Göta älv #blogg100 #bloggswe

Den 11 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

11040011_10153831935528868_290486222_n — Göta älv söderut fotat från Torpa brygga

Göta älv är vattendraget som förbinder vänervatten med västerhavet.
Så sent som för ett hundra år sedan gjordes de sista arbetena för att tämja älven och den har i dag slussar och kraftverk i Vargön (Vänersborg), Trollhättan och Lilla Edet. Lilla Edet har för övrigt Sveriges äldsta sluss som stod färdigt 1607.

Men trots att älven nu är tämjd och flyter sitt sakta mak så hade inte alltid varit så. Bohuslän var till och från norsk mark och älven utgjorde då gräns mellan rikena, och brödrafolken har inte alltid varit så bra vänner som idag. I våra dalar, som många tycker är fina, har många slag utspelat sig mellan de olika folken. Så här har många soldater varit både från Norge, Danmark och Sverige, och krigat och kanske även stupat. Hemska tanke!

Men älven har också varit en inkomstkälla för många boende häromkring, framför allt på östra sidan.
Under 1800-talet och några år efter sekelskiftet så fanns det många varv och båtbyggerier här. När sedan Göteborg expanderade så växte många tegelbruk upp runt omkring. Leran här var av fin kvalitet och älven gjorde det dessutom lätt att frakta det färdiga teglet till Göteborg på pråmar.

Tar man sig tid att promenera bland de äldre tegelhusen i Göteborg så kan man vara ganska säker på att teglet kommer härifrån.

Jag kommer nu under en tid. Till och från, att visa lite historia från nutid och dåtid från vår del av Göta älvdalen. Detta för att jag har ett intresse av detta men också för att visa hur landskapet har förändrats.

Däckad av virus #blogg100 #bloggswe

Den 10 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

Ja, då var det min tur att drabbas av flunsa 😦
Började känna något på söndag kväll att något var på gång men blir det inte värre så var jag fast besluten över att gå och jobbar. Klockan ringde som vanligt i går morse 00:30 och jag satte mig upp i sängen och det var då det började.

Hala jag började skaka i vilket jag tror var feberfrossa. Tog mig till toa men var tvungen att hålla mig i väggen då jag hade overklighetskänslor. Vidare ut i köket för att få i mig lite kaffe och att skakningarna skulle upphöra.
Nej då, inte tillnimmelse av förändring.

Försökte ta mig tillbaka till sovrummet för att få på mig lite kläder som behövdes för jobbet men insåg snart att kan jag inte sitta still på en köksstol och gå utan att hålla mig i så kan jag inte framföra ett motorfordon säkert.

Bara att sjukskriva sig. Sagt och gjort….
Dagen fortsatte med huvudvärk och smärtor i leder och muskler och för var steg jag tog så gjorde det ont i hela kroppen. Varje steg var en pina. Lite Alvedon lindrade det mesta men inte var jag bra, inte…

Förutom att rasta Nussä, så var mesta delen i sängen och jag sov bort större delen av dagen.
Det har straffat sig denna natt då jag fortfarande hoppar på stolen och i sängen och kan naturligtvis inte sova.

Nu åker strax bror till jobbet och jag skall åter lägga mig och göra ett nytt försök att sova bort det mesta av flunsan.

Håll tummarna för mig, så det snart är över!

Torpa helsokälla #blogg100 #bloggswe

Den 9 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Okategoriserade7 kommentarer

Torpa helsokälla är en vattenkälla som ligger i Göta älv på gränsen mellan Trollhättan och Lilla Edets kommuner, på Torpa säteris egendom. Källan hade sin storhet fram till 1916 då älven höjdes och den därmed hamnade under älvens yta.

Men fortfarande efter 100 år och nästan lika många isvintrar så kan man se tegelfundamentet sticka upp och bryta vattnets yta. Älven ligger idag ca 2 meter över dåvarande vattenyta.

Källan var en saltvattenkälla med naturliga mineraler och en viss del av kolsyra och hade hälsofrämjande effekter, enligt dåtidens definitioner.

Redan på 1870-talet gjorde omfattande undersökningar av källan då det fanns planer på en bad och kurort på platsen. Detta projekt drevs av apotekare och högre män för att sätta Torpa på kartan och att ge oss vatten med bra effekter. Man analyserade vattnets innehåll och gjorde ett stort antal provborrningar i området för att utröna varifrån källan fick sitt vatten och mineraler. En del kan förklaras med att området tidigare utgjorde en havsvik. Men inte allt.

Vattnets analyser konstaterade att källan kunde jämföras med och i de flesta hade bättre egenskaper än många på kontinenten liggande källor.

Vad det hela stupade på var att källans begränsade mängd av vatten, ca 400 kannor i timman vilket med undersökningar av källan som visade sig läcka ut en del vatten kunde bli totalt ca 800 kannor i timman. Det var för lite för att kunna ge hälsofrämjande bad. Men däremot förordades fortsatt försäljning av vattnet.

När man står i närheten av Torpabron och blickar norrut så ser man att landskapet böljar en del här. Det sägs bero på att salter som kommer ut i källan har varit här under och alltefter som de försvinner så sjunker marken och ger det böjande som ses…

Vill man läsa rapporten i sin helhet från 1874 så kan man göra det här…

Ibland blir det fel… #blogg100 #bloggswe

Den 8 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Okategoriserade2 kommentarer

-Hur har du det med synen? Har du börjat se dåligt på gamla dagar? Frågade frun en morgon.
-Nej, Hurså? Svarade jag förvånat och tittade på henne.
-Här är jag! Det där är spegeln!
Jag vände mig mot henne.

-Tänkte väl. Du såg så glansig ut. Men, nej. Jag ser inte alls dåligt. Min syn är lika bra som i ungdomens dagar.

Varför undrar du?

-Nja. Bara en känsla. När vi var hos grannen förra helgen jagade du deras undulat med flugsmällaren och frågade efter Radar mot flygfäna.
-Jamen då hade vi ju druckit några öl. Det var ju mest på skoj, försvarade jag mig med.
-Drack du öl igår med? Fortsatte hon ironiskt.
-Nej!
-Då kanske du kan förklara varför du ställde ut en skål med mjölk till skurborsten på altanen och sa att igelkotten säkert var törstig?
-Men vad du håller på då kvinna. Jag vet väl vad jag ser!
-Det tror jag inte! Du är ju för tusan halvblind. I eftermiddag är det du som kör till optikern och kollar synen. Tänk på att vi ska passa barnbarnet för första gången till helgen och jag vill inte att du tar fel på henne och hunden och släpar runt henne i koppel!
-Okej då, men jag sätter hundra spänn på att synen är normal!
-Kör för det. Lättförtjänta pengar!

På vägen till optikern satt jag och harmset muttrade för mig själv.
Komma och påstå att jag såg illa, ”sicken” rappakalja. Fnys!
Jag parkerade på torget, mittemot Synsam butiken och klev in.

En äldre dam kom fram till mig.

-Hej. Vad kan jag hjälpa till med?
-Hejsan. Jag skulle vilja göra en syntest. Ja, jag vet att synen är okej men frugan insisterade. Hon påstår att jag ser dåligt.

Damen gav mig ett roat leende.

-Du, det kanske ligger något i det. Det här är garnaffären! Synsam ligger här bredvid!
-Va? Har ni flyttat?!
-Nej. Vi har legat här i 40 år och Synsam har varit grannar i 30.

Hon pekade på sidoväggen.

-Jaha! Mumlade jag förbryllat och lämnade butiken.

Inte för att jag behövde, men jag lät handen följa fasaden till nästa dörr och klev in.

Den här gången blev det rätt.

-Hej, Lisa optiker. Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jag skulle vilja göra en syntest.
-Det ska vi väl kunna ordna. Har du glasögon sedan tidigare?
-Nej, har aldrig haft och lär nog inte behöva misstänker jag!

Hon log.

-Du kan gå in i rummet därborta där det står ”Undersökning” så kommer jag strax.
-Okej.
-HALLÅ! Det där är toaletten! Andra dörren!

Jag gick in genom rätt dörr och satte mig bakom en vidunderlig syntestapparat.
Optikern kom efter en stund.
Syntestet tog en timme.
Optikern skakade på huvudet när hon läste igenom testresultatet.

-Du behöver sannerligen glasögon! Har du inte själv märkt något?
-Näe, aldrig. Var det så illa?
-Ja. Ursäkta jag säger det, men du är snudd på halvblind. Har du kört bil hit?
Jag nickade.

-Då gör vi så här. Jag vet vilken styrka det ska vara på glasen så det enda du behöver välja är bågar. Du får låna ett par glasögonen här med en styrka som ligger nära din egen. Vågar inte släppa iväg dig i bil med den synen.

Jag var chockad, har alltid trott att jag hade god syn. Visst tog man fel ibland, men därifrån till att vara halvblind var steget stort. Besviket började jag leta efter bågar som skulle kunna passa.

-Vilka bågar skulle ni kunna tänka er? Frågade den hjälpsamma optikern.
-Ostbågar! Finns det?
-Nej men ta gärna en kola vid kassan!

Efter en stunds letande hittade jag ett par bågar jag tyckte jag klädde i.
-Utmärkt val. Passar er ansiktsform perfekt, sa optikern när jag lade bågarna på disken. Här får du ett par låneglasögon som du lämnar tillbaka när dina egna är färdiga. Tar cirka 2 veckor. Vi ringer när de kommit.

Jag tog på mig glasögonen och häpnade. Hade jag verkligen sett så illa?

En helt ny värld öppnade sig. Jag såg saker som jag inte ens varit medveten om tidigare.

Förbluffad och imponerad körde jag hem till frun igen.

-Hahaha! Vad var det jag sa! Sa hon skadeglatt när hon såg mig. 100 kronor tack!

Jag tittade på henne när jag räckte över hundringen.

-Hur länge har du varit så rynkig? Och håret är ju grått!
Jag var förvånad över min nya syn och de intryck de utgjorde.

Min frus glada humör försvann med ens.

Jag gick runt i huset och insöp alla nya detaljer.

-Du. Du har glömt att damma bokhyllorna. Det kan inte vara gjort på ett bra tag, ropade jag, men fick inget svar.
-Handdukarna på toa är smutsiga!
-Vad är det som bränt fast i kastrullen?
-Herregud! När köpte du nya trosor sist?
-Det var längesedan du putsade fönsterna va?

Hela kvällen njöt jag av allt nytt jag såg. Min fru var däremot tvär och tjurig. Kunde inte förstå varför när hon hade haft rätt. Hon brukar ju alltid njuta av segerns sötma.

Dagen efter vaknade jag glad och utvilad. Idag skulle jag kolla alla nya intryck i trädgården.
Letade efter glasögonen men kunde inte finna dem.

-Älskling! Har du sett mina glasögon?

Hon kom fram till mig.
-Jag är väldigt ledsen. Jag råkade trampa på dem. Gick sönder totalt!
-Hur är det möjligt? De låg ju på köksbordet!
-Katten har väl rivit ner dem i natt.
-Har vi katt?

-Ja, fast den har du väl inte sett. Här!
Hon sträckte fram en skål.

-Vad är det? Frågade jag förvånat.

-Mjölk! Gå ut och mata igelkotten. Jag tror det blir bäst så!

Författare: Leif Westerholm
Läs mer av hans förträffliga och träffsäkra historier på Facebook

Jag saknar min mamma så sjukt mycket #blogg100 #bloggswe

Den 7 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag6 kommentarer

För ett tag sedan när jag var ute och letade efter intressanta bloggar så hittade jag en mycket fin text, som även delvis kan stämma in på mig/oss.

Delar av den bloggen är spärrade för utomstående att läsa och det mesta är skrivet för de närmaste.
Personen har valt att lösenordsskydda vissa inlägg då hen vill slippa vissa konstiga och bitska kommentarer.
Jag har tillskrivit personen och frågat om hen vill dela med sig lite till mig att läsa men ännu inget svar.

Denna post är en av de som är öppna för alla att läsa och kommentera.
Men jag väljer att dela den i min blogg utan namn för att skydda men personen har mitt 100 cred.

Alzheimers.

Ibland, och det är mer och mer sällan, skymtar den gamla fina, snälla, omtänksamma, modiga, trygga mamman fram.
Hon som alltid sa att allting skulle ordna sig. Att allt skulle bli bra. Hon som alltid var positiv och aldrig gav upp.
Fastän hon precis blivit änka. Fastän hon precis fått veta att hon själv också hade cancer.
Hon som blev frisk efter många operationer, precis som hon lovade oss.
Den starka mamman som ännu en gång blev ensam.
Den envisa mamman som överlevde dubbla hjärtsjukdomar.
Mamman som fick en psykos.
Mamman som fick Alzheimers.

Jag saknar min mamma så oerhört mycket just idag.
När jag själv inte är på topp. När jag själv undrar hur tusan det blev så här. När jag själv är ledsen, trött, ensam. När jag själv vill berätta om hur jag egentligen mår i kropp och själ.

Men den mamma som kunde trösta mig, hon som alltid sa att allt skulle bli bra, hon är borta. Kvar finns min ömtåliga, ledsna och mycket ensamma mamma. Hon som ändå inte bara ger upp.
Jag får nu vara den som tröstar henne när hon är ledsen. Som lyssnar och pratar när hon bara vill höra min röst.

Jag kan inte tynga henne med mina sorger.

När hon frågar hur min dag varit svarar jag alltid bra.
Nåt annat går inte.

Det går bara inte.

Mamma.
Jag saknar dig så mycket. Jag älskar dig så mycket.

Snälla mamma. Försvinn inte längre bort.
Jag vill verkligen inte det.

Till dig som skrev detta.
Tack för att du delade detta och texten berörde mitt hjärta oerhört mycket.
Du fick mig att leva in i din situation men också väcka mina egna tankar till min situation och känna den glädje jag hade med både mor och far.
Tack!

När olyckan är framme #blogg100 #bloggswe

Den 6 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Okategoriserade2 kommentarer

11034798_10153826000008868_1394239919_o — Här syns var de gick in första och andra gången

Året är i början på 80-talet och mor och framför allt far hade jobbat med två fartygsbyggen på Kalmar Varv. Under två år hade de pendlat mellan Kalmar och vår bostadsort utanför Trollhättan en till två gånger i veckan. Jobbet hade verkligen inte gått problemfritt utan kantats av sju sorger, åtta bedrövelser och nära nog även nio katastrofer.

Nu behövde både mor och far vila och även jag som varit husmor och husfar åt mina småsyskon i två år. Far hade sakta börjat med att måla fönsterluckorna runt huset för att ta igen lite av den försummelse som hade följt i spåren på jobbet.

11030010_10153825990098868_1096457562_o — Här syns en del av bromsspåren på vägen

Denna soliga dag hade han stått på stegen vid vardagsrumsfönstret och målat när mor ropade på oss att de är kaffe. Vi gick in och tog kaffet i köket och småpratade lite. Kaffet var utdrucket och vi skulle sätta igång med våra förehavanden igen när det kom en lite regnskur. Mor och far bestämde sig för att ta en liten lur på sängen medan jag bestämde mig för att gå bort till grannen med post som kommit fel. 300 meter att gå det är inte långt men det kan hända mycket på den tiden. När jag nästan var framme hör jag en väldans smäll hemifrån och vänder på klacken för att ta reda på vad som hänt. Jag möter två killar, för mig okända individer som såg lite konstiga ut, men stressad som jag var så tänkte jag inte mer på det utan skyndade vidare hemåt.

När jag kommer in står far redan i telefon och ringer polisen och jag hör vad som sägs och rusar ut och ser eländet. En bil in i huset!!!!

11009420_10153825991253868_197114386_o — Här syns färgburken som stod på trappstegen. Det kunde vara far…

Jag hör en motorcykel komma och rusar ut för att stoppa den. Han stannar och jag slänger mig upp bakom honom och skriker KÖR EFTER DE DJÄVLARNA DÄR och han körde. När de såg att vi närmade oss så sprang de ut på gärderna och han stannade och jag sprang efter i mina träskor. Det var svårt att springa med träskor i hagen så jag slängde av mig dem och sprang i strumpelästen.

Kommer fram till taggtrådsstängslet som jag själv hade satt upp, där översta tråden var i midjehöjd på mig. Var jag fick krafterna ifrån vet jag inte, men jag hoppade över gärdesgården och ner på andra sidan som också sluttade neråt.

Som tur var fick jag ge upp att hinna ikapp… Vad hade hänt om jag kommit ikapp dem med den inbyggda energin som jag hade vid det tillfället.

Fick lunka tillbaka och där stod motorcyklisten kvar och vi fick prata en stund.

Fick namn o adress. Han hade sett bilen dra i väg som bara den när de svängde av mot vårt håll och tänkte att detta slutar inte lycklig.

11030687_10153825994233868_296572345_o — Insidan i vardagsrummet. Strax bredvid är gamla timmerknuten på huset som nog gjorde att inte hela bilen kom in.

Deras bil stod jag kvar i plommonträdet som gjorde att jag inte sett vad som hänt med en gång. Polisen var snabbt på plats med flera patruller och vad de visste, vet jag inte men de ordnade kontroller på alla vägar från oss plus patruller som var ute och letade.

Helt plötsligt fick jag syn på grabbarna ute på gärderna och springer fort till polisbilen som står där motorcyklisten tidigare stod. Inga poliser i bilen och inga vart än jag såg. Öppnar bildörren på polisbilen sträcker mig efter mikrofonen som jag hoppas är deras kommunikationsradio. Trycker på knappen och frågar (eller skriker) är det någon som hör mig. Visst var det, och snabbt var en annan polisbil på plats. Jag berättade då mina iakttagelser och de fortsätter leta. Samtidig kommer ytterligare en bil denna gång med hundar och börjar spåra.

11028570_10153825995653868_1999158000_o (1) — Del av ytterväggen. Att gamla timmerknuten är strax vid sidan om gjorde nog att bilen blev kvar ute…

På den tiden var det många som hade polisradio hemma, så när jag pratade i polisradion så var det inte bara polisen som hörde utan även grannar med mera.
Snart var hela grannskapet hemma hos oss och undrade vad som hänt..

Tyvärr fick inte polisen eller någon annan tag i dem den kvällen. Men polisen hade räknat ut att de hade hållit en hastighet på mellan 170 och 180 på sjuttiovägen när de började bromsa. Över diket, in i huset på två ställen, och sedan in i plommonträdet på väg ut mot vägen igen innan det blev stopp.

Några månader senare spräckte de en stor knarkliga här i närheten och då kunde de binda två av dem till det som hade skett här. Ligan hade haft sin central inte så många kilometer härifrån där de spred knark över hela Sverige.

Hade inte den lilla eftermiddagsskuren kommit så hade far stått där och målat! Vad som hade varit kvar av honom då, vågar jag inte tänka på. Vad far tänkte under den sommaren vet jag, och kan tala om att han mådde absolut inte bra…

Vårspaning #blogg100 #bloggswe

Den 5 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

Jag och vovven tar ju våra dagliga promenader. Målet är ju minst 10000 steg per dag men när vädret tillåter så försöker vi anpassa promenadens längd efter vädret.
I går valde vi att gå långa vägen på 10 kilometer då vädret var helt underbart.

Halva vägen går på asfalterade bilvägar med den andra halvan spenderas på grusvägar, ridvägar, stigar med mera i skogen.

Den andra halvan var bara så, underbar! Ingen vind bland träden och solen värmde så skönt som den bara kan en riktig vårdag. Vid flera tillfällen satte vi oss på en sten eller stubbe och bara njöt av friden och det fågelkvitter som redan kommit igång.

Större delen av promenaden i skogen får vovven springa lös och det utnyttjar han till max att undersöka dofter och in bland träden för att undersöka vad som skett sedan sist. Han är otroligt duktig på att hålla reda på var jag är och håller hela tiden ett öga på mig.

Våren är en speciell tid på året och ett nyvaknade efter vinterns idè, och jag bara insuper den friska luften, smakar på vattnet i de två källorna vi passerar. Kan man ha det bättre?

En liten tös #blogg100 #bloggswe

Den 3 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Teknik, Vardag3 kommentarer

Jag hjälper en dam som är på väg att börja blogga. Hennes man sade alltid att hon skulle börja skriva och hon har nu börjat lära sig blogga.

Damen är några år äldre än mig men full av energi och jag hinner knappas med i farten.

Jag vet hur hon ser ut fast jag aldrig träffa henne IRL men den bild jag har sett av henne, stämmer inte överens med den bild jag har framför mina ögon. Min bild ser ni i bilden ovan, en liten tös med flätor. Jag ser denna lilla tös hoppa fram som bara småflickor gör men flätorna hoppandes efter sidorna. Hon har en livsglädje som få kan mäta sig med, trots att hon kämpat under en del år med sin sjuka make och trilskandes omsorg, så leker livet för denna lilla tös. Hon är vetgirig och vill lära sig nya saker och inget får gå den lilla näsan förbi.

Vad jag älskar sådana personer som inte är rädda att prova något nytt. Ytterligare ett bevis för att man aldrig är för gammal att lära sig ny teknik.

Man är aldrig för gammal att lära sig något nytt, om man bara vågar. Hela livet handlar om att lära nya saker. Ny teknik och att ta tillvara på det kan också innebära att människor kommer närmare varandra fast det fysiska avståndet är långt. Att kunna skriva av sig är också ett sätt att bearbeta svårigheter man mött i livet men kan också lära oss ta fram de fina tankarna i svåra situationer.

Vi lever onekligen i en spännande tid…

Hjälp oss hitta varandra #blogg100 #bloggswe

Den 2 Mar 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Vi är ju återigen en del som deltar i #blogg100 och även en del i #bloggswe.
Hur många som deltar i respektive bloggutmaning vet jag inte men Fredrik Wass kanske har koll på #blogg100.

Ibland gör man otroliga fynd när man hittar en ny blogg som man bara känner WoW för. Man blir glad i hela själen när man hittar den bloggen. Ibland är de så spännande så man kan inte låta blir att läsa baklänges och glömmer både tid och rum. Vilken fantastisk människa som finns bakom bloggen, som har en berättarkonst som går över det mesta.

Men många glömmer, både på Facebook och Twitter, att tagga inläggen med #blogg100 eller #bloggswe eller varför inte båda. En del väljer på Facebook bara att dela sina inlägg med sina vänner så vi utomstående inte har chans att hitta dem den vägen.

Vore kul om vi gemensamt kunde hjälpas åt att tagga dem med ovanstående ämne men även om vi väljer andra ämnen även tagga med aktuell tagg för det.

Bloggar man om melodifestivalen så är det ju bra att tagga med #melfest så hittar de som söker info om festivalen även ditt blogginlägg.

Det är så lätt att i sökfältet skriva in taggen man söker och vips, kommer alla inlägg upp från en massa fantastiska personer. En fantastisk uppfinning vi borde utnyttja mera utav av för att visa att även ”jag” finns och bloggar.

Hjälp till och låt oss hitta varandra!

I dag börjar #blogg100

Den 1 Mar 20151 Mar 2015 Av villacaliforniai Okategoriserade8 kommentarer

I dag den första mars 2015 börjar årets omgång av #blogg100. #blogg100 innebär att du bloggar 100 dagar i sträck minst ett inlägg per dag.

För några år sedan ansåg jag mig inte ha något att skriva om och läste aldrig några bloggar heller för den delen. Vad är bloggar för trams, tänkte jag…

Men i samband med mors sjukdom så fann jag bloggandet som något som hjälpte mig att bearbeta det som hände, och jag insåg också snart att mina tankar och hur jag hanterade olika situationer var något som många ville läsa om. Började ju med mina tankar på Facebook men där var de ju mer eller mindre förgängliga men i bloggen fanns de kvar. Så även där fanns ju en viktig aspekt att man kunde gå tillbaka i tiden för att se när vissa saker hände.
Helt plötsligt var även jag en bloggande person!

Helt plötsligt blev bloggandet en livsstil och jag började hitta många små smultronställen där personer också delade med sig av sina upplevelser och tankar.

I år är det fjärde året #blogg100 går av stapeln och för mig andra gången jag är med. Förra året fick jag hoppa av, inte för att det inte fanns något jag ville skriva om utan att det blev mer eller mindre omöjligt att skriva inlägg. I år hoppas jag att detta inte sker utan jag kan gå i mål som tänkt om etthundra dagar.

Jag har lärt mig mycket under den tiden jag har bloggat, om vad folk vil läsa men också hur jag skall formulera mig, för att skapa intresse.

Från att ha gått från att inte ha något att berätta så har jag idag huvudet fullt av ideer…

Tack alla ni som följer mig och kommenterar via olika vägar, bloggen, Facebook, twitter, mail mm mm. Tack även till de som delar med sig av sitt liv i sina bloggar, delar tips, tankar mm. Det har berikat mitt liv så otroligt mycket, så ni kan inte ana.

Tack alla fina människor!

Villa California

Etikett: #Blogg100