Krubbgudstjänst

20171224_113555.jpg

Med några Alvedon i kroppen så kunde jag uppleva krubbgudstjänsten idag. Jag förstår var ”krubb” syftar på, men reagerar ändå på ordet. Vi har alltid krubbat här när det varit dags för att äta. Skall jag tänka på krubba och kyrka, så skulle det ju bli nattvard.

Men nu handlade det om julkrubban och Jesu födelse och där var lekledaren och präst, en perfekt person. Stefan Nordlander levererar som vanligt. Han fångade allas intresse när barnen fick komma fram till koret och göra i ordning stallet där Jesus skulle födas. Vissa detaljer hade gömts runt omkring i kyrkan där barnen fick leta. Själv hade jag satt mig lite vid sidan om för att inte riskera eller minimera risken att smitta någon med min manliga förkylning. Vad jag inte visste var att jag hade placerat mig nära en oxe, och den var så stor, så jag såg den inte. Säkert var det mina senapsgriljerade Alvedon som ställde till det. Men barnen var duktiga på leta fram övriga figurer.

20171224_114158.jpg

Barnen hade roligt i kyrkan, vi vuxna skrattade åt deras glädje, och alla njöt.

Som avslutning på det hela framförde Klara och Kar en julsång speciellt till oss…

Öppen kyrka – en kyrka för alla

nikolaikirche2c_kiel_msu2017-9142
En av de saker jag måste göra när jag är i Kiel är att besöka St Nikolai kyrkan. Kyrkan är en evangelisk kyrka och ingår i en löst sammansatt organisation tillsammans med kyrkor från Tyskland, Schweiz och Holland, kallad Öppen kyrka – en kyrka för alla. Kyrkan är öppen minst 10-18 på vardagar och till gudstjänster på helgerna. Kyrkan blev också 1954 hemkyrka för de som blev förflyttade från Pommern. Men redan på 1500-talet hade kyrkan i Kiel och Stettin ett samarbete.


Varje jul har de marknad i kyrkan med snidade figurer i trä som föreställer Josef och Maria tillsammans med Jesus. Men även sista måltiden finns snidad och till försäljning.


På middagen när jag var inne i kyrkan fick jag möjligheten att lyssna på ungdomskörens övning.

 

Musik på jobbet – Helt Sonika

20171216_173148

Musik på jobbet är väl helt fantastisk, speciellt när det är live. Eller vad säger ni?
Fick förtroendet av vår kyrkoherde att i vår kyrka förbereda adventskonseren med gruppen Helt Sonika. Helt Sonika hade korsat stiftsgränsen för att komma till våra kyrka, då deras hemvist är i Hjärtum. Så glada människor, vilket jag tror musiken gör att de blir. En härlig körledare vid namn Anita Svensson, som med ingivande av respekt och en stor portion humor fick oss alla att bli delakiga. Ja, det märktes att alla gick in i detta med glädje och jag blev snabbt en del av gänget. Så underbart!

När jag stod där vid mixerbordet och vi försökte hitta bästa ljud, kände jag mig som Eddie Axberg, som jag jobbat en hel del med. Eddie är ju ljudtekniker men för er som kommer ihåg Utvandrarna och Nybyggarna av Vilhelm Moberg, kommer kanske ihåg Karl-Oskars yngre bror Robert, som spelades just av Eddie.

25398777_1723766747663181_4151165406772167164_n
Tvärflöjtisten Joel Jansson placerade vi i predikstolen där hans toner gav en magisk glans genom hela kyrkan. Trots många timmars arbete att vara kören behjälplig, så hann jag med både snöskottning och kaffekokning emellan. Jag var underbart glad att vi ha en kaffebryggare i kyrkan, för jag hade ingen tid till att sitta still, så jag smög ut ett par gånger så jag hann få lite kaffesmak i munnen.

20171216_203205-02

Men det som blev en total överraskning för mig, men också värmde mitt hjärta mest var när vår präst Stefan Nordlander ropade fram mig och tackade för min insats. De fina orden han sade och att pastoratet hade skänkt en summa till årets julkampanj, Jag är ett liv.

Tack Stefan för att du framförde julens budskap på ett fint sätt mellan julmusiken.
Tack till kören och solisterna, som satte guldkant på hela föreställningen.
Solister: Karin Fundin, Nadja Lindeman, Louise Svensson.
Tack till du högt uppsatte tvärflöjtist, Joel Jansson. Tack till kantor Ulla Björnheden.
Tack till Reem och Gun som var kyrkvärdar, N var gud värda med er insats.
Och sist ett stort tack pastoratet som gav mig förtroendet att fixa detta.

Årets julkampanj: Barn världen över berövas rätten till fullvärdiga liv! Det kan vi inte tolerera. Därför arbetar vi mot sexuella övergrepp och våld. Vi vill ge barn möjlighet till trygghet, skydd, utbildning, mat och vatten. Vi kämpar för att barnens röster ska höras. Var med i årets julkampanj!

Webbsänd gudstjänst

20171203_111403

Filmade veckomässan i Lilla Edet igår. Detta som ett försök för att se om och hur det skulle fungera att efterhandssända gudstjänst via nätet. Kan inte folk komma till kyrkan, så får kyrkan komma till folket.

Att filma i 40 minuter och hålla var ingen bra lösning, så att fästa en Selfipinne någonstans är ett alternativ.

Alla medverkande på filmen vet att det filmats,

Några justeringar och klipp har gjorts i filmen av upphovsrättsliga skäl. Jag gjorde också ett par missar under predikan. Inser också att jag behöver en extern mikrofon, vilket begränsar utrymmet mellan mic och mobil till ca 10 meter, alternativt en duktig person som sköter ljudet. Sedan när det är nattvard, hur skall man lösa den biten? Ingen skall ju känna att de inte vill gå fram till altaret, så kanske man skall be kantorn spela in stilla musik samtidigt som man visar interiörer från kyrkan eller om man helt och hållet skall slopa det, eller att spela in ett antal nattvardsgångar från läktaren (långt håll) och sedan klippa in.

Tacksam för tips och synpunkter.

Kung Herodes, kung Herodes och kung Herodes

20171205_085858127564372.jpg

Kung Herodes.
För andra året i rad spelade jag Kung Herodes i julspelet inför skolklasser i grannkommunen. Han skall ju vara arg barsk men också vänlig och inställsam. Beroende på barnens mottaglighet, nyfiken och kanske även deras rädsla, så försöker jag ändra mitt minspel efter förutsättningarna.

Bjuder på några bilder från julspelet men framför allt på kung Herodes. Bilderna är från både i år och från förra året.
Tack till Inger Lindeskog och Christina Elfström Mellberg för bilderna

Söndag i kyrkan i värmande omgivning

20171119_12435098614112.jpg

Brukar vara där halv tio, de dagar jag är vaktmästare, så även idag. Låser upp, går in och slår av larmet och startar orgeln. Sedan går jag in i kyrksalen och där möter mig en värme, en härlig värme. Värme i kyrkan styrs av bokningssystemet och då har en snabb uppvärmning gjort att värmen känns extra skön inte minst en dag som denna som började med tidig snöstorm. Men det finns också en annan värme i kyrkan, som jag gillar och den är jag inte sen att utnyttja, och det är Guds värme.

I dag var det extra allt, så det var mycket att göra. Snöstormen gjorde att jag tog bilen till kyrkan och Nussä fick stanna hemma vilket inte var populärt…
När jag mött värmen i kyrkan var det dags att ge sig ut i kylan ånyo och skotta snö fram till dörren.

In till värmen igen och nu skulle klockan ringas till högmässa, en timma innan. Fem minuter i stilla tankar medan man hör ding – dong. Jag går gärna utanför och lyssnar och njuter av klockans klämtande, så vackert, så stilla och så njutbart.

Åter in i värmen och nu skulle det förberedas. Två dop och en tacksägelse. En solist till dopen och det skulle plockas fram mikrofoner, ljudcheck, kaffet skulle kokas, blommor på altaret, agendor i psalmböckerna. Kakor skulle plockas fram. Strax innan halv elva kommer kyrkvärden, jag skulle ringa halv elva igen. Psalmer skulle upp på tavlan, och sedan lite snöskottning igen.

Nu kommer barnen som skall döpas och dopgäster, psalmböcker delas ut och alla hälsas välkomna. Intåget med famljerna är förberedda och korset står i vapenhuset, då ber prästen om ljud i mikrofonen… Pga vädret så hinner inte alla fram till mässans start och det blir snabb omplanering till bara ett dop nu, och nästa dop får tas efter högmässan och i en annan kyrka. Ingen solist och bara en mikrofon som påminner om att något var på G. Men, det finns lösningar, och värmen i kyrkan var det inget fel på. Under predikan hann jag än en gång ut för att skotta och sanda…

Men oavsett vad, så var de inget fel på värmen i kyrkan…

Jag klär av mig naken

Jag klär av mig naken, kanske inte så bokstavligt som det låter, men ändå, kanske mer skrämmande än om jag gjort det. I går hade jag föreläsning, eller skall jag säga, jag gav mitt vittnesbörd om min kristna tro, inför konfirmander.

Att jag är kristen och troende är knappast en hemlighet och att kyrkan är central i mitt liv, är heller ingen nyhet. Men någonstans här finns en gräns, där man blottar sig mycket mer än man gör i vanliga fall, och det är faktisk lite skrämmande. Precis som förra gången så var vi tre personer som skulle ge vår synd på oss själva, men denna gång var de betydlig fler konfirmander så att de blev indelade i tre grupper som fick cirkulera bland oss som berättade. Denna gång var man helt ensam med några konfirmander och deras gruppledare och skulle visa upp sig. Visst hade jag stöd hos ledaren, men samtidig fanns inte de andra som också ”klädde av sig” där. Usch, säger jag bara, usch! Men ändå så stolt över de jag gjorde…

Men varför gör jag detta? Jo jag vill visa att det går att kombinera en tro med dagens leverne. Jag vill också visa hur jag i samtal med Gud kan hämta styrka och kraft hos Gud, och jag vet att jag får svar, men hur när och på vilket sätt, det vet jag inte. Därför gäller det att öppna sina sinnen.

Mycket av det jag berättar om, finns ju i mina tankar, men att sätta ord på dessa tankar och sedan förklarar detta inför mer eller mindre främmande människor är inte helt lätt.
Jag är ju den som inte knäpper mina händer i tid och otid och säger några ord under bön. Jag säger att jag samtalar med Gud, berättar med mina tankar, de jag vill ha framfört. Detta fungerar ypperligt för mig och ag känner mig trygg, ja mycket trygg i detta. Och beviset, i alla fall för mig är att jag får svar…
Jag är inte utsedd att berätta om evangelierna, det har vi i pastoratet bra präster till, men jag kan på olika sätt också predika, genom att berätta att jag går i kyrkan, inte minst via sociala medier.

Bilderna ovan, berättar lite om det jag brinner för. Trygghetsvandrare, mina rötter i Tyskland och MÄN för jämställdhet. Dessa olika saker går att kombinera på olika sätt. och arbeta med på olika sätt. Gemensamt är att de bygger på medmänsklighet, oavsett vem man är, så är man lika mycket värd.

Protest mot präst (tacksägelsedagen)

20171008_155351740644582.jpg

Nej rubriken är inte så farlig som den låter, men vi börjar från början.
När vi var på Nossans ljusfestival gjorde vi ett besök i tältet som tillhörde Svenska kyrkan i Grästorp. Fick prata med en Kyrkoherde Krister Edvinsson om Grästorps kyrka. Han berättade att kyrkan var byggd under första världskriget och därför inte hade så mycket mässing, utan det mesta var i järn i stället. Hans berättelser om kyrkan gjorde att vi blev nyfikna så i söndags hade vi dagen oplanerad. Vi valde att åka dit på gudstjänsten.

Vi kom i god tid och jag hann gå runt och fotografer och titta på detaljer i kyrkan, så vackert, så rogivande. Vi hann också prata med de tjänstgörande personerna under gudstjänsten som gav tips och förklarade saker. Tacksägelse och tre dop gjorde gudstjänsten till en fest och en underbar kvinnlig präst vid namn Katarina Björndahl. Hennes förmåga att låta alla ord som kom genom munnen, hann passera hjärtat på vägen. Det var en fröjd att lyssna på henne. Barnkören gav också en annan dimension till atmosfären. Störst av allt är kärleken.

Vi hann med att gå på krogen för att få mat och dryck i oss. Därefter tog jag och vovven promenad i motionsspåret utanför Grästorp medan bror tog en vilopaus.

När vi nu var ute på ”slätta” så sade vi att vi passar på att ta en tur även till Håle-Tängs kyrka för gudstjänst nr 2, denna dag. Här var inte lika mycket folk som i Grästorp men kärleken och värmen i den kyrkan var det inget fel på. Även här fick jag chansen att fotografera och prata med personalen. Också denna kyrka var unik och nyligen helrenoverad, så det kändes extra andäktigt att gå runt och titta i lokalen. Precis som i Grästorps kyrka hade de en stor skål med Guds gåvor från blomsterlandet, grönsakslandet och bondens åkrar.
20171008_1759571614021210.jpg
Här höll Henrik Sävenstrand en härlig predikan om att det finns så mycket att tacka för. Det är så lätt att påverkas av alla svarta rubriker i tidningen när vi i stället skall njuta av solen första strålar när vi går upp. Här ville jag räcka upp handen och protestera, jag ville gå fram till prästen och fråga vem jag är vad skall jag njuta av.
Jag går upp 00,30 och börjar jobba 02,00. Inte är det några solstrålar som möter mig när jag går upp och ännu värre…. Jag sätter mig  bilen och åker runt på natten och lägger en massa svarta rubriker i postlådorna hos folk. Vems ärenden går jag?
Oftas går jag ju och lägger mig när solens första strålar kommer, så när skall jag njuta?
Mina tankar fick mig att le stort under hela predikan och det viktigaste, predikan fick mig att fundera vidare, och det var väl det som var meningen. Så tack Henrik!

 

Grästorps kyrka i norra delen av Tengene församling byggdes 1915 för det samhälle som då var köping och hade bortåt 700 invånare. Ett tidigare förslag att med slopande av den gamla Tengene kyrka bygga en ny församlingskyrka narmare Grastorp hade då fallit. Nu uppdrogs restaureringen av Tengene kyrka och byggandet av en ny kyrka i Grästorp åt bröderna A. och G.W. Gustafsson i Borås. Torben Grut ritade inredningen, och dekorationsmåleriet gjordes av John Hedaeus och G. Hallencreutz.

Resultatet blev en harmonisk tempelbyggnad med drag från medeltid, nyromantik och jugendstil. I oputsat tegel reser sig ett långhus med högt takfall, en tornprofil liknande den i Tengene och med vidbyggt trapphus, ett rakslutet kor med vidbyggd sakristia och ett utbyggt vindfång vid norra ingången. Taken är skiffertäckta. Valvbågarna i fönster och kor har spetsbågeform. Byggnadsmaterialet har också i interiören en stark dekorativ verkan där teglet ”självlyser’ nedtill på väggarna och i valvbågarna. Interiören är i övrigt ljusmålad i) god kontrast till teglets kulör. Ljuskronorna i järnsmide samverkar till intrycket, liksom de synliga takstolarna och andra jugenddetaljer.

Altartavlan i ett altarskåpsliknande arrangemang visar Kristi himmellsfärd. Korets väggar är schablonmålade, dess valv lyser i ett intensivt färgspel, som koncentreras upptill ovanför det färgade korfönstret. På takstolarna och runt väggar och fönsterbågar löper målade slingor och band. I vapenhuset finns ett motiv med hjorten och källan, och över norra dörren en Kristusgetalt, som flankeras av salighetsspråken, och valvet utanför dörren har en färgrik dekor. Kyrkan fick ett tornur 1947, och många gåvor har kommit under åren. 1972 genomfördes en omfattande restaurering från grund till tak

Nytt orgelverk byggdes. Från början tänkte man sig att ”frilägga” kyrkan från de jugendbetonade dekorationerna, men påpekanden från bl.a. Riksantikavrieämbetet fick arkitekt och församling att inse vilken arkitektonisk och konstnärlig skatt man ägde i denna sedan byggnadstiden orörda kyrkor.

knappast någon i landet har den karaktären som Grästorps.

Håle-Tängs kyrka:
”Under 1800-talet raserades många av de små kyrkorna med anor från medeltiden. Bland dessa var också sockenkyrkorna i Håle och Täng. Enkla minnesstenar förtäljer att kyrkorna fanns kvar fram till 1883. Båda var små tornlösa anläggningar i romansk stil. När de revs uppförde de båda socknarna en gemensam kyrka, som stod färdig för invigning 1884. Kyrkan har ritats av arkitekten Emil Viktor Lanlet som utformat en centralanläggning med fyra korta korsarmar och klocktornet som överbyggnad över centrum av kyrkan.
Altaruppsatsen har tillhört Tängs gamla kyrka, där den sattes upp 1704. Den är konserverad och ommålad av konservator Olle Hellström i Skara. Predikstolen tillkom i samband med kyrkobyggnaden men pryds av skulpterade allegoriska kvinnofigurer från den gamla predikstolen i Täng. Dopfuntarna är från de gamla kyrkorna, liksom natvardskalkarna. Klockorna från Håle och Täng har också flyttats över.”
2009-2011 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. Den togs i bruk igen den 20 november 2011.

Texten är hämtad från ”Våra kyrkor, Klarkullensförlag AB, ISBN 91-971561-08

Jag mötte prästen Kent Wisti

img_20171001_140006_9931166528190.jpgRedan förra året på bokmässan såg jag Kent Wist där som satt och pratade med folk och även jag fick några ord med honom. Jag hade ju sett honom gäckla etablissemanget med ironi och humor, inte minst i sociala medier. Tatueringar, som jag inte gillar, men ändå på något sätt gillar för att folk vill visa vem de är.

Jag har hört honom på radion, där en massa svordomar mellan de vanliga orden flög fram. Jag hörde också i samband med att ha nämndes att han vr präst i Svenska Kyrkan. Även när jag lyssnade och tittade på honom i #agärhär:s monter på mässan. Jag gillar, ta mig fan, det han gör, inget snack om saken, men var är prästen. Så mycket fokus på allt det andra, men ingen präst.

Tio i nio på förmiddagen i söndags kollade jag in gudstjänster i närområdet och tror jag fick hjälp från ovan kollade jag in domkyrkan i Göteborg.  Kollar klockan ingen, 45 minuter till pendeln går, slänger på mig kläder, på med koppel på vovven och sätter mig och åker 25 kilometer till pendeln, ner till Göteborg där jag är klockan 10. Lagom promenad till domkyrkan och vovven får sin första promenad. Stannar vid en bankomat på vägen och tar ut en hundring som jag skall ha för betalning för något jag inte vet än.
Utanför kyrkan står en tiggare med sin mugg och försöker skramla pengar och me händer och fötter och vanlig svenska frågar jag henne om hon vill hålla ett öga på min vovve medan jag är i kyrkan på gudstjänsten. Hon nickar ja till svar. En liten stund kvar till tiden för högmässan är inne.

Går några hundra meter till Subway och köper varm mat och dryck. Binder vovven vid en stolpe vid tiggaren, ger henne hundringen plus mat och dryck och kliver lagom in i kyrkan när högmässan börjar. Sätter mig längst bak, där jag kan ha översikt och där tiggaren lätt kan få tag i mig om hon vill. Jag kan också röra mig fritt för att se lyssna och fota. Jag jag såg Kent Wisti, förlåt prästen predika, leda oss i bön och vara präst.
Jag fick se prästen, prästen som så många gånger glöms av, när vi säger Kent Wisti.

20171001_112652667856836.jpg
Snart nattvarden och vi går sakta fram till altarringen och snart kan jag lägga mig på knä. Prästen kommer och lägger något i min hand medan jag tittar på honom när han säger, ”Kristi kropp för dig utgiven”. Tittar ner i handen och ser brödet. Det var en äkta präst. det var ingen lapp med någon gubbe på och någon ironisk text. Det var en ÄKTA präst.

Jag tror vi behöver ha lite mer präster som Kent Wisti i kyrkan. Vi behöver lite mer uppkäftighet, mer frimodighet att ta vara på traditionerna men samtidigt prata dagens språk, så vi förstår varandra.

Jag minns för några år sedan när vår präst på Maria bebådelsedag inför församling och konfirmander sade, idag är det Maria bebådelsedag eller för att förtydliga…. I dag är det den dag då Maria blev på smällen. Visst, jag såg några fågelholkar hos den äldre generationen, men samtidigt såg jag den yngre generationen verkligen förstå vad det handlar om. Det är denna generation som kommer att ta över när den äldre, eller min generation inte längre kan eller orkar. Jag beundrar min präst för de orden, just för att tala dagens språk.

Jag vill citera Kent från ett inlägg på Facebook
”Det är ju en usel herre men en utmärkt slav. Som det har blivit har jag alltmer sett min uppgift som att kanske göra arbetet liiite lättare för nästa kändispräst (enligt dramaturgin kan vi bara vara några stycken åt gången) och att hen kanske skall helt slippa prata om snus, tatueringar och doc Martens. Så fantastiskt om vi om 30 år kan få se en kändispräst som är sönderpiercad, transsexuell, homosexuell svart kvinna och media enbart skriver om hens tankar om tro och kyrka. 
Jag är ju långt ifrån kontroversiell eller en udda fågel. Än mindre en rebell. Jag är väl snarare husbondens röst. Jag tycker att lojalitet mot den kyrka jag älskar är viktig.”

Jag tror Kent kommer att vara en bra slav, som tjänar kyrkan in i framtiden. Ibland kan förändringar vara svårt, men är ändå ett måste.

Ett smultron

20170716_202815Jag och bror åkte bort till Resteröds kyrka för att vara med om en musikalisk resa.

20170716_193917

Gruppen Sonatrice som spelar spelar på tidstrogna instrument såsom fiddla, harpa, blockflöjt och sång, iklädda dräkter inspirerade av medeltidens mode, skulle visa upp hur musik kunde låta på 1600-talet. De visar upp lite av den brokiga medeltida musikvärlden med pilgrimer, helgon, dans, fest och glädje.

Karin Palm Lindén, Carina Norlander, Eva-Lis Carlsson och Villemo Daneling – tre av dem kyrkomusiker.

De berättade att det finns inga instrument kvar från den tiden, så det var att använda bilder för att försöka återskapa dessa instrument. Vilken klang och färg det gav till kyrkorummet i Resteröd, när man hörde deras spelglädje. Att först vara i den varsamt renoverade kyrkan, och sedan känna tidens vingslag. Detta var något utöver det vanliga.

 

Kyrkan då..

Sägnen berättar om två brudföljen på väg till Resteröds kyrka. Inget av följena vill vika för det andra, utan slagsmål uppstår. ”Ingen kom undan med livet mer än brudgummen på den ena sidan, och bruden på den andra, Vilka strax beslöt sig att äkta varandra och låta sig viga.” Historien återges av Johan Ödman i sin ”Bahus-Lans Beskrifning” 1746. Bakgrunden skulle vara att kyrkan ansågs vara den äldsta i trakten, och att ”brudefalk från åtskilliga orter farit till denna kyrkan och låtit sig viga”.

Kyrkan är sevärd och berättar genom sitt utseende och sin fina interiör om en lång historia. Men tiderna har stundtals också varit kärva. Hösten 1825 förrättar biskop Wingård visitation i Resteröds kyrka. Omdömet blir hårt: ”! denna kyrka finnes intet, som icke är i högsta grad förfallet” konstaterar han och drar slutsatsen att kyrkan ”icke kan undgå att hel och hållen utdömas”. ”Här borde inga gudstjänster mera hållas”, dundrar biskop Wingård.
Men hotet väcker församlingen, som redan följande år fattar beslut om en omfattande renovering av kyrkan. Man målar och rappar, förstorar fönstren, reparerar bänkar och lägger nytt golv. I och med det har krisen avvärjts.

Flera saker vittnar idag om kyrkans medeltida ursprung. Den är en av få medeltida kyrkor där triumfbågen mellan långhus och kor har bevarats.
Även dopfunten är medeltida, från 1100-talet. Originalet finns på Göteborgs stadsmuseum, men i kyrkan står en väl utförd kopia av den rikt dekorerade gamla funten, med drakar och flätmönster på det fyrkantiga karet. Dekorationerna på funtens sidor för oss tillbaka till den tidiga medeltidens bildvärld.
Kyrkan har en fin snickeriinredning med många delar från 1600-talet. Altaret’är av sten och förmodligen mycket gammalt, med en senare altarskiva av trä. Altaruppsatsen är från 1600-talet. Motivet är utfört 1681 av en målare vid namn Wandaleus. Vi ser Kristus till höger och Moses med lagtavlorna till vänster.

Predikstolen är i samma stil som altaruppsatsen. Den omnämns första gången i räkenskaper 1626-27, då den bemålades. Det finns också en uppgift om att
den skulle vara från 1576, vilket dock är osäkert.
Bänkarnas dörrar är troligen från 1600-talet.
Lägg särskilt märke till nr 5 på norrsidan med texten ”Kirstin Nels Daaters Stol i Backe”. Det fint Utformade ryggstödet längst bak i den norra bänkhalvan är troligen från den s k Restenässtolen, en ”herrskapsbänk” som tidigare fanns i koret.
Långhusets takmålning är från mellan 1703 och 1720. Bland molnskyarna svävar tre änglar med textband: ,'”‘Helig Helig Helig är Herren Sebaoth: Hela iorden är full af hans äro” och ”Herren ser til hiertat. 1 Sam l6.” De målas över på 1800-talet, men tas fram igen 1929. Kortaket saknar då takmålning, men i samband med restaureringen utför konservatorn och konstnären
C O Svensson en ny takmålning här, som återger
Gud Fader sittande på en glob och omgiven av moln.