När jag var liten så trodde jag alltid att jag hade fötts på fel planet. Visst, jag hade en mor och far som älskade mig, så föräldrarna var rätt. Men jag kunde för mitt liv aldrig förstå varför jag fötts på denna jorden. Som mobbad i skolan, så kändes det så fruktansvärt fel, att behöva uppleva sådant.

Att ha haft en släkt, som det till och från varit bråk med och som vi idag inte har någon som helst kontakt med, har alltid varit ett problem, även om man lärt sig att hålla god min. När vissa av dessa tod in mig och bror, jag 13 och bror 11 i ett rum och försökte förklara för oss att mor är krigsskadad, det har satt sina spår. När även vissa av dem förklarade att mor även var ett nazisvin, då fick det var nog. Vi bröt med stora delar av den släktgrenen.

Jag har alltid hållit huvudet högt utåt sett men, hur jag mått inombords är det inte många som vet. När jag sedan drabbades av min panikångest 89-90, då var helvete som kommit hit på jorden.

Jag vill tro att människor är goda, och jag vill fortfarande se det så, men jag verkar mer och mer ha fel. Funderar på vilken planet jag skulle varit född på, kanske inte ens i detta solsystem, kanske en planet i kärlekens galax, där i är omtänksamma mt varandra. Tänk, det kanske skulle varit på planeten omtanken jag skulle födas på, men hamnade på planeten jorden, där vi tänker på oss själva, hatar eller mothatar våra medmänniskor.

Ibland hör jag att internet är djävulen självt, och att han springer runt där och försöker splittra oss människor.

Jag är glad att vi var en mycket tajt familj, som verkligen stödja varandra. Visst kunde vi ha olika åsikter och våra interna diskussioner kunde var mycket livliga, men utåt stod vi alltid enade. Jag har sett både mor och far gråta i telefon när personer försökt splittra oss och varit verbalt hotfulla i telefon.

Vid ett tillfälle tog jag telefon från far, som med gråten i halsen försökte försvara sig. Jag skällde ut denna person efter noter och personen blev då ännu mera hotfull mot mig. Til slut sade jag att, slutar du inte med trakasserierna mot far, så kommer jag att pinka på din gravsten när du är död, inna jag slängde på telefonen. På natten fick denna person en hjätinfarkt och in med ambulans till sjukhus.
Personen svävade mellan liv och död, och på dagen ringde sonen och berättade att de gjort en polisanmälan för morförsök mot mig.
Denna person var samma person som försökte få mig och bror att förstå att mor var krigsskadad.
Efter det så har vi aldrig haft kontakt mer. Däremot avled personen en månad efter far, och på dennes grav så var jag och placerade en bloma med texten. Vila i frid, jag skall inte…. Kanske mest för att stilla mitt eget samvete.

Jag har sett hur min bror, som är utvecklingsstörd har bojkottats i kassan i butiker, just bara för att ”han är ju en idiot”!
Jag har hört hur han verbalt har misshandlats, pga sitt handikapp, inte bara utav barn, utan även av vuxna personer.

Jag vill bå på planeten omtanken i kärlekens galax

3 Comments »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s