Två biljetter var beställda till The Royal Aula of Fuxerna school för att se skådespelet Full rulle.  Fuxernaskolans hemvist är Lilla Edets kommun, och kan denna skitort, där kiss o bajshumorn känns berättigad, producera något användbart? Jo men visst, toalettpapper  är väl kiss och bajs på högsta nivå, och denna typ av humor har alltid funnits på orten, så här känns det faktiskt okey med denna humor.

Pappersbruket i Lilla Edet med sitt varumärke Edet, som känns igen från toalett- och hushållspapper bland annat, är en dominerande industri på orten. Tror nog många som liksom jag fortfarande säger ”Bruket” eller ”Haegers”.

Tar man Edet, toalettpapper, hämtar skådespelarna från ”Ljudaborg” i Lödöse. Man låter regissören och manusförfattaren Martin Rossing, skriva något, och låter sedan  Antoinette van Ketwich producera detta, så blir det teater på hög nivå.

Att ta en tidsaxel från brukets historia, väva in sång och musik i kuplettform, hitta nya och spännande placeringar av skådespelarna, gjorde hela föreställningen till en superb lektion i historia, som man absolut inte ville skolka från.

Inte långt in i föreställningen så började en person i publiken protestera mot vad som hände på scen, då tänkte jag och säkert många fler många ”fina” tankar innan man insåg att detta ingick i föreställningen. När sedan de frackklädda cheferna dansar ”menuett” på scen, då fanns även ytterligare en ingrediens till en lyckat teater.

Om man jobbar på ett företag som tillverkar toalettpapper och nästan är färdig på toaletten, vad är det värsta som kan hända då? Jo att toalettpappret är slut…
Här kan vi nog känna igen oss lite till mans, och den panik som dyker upp. Inte ens en sådan liten, men nog så viktig detalj, missades i föreställningen. Man skall heller inte förglömma att en äkta teater skall innehålla glitter och glamour och i taket hängde just den biten, i form av toalettrullar.

Så Stockholm, ta er i arslet, när Lilla Edet levererar ett skådespel på högsta nivå.
Till alla inblandade, ett stort tack för vad ni skapade! Jag längtar till nästa gång vi ses.

P4 Väst har en fin intervju med Antoinette van Ketwich m fl.

Ja jag hatar feminism och läser du inte hela detta inlägg, så kan jag förstå att du blir arg på mig. Nej, jag står bakom det som ordet innebär, men personligen försöker jag använda orden jämställdhet och likaberättigande.

Jag förknippar ordet väldigt mycket, med kommunISM, nazISM mm, och det känns så ovärdigt det som ordet vill uppnå. För jag tror verkligen på jämlikhet mellan könen, och att vi tillsammans kan skapa en bättre värld, när män och kvinnor är jämställda.

Jag vill heller inte tro på lagstiftning och kvotering, men kan vi inte nå jämställdhet på frivillig väg, så är det nog något som måste till. För vi måste bryta de gamla könsnormerna där kvinnor skall stå vid spisen och föda barn, medan männen är ute och tjänar pengar.
Även i de fall när en del män försöker använda sin manlighet till att visa makt över kvinnor inklusive sexuella ofredanden, så som det som pratas om just nu, dickpic, så är det aldrig OK.

Jag vet inte hur jag skall få ordet att inom mig vara något positivt, kanske beroende på att just kommunism och nazism har påverkat min släkt, och i förlängningen, även mig så negativt.

I går var jag på ett möte där olika grupper som arbetar i samhället, för att skapa en tryggare värld. Där presenterade sig ett par unga tjejer som startat tjejjouren Eva. Blev så intresserad av dem så jag ville prata med dem efteråt. Tyvärr så blev det inte så, men jag ville verkligen ge dem mitt stöd för det arbete de gör och letade upp deras hemsida, för att maila dem. En av de första rubriker jag möter var ”Vad är feminism?”, och allt slog bakut hos mig igen, och jag lämnade sidan. Avskyvärda ord, inte innbörden, men just ordet.

Jag har ju länge stöttat organisationen MFJ, män för jämställdhet, då jag tror det är viktigt att jag som man tar ställning i frågan. Och just våld mot kvinnor och tjejer är också för mig ett sätt att skydda dessa grupper mot förtryck, sexuella ofredanden, och kanske ännu värre våldtäkt. Jag vill verkligen vara med och bryta normer och framför allt förändra manlighetsnormer.

Hittade denna bild på nätet och fick mig att reagera mycket negativt. Måste jag sluta slåss för jämställdhet för att slippa kallas feminist?

Kanske skall sluta vara trygghetsvandrare, kanske skall sluta med mitt ideella arbete för jämställdhet och integration, just för att slippa kallas och kalla mig själv feminist?
Nej, jag vill inte vara kommunist, nazist eller feminist. jag vill vara den som slåss för jämställdhet mellan könen. Hur jag gör för att stötta tjejjouren Eva, vet jag inte, men jag kommer att aktivt arbeta inom ”Män för jämställdhet”, då de inte använder det förhatliga ordet.

Länge leve jämlikhet och likaberättigande.

Söndagen började med Gudstjänst i grannförsamlingen då deras evenemang börjar tidigare än i min egen församling. Detta för att jag skulle hinna med två julmarknader. Hade ju sovit sämre denna vecka än vanligt, så jag orkade inte med Kobergs julmarknad på lördagen så det fick bli två stycken på söndagen. Kunde inte låta bli att skicka ut bilden till höger på Instagram med orden ”Jag respekterar den som är upplyst!”.

I Åsbräcka bygdegård var det också en julmarknad av det mindre slaget och med mer lokalt producerade varor. Här sprids äkta kärlek och inte minst fick jag flera pussar och jag fick betala för en…

Sedan fortsatte turen till Kobergs slott och besök i de utrymmen som normalt inte är öppna för allmänheten. Att vandra runt slottet och att besöka de tidiga stallbyggnaderna som är något utöver det vanliga är ett priveligerium.

Slottet är också fint att vandra runt om. Det ligger så vackert där vid sjön. I år träffade jag inte Desiree och Niclas annars så brukar det alltid vara roligt att få en pratstund med dem. Trots titlarna är de så vanliga människor med hjärtat på rätt ställe.

Naturligtvis var jag tvungen att hälsa på min fina vän Nina Sparr, hårkulla från Våmhus i Dalarna. Hon har gjort sig ett namn genom att knyppla med människohår.

Och sist med inte minst blev det inköp och inmundigande på plats.

SVT har en berättelse av Ingrid Thörnqvist om hur hon fick vara med om något historiskt i samband med att Berlinmuren föll.

Knappt 2 månader efter händelsen när Berlinmuren föll, fick jag också vara med om detta historiska skede.

Min 30-åriga födelsedag firade jag just i Berlin och det blev en födelsedag att minnas.
Jag och min kusin Frank Bach tog flyget från Hamburg till Berlin. Trots att det var en inrikesresa så var det vanlig passkontroll, som när man reste utomlands.
Vi besåg Berlin som något nytt, något viktigt och vi var där i en brytpunkt, en brytpunkt som fortfarande känns i mitt hjärta.

Vi försökte se Berlin som en Berlinare och vi åkte en av av tunnelbanelinjerna i Västberlin som delvis gick under Östberlins mark. Vid sista stationen på Västtysk mark var tunnelbanan tvungen att byta förare, en förare med Östtyskt medborgarskap, som var tillåten att köra tågen under den Östtyska delen.
Vi passerade en station som låg på Östtyska sidan, saktade ner som om vi skulle stanna, men vi stannade inte. Men vi fick se en station som varit plomberad sedan staden delades och för mig så blev det en bild av tiden från det jag var ett litet barn.

Snart passerade vi ytterligare en t-banestation som samtidigt var en bytesstation mellan T-bana och tåg. Denna station låg ovan mark.
Järnvägen låg i Västberlin medan t-banestationen låg på mark som var Östtysk.
Mitt i allt detta låg järnridån, som delade Tyskland, Europa och hela världen.
Gränsen var ett stort stålstaket som skulle göra det omöjligt att byta mellan länderna, men mellan de olika stationera byggdes trappor, gångar över spår och på den Östtyska sidan utgjordes det av tunnlar i stålstaket som gjorde det omöjligt att kunna byta land. Åter på en station som låg på Västtysk mark var det åter dags att byta förare.

Jag och vovven promenerad igår 20 km i vår vackra stad Trollhättan.
Området runt kanalerna i Trollhättan har många fina vandringsvägar.

På Kanalön har Kråkestan sin MC-klubb. Kråkestan kallas stadsdelen Strömslund som ligger högre än själva staden. Skoftebyn ligger lägre än staden och kallas därför Grisestaden

På Film i Väst har jag jobbat med flera filmer, både för SVT och andra produktionsbolag. I deras stora studio har jag jobbat många gånger.

Trollhättan har en stolt industrihistoria och mycket var det fallen som gav kraft till industrierna. Här bredvid tillverkades Dävertar till Fartyget Titanic, som var en del till livbåtarna.

Som en hedran till alla som omkom i olyckan men också en påminnelse för att som överlevde, så har vi en äkta kopia på en dävert som utsmyckande konst.

En annan del av Trollhättans historia är loktillverkningen

Många av loken såldes till Ryssland och därför har vi en kran som kallas Rysskranen. Den känner du kanske igen från Göta kanal-filmerna.

En kyrka som numera  är en skola

I Trollhättan blandas gammalt och nytt. Denna gamla fina stuga ligger fint vid vägen…

… och har blivit större med en ny byggnad bakom

Snön gör att man kan visa kärlek till varandra

Vi har också begåvats med en ny gångbro över trafikkanalen ungefär mellan de nuvarande övergångsmöjligheterna

Och Charlie Chaplin med sällskap promenerar genom staden.

Och lite mer bilder från gårdagens promenad.