Jag tycker om att ta bilder, även om det ”bara är” med mobilkamera. Men idag är kamerorna så bra i dessa, så det blir helt acceptabla bilder. Jag hra aldrig varit så noga med att ta betalt för att andra skall kunna använda dem, men jag har inte velat konkurrera med proffsfotografer och deras inkomster, så media och andra har betalat ca 1500:- för bild.

2013 blev jag rik på mina bilder då grannens svinhus brann upp.

Pengarna jag fick in för bilderna skänkte jag till grannen som en första inbetalning till att bygga upp gården igen. Jag ville inte tjäna pengar på andras olycka.

Jag brukar vara väldigt generös med mina bilder och när en nomineringsgrupp hörde av sig inför kyrkovalet, och frågade om de kunde få låna några bilder, så sade jag ja. Jag visste ju vem som skulle arbeta med bilden och jag litade på personen. Jag hörde inget mer om bilderna så jag antog att det inte var aktuellt med att använda dem.

En dag när jag kommer hem ligger följande bild i mitt brevinkast. Jag reagerade starkt och undrade vad detta var. Min bild, beskuren, text skriven på den och redigerad på ett sätt som jag inte godkänt. Vad är detta? Hur skall jag reagera på detta?

Jag visste ingenting om den bilden men jag förstod vad den skulle användas till. Men varför har jag som brukligt inte fått godkänna den, innan den används. Jag tillskrev vänner, jag tillskrev nomineringsgruppen på riks och även lokalt och frågade hur jag skulle hantera detta.

Jag valde att på att jag skulle ta en diskussion med dem om problemet. Istället fick jag höra en massa saker som jag inte ville höra, eller borde höra. Jag kände mig inte bekväm i sammanhanget. Hade jag mått bättre om jag inte sagt något, eller var det bra så som jag gjorde. Det var inte första gången mina bilder använts på ett sätt som jag inte kan acceptera och som inte stämmer överens med upphovsrättslagstiftningen heller. Tyvärr vaknade min panikångest till liv, min depression har blivit värre, och jag har tvingats till medicinejusteringar. Varför blir det så här, när jag bara vill vara snäll?

Jag har slutat dela med mig av mina bilder får att lyfta kommunen, jag undviker att kommentera på sociala medier, och jag har lagt ner alla mina grupper på olika ställen. Nu måste jag satsa på att bli bättre och få min energi tillbaka. Jag måste se framtiden ljus igen.

Visserligen kom vi till en uppgörelse som jag är nöjd med, men fortfarande mår jag dåligt. Redan i slutet på sommaren hörde jag rykten om händelsen hade skapat problem och jag väntade bara på att det skulle bli officiellt.
TTELA skriver: Därför lämnar de sina platser i styrelsen

Hur mycket är jag skyldig till detta? Kunde jag gjort något annorlunda, för att slippa må dåligt men ändå komma till en uppgörelse.

Jag har försökt att dela med mig av mitt solsken, fast mitt eget varit förmörkat under flera månader.