I min hemkyrka har vi en ”Gipsjesus” eller en kristusstaty som står i ett fönster.
Nu på vintern när solen står lågt och lyser in genom motsatta fönster, då lyser upp hela statyn. Genom mosaikfönstren som förvanskar ljuset lite med både sin färg och form, får statyn en ”levande gestaltning”.

När jag går som kyrkvaktis i samband med högmässan klockan 11, så sker detta två gånger under min tid i kyrkan.

Under dessa stunder är jag oftast ensam i kyrkan, och kan då inte låta bli att stanna upp i arbetet och studera det som händer. Jag ser en levande Jesus som hela tiden förändrar sig och blir levande. Jag känner en enorm kärlek och värme i just dessa stunder.

Vet inte om jag är ensam om dessa upplevelser eller om fler ser detta. Jag har aldrig pratat om detta med någon,om vad jag ser, så det kan ju finnas fler som känner samma sak som jag, men jag vet inte.