Jag överlämnade Hugo direkt medan jag kunde ägna mig mer åt min egen Nussä, som är van med all uppmärksamhet själv, även om han lätt anpassar sig.

Vi fann varandra direkt i språket och glädjen och kunde lätt börja skratta åt varandra. Någon av oss trampade på en isfläck och med en gång kommenterade vi varandras konståkningsstil med en dubbel baklänges dubbelsaltormotal. 🙂

Vovvarna njöt av promenaden och båda gick och undersökte världen på sitt sätt och svansarna viftade. Är så roligt att se hur de njuter av tillvaron.
Helt plötsligt bestämde sig båda för att gräset är grönare på andra sidan och då skulle man springa över, med då blev nyfikenheten för stor för vad den andra hittade och snabbt tillbaka igen. Då var alla trassliga förbindelser ett faktum, och vi skulle gemensamt lösa alla knutar mellan oss fyra. Där stod vi i gatlyktans sken och höll på med någon form av österrikisk folkdans med knäböj som kommit i otakt. Och så skrattade vi…

Det måste varit en syn för gudarna 🙂

Vi pratade om allt från myror till världsaltet och kunde svara med en stor portion humor.
Men vi kunde också lätt prata om allvarliga saker, och också ge ett allvarligt svar.

Allt behöver inte vara så stelt och tillrättalagt utan man kan leva med en stor portion glädje och humor utan att jämt sucka med orden, ”jag förstår inte hur världen har blivit”.
En del gör allt för att måla fan på väggen och andra försöker leva sitt liv på sitt eget sätt som ger glädje. Jag hoppas och tror jag är den sistnämnda, visst har jag åsikter om saker och ting, men man behöver inte göra livet mer komplicerat än det är. En dag kommer jag att grävas ner som de flesta andra, men fram tills dessa skall jag leva och njuta.