Nu är det verkligen torrt ute. Vi hör väldigt ofta om bränder i skog och mark, bränder som sprider sig fort nu om man inte vaktar noga.
Här hos oss försvann syrenerna fort där det var torrt. Gräsmattan börjar bli gul på vissa ställen och det känns inte kul. Kollade in väderprognosen och inga större mängder i antågande 😩

Började fundera på om man skall börja vattna men det känns som ett evighetsarbete. På min och Nussäs promenader ser jag att nästan varenda bäck är torrlagd och att det bara lyser brunt i botten. Visst, det är inget kul med regn när man kan ha det soligt och fint, men det behövs.

Jag ser ju att vår springbrunn behövs för alla djur. Här går både hunden och katterna och dricker. Gråsparvar kommer i mindre flockar för att dricka, bada och svalka sig. Nu börjar också ladusvalorna göra samma sak innan de skall ut på jakt. De kommer hit en sväng och dricker och doppar sig innan de återigen flyger till väders. Katterna ligger i buskarna och håller span på gästerna.

På kvällen kommer även ett duvpar och dricker och gör sig vackra för varandra, och de sista dagarna har även en huggorm slingrar hit på kvällskanten för att få lite vätska.  Man ser verkligen vad vattnet har för betydelse för allt levande. Det måste komma en riktig eller kanske ett par rotblötor, så det förslår. Åskskurar göre sig icke besvär, då det oftast kommer i så stora mängder att det rinner bort på ytan och förstör mer än gör nytta. Växternas rötter är ju sådana så de söker sig till fuktigheten, dvs neråt i marken. Men börjar du vattna eller det blir lite regn så det blir vått på ytan, så söker sig rötterna uppåt istället och blir ännu mera känsliga för torka. Så det är med blandade känslor som jag nu ser fram emot regn.