Ett av årets höjdpunkter är när allsången i Ströms slottspark/slottscafeet i Lilla Edet tar vid. Slottsparken har vi ju följt när den byggdes upp till en oas i Lilla Edet. Nu var det dags igen, för årets allsångsträffar. Här samlas folk i alla åldrar och med olika bakgrund för att umgås, sjunga tillsammans och fika tillsammans.

Både för mor och bror, och naturligtvis även för mig är musik ett mycket viktigt inslag i våra liv, och inte minst under de sista åren har musiken fått ökat betydelse för oss. Musiken har byggt broar mellan os i familjen men även med så många andra människor, så det vill man inte missa. När Nussä förstår vart vi är åker svansen som en spole framoch tillbaka, för till och med han vet att han blir väl omhändertagen. Han är den första som blir serverad, först en skål med vatten och sedan får han första våfflan, fint skuren i bitar och sedan massor med grädde och lite sylt. Sedan kopplar han på all sin charm, och det behövs inte mycket innan någon sätter sig på huk och pratar med honom. Men även bror känner sig trygg hår på cafeet, och vågar ta ut svängarna. Så slottscaffet har blivit vårt andra hem. Här är vi en till två gånger i veckan och njuter något gott att äta och att tjöta bort någon timma. Att personalen möter en med stora famnen när man kommer gör inte saken bättre.
Allsångsledaren ”Raskens” brukar få fart på folk och i bakgrunden sitter Tommy Danielssons med sina mannar och spelar i med full fart när Raskens inte drar någon av sina historier. Han tog upp detta med fenomenet Facebook och vad vi delar där…
Vi delar var vi firar semestern, och vad vi äter till middag, när vi går till affären, eller till och med när vi går på toa…. Det finns bara en sak vi aldrig delar och det är…. Var vi har våra svampställen…. Ja något privatliv måste man ha.

Visst är det härligt med sådan gemenskap. Vad gjorde vi utan detta?
Nej, cafeet och parken är ett av våra smultronställen och där kan vi njuta livet.

I går kväll och i morse ville jag skriva om min, brors plus Nussäs underbara dag på stadsfesten i Trollhättan där det nu är fallens dagar. Jag laddade upp bilder i bloggen och började skriva när det plingade till på Twitter att jag fått ett svar på en Tweet. Ett hatinlägg på min twittervägg som jag vet ibland kommer på Twitter pga av mina åsikter om människors lika värde. Samma sak händer ibland i bloggen men tyvärr även bland mina Facebookvänner.

Jag hade ännu inte kollat mitt Facebookflöde men börjar bli van och förbannad över att se delningar om vårt främlingsfientliga parti. Suck, glädjen var snart borta och lika så koncentrationen på vår fina heldag i kärlekens tecken. Snart fylldes mitt flöde av hat mot muslimer, kvinnor och män. Jag ser gång på gång hur vi generaliserar i allt vidare grupper, grupper ställs mot grupper, invandrare mot ”behövande” svenskar, kvinnor mot män, kristna mot muslimer. Vad ÄR detta?

Hitler byggde med sin tunga upp ett hat mot en grupp, judar, och fick folk med sig, och när han vunnit valet drev han igenom en enpartistat. Vad har vi lärt oss av detta? En del personer väljer idag att sprida sitt hat mot muslimer, andra mot invandrare och andra väljer att sprida sitt hat mot kvinnor respektive män. Precis som Hitler!

Vad vill vi åstadkomma med detta? Det är inte muslimer som självmordsbombar, der är självmordsbombare. Det är inte muslimer som kör in i folksamlingar, det är en hatisk person vars drivkraft vi ännu inte vet fullt motiv om. Vilka som försökte göra militärkupp i Turkiet vet vi ännu mindre om. Det är så lätt att hitta ursäkter genom generaliseringar för att stilla vårt eget samvete. Vi försöker hitta ursäkter i historien om varför muslimer är så vidriga människor, liksom vi försöker hitta samma sak för kvinnor resp män. Det finns hatiska människor överallt som försöker göra sin tro till en allmän uppfattning.

Vet vi verkligen vem som ligger bakom alla konton vi delar inlägg från? Det finns ju undersökningar på att dessa främlingsfientliga har flera olika konton men anonyma nicknames eller ibland helt vanlig namn. Är det sverigevännen som tagit ett kvinniklingande namn och säger att ”män våldtar” och så hyllar vi alla den personen som en person som vågar säga sanningen. Genom mitt synsätt att se, så splittrar vi bara oss själva och de som vinner är de som vill splittra. Då vinner hatet. Självmordsbombarna finns idag och det är de vi måste få fast. Väldtäktsmännen finns idag och de är de vi måste få fast. Där krävs att vi alla tar vårt ansvar och gemensamt arbeta för att så sker. En främlingsfientlig person tyckte någon skulle ställa sig på Öresundbron med en kulspruta medan en annan tycker vi skall kastrera alla män. Hat mot en grupp som inte kan hjälpa att de tillhör gruppen.

Är det i denna gemenskap vi vill leva? En kvinna sade till mig, ibland måste man generalisera! Jag hoppas innerligt att det inte var samma kvinna som pratade om kulspruta på Öresundbron. Eller, det kanske skall vara det jag hoppas på…

Judarna skulle bära Davidsstjärna så vi såg vilka som var judar. När HIV kom skulle HIV-smittade tatueras och vem skall märkas idag?

PS. Hinner inte ens skriva färdigt inlägget innan vi hör om poliser ihjälskjutna i USA.

Ingen kan väl knappast missa att jag gillar natur och kultur. Inte heller kan någon missat att jag gillar att promenera och de sista året har jag ju utökat detta många gånger om. Jag föredrar naturens sus före stadens brus.

Några gånger på året packar jag ryggsäcken med lite mat och fika och ger mig ut på vandring på våra fina platåer Halleberg och Hunneberg. Runt Hunneberg uppe på platån finns en väg som går runt hela området.  Det blir nära att besöka bergskanterna och dese stigar i skrevorna och platser med milsvid utsikt som kan vara otroligt vackra vid fint väder. Mitten på berget finns många vägar och stigar men området är avstängt för andra fordon än cykel eller att använda apostlahästarna. Området har ju varit under statlig tillsyn under många, många år och då jordmånen inte varit det bästa har området inte heller varit lämpligt för odling mer än för torpare som med handkraft kunde bruka jorden. Området blir ju på många sätt unikt och mindre tillgängligt för turister som söker nöje och nattlig. Här uppe härjar lugnet och stillheten.

På bergen finns många torparhus där skogstillsyningsmän bodde och kunde bruka små jordtegar. På somrarna så kunde nöten vandra i skogen och beta och på hösten efter skörden när man såg hur mycket man fyllt ladorna så fick man bestämma hur många djur man kunde ha över vintern. Många av de stigar som fanns mellan torpställena finns fortfarande kvar och man kan lätt få känslan att man tillhör området. Numera görs också områdena om, både med statliga medel men också frivilliga arbeten, för att försöka bevara området som det var under förra och förrförra århundradet. Många försök har gjorts för att få mer mark tidigare men det har sällan lyckats utan har bara ändrat naturen. När nu jag och Nussä vandrade där så mötte vi många blåbärsplockare, svampletare mm. Då området är stilla och naturligt.

Vi besökte två torp Grinnsjö, respektive Fagerhult. Fagerhult ät nogmest känd som Kungatorpet då de kungliga jaktsällskapet brukar hålla till här under jakten. Här finns också ett stort antal minnesstenar från de kungliga jakterna.

Området vi besökte Grinnsjö domänreservat. Wikipedia säger så här om området:

Jordmånen uppe på berget är mestadels fattig, med undantag för de gamla odlingsmarkerna, där växtligheten är omfattande och rik. Orsaken till att växtligheten är mer omfattande på dessa ställen är att våra förfäders brukning av jorden och boskapens påverkan har bidragit till att jorden har berikats med näringsämnen som gynnar och i vissa fall också missgynnar växtligheten och ekosystemet.

Eftersom platsen är belägen i ett relativt skyddat område beläget på ett berg så har människan inte haft intrång på naturen med maskiner och större föroreningar.

Eftersom området en gång i tiden har använts som odlingsmark och med årens gång åter vuxit igen till tät skog, så har man försökt att återställa landskapet till odlingslandskap. För att göra detta måste man sakta men säkert avverka skog och växtlighet. När träden försvinner försvinner också det största upptaget av näringsämnen ur marken, vilket gör att det lättare blir för mycket näring i närliggande vattendrag.

Området i naturreservatet består mestadels av låglänt odlingslandskap, tät skog, sjöar och våtmark. Skogen kring sjöarna domineras främst av gran, tall och björk som trivs i den näringsrika jorden från de forna odlingslandskapet. Kulturlandskapet i naturreservatet, som de öppna markerna, ängarna och betesmarkerna har tidigare varit täckta med skog, men har öppnats upp av människan. På dessa platser har mycket säregna arter fått tillfälle att i den näringsrika jorden kunna gro och sprida sig. De öppna markerna bidrar även till att solen får mer utrymme och markerna får därför större del med tillförsel av solenergi. Naturreservatet artrikedom och mångfald betraktas som mycket värdefull och säregen.

Sjöarna i naturreservatet är under häckningstiden ett häckningsområde för bland annat fåglar som kanadagåsen. Den näringsrika sjön bidrar till god tillförsel av näringsämnen mellan producenter och konsumenterna.

Jag och vovven gör ju våra långpromenader och så mycket som möjligt får han springa lös så han får sitt lystmäte stillat.
Han är otroligt duktig på att följa mig och pudlar håller gärna reda på var de sina är någonstans.
Men ibland händer det att lustar och antilustar tar över och han går på sin upptäcktsfärd. En löpande tik har ju ett stort intresse då intresset för mig avtar betydligt. Eller som igår då vi började gå en stig där mycket regntungt gräs hängde över stigen. När väl jag hade gett upp insåg jag att vovven redan gjort det.
Då kom prytteln till nytta.

Här om dagen köpte jag in lite bricka,  i storlek av en femkrona, som jag har hängt i vovvens halsband. Den kommunicerar sedan med min app i telefonen inom räckvidden av bluetooth, upp till ca 30 meter. Var gång de kommer i kontakt med varandra eller tappar kontakten, så piper min telefon till, om jag vill,  det, samtidigt som telefonen sparar gps-positionen så jag på en karta ser var vi senast hade kontakt. Är vi också tillräckligt nära så att de har bluetoothkontaket ser jag också grafiskt ungefär hur nära jag är. Funkar ju bra på både hundar, plånböcker nycklar ect.

I går när vovven försvann och gav upp vår gemensamma promenad, så kunde jag gå tillbaka till platsen där vi senast hade kontakt. Naturligtvis ropade jag på honom samtidigt som jag till och från kollade appen i telefon.  Ingen kontakt. 😥
Jag gick fram och tillbaka i området för att kolla om jag hittade honom samtidigt som jag kollade mobilen. Helt plötsligt får jag upp en position där han senast var. Det var min läsplatta hemma som hade fångat upp signalen och via nätet sänt positionen till min mobil.
Nu visste jag att han var hemma i trygghet och det bara var för mig att promenera hem, och visst, där låg han på gräsmattan så han hade utsikt över vägen så han såg när jag kom.

Vad jag läst mig till om prytteln så används alla som har appen igång och söker alla enheter som finns, inte bara mina utan även andras pryttlar.
Då sänds info upp i molnet och delas sedan bara med mig och jag får positionen från någon helt främmande och för mig okänd person.

Hoppas min kompis och tillika hundägare vill vara med och testa detta för att se om det funkar.
Visst finns det andra lösningar, oftast dyrare alternativ som kan vara bra för jakthundar eller barn. Men då krävs säkert också mobilabbonemang.
Så detta såg jag som en billig trygghet för oss båda.

För den som är intresserad så finns denna pryttel till salu hos Kjell.com under namnet: Trackr Bravo Bluetooth tracker

Nu blir det semester på riktigt! Jippi!
När jag gick hem från jobbet i fredags så kollade jag om jag hade några privata tillhörigheter kvar i lokalerna. Jag visste ju inte om jag skulle kunna få komma tillbaka eller inte. På måndagen var det ju sammankallande av borgernärer och de stora har godkänt att rekonstruktionen av Stampen och delar av dess bolag får fortsätta rekonstruktionen. Kunde ju varit så att någon hade beslutat sig för att säga nej och konkurs varit enda utvägen. Då hade man inte vetat om jobbet fanns kvar när semestern var slut eller inte. Även denna gång var det via media jag fick beskedet och inte någon annan  väg. Denna gång var det Dagens Industri som gav mig beskedet och det kostade mig en krona. En plus artikel som krävde prenumeration, och ett erbjudande om att läsa en månad för en krona.

Det var likadant förra gången något liknande för mig hände och då var det föregångaren till P4 Väst, dåvarande Radio Trestad, som avslöjade nyheten. Då 1995 nr det hände då var företaget på hugget för att ta hand om oss medarbetare som just förlorat våra jobb. Då fixade företaget så att vi fick en läkare från företagshälsovården stationerad på arbetsplatsen några dagar för dem som behövde stöd och hjälp. Hen hjälpt till med att skriva ut sömnmediciner i det akuta skedet och kunde också ge remisser till psykolog, för de som var i behov av det. Några nappade på erbjudandet,och tog det, medan ett par arbetskamrater valde en mer tragisk utväg. Denna gång har jag inte sett mycket av det på vår arbetsplats i alla fall. Kanske har missat denna information.

I dag kom också beskedet att det är OTW som avyttras till Aller.
Och till sist fick jag också se det jag trodde jag skulle få se efter kommande helg.
Min lön inkom på mitt lönekonto, Mvh Länsstyrelsen i Västra Götaland.