20160924_143010

Jag tillhör den grupp som mycket sällan eller nästan aldrig tittar på TV4. I går gick min vän Katarina Wennstam ut med ett inlägg på Facebook att hon tillsammans med ”Angelika” var med i Nyhetsmorgon med anledning av våldsutsatta kvinnor.

Detta är ett ämne som intresserar mig mycket, och om varför det sker i dagens samhälle.

Redan på 80-90-talet när jag körde buss blev jag uppmärksammad på att problemet fanns, även om jag då inte visste hur stor det var. På den tiden var jag även oerfaren om hur detta skulle bemötas.

Ett par åkte ofta buss med mig och mina kollegor och vi trodde alla att de var det perfekta paret med ett lyckligt äktenskap. En morgon berättar kollegan att mannen hastigt hade avlidit, och jag förfärades. Några timmar senare kommer kvinnan till min buss och skall åka med hem. När hon kliver ombord, så säger jag ”beklagar sorgen”, och hennes svar förvånade mig och reaktionen chockerade mig. Svaret: Ja så kan man ju också se det, innan hon bröt ihop inför mig och de andra passagerarna. Att i det läget prata vidare var inte aktuellt med så många öron, men hon åkte med ut till ändhållplatsen, där hon fick lätta sitt hjärta. Då förstod jag att äktenskapet var långt ifrån det perfekta. Hon var fjättrad vid mannen och hade inte ork att ta sig ur det helvete som deras förhållande var. Det var först när mannen avled som hon kunde ta tag i sitt liv och sin frihet.

En annan händelse som satt sig djupt i min själ är när jag på en raksträcka i tätorten kommer med bussen. Det är kväll, mörkt och gatubelysningen är tänd. Jag ser någon lättklädd man springandes på trottoaren. När jag kommer närmare ser jag att något blänker till i handen som jag uppfattar som en kniv. Några tiotalet meter framför springer en kvinna och mina reflexer i ryggmärgen reagerar direkt. Jag sår ett tvärstopp vid kvinnan, som säkert innebar obehag för det övriga passagerarna. Får upp dörren och kvinnan hoppar in och jag hinner stänga dörren och starta bussen innan jag hör hur han smäller till i bussen med knytnäven, eller något. Kvinnan var mycket chockad och andfådd och jag fick bara svar att han försökte döda henne.

Via radion kunde jag larma polisen som gick ut till korsningen utanför polisstationen där jag skulle lägga om linjen så att hon skulle få hjälp och stöd. Två poliser dök upp, en kvinnlig som hjälpte kvinnan och en manlig som åkte med mig, för att höra vad som hänt.

Vad som hände sedan har jag ingen aning om, men jag hoppas att detta löste sig på bästa sätt på alla sätt.

Detta är otroligt viktigt att vi uppmärksamma och alla måste vi ta vårt ansvar, inte minst vi män, måste säga att detta ALDRIG är OK.

Se inslaget från Nyhetsmorgon här och fundera på vad just du kan göra.
Det handlar inte om att ”män våldtar” utan det finns något annat som pågår inom personen.

Jag kommer att följa temat hela veckan och jag kommer att göra det jag kan för att bryta fördomar och annat som förblindar synen hos personer.

4 Comments »

  1. Det är viktigt att man vågar ”lägga sig i” när man tror att någon far illa. Själv la jag näsan i blöt när jag misstänkte att allt inte stod rätt till i ett förhållande, men där var det hon som var våldsam. Den biten får man inte heller glömma.

    Liked by 1 person

    • ¨Jag har en vän som tog livet av sig på grund av hennes psykiska misshandel och att han skämdes att inte klara det och var rädd att han inte klarade machokravet. Men ville inte ta bort fokus på denna bit heller…

      Gilla

      • Ruggigt. Psykisk misshandel är lurigt att upptäcka.
        Det jag ingrep i var fysiskt misshandel.
        Vare sig det handlar om fysisk eller paykisk misshandel så är det något som behöver belysas. Oavsett vem som är förövare och vem som drabbas så behöver det belysas. Skamstämplen för dem som drabbas måste bort så att fler vågar prata om det och få rätt hjälp. Detta gäller även förövarna…

        Liked by 1 person

      • Håller helt och hållet med dig om det.Men var rädd att det skulle ta bort fokus från kvinnorna.
        Som man och medlem i Män för jämställdhet, så gäller det ju också att arbeta mot machokulturen män emellan.
        Män skall heller inte behöva ta livet av sig för vad andra män (och även kvinnor) skulle säga.

        Ha en bekant vars make dog hastigt. Folk var rädda att ta kontakt med änkan och ringde istället sonen och frågade hur mamman mår efter det tragiska. Ingen frågade honom hur han mådde…

        Det slutade med att sonen tog självmord och änkan fick gå på två begravningar, först maken, sedan sonen.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s