Konspirationsteorier #blogg100

Borough_Hill_mast

Jag jobbade tidigt igår morse och blev snart varse om att Radio/TV-masten  i Häglared utanför Borås brutits itu och delar har fallit i marken. Detta kunde jag inte missa då varenda nyhetssändning under natten, innehöll information om detta. Just nu strax efter midnatt så finns uppgifter om att misstankar om sabotage har stärkts. Att någon kan sabotera en radiomast är allvarligt men att någon kan stoppa lokalradiosändningar från en station är katastrof och är mer eller mindre ett brott mot yttrandefriheten. Nu kunde ju P4 Sjuhärad sända sina program via webben och kom ut den vägen.
Men Sveriges Radios kanal P4 har ju en mycket viktig funktion i vårt samhälle då det är den vägen som mycket av viktig information sprids från att det finns älgar intill vägen fram till varningar för allmänheten vid stora händelser.

Snart förstod kanalen att de fanns många frågor om vad som hänt men också att allmänheten behövde lugnas. Så P4 Sjuhärad startade en livechat som rullade stora delar av dagen på deras hemsida.

Många höll en mycket sansad ton i chatten även om det fanns en frustration. Tror det är viktigt att kunna prata så här med någon så inte konspirationsteorierna får för stort fäste. I vissas ögon var de ungdomar som klättrat i masten redan dömda och hängda, helt utan förhör och rättegång. Andra såg direkt en koppling till ”ryssen” och när reportern frågade om källa för det, så behövdes inte det, det visste man ju ändå. Det är farliga teorier!
Sedan fanns det personer som ansåg att P4 skulle konfiskera de privata radiokanalerna för att sända via deras sändare.
Själv reagerade jag på att radioreportern hela tiden påstod att de inte får sända i de kommersiella kanalerna och att det finns tekniska begränsningar att kunna göra det. Visst har sändningsledningen på Sveriges Radio möjlighet att tillfälligt ”ta över” de kommersiella kanalerna och det är vid VMA. Så den tekniska möjligheten finns idag, just för det. Om det sedan är en frivillig överenskommelse eller är lagstadgat, vet jag inte. Inte heller hur den tekniska biten är utförd. Möjligheten finns ju för att Sveriges Radio och då P4 är en beredskapskanal.

Även idag fortsätter chatten och olika teorier och jag ser att många direkt vill döma de som gjort detta. Det mest intressanta är att få fast förövarna och sedan få reda på VARFÖR de gjort detta. Sedan kan de dömas. Det gäller att se skillnad på SPÅR och TEORI. Spåren har de hittat och det verkar inte vara en slump att någon har skruvat ur alla bultar till stagvirarna. Men VARFÖR?

Vi får hoppas att MSB och övriga aktörer kommer fram till något vettigt i sitt krismöte om masthaveriet, och att vi kan skyddas från liknande i framtiden, och ta lärdom av detta. Men vi skall inte döma någon på förhand, även om det vore skönt att få ett svar och få fast förövarna.

Vi måste värna det fria ordet och att vi kan få ut viktig och korrekt information till allmänheten, men vi får inte utnyttja det fria ordet till vad som helst.

Här kan ni se P4 Sjuhärads drönarfilm från masthaveriet

Vielse av homofile #blogg100

I Norge pågår debatten om homosexuella äktenskap och vigsel i kyrkan. Även här pågår denna debatt till och från och nyligen gjorde ett antal personer inom pingstkyrkan ett uttalande i frågan att homosexuella måste avstå från sex för att vara med i Guds gemenskap. Detta fick en tidigare partiledare för Kristdemokraterna att twittra: ”Gud ske lov att det inte är präster och pastorer som avgör himmel eller helvete”..

Jag tyckte denna norska blogg visade sina och många av mina tankar på ett fint sätt….

Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.
Derfor, det som Gud har sammenføiet, det skal et menneske ikke adskille.

Profilbild för esgyaesgya

Jeg har kjent og kjenner flere kristne homofile. Felles for flere av dem er at de strever med livet sitt. Det dreier seg om både selvmord, selvmordsforsøk, rastløshet og stadige oppbrudd, psykiske problemer og så videre.

Fra en undersøkelse NOVA har gjort kommer en konklusjon:

”Når det gjelder selvmordstanker og selvmordsforsøk er lesbiske kvinner og homofile menn mer utsatt enn den generelle befolkning. Andelen som har vært plaget av tanker om å ta sitt eget liv i løpet av de siste 14 dager, er 6-7 ganger høyere blant NOVA-undersøkelsens kvinner og menn enn den generelle befolkning. 16 prosent av mennene og 20 prosent av kvinnene i utvalget oppgir at de har forsøkt å ta sitt eget liv minst én gang i løpet av livet. Det er alarmerende at hver fjerde kvinne og mann under 25 år i vårt utvalg oppgir at de har minst ett selvmordsforsøk bak seg. Følelse av…

Visa originalinlägg 2 210 fler ord

Äventyr till Kungsträdgården #blogg100

image

I dag är det planerat äventyr i Stockholm och Kungsträdgården. Där skall jag tillsammans med ett par kompisar njuta av körsbärsblommans dag.
Men äventyret börjar precis i samma ögonblick då tåget började rulla. Då får jag besked att det är tågstopp mellan Falköping och Skövde pga nerven kontaktledning. På den sträckan är det enkeltågstrafik då det byter kontaktledning på den andra halvan.

Ja, vad göra,  bara gilla läget och se glad ut. Medan vi väntar på att klockan skall bli åtta får vi besked om att prognosen är framflyttad ytterligare en timma till 9.30. Till slut har de i alla fall fått tag i en buss och ett nytt tåg som väntade på oss i Skövde. Nu blev det att byta färdsätt för 3 mil.

När vi kommit ca halva sträckan så blir det lätt panik ombord på bussen då vi kommer på att vi har glömt lokföraren i Falköping. Så nu var frågan om vi skulle vända och hämta honom.  Men han lyckades ragga upp en taxi som trampade spiken i botten.

Så allt var klart för avfärd men vi fick vänta ca 10 minuter på lokföraren, men vad gjorde det i det stora hela.

Nu är vi åter på gång, ca 2 timmar och 30 minuter sena, så jag ser fram emot storstaden 😂

Dofter For Men och att raka armhålan som en Man #blogg100

Väljer att reblogga ett inlägg från en annan blogg, då jag tyckte inlägget var så fint.

Du skall accepteras som du är och inget annat.
För mig är det viktigt att alla mår bra, oavsett hur de själva vill leva sitt liv.

Jag har många olika vänner och jag accepterar dem som de själv vill vara.
Jag har dansat med snygga vackra kvinnor varsamt fint smink och vackra kläder, som jag vet har ett manligt könsorgan mellan benen. De visste också att jag visste.
Dessa män valde av någon anledning att gå ut som kvinnor och jag valde att bekräfta dem som kvinnor. Mår de bra i den situationen, så tycker jag det skall uppmuntras, inte förnekas.

Jag har följ med vänner på RFSL-möten för att ge dem stöd att kunna komma ut som homosexuella mm.

Så tycker du detta känns rätt för dig, så kör på. Du skall accepteras som du är och inget annat.

Profilbild för MehazaelLife by Mehazael

#blogg100 inlägg 5

Så fort något lanseras med orden ”For Men” brukar produkten i fråga häcklas friskt i både nya och gamla medier. Läppsalva For Men är minsann ingen fjollig glansig mjukgörare för fragila kvinnoläppar utan ett rejält och totalt supermatt skydd mot tuff väderlek på hårda mansläppar. Typ.

Och det är tydligen så man får män att använda kosmetikprodukter. Dels på samma grunder som produkter för kvinnor – skydda och vårda huden, dels genom att framhålla hudvård som att det handlar om nån sorts krig eller extremsport. På samma sätt som kosmetikprodukter för kvinnor handlar om att bli en blomma, ungefär.

Det finns dock en avgörande skillnad. Om en kvinna använder maskulina produkter är hon larvig som försöker förhäva sig, och ska genast tas ner på jorden. Om en man använder feminina produkter är en fjolla som sjunkit för lågt och måste slitas tillbaka upp till representabel nivå. Tryckas ner. Slitas upp. Ner. Upp. Nivåskillnaderna…

Visa originalinlägg 366 fler ord

Du gamla, du fria – (inter)nationalsång

Hörde ett rykte om att vår svenska nationalsång skulle framföras på arabiska. Började leta på Youtube för att se var det fanns där med ”Du gamla, du fria”.

Denna version kände jag mig stolt över.

 

En version framförd med trumpet.

 

En version sjungen baklänges.

 

Basshunter gör sin egen version av hymnen

 

Zlatan Ibrahimovic ft. Day – Du gamla du fria

 

Ett år med #fitbit

fitbitflex

Ja ett år har redan gått eller närmare bestämt 14 månader och i helgen var det dags att fira och det gjorde jag ordentligt både med god mat och lite starkare drycker därtill. Anledningen till att jag firade på detta superba sätt var inte att jag nu använt min Fitbit i 14 månader utan att jag under denna tid har reducerat min kroppsvikt med 15 kilo.

Detta är nu halvvägs till målet till min normalvikt på ca 80 kilo. Tror säkert de kommande kilona blir svårare, så därför var det läge att fira nu…

20160120_125409Detta enkla hjälpmedel har hjälpt mig mycket bättre än både sjukgymnastik och FAR…
Jag känner mig så otroligt lättad, när jag ser mig själv i spegeln och ser att min kroppshydda har blivit mindre och att ställa sig på vågen är en fröjd för hela mitt sinne.

I dag är det minst 10000 steg per dag som gäller och även vovven har blivit bortskämd med detta, så han brukar påminna mig om jag själv glömmer. Vi har ju vår vanliga 3 kilometersrunda som vi kan utöka efter behov, men det finns ju inget som hindrar att man också kan upptäcka nya miljöer och också få njuta av naturens skiftningar. Jag ser ju också att sockervärden (diabetes) har blivit så mycket bättre.

wpid-wp-1434957514996.jpegI normalfallet försöker jag pressa mig liter mer för var gång jag går mina rundor utan att för den skull ta ut mig allt för mycket. Jag vet ju hur min kropp kan reagera vid dessa tillfällen. Så idag är det med lätthet man klär sig i regnkläder för att komplettera stegen om man inte nått målet tidigare under dagen.

Så hela jag, både i själ och hjärta, mår ju bra av detta.

Så tack Fitbit, du sitter på min arm och har gjort mitt liv så mycket lättare…

Skyll inte på alla andra

broken-window-960188_1280

Jag hade i min bekantskapskrets två fina damer. Dessa damer födda strax innan kriget, uppvuxna under kriget och under en tid då många män var inkallade för att försvara fosterlandet. Pappa kom hem ibland, så det var mamma som fick sköta det praktiska med hem och barn. Då fanns inte så många män som kunde blir förebilder och kunde vara en del av deras uppfostran och utveckling. Tiden kom och skolan tog slut och dessa kvinnor skulle då hjälpa till med familjens försörjning men också ett krav på sig att hitta sitt eget.

Båda dessa kvinnor lockades av män som var betydligt äldre och lockade dem med choklad, guld och gröna skogar. Snart blev det giftemål och de började få barn. Men vad byggde deras äktenskap på egentligen? Chokladen försvann, guldet syntes inte till och skogarna blev inte grönare. Dessa kvinnor hade letat efter trygghet, en manlig förebild och en pappa för sig själva, den pappan som under kriget ibland kom hem och hälsade på. Under barnaåren så var det mycket jobb och de hann inte uppfatta att det saknades en mycket viktig bit i äktenskapet, och det var kärlek, äkta kärlek. Dessa män, som kanske även var lite arbetsskygga, inte passat in i krigsmaskineriet hade med choklad och löften fått tag på galjonsfigurer att pryda fören med. Båda levde i vad vi i dag kallar destruktivt förhållande.

Den ena av dessa damer började leta efter kärlek och passion vid sidan om sitt äktenskap och fann en man som kunde ge det som också resulterade i en graviditet. Men den skam och rädsla som detta förde med sig, så stod hon inför ett val, och valet blev att lämna kärleken och låtsas som om maken var far till barn nummer två. Men längtan efter äkta kärlek fortsatte och hon tror hon hittade den och ville ha skiljsmässa, men maken vägrade. Hur skulle det se ut om hans galjonsfigur lämnade honom för en yngre man?

En kväll tog hon en överdos tabletter och när maken på natten vaknade och fick se hennes tillstånd så valde han att ta med täcke och kuddar och lägga sig i soffan i väntan på det oundvikliga. Det var trots allt lättare för honom att skylla på dödsfall än på att frun hade hittat någon annan…

Den andra kvinnan stannde kvar i sitt äktenskap, fick ytterligare barn med maken,samtidigt som han blev mer och mer krävande. Hon fick ett nattjobb som drygade ut ekonomin, hem klockan sex på morgonen, tända i spisen, tänka i kaminen. Väcka barnen fixa frukost till dem och sedan se till att de kom i väg till skolan. Nu var det dags att börja om, för nu var det maken som skulle gå upp och få frukost, och nu var det säkert så varmt så han kunde komma utanför täcket. När maken hade fått sin frukost, så var det ju tvätt och städ och en massa saker för henne att göra medan mannen skulle läsa tidning. Hade hon sedan tur hade mannen lite lust att göra något, eller så skull han passas upp hela dagen.

När sedan maken dog så stod hon där med en fallfärdig bostad, inga vänner och helt ensam. 15  Femton år efter makens bortgång dog hon ensam på sjukhuset medan grävskoporna skövlade bort resterna av deras gemensamma hem.

I dag tänker jag ofta på de barn som växer upp här, antingen som födda här eller kommit hit som flyktingar. Vilka förebilder har de?  I bland tänker jag på den 13-14-åriga tjej som ibland kom med en flaska vin i näven och klev på den buss jag körde. Mamman köper en pava rött, slänger ut sin dotter, sitt eget kött och blod, för att klara sig själv i vinternatten på staden bara för att mamman skall ha herrbesök…

Vilket ansvar har vi alla för uppfostran för kommande generation?
Vi måste alla vara förebilder för varandra, och visa att så så gör man, men det är inte OK.
Det är väldigt lätt att hamna i fel gäng, där det kan finnas acceptans för att tafsa varandra på könsorgan, att hot om våldtäkt är okey mm.

I dag när det kommer flyktingar hit och diskussionerna gör höga om vad de hittar på så är det så lätt att skylla på en sak, muslimer, kultur och andra saker. Varför gör vi det så lätt för oss? Vi förenklar och klumpar ihop människor i grupper utan att titta på individen.

Vi glömmer så lätt av att vi alla har ett ansvar att alla kan göra något, för att hjälpa, att vi alla måste vara förebilder för varandra. Det är så lätt att säga du skall inte göra som jag gör, du skall göra som jag lär… Men ser jag att du gör så, så anser jag att det är okey att göra så….

Vaken med P3 och P4

113ckdd8

Då var det dags igen att en ”go” programledare lämnar radioprogrammet Vaken med P3 och P4. Alltid lite sentimentalitet dyker upp vid dessa tillfällen särskilt om man hittat en ”relation” till personen. Tack Magnus Leijon för denna tiden och hoppas vi snart hörs igen…

Under alla dessa år som jag jobbat natt har man haft olika relationer med personerna som rattat och dragit i regler i radiohuset men också många trogna lyssnare som man känner igen. Visst fanns det perioder som  man istället valde de andra kanalerna eller som i mitt fall ljudböcker, för att man inte fann en gemensam nämnare med programledaren. Ett tag var programmet så populärt hos oss tidningsbud i Lilla Edet och Trollhättan så det var nattens samtalsämne, var gång man kom till jobbet.

Vissa programledare blev så populära så det fick ordet ”guld” före sitt namn då dessa förgyllde våra arbetsnätter mer än andra. Det var tider det… 🙂

Jag tror att programmets styrka låg i att det var direktsänt och att det var väldigt nära oss lyssnare, då det fanns många vägar att nå dem i direktsändning. Det blev en levande kommunikation som var tvåvägs mellan sändaren och lyssnaren, fast radion i sig bara är envägs. I bland skickade man ut något på Twitter i cyberrymden och det fångades upp av programledaren och presenterades i radion. Det var ju bara vi två som visste om verkligheten, dold för alla andra, men kändes så familjärt på något sätt, att känna detta.

Ett tag fanns det planer på att programmet skulle spelas in dagtid för att sändas på natten, och det skapades mycket protester i den vevan just om de planerna. Funderar på vart programmets popularitet då hade tagit vägen…

Programmet har ju under alla dessa år omformats och ändrats precis som mitt jobb har gjort. Mitt jobb har blivit stressigare och mina möjligheter har blivit sämre att interagera med programmet. Samtidigt har ju programmet i vissa fall blivit bättre i vissa avseenden medan det har blivit bättre i andra delar.

Snackistimman mellan tre och fyra på morgonen har försvunnit då båda programledarna var närvarande och vi hade dialog mellan programledarna och lyssnarna är borta. Visst finns en annan form av det fortfarande kvar, men inte på samma sätt. Jag saknar den mycket, men å andra sidan har jag inte samma möjligheter idag att deltaga i dag som jag då hade. Saknar också steg-för-steg tävlingen, som jag själv var mycket aktiv i och svarade på, men lyckades aldrig vinna 😦

Sedan fanns ju alltid en farhåga med att ett program blir omtyckt och familjärt, så som vakenfamiljen blev. Hur privat skall man vara, var skall man dra gränsen…
Många av mina nattarbetande twittervänner har jag lärt känna genom att vi har kommenterat samma saker och då funnit varandra…

Vill säga tack till alla, utan att nämna namn, som jobbat med programmet men även alla som interagerat med programmet. Hur många mörka nätter har inte blivit soliga dagar bara för er skull? Hur många nätter med er har inte de mörka molnen som var ovanför mitt huvud när jag vaknade, skingrats och släppt in solsken i mitt liv… Hur många gånger har man inte frusit i tidningsbilen en svinkall vinternatt men blivit varm inombords av det man hört i radion….

Ni är alla GULD värda…