Programmering #bloggswe

wpid-wp-1447435216486.jpeg
Jag har nu de senaste dagarna satsat hårt på att inte stressa upp mig över något, utan har tagit det så lugnt jag bara kunnat. Det har gett resultat och magen har också tagit det lugnt. Känns otroligt skönt att vara lite mer i balans. Jag har trots det hunnit mer mycket här hemma utan att behöva springa, jag glömde göra  det och jag glömde göra det.

Jag har byggt in hemövervakningsdatorn i garderoben och på väggen utanför har jag också satt upp en datorskärm som jag fick av en bekant, så nu är datorn gömd med vi kan se hela husets funktioner på skärmen på väggen.

Vissa trådbundna funktioner har jag nu också bytt ut till trädlösa funktioner så nu slipper jag en hel del kabeldragningar för att hålla koll på vissa saker. Känns oerhört befriande… Visst, jag måste hitta på en del egna lösningar för att få det att fungera, men det skärper min hjärna och det bästa är att jag tycker även detta är kul igen.

Ingrid som vi kallar datorsystemet är en suverän hjälpreda i hushållet. Hon håller reda på att bror har kommit till jobbet utan problem men informerar mig också när han är på väg hem därifrån. Men det bästa av allt är att hon larmar om något inte är som det skall. Det är en stor trygghet både för mig och bror.

Just nu håller jag på att koppla in tvättmaskin och tumlaren till systemet för att påminna mig, både att köra igång maskinerna och men också när de är färdiga. Men jag har också gjort nya arbetsscheman både för mig och bror om vad vi behöver göra hemma under dagarna. Bror är ju inte självgående så jag får hela tiden tjata och påminna honom om att han har arbetsuppgifter att sköta. Detta är saker som vi gemensamt måste ta han dom, om vi skall bo ihop. Bor man på villa på landet finns alltid något att göra, och vissa saker kan inte vänta tills i morgon. Så nu får Ingrid tjata tills bror har utfört sitt jobb.  Så nu hoppas jag på mindre stress och mer välmående igen,

Att det var hatbrott i Trollhättan betyder inte att nazismen växer

När det händer saker som detta som hände i Trollhättan, så bukar jag söka mig till Anna-Lena Lodenius blogg för att hitta fakta och även försöka förstå vad som hänt. Anna-Lena brukar ge en sann och en tröstande motivering om saker, så även denna gång.

Jag delar den här nere…

Profilbild för annalenalodAnna-Lena Lodenius

Som bekant har polisen nu bekräftat att det rör sig om ett hatbrott i Trollhättan, under torsdagen tog sig en ung man in på en skola och attackerade med kniv. Hittills rapporteras tre offer: en elev, en elevassistent och gärningsmannen själv. Tydligen utvaldes offren efter etnicitet, och i gärningsmannens bostad har bevis säkrats som tydligen bekräftar motivet.

Nu kommer många att säga att polisen måste ta allvarligare på rasistiska och högerextremistiska brott. Men det skulle jag nog säga att polisen redan gör, överlag. Allt kunde förstås alltid vara bättre, men det rör sig knappast om en stor expanderande miljö. En viss reservation får väl göras för att vi ännu inte vet vilka motiv som ligger bakom den senaste tidens attacker på planerade flyktingboenden, det är inte ens säkert att det rör sig om hatbrott. Men bilden är inte att problemet med högerextremism växer, snarare är det ganska konstant, och det har…

Visa originalinlägg 344 fler ord

Problemet med pisshuvuden

Hittade en blogg som beskrev ”pisshuvuden”, som jag rebloggar här nedan…

Sedan finns ju dessutom de här riktigt svåra fallen som inte bara är pisshuvuden utan dessutom rejält dumma och aggressiva – på fackspråk kallas de ”satans jävla pisshuvuden” – som inte nöjer sig med hockeytröjor utan tycker att det är en god idé att spöka ut sig i Ku Klux Klan-mundering (trots att KKK de facto traditionellt har tyckt illa om och sett ned på finländare) eller någon sorts nazistutstyrsel. De mest extrema, mordiska pisshuvudena hötter dessutom med bobollsträn eller kastar brandbomber.

Profilbild för marcusrosenlundKonsten att flyga

Hösten2015-12

Efter en längre tids funderande har jag kommit till att de flesta problemen i samhället beror på att det finns så många pisshuvuden (engelska: asshole). 

Någon exakt siffra finns inte att tillgå, men utgående från empiriska fältstudier skulle jag uppskatta att omkring 15% av människorna i en given population är pisshuvuden. Genuint otrevliga, elaka, rasistiska, hatfulla och själviska.

Grejen med pisshuvuden är att denna egenskap inte är utmärkande för någon speciell etnicitet, språkgrupp, nationalitet eller samhällsklass. Eller kön, för den delen, även om män enligt vissa studier har en aningen större sannolikhet för att vara pisshuvuden än kvinnor. Hur som helst, pisshuvudena är överlag relativt jämt fördelade i den globala populationen.

Utbildningsnivå och intelligens korrelerar inte heller på något sätt med en människas sannolikhet för att vara eller bli ett pisshuvud. Det är fullt möjligt för en person att ha en intelligenskvot på 180 och / eller 180 miljoner på…

Visa originalinlägg 935 fler ord

Pressmeddelande #bloggswe

11215722_10156092506930652_1989641825239958460_n

PRESSMEDDELANDE 2015-09-28

Nu slutar biljettinköpen, myndigheterna måste ta sitt ansvar

Refugees Welcome to Gothenburg meddelar härmed att våra biljettinköp tillflyktingar upphör. Detta då arbetsuppgiften blivit ohållbar, eftersom vi inte längre kan samla in pengar från privatpersoner för att sköta myndigheternas arbete.

Idag, den 28 september, upphör vi att köpa biljetter till andra orter än Göteborg åt flyktingar som kommer till Göteborgs Centralstation och N.E.-terminalen. Det är med stor sorg vi volontärer släpper denna arbetsuppgift, men insamlingen av pengar har blivit ohållbar. Den största risken just nu är att flyktingar som vill ta sig till andra orter, som inte har egna medel, tvingas sova på Göteborgs centralstation. Är det bemötandet vi vill ge till våra medmänniskor på flykt?

Eftersom varken Göteborgs kommun eller Migrationsverket tar ansvar för människor som befinner sig i så kallad transit, har Refugees Welcome to Gothenburg hittills, för insamlade medel från allmänheten, köpt biljetter till de flyktingar som haft behov. Totalt har vi köpt biljetter för över 550 000 kr från SJ AB.

– Det är oacceptabelt att ett statligt företag tjänar pengar på människor som flyr sina hem. Människor som vi möter dagligen har lyckats ta sig hit genom en farlig resa över europeiska kontinenten. Att få ett värdigt bemötande, en plats att sova på och möjlighet att ta sig vidareborde vara en självklarhet, säger Pernilla Stamm’ler Jaliff, presstalesperson för Refugees Welcome to Gothenburg.

Då Refugees Welcome to Gothenburg inte längre klarar av att hantera biljettköpen kräver vi nu att kommunen och Migrationsverket tar ansvar för att skapa transitboenden för människor i väntan på att ta sig vidare, samt att SJ AB står för biljettkostnaderna. På detta sätt tvingas inte de män, kvinnor och barn som efter en långflykt genom hela Europa kommer till vårt Göteborg sova på centralstationen eller, än värre, utomhus.

RefugeesWelcome to Gothenburg

kontakt@refugeeswelcomegbg.se

Är det förbjudet att hjälpa flyktingar till Sverige?

Tänk på detta om du hjälper flyktingar!

Profilbild för Per HolfveJuridikbloggen

Den senaste veckansflyktingdebatt har väckt ett antal juridiska spörsmål till liv, av vilka jag nu tänkte behandla ett. För övrigajuridiska knivigheterhänvisar jag hjärtans gärna till Louise Danes mycket läsvärda blogg.

Fråga har uppkommit om det är förbjudet att hjälpa någon att fly till Sverige. Att människosmuggling är otillåten känner de flesta till men vad gäller om hjälpen ges ideellt, utan att någon ersättning utgår? Enligt 20 kap 8 § utlänningslagen är människosmuggling som huvudregel förbjuden även i sådana fall. Noteras bör att detta både gäller hjälp att komma in i eller passera genom Sverige. Även om du bara har hjälpt någon att förflytta sig en kortare sträcka i Sverige så kan du alltså dömas för människosmuggling.

I rättsfallet NJA 2009 s 424 förde HD ett resonemang kringlagtextens innebördoch en invändning att det borde föreligga ett humanitärt undantag, även om det inte fanns uttryckt i lagen. Rättsfallet handlade om en…

Visa originalinlägg 666 fler ord

Jag är så trött på #hatet #bloggswe

Grattis till vänstern som hjälpte till att sprida SD:s reklam i tunnelbanan. Mätning: 92 procent nåddes av SD-kampanj.

Sifo har mätt genomslaget för Sverigedemokraternas tunnelbanekampanj på uppdrag av partiet. 92 procent av den svenska befolkningen har nåtts av den – trots att den bara satt uppe en dag.

Så fort något spektakulärt händer, så sprids rykten om saker som börjar som en kommentar och sedan blir någon form av sanning.

Oisín Cantwell skriver i Aftonbladet Jag trodde att lynchningar hörde till det förflutnamen nej, den frodas för fullt på internet.
Det började med de fruktansvärda morden på Ikea i Västerås. En nätmobb visste att berätta att tidningarna förteg att ett av offren hade blivit halshuggen i ett islamistiskt terrordåd.

Hur kommer det sig att vi flyttar polisens arbetet från polisen och gör det själva, åklagarna behövs inte och vad skall vi med domstolar till? Vi har ju Facebook och Twitter mm.

Tyskland kräver nu att Facebook måste ta mer ansvar när det gäller främlingsfientlighet och hat. De har tillskrivit Facebook om att de måste till ett möte om deras policys. De tar bort alla bilder med kvinnliga bröstvårtor men tillåter samtidigt att vi kan sprida annan hatpropaganda. Var vinns all rim och reson? Även Aftonbladet skriver om detta: Tysklands krav på Facebook: Stoppa rasismen

Nej, jag är så trött på världen idag…

Tankar, minnen och känslor #bloggswe

Det var nu några dagar sedan jag skrev i bloggen, inte för att jag inte hade uppslag, utan för att jag nu äntligen har fått tummen ur och sortera en massa fotografier, som varit i en väldans oordning på datorn. De senaste årens händelser har ju gjort att man fått prioritera annat, och bara fotat, tankat över, och ibland har det blivit både tre, fyra, och i vissa fall ännu mera kopior av korten. Nu fick jag äntligen lite tid över till det, och medan datorn letade kopior på samma kort, så kunde jag syssla med annat. Men datorn behövde sin hela potential för att söka, så då fick allt annat vara. Sedan var det bara att jämföra korten och ta bort de kopierade korten, innan den ånyo fick söka. När man nu såg alla dessa kort som man sparat på sig så väcktes många minnen till liv. Är glad att jag har så många bilder både på far och på mor, men också mycket annat som jag varit med om.

Ett område som jag sälla berättar om är när jag jobbade med film och TV. Men där kom många glada skratt men också många tankar. Tänk att man jobbat med personer som varit i Hollywood och fått Oskar, för sitt arbete. Personer som varit rådgivare åt Ingemar Bergman, kända skådisar både från Sverige och från utlandet. Många personer som en del vet om, om man läser eftertexterna mm. Vi brukar sällan berätta om detta, då det många gånger handlar om kända personer som vill hålla upp en image och då vill inte vi förstöra den.

Men en sak som jag skrattar hjärtligt åt är Nicole Kidman, som var här i stan och filmade. Vi hade några scener som spelades in på en biograf här i staden. De utlänska skådespelarna försöker ju hålla en divastil utåt för att behålla stjärnglansen. Hon är absolut inget undantag. Gatan utanför var avspärrad för trafik så ljud inte skulle tränga in och förstöra för inspelningsteamet. Efter att scenerna var tagna var det dags att äta middag och det var en restaurang abonnerad runt hörnet. Nicole var den som först var färdig med sina tagningar och skulle absolut till restaurangen för inmundigandet. Teamet fortsatte att filma där inne. Nicole kliver ut och hoppar in i limousinen som kör henne och vill i väg. Men, vi förklarade att restaurangen ligger runt hörnen. Kör mig dit då! Är man stor stjärna kan man inte promenera som vanligt folk. Starta bilen gick ju inte för då stördes inspelningarna…

Vad göra?
In med chauffören i bilen och Nicole i baksätet jag och ytterligare fyra filmarbetare fick skjuta bilen fram till gatuhörnet och till höger fram till restaurangen där Nicole divamässigt kunde kliva ur bilen vinka och sedan gå in på restaurangen.

Säga vad man vill men hon höll sin image uppe även i Sverige.

Fick inte se Måns…. #bloggswe

Hugo Bengtsson och övriga familjen fick inte se sin favorit Måns Zelmerlöw på stadsfesten i Jönköping.
Jag tycker otroligt synd om pojken men det finns två versioner av händelsen. Vem som har rätt, vet jag inte.
Men all heder till arrangören som hävdade att det handlade om säkerhet, både för familjen och övriga deltagare.

Redan på den tiden mellan 1984 och -94 så ”bråkade” jag om säkerheten på mina bussar. Dagmammorna gjorde upp med varandra att nu åker vi in till stan med våra barn. Kommer till hållplatsen där står vuxna med två barnvagnar. Visst det var ok, de fick lasta in vagnar, barn och sig själva.
Betalat och klart och iväg. Nästa hållplats, samma visa men denna gång fick de endast åka med om de fällde ihop vagnen och placerade mellan stenen.

Det går så bra att ha dem i gången, vi håller i dem. För er skull, men övriga passagerare då?
De skall inte behöva klättra över era vagnar. Och behöver vi utrymma bussen pga olycka eller brand, vad händer då?
Om jag behöver bromsa och ni tappar vagnen och den kommer farandes i 50 km/Tim i mittgången, vad händer då?

Har fått till svar av dessa personer att det behöver ju inte hända något. Nej, men om…
Skulle jag vetat om att något skulle hända på turen, så hade jag inte kört den.

Då på den tiden diskuterade inte några bilbälten i bussarna, men jag föreslog att de skaffade sig en skidresa så de kunde spänna fast barnvagnen i stången på väggen vid barnvagnsplatserna, usch vad löjlig jag var, när jag sade sådant.

I dag finns speciella platser för rullstolar där de kan sitta säkert. Då var det inte tu tal om saken.
Finns ingen rullstol kan den användas för barnvagn, så fler vagnar får plats. Och dessa platser är nu försedda med ”skidremmar” så att barnvagnar kan spännas fast.

Har varit på bl a Liseberg några gånger med person i rullstol och då har vi varit tvungna att vara där ca en timma innan föreställningens början för att kunna inta våra rullstlsvänliga platser, där det också varit bra utrymningsvägar för oss, om olyckan hade varit framme. Och det har lönat sig, bra platser och två gånger har artisten kastat ner sina blommor till oss.

Vi vet ju att det hänt tidigare att saker har hänt på festivaler med panik och liknande och folk blivit klämda och över nertrampade med dödlig utgång.
Varför inte kontakta arrangören i förväg och tala om att man kommer med två barnvagnar, så brukar det kunna lösa sig. Och alla bli nöjda glada.

Även om det nu är några år sedan så vill jag rikta ett tack till alla er som anonymt ringde och gav mig några fina ord på kontoret.
Det är skoj när man blir uppskattad på för sitt säkerhetstänk. Tack också till Älvsborstrafiken, som ni hette då, som såg till att info kom passagerarnas kännedom, att barnvagn åker med i mån av plats.

Så… SÄTT SÄKERHETEN FRÄMST,

Planeten omtanken i kärlekens galax #bloggswe

När jag var liten så trodde jag alltid att jag hade fötts på fel planet. Visst, jag hade en mor och far som älskade mig, så föräldrarna var rätt. Men jag kunde för mitt liv aldrig förstå varför jag fötts på denna jorden. Som mobbad i skolan, så kändes det så fruktansvärt fel, att behöva uppleva sådant.

Att ha haft en släkt, som det till och från varit bråk med och som vi idag inte har någon som helst kontakt med, har alltid varit ett problem, även om man lärt sig att hålla god min. När vissa av dessa tod in mig och bror, jag 13 och bror 11 i ett rum och försökte förklara för oss att mor är krigsskadad, det har satt sina spår. När även vissa av dem förklarade att mor även var ett nazisvin, då fick det var nog. Vi bröt med stora delar av den släktgrenen.

Jag har alltid hållit huvudet högt utåt sett men, hur jag mått inombords är det inte många som vet. När jag sedan drabbades av min panikångest 89-90, då var helvete som kommit hit på jorden.

Jag vill tro att människor är goda, och jag vill fortfarande se det så, men jag verkar mer och mer ha fel. Funderar på vilken planet jag skulle varit född på, kanske inte ens i detta solsystem, kanske en planet i kärlekens galax, där i är omtänksamma mt varandra. Tänk, det kanske skulle varit på planeten omtanken jag skulle födas på, men hamnade på planeten jorden, där vi tänker på oss själva, hatar eller mothatar våra medmänniskor.

Ibland hör jag att internet är djävulen självt, och att han springer runt där och försöker splittra oss människor.

Jag är glad att vi var en mycket tajt familj, som verkligen stödja varandra. Visst kunde vi ha olika åsikter och våra interna diskussioner kunde var mycket livliga, men utåt stod vi alltid enade. Jag har sett både mor och far gråta i telefon när personer försökt splittra oss och varit verbalt hotfulla i telefon.

Vid ett tillfälle tog jag telefon från far, som med gråten i halsen försökte försvara sig. Jag skällde ut denna person efter noter och personen blev då ännu mera hotfull mot mig. Til slut sade jag att, slutar du inte med trakasserierna mot far, så kommer jag att pinka på din gravsten när du är död, inna jag slängde på telefonen. På natten fick denna person en hjätinfarkt och in med ambulans till sjukhus.
Personen svävade mellan liv och död, och på dagen ringde sonen och berättade att de gjort en polisanmälan för morförsök mot mig.
Denna person var samma person som försökte få mig och bror att förstå att mor var krigsskadad.
Efter det så har vi aldrig haft kontakt mer. Däremot avled personen en månad efter far, och på dennes grav så var jag och placerade en bloma med texten. Vila i frid, jag skall inte…. Kanske mest för att stilla mitt eget samvete.

Jag har sett hur min bror, som är utvecklingsstörd har bojkottats i kassan i butiker, just bara för att ”han är ju en idiot”!
Jag har hört hur han verbalt har misshandlats, pga sitt handikapp, inte bara utav barn, utan även av vuxna personer.

Jag vill bå på planeten omtanken i kärlekens galax