Kategori: Vardag

Belöningen #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

grattisblommor
Visst är vi människor (och många djur) fantastiska! Visst blir vi otroligt glada om någon ringer på dörren med en ask choklad eller en bukett blommor med orden jag kände bara för att överraska dig med detta. Min glädje känner inga gränser vid dessa tillfällen och jag vet inte hur jag skall kunna tacka för detta. WoW, vilken kick jag fick av detta när hjärnans belöningssystem aktiveras. Jag ser ju på min hund och mina katter hur de njuter när jag klappar och kliar dem. Här aktiveras en annan del av hjärnan som också ger känslan av välbefinnande när jag gjort en aktiv handling för att belöna.

Men dessa system kan också aktiveras när man kan påpeka/straffa någon för att gjort fel inför gruppen. Det är en form av hämnd…
Vi har ju sett de politiska ”skandalerna” med Mona Sahlin, Gustav Fridolin, Mehmet Kaplan med flera, hur många vars belöningssystem har aktiverats när det hört om dem, och hämnden har blivit ännu ljuvare när de kunnat dela sin frustration och ”spy galla” över dem. I dessa fall har inte mina belöningssystem aktiverats och jag ser ingen vits med det som jag kallar drev och spam.

För mig aktiveras mina belöningscentra när jag ser att någon/några avslöjar sanningen bakom de främlingsfientligas uttalanden och där är verkligen hämnden ljuv. Får många triggas också det aktiva valets belöning igång när man delar dessa uppgifter vidare på exempelvis sociala medier. För dessa personer blir då hämnden och belöningen dubbel, då två belöningscentra aktiveras. Men när det blev för mycket delningar och jag upplever det som spam, så vände det hos mig och mitt belöningssystem startar när jag spärrar dessa delningssajter, prioriterar ner människor i flöde. Jag behöver ju inte dela det vidare för att aktivera njutningen utan det räcker med att jag vet. Där blir också hämnden ljuv.
Mitt belöningssystem aktiveras också när jag ser alla fantastiska foton som vänner på sociala medier delar. Kan jag sedan tacka för delningen, så dubblas min njutning, och blir ännu större om jag får ett fint svar på det.

När jag skall ut på promenad eller till bilen så passerar jag vår syrenhäck som doftar helt underbart när den nu står i full blom. Här aktiveras också njutningen och både promenaden eller bilåkandet känns mycket bättre. Nu när liljekonvaljerna börjar blomma och jag känner doften av dem, då dansar jag på små moln. Ibland lägger jag mig ner på mage och sniffar på dem för att öka njutningen med att göra ett aktivt val.
Nästa söndag kommer min njutning att bli ännu mera påtaglig då jag kommer att plocka den första buketten med den och ge till mor och far. Då blir det två buketter. en på deras grav och en på vårt köksbord. Så visst är våra belöningssystem fantastiska.

Nu skall jag fortsätta belöna mig med en kopp kaffe som ger mig njutning.

Läs gärna Forskning & framstegs artikel om varför hämnden är ljuv

Förändringens vind #blogg100

Den Av villacaliforniai Hälsa, Vardag4 kommentarer

nussä-sthlm

Det är egentligen väldigt lustigt hur man kan ändra sig från tid till annan. Efter mors bortgång så var det tvunget att göra något åt sig självt och komma i normala gängor igen.
En sak var att bygga upp vänskapen med vänner igen och hitta nya sådana. Där har jag fortfarande en del att ta igen. Men även mitt kroppsliga välbefinnande. Jag började promenera igen, oh vad jobbigt det var, men samtidigt kul. Vovven var absolut inte sen med att hänga på. Det första fick man tvinga sig ut, men när man väl kom ut så gick det bra, men jag hade ju som mål att gå 10000 steg per dag och det blev trots allt en kamp.
Men sedan blev de vanliga vägarna tråkiga och man visste inte var man skulle gå, och man fick än en gång kämpa med sig självt…. Oj oj oj, vad man tyckte synd om sig själv, man ville inte men man visste att man måste göra det för att komma tillbaka till livet.

Kämpa, kämpa och åter kämpa och man försökte hitta på ursäkter för att slippa, man ville skapa sig ett alibi för sitt dåliga samvete. Men nu har det vänt så totalt istället och man får abstinens om man inte promenerar. Långa promenadvägen har blivit korta promenadvägen, och är den tur vi går som morgonpromenad numera. Och vovven vet precis vad det handlar om. Han vet att han skall stanna innan vi skall korsa vägen och där väntar han på kommandot varsågod innan vi promenerar över vägen. När vi kommit en bit så stannar han igen för han vet att jag kopplar loss honom så han får springa lös. Han vet också var han skall stanna för att jag åter skall koppla honom, för att inte springa för mycket och stressa djuren just nu när de behöver lugn och ro.

Ibland tror jag till och med att han kan almanackan, eller har han lärt sig känna igen ryggsäcken? Ett par gånger i veckan promenerar vi de fyra kilometrarna till vår butik och inhandlar lite smått. Får ju inte vara några tyngre grejer men det funkar fint. När vi kommer till butiken går han till tiggaren som sitter utanför och sätter sig och då vaktar tiggaren honom medan jag handlar och oftast sitter han i knät när jag kommer ut igen.

För mig blir det ju extra trygghet när någon har koll på honom där och tiggaren får lite extra betalt för jobbet. Men även promenader till någon av våra kyrkor ingår i promenadprogrammet numera och även där vet vovven var han skall hålla hus när jag är inne i kyrkan. Det som bara var ett helt företag att promenera och handla är idag så vardagligt, så jag tänker inte på att ta bilen. Förr hittade man på ursäkter just för att få ta bilen, idag klär man sig efter vädret och bryr sig inte om lite regn.

I dag är det inte några konstigheter att promenera de tre kilometrarna till busshållplatsen och ta bussen upp till stan för att ta en öl i goda vänners lag och sedan hem igen. Förr sade man alltid nej, för taxi var för dyrt och man kunde inte dricka om man skulle köra själv. Och nu under sommaren kan man ju sitta på uteserveringar och då kan ju vovven också vara med, oftast.

Så numera står bilen still i flera dagar när jag och vovven tar benen till hjälp och det gangnar ju både oss och miljön, så varför klaga? 🙂

Konspirationsteorier #blogg100

Den Av villacaliforniai Teknik, VardagLämna en kommentar

Borough_Hill_mast

Jag jobbade tidigt igår morse och blev snart varse om att Radio/TV-masten  i Häglared utanför Borås brutits itu och delar har fallit i marken. Detta kunde jag inte missa då varenda nyhetssändning under natten, innehöll information om detta. Just nu strax efter midnatt så finns uppgifter om att misstankar om sabotage har stärkts. Att någon kan sabotera en radiomast är allvarligt men att någon kan stoppa lokalradiosändningar från en station är katastrof och är mer eller mindre ett brott mot yttrandefriheten. Nu kunde ju P4 Sjuhärad sända sina program via webben och kom ut den vägen.
Men Sveriges Radios kanal P4 har ju en mycket viktig funktion i vårt samhälle då det är den vägen som mycket av viktig information sprids från att det finns älgar intill vägen fram till varningar för allmänheten vid stora händelser.

Snart förstod kanalen att de fanns många frågor om vad som hänt men också att allmänheten behövde lugnas. Så P4 Sjuhärad startade en livechat som rullade stora delar av dagen på deras hemsida.

Många höll en mycket sansad ton i chatten även om det fanns en frustration. Tror det är viktigt att kunna prata så här med någon så inte konspirationsteorierna får för stort fäste. I vissas ögon var de ungdomar som klättrat i masten redan dömda och hängda, helt utan förhör och rättegång. Andra såg direkt en koppling till ”ryssen” och när reportern frågade om källa för det, så behövdes inte det, det visste man ju ändå. Det är farliga teorier!
Sedan fanns det personer som ansåg att P4 skulle konfiskera de privata radiokanalerna för att sända via deras sändare.
Själv reagerade jag på att radioreportern hela tiden påstod att de inte får sända i de kommersiella kanalerna och att det finns tekniska begränsningar att kunna göra det. Visst har sändningsledningen på Sveriges Radio möjlighet att tillfälligt ”ta över” de kommersiella kanalerna och det är vid VMA. Så den tekniska möjligheten finns idag, just för det. Om det sedan är en frivillig överenskommelse eller är lagstadgat, vet jag inte. Inte heller hur den tekniska biten är utförd. Möjligheten finns ju för att Sveriges Radio och då P4 är en beredskapskanal.

Även idag fortsätter chatten och olika teorier och jag ser att många direkt vill döma de som gjort detta. Det mest intressanta är att få fast förövarna och sedan få reda på VARFÖR de gjort detta. Sedan kan de dömas. Det gäller att se skillnad på SPÅR och TEORI. Spåren har de hittat och det verkar inte vara en slump att någon har skruvat ur alla bultar till stagvirarna. Men VARFÖR?

Vi får hoppas att MSB och övriga aktörer kommer fram till något vettigt i sitt krismöte om masthaveriet, och att vi kan skyddas från liknande i framtiden, och ta lärdom av detta. Men vi skall inte döma någon på förhand, även om det vore skönt att få ett svar och få fast förövarna.

Vi måste värna det fria ordet och att vi kan få ut viktig och korrekt information till allmänheten, men vi får inte utnyttja det fria ordet till vad som helst.

Här kan ni se P4 Sjuhärads drönarfilm från masthaveriet

Saknaden är stor #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

IMG_20160515_185328

Satt igår kväll uppe i ekebacken som vi kallar området och tittade ut över nejden. Precis framför kameran har länsstyrelsen bestämt att det skall röjas upp, ja i stort sett har de bestämt vilka träd och buskar som skall bort, och vilka som skall vara kvar. Allt för att det skall se ut som det odlings och boskapslandskap som det en gång gjorde. Här skall också finnas betade djur för att hålla landskapet i stil med hur det var en gång.

Längre ner ser man den skira grönska nu som sticker upp när markerna blivit gödslade. Är det inte vackert, så säg?

Kommer själv ihåg när vi själva tog beslutet om att lägga ner vårt jordbruk pga lönsamhetsskäl. Inget lätt beslut att ta men det var nödvändigt då. Trots att vi inköpt markerna av granngården och utökat området så gick det inte att få lönsamhet i det hela. Grannen suckar och säger att trots allt arbete med att fixa stordrift, större maskiner mindre personal, så är lönsamheten sämre. Men ändå finns det något inom en som säger att man skall fortsätta, man skall tro på bättre tider. Som bonde har du ingen 8-timmars arbetsdag. Sova och jobba och med en förhoppning att du hinner äta emellanåt. Du kan inte bli sjuk, för det finns ingen ersättare som kan hoppa in. Du får ingen a-kassa om du tvingas lägga ner. Ibland kunde man få någon dags semester och då blev det oftast havet. Men man mådde bra och trivdes med det.

Mitt i allt detta har jag en saknad och vill tillbaka till denna tiden. Saknar mina kossor, som hade sina platser i ladugården, där det låg och stod i ett halvår, där det blev glada när man kom och klappade om dem och gav dem en kram. Ibland ropade de på en när de kände sig sällskapssjuka och man fick avbryta arbetet för att gå och prata med dem. Vilken kärlek! Sedan kom perioden och man skulle ta beslut om liv och död. Man skulle bestämma vilka som skulle slaktas, styckas och läggas ner i frysen. Jag var aldrig med på slakt och styckning men sedan tog jag vid igen. Men å andra sidan visste man vad man sedan stoppade i munnen. Riktigt kött utan antibiotika, djur uppfödda med kärlek och riktigt foder. När man sedan gick ut i hagen på sommaren och ropade på dem och de kom springandes för att att vara sociala med en, så långt från Facebook och Twitter man kan komma.

Tänker på ”kolle-kavven” som blev en besvärlig förlossning då det blev sätesbjudning. Men vi lyckades, men han hade legat så fel så på ena sidans benpar var han mer än kobent och på andra sidan var han hjulbent. Han kunde inte få någon balans och stå själv, utan jag fick hela tiden stötta och hjälpa honom när han skulle vara på benen. När han skulle dia sin mor, så tog jag mjölkpallen och satt mig på den och så fick han stå lutat mot min rygg så han kunde dia. Två dagar efter förlossningen fick modern kalvningsförlamning och dog inför mina ögon. Från den dagen blev jag mamma till kalven. Fick övergå till torrmjölk, ibland blandad med mjölk från en annan ko och lärde honom att dricka ur en hink. Det var inte lätt att lära sig, men genom att stoppa fingrarna i munnen på kalven och sedan ner i hinken med mjölk så lärde han sig snart. Då blev det jobb även på natten för att han skulle få sin mat. Men vilka vänner vi blev 🙂
Snart fick de gå ut och börja beta i hagarna och så även ”kolle-kavven” som gick med sina kompisar. Vilken bra rehabilitering jag gjorde när jag stöttade honom för att gå, och han kom igång bra trots allt och kunde gå ute tillsammans med de andra. Två gånger per dag skulle han ha sin mjölk och jag gick ut med hinken och ropade och han kom springandes i full galopp. När han sedan druckit upp mjölken skulle vi leka och buffas någon halvtimma och visa kärlek och respekt till varandra.

Oh vad jag saknar detta i bland, tom att kräla i skiten, ligga på mage i gödselrännan och spotta koskit låter idag underbart. Vilka tider….

Vildsvin – autokorrekt – snurr-snurr #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

I morse när jag och vovven var ute på förmiddagspromenaden så hittade jag plötsligt ett antal lappar på träden. En tipspromenad och började läsa dem och svara på frågorna i mitt inre. Jag visste att det skulle vara en jaktstig här i närheten och kopplade samman denna promenad med den, även om jag tyckte att kopplingen inte kändes uppenbar. Men när jag gick vidare så träffade jag dem som satte upp lapparna och de visade sig att de skulle ha släktträff. Så de skulle motionera alla släktingarna med denna promenad. Jag följde promenaden till slutet och den slutade vid vildsvinsmatningen. Funderade på hur det gick ihop med släkt och vildsvin, men konstaterade snart att det kanske blir bra mycket mer motion än någon kunnat  ana….

IMG_20160514_203733

I går kväll firade jag och bror ESC genom att äta olastrutar 😉
En gammal kompis och mellohatare dök upp i mitt twitterflöde och jag frågade om han såg hur vi firade kvällen. Han letade upp bilden i mitt Instaflöden och jag fick svar att att han tyckte bilden på Olas trut var häftig. Vi skrattade gott när vi insåg vad autokorrekt tyckte det borde stå istället för det som var tänkt.

 

Snurr, snurr, snurr
I går morse fick jag hastigt hoppa in extra på ett tidningsdistrikt här i närheten. Ett distrikt jag vid något enstaka tillfälle kört för en sex, sju år sedan.
Jag insåg snabbt vid förfrågan att det bara är jag som kommer att klara av detta, då jag har lokalkännedom om detta. Så det var bara att tacka ja. Visste att distriktet var omgjort sedan länge men det blev verkligen en utmaning. Det enda jag hade att gå efter var var adresslistan på tidningprenumeranter och efter den skulle jag ju köra.
När man utsätts för en sådan utmaning, så kändes det skönt att ungefär veta var de olika adresserna låg. Men vad hjälpte det när lådorna är så bristfälligt märkta så man måste ibland använda uteslutningsmetoden för att hitta rätt. Man ber kundtjänst kontakta dem och de går ut och ställer sig vid brevlådan och tittar och konstatera att det är inga problem att se husnumret på huset. Håller helt med, i dagsljus är det inga problem, men vill ni vänta på tidningen tills det blir ljust?
Men trots allt känner jag mig mycket nöjd, då jag i slutet bara fick fyra tidningar till övers. Tog dubbla arbetstiden mot normalt men de flesta fick nog sina tidningar och de som inte fick, fick nog skylla sig själva….
Glömska
Att vi alla glömmer saker emellanåt händer, och vissa saker känns nog väldigt natruliga att man glömt, medan andra saker känns mer skämmiga att man glömt, och var man glöt det…
Här är ett exempel på det jag tror tillhör den lite mer skämmiga delen av glömska.
Klocka på länken så er du historien om:  Mormor glömde kvar barnbarn på restaurang

Filmen på vildsvinet har Jimmie Midflo filmat när han var ute i skogen på promenad.

Fobier #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

feet.jpg

Vi har nog alla våra fobier för något, något som får oss att reagera irrationellt och undvika det som får oss att reagera. En reaktion som sällan står i relation till det vi upplever utan något mycket, mycket starkare. Många vänner har fobi för ormar,spindlar, humlor eller andra saker som får oss att handla i panik, när vi utsätts för det.

En vän jobbar som hjärnskrynklare och skulle precis avsluta arbetet för helgen när telefonen ringde. Det var en patient med ormfobi. Hon hade promenerat i Göteborg och sett reklam för Universeum med en orm som skakat om henne. Helt förtvivlad, förstörd och illamående skulle hon nu stämma företaget. Han halvlyssnade och hummade instämmande. Hon pratade och mådde dåligt. Till slut tyckte han att han behövde säga något till henne och säger: Jag förstår verkligen att du mådde pyton! (Klick och hon lade på telefon)

Bara att hon hörde ordet pyton, som i Pytonorm fick henne att reagera så starkt att hon slängde på telefonen.

Själv har jag fobi för fötter, och varför det vet jag inte… Vad kan en fot göra mig? Möjligtvis sparka till mig om ägaren vill, men det är knappast något jag räknar med, men reagerar det gör jag…
Denna årstid är jobbigt för mig, då folk gärna går strumplösa i sina sandaler, och jag undviker att titta ner på fötterna. Fötter i strumpor är inga problem med, men när jag ser fötterna och speciellt tårna, så mår jag dåligt och vill springa från platsen. Jag görsöker stålsätta mig och oftast fungerar det bra, fast jag vet att ormarna krälar runt min hals, råttorna springer över min rygg och spindlar kryper på mina ben, i det ögonblicket.
På en fest så möter man i kvinna i urtjusig festkänning, festfrisyren är arbetad med i flera timmar och man tycker det är jättesnyggt tills jag ser skorna med öppning för tårna där de är extra markerade med rött nagellack. Festfrisyren omvandlas till otvättat hårrufs med tovor som inte tvättats på några månader. Festblåsan omvandlas till en grå sopsäck, ja hela personen omvandlas till en person som som letar en matbit på en sophög. Allt det vackra jag såg en sekund tidigare är utbytt. Herrar i sandaler gör samma hemska omvandling…. USCH!

Jag läste i en tidning att ett par damer hade anmält en man som blottare, för att hämta tidningen i trapphuset naken. Låt folk gå nakna på stan, men att blotta sig på riktigt är att gå utan strumpor i öppna skor. Tänk om jag skulle anmäla dessa män och kvinnor för att blotta sig???

Det har hänt att jag reagerat så stark på fötter att jag lämnat möten och tillställningar. Jag har lämnat serveringen när servitrisen kom med kaffe och kaka, just bara för fötternas skull.

Så visa respekt och ha strumpor på er 😉

Mitt eget Sundborn #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

IMG_20160513_095252

Jag är ju född och uppvuxen strax utanför Sjuntorp där jag fortfarande bor kvar.

Sjuntorp har vuxit fram som ett textilindustrisamhälle. Sveriges näst första bomullsspinneri öppnade här 1813, vid vattenfallet i Slumpån. AB Sjuntorp och det omkringliggande samhället expanderade kraftigt och hade vid sin höjdpunkt på 1940-talet 1 200 anställda, inklusive sidoverksamheter. Bostadsbyggande och samhällsservice skedde i hög grad i företagets regi, så Sjuntorp kunde med rätta kallas en bruksort.

Sjuntorp var från början huvudort i Flundre landskommun. Där fanns då fem livsmedelbutiker, slakteri, två banker, bibliotek, konditori, bageri, tandläkare och kommunhus.

Textilbranschen i hela landet upplevde så småningom en kraftig tillbakagång, så även i Sjuntorp. År 1982 såldes fabriken ut, och hyser nu några mindre mekaniska industrier med ett hundratal anställda. Ortens enda kvarvarande textilföretag är Sjuntorps Band AB.

Ibland när jag får möjlighet smyger jag mig in på gamla fabriksområdet och promenerar. Här blandas gammalt och nytt. Mycket av det gamla finns kvar, och en del är är ju moderniserat och förändrat. Bokstäverna på skorstenen som bildar ordet Sjuntorp har sedan länge tappat sina neonrör men istället lyses det upp av spottar som ger den gamla känslan tillbaka. Här jobbade far som eldare när han gick i land när jag föddes. Kommer man sedan ner mot ån och fallet är det väldigt lätt att ryckas tillbaka något 100-tal år. Detta ser man inte från någon väg utan att man måste in på området.

Strax utanför området ligger varpen där fallen slutar och där ån åter börja flyta sakta igen. Hit går ingen väg om mna inte har nycklar att kunna komma in och ut genom stängslet. Förr fanns flera hål uppklippta så det var aldrig problem men nu mera måste du vandra över ängarna för att ta dig dit. Och där i avskildhet ligger mitt Sundborn.

Första gången jag var i Sundborn och besökte Lilla Hyttnäs, dvs Carl Larsson-gården och tittade ut mot sjön bakom huset, så fick jag en förnimmelse av vår lilla varp bakom fabriken. Varför jag gör den kopplingen vet jag inte. Min farfar hette Karl Larsson, ett känt namn men med annan stavning.  Räknade ut att jag varit i Sundborn sex, möjligen sju gånger och har bara bra minnen därifrån förutom ett.Men det lämnar vi dithän.

Jag har trivts bra i Sundborn men varför kopplingen av vår varp för mig är så stark till Sundborn vet jag inte. Jag tycker platsen är så vacker där både fallet och avrinningen från kraftverket åter samlas och varje gång väntar jag på att ekan skall dyka upp där med mannen i hatt som ror sina damer med paraplyer i solens sken. Varenda gång blir jag lika besviken för jag väntar och väntar men de dyker aldrig upp. Men jag sätter mig gärna ner där och väntar och drömmer om att de skall dyka upp, för jag ser dem tydligt framför mina ögon. Det är inte så ofta jag är här nere, men när det sker, så tillåter jag mig drömma bort en stund, till en förgången tid och förgången plats.

PS:
Var uppe via Google Map och vandrade runt på Carl Larsson-gården häromdagen och upptäckte att det inte ser ut som på min bild, men oavsett så blir det ändå Sundborn för mig…
DS

 

Avsked är inte för alltid #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160512_131616

Jag har ju alltid gått min egen väg och inte brytt mig så mycket om vad andra tycker och tänker. Jag har så mycket berättelser inom mig från andra världskriget minnen som både är jobbiga men också oerhört fina, mitt i detta. Jag har sett så mycket hat och hot från vänner, bekanta,  grannar och släkt så det räcker för hela livet. Ibland kommer tillfällen som man vill göra extra fina, fina minnen att bevara nära hjärtat, där ingen kan komma åt att förstöra dem.
I dag var ett sådant tillfälle som jag ville göra det finaste och bästa utav.

För en tid sedan lämnade ju min morbror och för mig även min bror det jordiska. Visserligen var det väntat men ändå oväntat, som det nästan alltid är och det blev på ett sätt chockartat och samtidigt en frid inom mig. Jag valde ju att besöka honom en sista gång i avskedsrummet på sjukhuset, där jag fick möjlighet att se honom, prata med honom och kyssa honom farväl. För mig var det på något sätt det samma som en begravning och ett värdigt slut. Men samtidigt så ville jag också göra något idag på den officiella begravningsdagen. Jag bestämde mig för att göra något eget av denna dag, som jag kan ha som minne av dagen. Jag stängde ner Facebook och Twitter och ville hålla hatet borta och fylla mitt inre med kärlek. Jag valde att dela naturens kärlek i form av bilder på Instagram och njöt av andras fina vårbiler. Började fundera och kom fram till att jag ville ha ett blomsterarrangeman i form av ett hjärta och det skulle gå i de svenska och tyska färgerna. Rutan på landet fick fria händer att utforma det efter mina önskemål och ni må tro att jag var nöjd med resultatet.

Klockan 10 hämtade jag blommorna och for sedan ut till Åh stiftsgård utanför Ljungskile. Där har jag inte varit på tusen år sedan jag konfirmerades. Klockan 12 mötte jag upp i kyrkan för middagsbön och jag vill rikta ett stort tack till Göran och Gunilla som tog med ”Snutten” i våra böner och gemensam läsning. Verkligen en ny upplevelse som värmde mitt inre.

20160512_194604Därefter fortsatte jag ner till havet med min blomsteruppsättning. Satte mig ner och njöt av utsikten, kände doften av saltvatten och tång och inväntade att klockan skulle bli 14,00. Då tog jag min dekoration och promenerade en bit ut i vatten och försiktigt lade jag den till rätta, och lät den flyta bort med strömmar och vind. Stod länge och tittade på den där den guppade i de blå böljorna samtidigt som den sakta flöt bort. Precis som livet försvann den längre och längre bort, sakta, sakta. Det var så vackert att se denna uppsättning med sina vackra färger. Efter en halvtimma valde jag att börja lämna denna plats med värme i hjärtat för att ha begravningskaffe och minnesstund lika ensam som denna ”begravning”.

När jag började vandra tillbaka med vovven kände jag att jag fick en hjälpande hand och vinden började friska i rakt mot mig, och jag blev tvungen att vända. Någon flyttade hela hjärtat ut mot havet, ut mot det fria precis som jag önskade och det som ”Snutten”älskade mest, vatten, frihet och att få sin inre stryka.
Då som först rann det ett par tårar på min kind, inte av saknad utan av glädje. Nu hade han sin frid.

Väl hemkommen så valde jag och bror att åka ner till vår kyrkogård och lade tre röda rosor i minneslunden.

Tack ”Snutten” för vad du givit mig och oss av din gränslösa kärlek.
En gång kommer vi åter att mötas. Hälsa mor och far!

Mitt eget paradis #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20160510_221115

Vaknade tidigt som vanligt igår, men lite senare än vanligt, så jag hann njuta av ågra koppar kaffe och läsa lite bloggar och även kommentera. Det ljusnade snabbt ute och jag insåg att nu vill jag möta naturen som vaknar och solen som går upp. På med vandringsskorna och sommarjacken. Vovven tittade yrvaket på mig och undrade vad som flugit i mig, men när han såg kopplet så var han genast med på noterna. Halv fem stängde vi ytterdörren och började 10 kilometers vandring som skulle ge oss två och en halvtimmas njutning i den friska morgonluften. Vilken känsla det var att vandra så tidigt, se de första solstrålarna från en röd som som sakta steg över trädtopparna. Rådjuren gick på ängen och betade medan älgarna kom ut från skogen. En räv skrämde vi så den hoppade ner i diket och tryckte.
En efter en vaknade fåglarna och fyllde luften av synfonier. En gök kunde inte bestämma sig om den skulle ko-ko:a frän väster eller öster. Båda sidorna var bra, så det var bara att njuta. Hägrarna vaknade och flög över våra huvuden från sina sovplatser i sjön till sina jaktmarker en mil bort. En härlig morgon som omslöt mig med kärlek.

Strax efter klockan sju var vi åter hemma igen och det blev en kopp kaffe innan vi styrde bilen mot mot affären och veckoinköp. Vi var framme i samma stund som butiken öppnade och jag kunde i lugn och ro göra de inköp som behövdes. Så inte så lång tid efter klockan nio var vi åter hemma och jag kunde fånga dagen.

Grodan (gräsklipparroboten) arbetar nu 14 timmar per dygn och omvandlar vår slåtter till trädgård till den finaste golfbanan. Ett underverk i sig!.  Så den hade redan hållit på ett par timmar med sitt arbete när jag kunde börja mitt jobb. Nu kunde jag gå i min självsamhet med vovven och pula i trädgården. Trädgårdsfontänen som mor och far köpte sig själva i bröllopspresent, blev rensad och fick nytt frisk vatten och startades upp. En bra källa för vår hund, våra katter att släcka törsten i. Hit kommer också en massa småfåglar för att släcka sin törst och att bada. Duvor kommer hit för att ta av sig av det livgörande vattnet. Bin, getingar och humlor kommer ner från träden för att också få sig en slurk, och ibland även en och en annan orm.

Tog en trädgårdsstol och satte mig under vårt körsbärsträd som blommar så fint nu och drack lite svalkande givande dryck. Fixade till middagen för mig och bror och jag kunde äta medan jag ställde brors mat i mikron.
Nu kunde jag lägga mig i skuggan och bättra på nattvilan som försvann när jag promenerade. Jag sov där i fem timmar och vaknade som en ny människa.
Nu tog jag och Nuttä vår korta promenad när solen började sänka sig bakom träden och när vi sedan kom hem, så hade våra trädgårdsfjärilar börjat lysa i regnbågens färger. Där blev jag ståendes en en bra stund och bara njöt av det vackra.

Tänk vad självsamhet i denna vackra tid kan betyda mycket för sin egen strykas skull.

Blir mitt jobb kvar? #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

glasögon

Grafikernas fackförening GS har varslat Almega Medieföretagen om strejk från klockan 12 den 18 maj på tre stora tidningstryckerier.
För min del handlar det mycket om V-Tab Landvetter som trycker Göteborgsposten, TTELA, Bohusläningen och Hallands nyheter, bland annat.
GS främsta krav handlar om möjligheten att går ner till deltid för de som har fyllt 60 år.

Hur dessa tidningar kommer att se ut, eller om de överhuvudtaget kommer att komma ut, vet jag inte. Man har ju några dagar på sig att förbereda sig och omdisponera resurserna inom vissa ramar för att minimera att tredje man drabbas, innan varslet träder i kraft. Därefter kommer ju det att betraktas som strejkbryteri.

Det är ju grafikerna som kommer att strejka, om strejken bryter ut, men vad blir mina arbetsuppgifter. Blir det post och veckotidningar, och tidningar från andra tryckerier som jag kommer att köra. Vad händer med den digitala utgåvan som är en digital kopia av papperstidningen? Vad händer med våra små lokaltidningar som idag lever på en begränsad marknad, där annonsintäkter försvinner när de inte kan leverera en fullgod produkt.

För mig är frågorna många och jag hoppas att svaren kommer att dyka upp ett efter ett fram till den 18:e innan strejken bryter ut.

Den 18:e maj startar också avtalsförhandlingarna för oss tidningsbud som just nu är avtalslöst.

Parterna förbereder sig för tidningsstrejk

Thomas Mattsson skriver i Expressen så här:
Historiskt misstag med en strejk i tidningstryckerier år 2016

Strejk hotar storstadstidningar